Farao flyttar

Jaa ni, vad hände?

2010-02-01T22:47:00.004+02:00

Faktiskt hände inget särskilt fast det kan verka så. Plötsligt försvann Farao från sin plats i rymden. Utan förvarning och utan tack och farväl.

Det var alltså inte alls meningen att försvinna. Det bara hände en massa saker väldigt fort i ett liv som redan hade lite för dåligt utrymme för Farao och Faraos dator. Och när det nu ändå hade hänt gav Farao upp lite och tänkte att det lika gärna fick bli en paus. Det hade ändå krävts en massa tid och kraft som inte fanns för att återuppliva vraket.

Det som hände var ganska odramatiskt och inte direkt värt att ödsla någons tid på, men i kort sammanfattning hade det med jobb och flytt och vardagsbestyr att göra. Det dök upp ett jobb. Och nu har alltså Farao flyttat igen. Kanske hem kan man säga. Till Stockholm i alla fall. Och åtminstone ett tag, kanske ett längre tag, ingen vet.

Ingen vet heller om Faraos liv kommer att synas så mycket här. Inte för att jag egentligen tröttnat alls. Jag gillar det här fortfarande. Men bara för att tiden och livet är begränsade och att de just nu verkar extra begränsade. Jag lovar inget och bestämmer inget. Kanske ses vi imorgon igen. Kanske nästa gång flyttlasset går.

Vi är så lyckliga!

2009-09-08T11:44:00.003+02:00

Jorå, nu är det bevisat. Åtminstone trea i världen bland dem som bor i stora städer. Nu ska jag ut och lyckla mig på stan. Lyckla och reklamera den där väskan till barnvagnen (darn, vardagen finns mitt ibland oss ändå). Kanske lyckla oss ner mot stranden så småningom. Kanske nästan två månader kvar av möjliga sköna stranddagar. Klart man blir lycklig.

Hoppla

2009-08-26T12:13:00.003+02:00

Ojoj, en månad som känns som ett halvår, men som ändå gick så fort att det inte blev ens en ursäkt och ett hej, nu blir det tyst ett tag för nu drar jag på semester i Sverige... Men så var det alltså. Återkommer när väskorna är uppackade.

Och stora havet

2009-07-20T15:16:00.000+03:00

Förutom hemmaplayorna har vi hunnit med en tur till Galicien också. Äntligen en tur utanför Katalonien. Att det ska vara så svårt att komma iväg. Atlanten, Atlanten, Atlanten... jag säger bara det, Atlanten. Det är ett hav som är ett hav. På riktigt. Stort, pampigt, vackert, skönt. Blev sugen på att bli en sån där världsomseglare. I en liten båt, som en vante på vågorna. Tänkte också att det är synd att vi inte har någon bra anledning att bo på västkusten (förutom att det vore tufft, ett tag i alla fall), eller åtminstone några vänner att hälsa på där borta ibland.

Efterrätt

2009-07-20T15:04:00.000+03:00

Vi har tillbringat helgerna på playan senaste veckorna. Vansinnigt skönt både i havet och i solen/skuggan (lagom mix). Igår var det visst 27 grader i vattnet i Sitges, jag ville aldrig gå upp. Sonen åt bara lite lite sand och skötte sig på det stora hela exemplariskt för att vara 10 månader mitt i en värld av sand, snäckor, fimpar och annat smarrigt.

Som prickarna över i:na har vi dessutom ofta toppsällskap. Ofta H, J och lilla A - gänget som gärna preppar med en tur till Ikea för att kunna bjuda på efterrätt efter paellan. Vi yrmössor som knappt får med oss solkrämen och barnmaten tackar, bockar och mumsar.

Minimorsasemester

2009-07-20T14:53:00.001+03:00

Idag har vi nästan inget vatten i kranarna. Antagligen på grund av bygget nedan. Lite dripp-dropp bara. Och absolut inte tillräckligt varken för att diska, tvätta, städa eller vattna. Synd.

Positive thinking

2009-07-17T16:41:00.000+03:00

Ok, vi har länge undrat vad kommunen (som äger den) planerar att göra med vår innergård som varit en övergiven parkering ett längre tag. Vi har hoppats på att den ska bli park, eller något annat lugnt som inte innebär en massa byggnadsarbete. Tji fick vi. Nu ser det ut så här. När det började brötas förra veckan frågade vi portvakten om han visste något. "Det ska bli en pool" fick vi veta. Hm, det lät ju bra, men det såg ju inte riktigt ut som en sån, så jag frågade en byggarbetare. Och någon hade visst önskedrömt. Det ska bli ett förråd för byggmaterial, sa han. Jahaja... stort eller litet, mycket eller lite bröt? Ett par frågerundor senare vet vi nu att det ska bli ett förråd för byggandet av snabbjärnvägen som ska sprängas in precis under vägen ovanför vårt kvarter. Ett megabygge som kommer pågå i hundra år om vi känner Spanien rätt. Mycket bröt alltså.

Ni undrar vad de gör på den översta bilden? Jodå, ni ser rätt, de har barbeque. Och tvätten som torkar på vår balkong luktar numera kollohajk. Det är väl för härligt. Undrar om de alltid kommer grilla lunchen över öppen eld.

Känner du uigurerna?

2009-07-06T18:13:00.004+03:00

När jag gick en kurs om mänskliga rättigheter och flyktingfrågor på universitetet i Kairo hade jag en kursare som var uigur. Det var första gången jag hörde talas om hans folk, en muslimsk förtryckt minoritet i Kina. Rätt pinigt med tanke på att jag trots allt är en någorlunda allmänbildad och politiskt intresserad person med samhällsvetenskaplig utbildning. Han själv var på flykt efter att ha fått order av regeringen att bli diplomat/spion i ett europeiskt land. Allt var fixat, inklusive hus och fru, bara att ge sig av basta. Han valde att dra någon annanstans och väntade nu på hjälp att ta sig vidare och kunna jobba med andra exiluigurer, troligtvis i USA.

Jag gissar att jag är långt ifrån ensam om min ignorans, så det låter som att det är på tiden att det demonstreras lite och att uigurerna får lite uppmärksamhet i världen.

Svensk midsommar

2009-07-06T18:03:00.001+03:00

...kan vara vacker på så många olika sätt.

Midnattsolsbröllop i Tornedalen

2009-07-06T17:19:00.004+03:00

...kan se ut både så här...

...och så här.

De flesta gästerna flög till Kiruna, där vi blev upphämtade med buss och guidades via Jukkasjärvi nedsmälta ishotell, kyrka och bygdegård, Svappavaaras oändamålsenliga Ralph Erskine-hus, några ensamma renar och mycket mer under de 15 milen till Lovikka vid Torneälvens strand. Alla inkvarterades i brudgummens släkts sommarstugor och sedan var det igång. Fika (hemfixat), tipspromenad i storskogen, Lovikkavantestickningsdemonstration, middagar, frukostar och luncher (allt hemfixat), massor av umgänge med massor av sköna människor, miljarder myggor, midnattsvigsel, bastu och älvbad, kärleksbetygelser, sånger och dans natten lång. Det går inte att sluta tänka på vilka människor de måste vara som gjorde det möjligt, och som gjorde det så kärleksfullt och trevligt. Vi bara tackar och bugar.

Trots nedanstående

2009-07-06T17:13:00.002+03:00

...så: när han inte är trött, hungrig eller sjuk är han nog den gladaste och skönaste ungen i hela världen tror jag. Man kunde ha det sämre alltså. Kan man plötsligt fatta efter ett par bra nätter och en helg på playan.

Om någon funderar på att prova

2009-07-03T22:05:00.002+03:00

...kan jag berätta att det är dumt att på en vecka klämma in två sena bröllopsfestnätter, en apatidig Ryaniarflightmorgon och tre (hittills) förkyld-bebis-gråter-hela-natten-och-vaknar-varje-timme-nätter. Efter nio månader av bebisvakna nätter och innan dess nio månader av gravidskitnätter. Gör inte det, ok.

Luktminnen

2009-07-02T23:30:00.003+03:00

De säger att lukter är bland de starkaste minnes... -markörerna, -bärarna, -väckarna, -eh, ja ni fattar.

Idag luktar det Kairo i Barcelona. Hetta och avgaser... det gör mig nostalgisk och glad.

Radioskugga

2009-06-30T18:09:00.003+03:00

Har på riktigt och på allvar befunnit mig i radioskugga ett tag och därför inte synts till. Nästan två veckor, först i stugan som bara har nästan total skugga. Precis i dörröppningen till verandan finns det mottagning ibland, annars får man gå till Telefonplan, plätten på den ena gräsmattan där en starkare signal brukar leta sig ner. Efter en snabb mellanlandning i radiotropikernas huvudstad vidare till megaskuggornas dal - Tornedalen. Midnattsolsbröllop i dagarna (och nätterna) tre. Huvvaligen, som de skulle säga där hemma, vilket kalas. Återkommer om det.

Grönbär

2009-06-16T13:31:00.001+03:00

Upptäckte just att såna där stora mammutblåbär som man kan köpa i små askar är gröna inuti. Det är väl ändå fusk.

Att leva i nuet - en reflektion

2009-06-09T13:09:00.003+03:00

Jag tror ibland att jag är rätt bra på att leva i nuet och inte oroa mig särskilt mycket över varken framtid eller dåtid. Jag ser mig också som en person som aldrig brytt sig om skönhetsprodukter (Apoteket är min favoritaffär och jag är liksom rädd för parfym. Mer om det en annan gång.) Men jag undrar ju lite när jag hittar den där tvålen. Den där sköna mjuka tvålen med mint, någon sorts skrubb och någon sorts magisk olja, som jag sparade för att ta fram när jag som mest förtjänade den. En av de kanske fem handgjorda tvålar jag köpte på Khan al Saboun (tror jag det hette), tvål"fabriken" långt inne i marknaden i Tripoli i norra Libanon, för sisådär en fem år sedan.
De var visst färskvara... Alla tvålar hade mer eller mindre magiska egenskaper enligt försäljaren, de flesta var afrodisiaka. Och på riktigt var det magiskt, kroppen blev så len och frisk att jag, tjejen som tror att hon lever i nuet, sparade en tvål i fem år. Och nu är den en svart, oljig klump som fortfarande luktar vidunderligt gott. Men som nu får blanda sin doft med andra dofter i blöjhinken. Dagens lärdom; man kan visst alltid bli ännu bättre på att leva i nuet.

Ta tillbaks!

2009-06-02T14:04:00.002+03:00

Vem har i hemlighet stoppat sina demoner i min son? Ta tillbaka dem genast tack. Sedan tre dagar tror den vanligtvis glada och oftast harmoniska killen att mat- och sovvägran och ljud som skulle kunna komma från satan själv är helt normalt. Vi är inte helt överens på den punkten. Som sagt, ta tillbaka dem. Du har exakt tre timmar på dig. Annars...

Röstskolkare

2009-06-02T10:50:00.003+03:00

Jag som alltid varit den som förklarat för min ignoranta (jo, i den frågan lite) omgivning att varje oröstad röst är en röst på någon annans val (oftast motståndaren) kommer för första gången i mitt röstberättigade liv att bli soffliggare. Jag kan helt enkelt inte. Fick mitt röstkort på posten i fredags, och blev alldeles upprymd när jag planerade att gå till konsulatet nu i veckan och rösta. Jag hör till dem som fortfarande tycker att det är lite högtidligt och stort att rösta.

Men... så visade det sig att sista dagen för att rösta på konsulatet var - i torsdags.

Surt, snopet, dumt. Varför skickade de inte ut röstkorten lite tidigare (allt kan som bekant alltid vara någon annans fel) så jag hade hunnit beställa ett sånt där poströstningskit?

Alltså, det är mig ni ska skylla på när parlamentet fylls av Kalle Ankor och pirater i höst. Förlåt.

Larsson och ringar på vattnet

2009-05-28T21:34:00.007+03:00

Att Stieg Larsson är megastor överallt just nu vet ju alla - utom han själv. Här ligger del ett och två i topp på försäljningslistan och alla väntar på trean. Vet inte om det är Larssons förtjänst, men skulle gissa att det åtminstone på förlagen har dreglats en del över tänkbara svenska deckartrender. För i bokhandlarna skyltas det högt och lågt just nu med svenskt läskigt. Bilderna är från en pluttig bokhandel på flygplatsen, men kunde säkert ha varit var som helst. (Och ja, jag vet att mittenbilden är fel, men det spelar ingen roll hur mycket jag vrider och sparar, den hoppar tillbaka till fel håll. Den vill kanske vara sån.)

På söndag har jag chans att gå och se filmen, tror jag ska slå till. I så fall första bion sedan september.

Triplete!!!

2009-05-28T13:28:00.003+03:00

JB på Camp Nou from Otto el Piloto on Vimeo.

Jahaja, i vår stad bor det ett fotbollslag som inte bara är bäst i Spanien - och har tagit hem både cupen och ligan - utan även i Europa. Att ta hem alla tre samma år är historiskt om ni undrar, inget annat spanskt lag har gjort det och väldigt få andra också. Hurra hurra hurra alltså! Skulle vilja krypa in i huvudet på Pep Guardiola och kolla hur han tänker inför nästa säsong. Efter att under sin första säsong någonsin som tränare i högsta divisionen ha vunnit allt som finns att vinna, hur höjer man ribban då? Skulle han vara musiker skulle han bara kunna gå i ide med sin ångest över de höga förväntningarna på 'det svåra andra albumet' efter genombrottet och vänta sju år med att återkomma med nya storverk. Här är det väl bara att satsa på att... ja, göra det igen kanske?

Tillägnar härmed el triplete till min bror som i födelsedagspresent fick se den absolut tråkigaste Barcamatchen genom tiderna, den sista ligamatchen innan Champions league-finalen och då ligan redan var avgjord. B-lag var en underdrift. Det enda roliga var att de riktiga spelarna kom och firade ligasegern efter matchen (se ovan).

Stopp - rädda kollo!

2009-05-26T18:40:00.004+03:00

Lars Epstein skriver det så bra, så det behöver inte jag göra. Men fan om de gör det, fan om de säljer. Det är få traditioner i världen som är värda att lägga särskilt mycket bevarandekrut på, men om det är så svårt att fatta värdet av kollo - lika stort, eller kanske rent av större idag än för länge sedan - då är det fan dödsdömt. Inte bara för kollo på Barnens ö utan för så långt mycket mer. Det säger något om moral tror jag det är, något som skulle kunna formuleras mycket bättre än så här. Men mer blir det inte nu. Bara: Stopp - rädda kollo!

Jag använder en av Epsteins fina bilder också och hoppas han säger till om det inte är ok...

Skivbranchen i kris? Nähärå

2009-05-14T11:01:00.003+03:00

Igår beställde jag några barnskivor på nätet (fick höra för ett tag sen att när man blir förälder börjar man köpa cd igen, och nu så, nu är vi där). Skulle egentligen hellre skriva om hur glad jag blev när jag fick ge utlopp för nostalgin och köpa några gamla favoriter, men oj, det kom något annat i vägen. När jag gjort färdigt hela min beställning och bara skulle klicka "slutför" och akta mig för att klicka "ja tack, jag vill gärna ha massor av sjukt irriterande nyhetsbrev från er varje vecka helst" upptäcker jag att jag även måste akta mig för "ja tack, jag vill gärna ha nyhetsbrev med erotiskt innehåll"! Men va fa-an. Det är alltså så den stora skivindustrin håller sig precis lika stor, om inte större, i nedladdningstider och kristider. Det är alltså så man knyter kontakt med kunderna utan att behöva visa på sin offentliga sajt vilka äckelprodukter man egentligen lever på. Skulle sjukt gärna hängt ut det stora populära företaget med namn i stora bokstäver, men inser att så fort nåt slemmo googlar på det de nu erbjuder så blir det istället gratisreklam... fan.

Poppa Marions

2009-05-13T17:25:00.004+03:00

Det är härligt att ha talanger i sin omgivning. Det gör mig glad, inspirerad, hoppig, studsig och - framförallt - mäkta stolt. Marions är ett band som nyss släppt sitt första album. Marion själv är världens bästa Maria som sjunger som en gudinna. Lyssna, köp, gå på spelning, omfamna. Det kommer du inte att ångra. Mjukt och vackert, poppigt och romantiskt. Sånt alla måste gilla helt enkelt.

God helg

2009-05-11T11:12:00.003+03:00

Helger kan vara olika. Ibland ett enda långt töcken av trötthet och smulor och slentrian-tv. Och ibland, som nu senast, en parad av toppar. Fredagsfilmen H:r Landshövding, Lördag förmiddag Ikea för extremt effektiva inköp av lådor, luckor, skåp, spärrar och annat för att barnsäkra lägenheten, en fräschare matta (som går att tvätta!), äntligen-en-brödkniv, och en kasse lingonsylt, blåbärssylt, tunnbröd, knäckebröd och dillchips. Kunde räckt för att vara nöjd med dagen, men icke. Lördag eftermiddag slog vi först världsrekord i snabbfixning av picnic, och fram till kvällen hängde vi sedan på gräset i den finaste parken på Montjuic med toppsällskap. Söndag förmiddag långfrukost på balkongen och lite häng i solstolarna, svängde ihop några ikea-lådor och tvättade lite mellan varven innan det var dags för födelsedagsvolleyboll och strandhäng med nytt toppsällskap i Badalona, följt av fotbollskoll och kinakäk med delar av toppsällskapet, också i Badalona.

Och nu är det dags att bygga ihop de där ikeagrejerna vars kartonger just nu fyller lägenheten. eller kanske försöka få det lilla barnet att sova middag... Vi får se och vi ses!

Ett hallon på balkongen...

2009-05-05T23:27:00.002+03:00

...gör ju ingen sommar. Men kan i alla fall dämpa lite hemlängtan och göra mig glad. De mognar alltså i maj här. Kanske hinner vi med en skörd till innan det är dags i Sverige.

Ali

2009-05-05T23:21:00.003+03:00

För en gammal ex-Kairobo är det rätt kul att det finns en gata i Barcelona som heter Ali-Bei. Alltså Herr Ali på egyptisk arabiska. Bei är ett extremt typiskt egyptiskt tilltalsord och bara att se skylten får mig att bli lite nostalgisk. Cirkeln är sluten liksom.

2-6 i Girona

2009-05-03T22:55:00.005+03:00

Vi fortsätter utforskandet av Katalonien, nu med Girona, staden som de flesta känner som flygplatsen som Ryanair kallar för Barcelona, men som i verkligheten är en egen finfin stad värd minst de två dagar vi gav den. Särskilt under årets första riktiga sommarhelg (varma kvällar, då är det sommar i min bok). Jag blev sugen på ett av de säkert nästan gratis-billiga husen på bergssidan, med utsikt över staden, de snötäckta bergen och den röda solnedgången.
Fick en extra titt på solnedgången under en av somna-om-promenaderna med vagnen under "el clasico" i går kväll. Alltså FC Barcelona borta mot Real Madrid. Barcelona leder ligan, Madrid ligger tvåa. Huga, vad nervöst en liten stund. Men så började det släppa, och sen brakade det loss... och sen blev det historisk seger och 2-6. Medan det jublades på gatorna i Barcelona jublade vi lite viskande bland villorna i ett bostadsområde i Girona. Ljummen sommarkväll, den röda solnedgången och storseger. Inte helt lätt att kolla fotboll med bebis, även om det är på en liten lokal restaurant. Ju bättre det gick på planen desto mer högljudda blev gästerna. Läskigt... Men parkerade på tryggt ljudisolerande avstånd på trottoaren rodde vi även den båten i land.

Party i Tarragona

2009-04-28T23:28:00.002+03:00

Det var dags för en bild. Vi var i Tarragona i lördags. Första gången för mig. Partyt var ju bara bildligt dårå, men gamla stan var fin och lite romersk här och där, promenaderna sköna, solen varm och glassen kall. Det dög så bra. Dessutom tog vi oss dit medelst poolbil. Som smort, säger jag bara.

Honungspojken

2009-04-28T16:16:00.003+03:00

Ibland måste jag tänka efter varför jag håller på och skriver här. Det blir rätt banalt och futtigt rätt ofta. Livet är ju sånt just nu. Stort för mig och oss, men rätt onytt på västfronten om man säger så för alla utom de närstående. Men då skriver jag för dem tänker jag och så känns det fint ändå. Och så får jag något att använda min annars passiva hjärna till. Okej, gott så. Jag fortsätter.

Men det finns de som har annat än snorkråkor och sömnbrist att fundera på. Och därför borde ni istället läsa till exempel Honungspojkens mammas blogg. Hon är min vän och vi var gravida tillsammans (tyvärr oftast på geografisk distans) och delade både hopp och diverse krämpor. Våra förhoppningar och farhågor såg nog då ganska lika ut. Liksom hos de flesta andra som väntar. Horisonten ligger där den ligger under den tiden. Inte så mycket längre bort än näsan räcker om någon förstår vad jag menar. Man kan liksom inte hoppas på så mycket mer än ett friskt barn eller föreställa sig så mycket mer åt andra hållet än en odefinierbar ångest. Och man vill gärna tro att det som kan vara fel går att mäta i antal fingrar och tår och annat som går att se utanpå. Numera ser våra liv väldigt olika ut. Medan jag kör standardversionen av bebisliv kämpar Honungspojkens mamma med livet som insats för att pojken som har "en mycket liten hjärna" ska få ett så gott, kärleksfullt och långt liv som möjligt. Jag vet att hon gör det bättre än någon annan och jag vet att hon skriver om det så att man inte kan undvika att förstå hur det är och hur det känns.

När jag skulle träffa honungen för första gången sydde jag en liten kompis till honom. Ironiskt nog fick den också lite svårt att hålla upp huvudet...

Alla förstår väl

2009-04-28T16:11:00.002+03:00

att man måste vara väldigt trött för att skriva nåt så surkärringsaktigt som nedanstående? Hoppas det. Att jag sovit ikapp är väl fel att säga, men av någon anledning är jag i alla fall aningen piggare, och blicken lite klarare. Slut på gnället. Slut på meddelandet.

Nej-nej-nej-nej!

2009-04-24T19:48:00.003+03:00

Alltså jag vill verkligen inte ha det här som mitt privata lilla gnällforum, men nu bara måste jag litelite. Ska hålla mig kort, jag lovar. Den här veckan har jag varit dödstrött, oinspirerad, asocial och inte blivit frisk från min två veckor gamla förkylning. Bara som en beskrivning hur det blir när hon som inte sovit en hel natt sedan i februari 2008 under en helg när hon normalt kan ta lite sovmorgon och bli människa igen, har fått sin värdefulla nattsömn förstörd inte bara av den bedårande bebisen utan även av Festa major - den stora festen... Den stora scenen placerad exakt på andra sidan vårt kvarter hade "ungdomskonsert" (det hette så) till kl två på nätterna och sedan fest i parkerna och på gatorna till morgonen grydde. Jag ville mest gråta eller ringa polisen, men anade att ingendera skulle hjälpa. Och vanliga människor tyckte antagligen det var kul på den stora festen...

Och nu då, när nästa helg är här och förhoppningar om återhämtning... då bränner Festa major vidare med helg nummer två! Hör soundchecket på (ytterst litet) avstånd. Var tvungen att googla programmet och fick reda på att det ska vara ungdomskonsert både fredag och lördag...

Och nej, man kan inte ha öronproppar när man behöver vakna när ens barn är hungrigt eller sorgset. Det blir till att finslipa tekniken som funkade rätt dåligt förra helgen; ligga platt på rygg och tänka: Jag ligger här i mitt tält och är lagon trött på ljummen öl och Liebfraumilch och hör visst att jag missar Sator på Hawaiiscenen, men det gör inget för jag håller på att somna så gott...

Fan, det blev inte så kort. Förlåt. Men nu känns det lite bättre faktiskt.

Vardag i det lilla livet

2009-04-22T20:47:00.006+02:00

Var och köpte grönsaker nyligen. Hamnade bakom en farbror och kunde inte komma förbi med barnvagnen. Jag hade inte bråttom så jag väntade tills han såg mig och släppte fram mig. Då sa han med ett stort leende: Men du har väl mål i mun?! Varför sa du inget? Jag sa faktiskt som det var att jo alltså jag pratar så dålig spanska att ibland kommer jag inte på vad jag ska säga... och vi har inte bråttom alls. Jahaja sa han och vilken söt liten bebis du har etc, inga konstigheter. Men sen kommer det efter att han snackat och gullat neråt barnvagnen en stund: "fast med honom kanske man måste snacka katalanska?" Alltså, hjälp mig här, betydde det att han trodde att jag var en av katalanerna som är så katalanska att de snackar dålig spanska? Pax för att köpa nya batterier till hans hörapparat. Och om nu så vore fallet, hur många av dem är blonda 36-åringar mitt inne i Barcelona...? Eller så är jag så kass på spanska att jag missuppfattade alltihop...

På vägen därifrån såg jag först Plura, bara med en aning mer svart i det gråsprängda håret, och sen en galenpanna. Han satt på trottoaren och viftade med en kvist från en buske och ropade "hola guapa" efter mig hela vägen till mataffären.

Sen köpte vi vatten och hushållspapper. Man behöver mycket av båda när man är förkyld.

Bilpool

2009-04-16T20:54:00.004+02:00

Ja nu bannemig ska det köras bil igen efter nästan fyra år med på tok för sporadisk körning (några gånger i föräldrabilar i Sverige och ett ökenrally i Egypten). Vi har gått med i en sjukt bra bilpool och jag är sjukt nöjd! Innan vi ens har bokat vår första tur, jag vet, men det känns i alla fall galet bra. Inte för att jag ska få spy ut koldioxid igen (det har jag gjort nog för en hel livstid med alla flygresor senaste åren och jag skäms faktiskt på riktigt för det ibland) utan för att det är just en pool. Vi slipper äga ett monster och men kan ändå åka och bada i sommar. Topp-topp-topp.

Bilden har jag snott men det hade de jag snodde den av säkert också gjort... förlåt.

Påskägg för spädisar

2009-04-14T11:54:00.000+02:00

Eller gröt med fruktpuré.

Tysk design

2009-04-12T19:52:00.004+02:00

Vi åkte till Berlin förra helgen. Tänkte att vi skulle umgås, promenera, fika och kanske snyggshoppa nån ball designad grej i nån återuppstånden ball östberlinsk stadsdel. Vi lyckades umgås mycket och bra med F och C, promenera långt och skönt, fika gott och mycket och i solen, och komma hem med... (trumvirvel) fyra sorters rågbröd och varsitt par Birkenstocktofflor.

Moco loco

2009-04-01T13:25:00.002+02:00

Jo, jag hade antagligen också vaknat och skrikit högt om någon försökt dra ut en snorkråka ur min näsa med en pincett när jag låg och sov i godan ro. Men vad ska man göra?! De växer sig stora som hus och sitter som berget. Svarta av Barcelonaavgaser. Och han tokvägrar låta någon komma nära sin näsa när han är vaken...

Tänt eller släckt?

2009-03-29T00:29:00.004+02:00

Mycket snack om att släcka lampor just nu. Och mycket bilder på nedsläckta grejer som annars är allt annat än nedsläckta. Jag tänker kommersiellt jippo men kanske bättre än andra kommersiella jippon, men i alla fall, och fan om inte folk fattar att grejen egentligen inte är att släcka en timme om året utan att SE. Se hur TÄNT det är annars. Kanske ska vi göra tvärt om nästa år. Tända Eiffeltornet en timme vid väl utvalt tillfälle. Kanske i november, då behövs det väl oftast lite extra ljus.

Nya parker och en feministpark

2009-03-23T18:54:00.004+02:00

Jag vet ingenting om Flora Tristán förutom det som står på skylten här, men man blir ju nyfiken när någon döper en park efter en fransk feministisk ideolog och facklig pionjär (ungefär så står det om ni inte har så skarpa ögon alt förstoringsglas) från 1800-talet. Ska kolla Wikipedia bums. Parken är alldeles ny och ett resultat av Barcelona stads supersympatiska projekt att återskapa (en del av) de parker som enligt en ursprungsambition skulle finnas i alla kvarter i vår del av staden. Numera är det kontor eller parkeringar i de flesta. Kvarteren är alltså kvadratiska och "ihåliga" och passar perfekt för en lagom stor park eller innergård som vi hade kallat det i Sverige. Fast här ska de vara öppna för alla är det tänkt. Heja kommunen!

Förresten, ni ser väl att parken på bilden inte bara är feministisk, den är ekologisk också. Det är solpaneler ovanför murgrönan. Bra tänkt, mer sånt.

Första skörden

2009-03-23T18:49:00.003+02:00

Alltså, vi har ju plockat ner ett ganska stort antal citroner från våra små träd. Men det har liksom varit stackars-citroner med olika defekter som sprickor eller allmän uttorkning. Eller bara omogna som råkat trilla ner. Den här är den första riktiga, fina, hela. Grattis till oss.

Farao flyttar visst fortfarande

2009-03-20T13:29:00.002+02:00

Kollade statistiken för mina ämnesord (som jag ibland utan att tänka lägger in längst ner under inläggen) och såg att på delad första plats ligger flytta och Kairo, tätt följda av spanska, jobb, och väder. Inte toppspännande kanske... Borde ha satsat på att få ihop fler av t ex nollkoll, en väldigt modern kvinna..., eller sand.

Den här tyckte jag om

2009-03-20T12:40:00.004+02:00

Och nu efteråt började jag läsa recensioner och skulle kunna både hålla med och protestera och det kunde jag visserligen göra medan jag läste också, men trots att han använder samma sorts vridningar och vändningar som i sina krönikor (som jag nästan alltid gillar, fast det ibland men rätt sällan luktar lite gubbe. Inte növändigtvis superunken gubbe utan en sån där gubbe som bara önskar att allt kunde få va som förr och inte så förtvivlat modÄrnt och komplicerat.) så tycker jag det funkar fint nästan hela vägen. Tack tack Bengt och tack mamma för att jag fick sno med mig din bok som du inte hunnit läsa själv. Köp en ny, jag betalar.

Att flyga över Alperna

2009-03-11T18:11:00.002+02:00

...gör mig glad och lite mjuk i själen. Stora, snygga och väldigt långt ner.

Uppdatering: Eller herregudnublirjagnervös, kan det ha varit Pyrenéerna?! Känner mig inte helt toppsmart nu. Men jag tror ändå att det var Alperna... Och själen ser ingen skillnad.

Och så här ser det ut här och nu på balkongen

2009-03-11T18:03:00.003+02:00

Livet är bra schitsofrent (nej, det går aldrig att stava det ordet rätt) och härligt när man kan pendla mellan klimatzoner precis som man vill.

Aldrig, aldrig ger jag visst upp... Igår när jag blev ännu ett år äldre (även i statistiken. I kroppen har jag blivit flera år äldre för länge sen) gav jag mig själv en "very tasty" hallonplanta som jag ska vårda med ömhet och gift om det krävs för att hålla lössen borta. Här kan man inte köpa hallon i affärerna och hallonhäcken på Hedbygatan är för långt borta. Det här är mitt sista hopp, håll alla tummar så blir det hallontårta till sommaren.

Så här såg det ut där jag var för en dryg vecka sedan

2009-03-11T17:58:00.002+02:00

Oj, det var härligt. En eller två minus och snöflingor som lapp... -mössor? -handskar? Vad är det man säger? Nåt med lapp eller hur? Stora mjuka goda flingor i alla fall. Som dalar långsamt rakt ner. Vinter när den är som bäst. Drömde om att åka skidor, men det blev aldrig av. Konstigt nog är jag nöjd ändå. Känslan i kinderna räcker långt ibland.

Fettodag i Katalonien

2009-02-16T14:17:00.000+02:00

Gött.

Efter en frukost med söt-terror i knät

2009-02-16T11:52:00.001+02:00

Ibland läser jag lite, det är skönt

2009-02-09T22:20:00.007+02:00

Vad man läser avslöjar antagligen lite om vem man är, lite vad som råkade hamna framför ögonen senast ett behov uppstod och lite om vem man tror att man kanske är eller borde vara. Om man överhuvudtaget är en läsande människa. Därför kommer nu den årliga (eller nåt) "det-här-läser-jag-just-nu-posten"

Livet prick just nu inbjuder inte direkt till läsning, och särskilt inte långläsning. Därför läser jag olika saker på olika ställen. Strategiskt utplacerade böcker redo att tas till så fort tillfälle ges. Lite i taget. Lite här, lite där.

Bredvid sängen:
Winter in Madrid, C. J. Sansom: Jag lever ett isolerat liv, men tro det eller ej, jag vill lära känna landet jag bor i. Här får jag lagom lättsmält spänning i Madrid 1939. Franco. Fattigdom. Tillbakablickar på inbördeskriget. Kommer Franco att hjälpa Hitler? Kommer den snälla engelsmannen att lyckas med sitt spionuppdrag? Kommer den snälla engelskvinnan att hitta sin gamla kille som är fånge i ett hemligt arbetsläger? Lagom nivå. Perfekt med ett kapitel per kväll när den lilla söt-terroristen har somnat. På engelska om engelsmän i Spanien av en engelsman. Kan tyckas knasigt, men nu blev det så bara.

Det förlorade landet, Göran Rosenberg: Om Israel och Palestina, utifrån personliga erfarenheter och enormt jättenoggrann och jättemycket research och kunskap. Varför ville judarna ha ett land? Ville alla judar det? Och varför just där? Hur var det att flytta dit som tonåring och vara del av nån sorts pionjäranda? Och framförallt, varför funkar det inte? Jo för det råkade bo folk där redan, som gärna ville fortsätta med det. Och så vidare. Allt är känt, men går ändå att gräva ner sig i många gånger om. Så lätt men ändå så svårt. Läser korta bitar i taget numera. Innan mina sömnreserver tog slut orkade jag mer. Mastigt men bra-bra so far.

I väskan, förutom Spansk grammatik och några ordböcker:
Den gåtfulla passionen, Nathan Shachar: Om spanien och spanskheten. Essäer. Lite som en blandning av de två ovanstående. Välskrivet men lite gammaldags är känslan än så länge. Kanske är min smörhjärna mer upplagd för Winter in Madrid just nu, men det kan nog lossna.

Hemliga pappan, Andreas Ekström: Har nyss läst ut. En blogg i bokform, med mycket kärlek, en del klokskap och några små argare argheter. Köpte den för nästan ett år sen i någon sorts försök till barnpepp, men den blev liggande. Hade inte så höga förväntningar, tänkte att barnpepp är jag rätt bra på ändå numera, och andras barn är aldrig hälften så intressanta eller gudomliga som ens eget. Men den är fin. Jag blev glad. Han är klok och ärligt kärleksfull och det blir inte töntigt (jo, kanske litelite om läsaren inte själv är nybliven förälder...). Men så är den också som gjord för någon som inte har mer än 3 timmar på sig per bok (uppdelat på 5-15 minuterspass).

På toaletten:
Manual de instrucciones del bebé, Dr. Louis Borgenicht och Joe Borgenicht: Tokroligt fast på riktigt om sånt man ibland redan vet och ibland faktiskt behöver veta om små människor. Mest för att träna spanska med en lagom lätt text.

Enda 2007 - Informe Anual, Enda (en västafrikansk utvecklingsorganisation jag en gång jobbade med som fortsatt skicka sina rapporter till mitt gamla jobb, som av någon outgrundlig anledning skickade den vidare till mig i år (det är nu åtta år sedan jag hade med organisationen i fråga att göra och fyra år sedan jag slutade på nämnda arbetsplats): Var på väg att slänga men kom på att även den kan fungera som språkträning. Behöver ju mitt fackspråk också så småningom. Slängde dock de franska och engelska versionerna (och försöker att inte tänka på vem som betalar, och hur mycket, för att producera och skicka rapporterna till mig).

I leksakslådan eller i munnen på O:
Se på djur: luddig liten bok med prassliga och väldigt goda sidor. Fina bilder på grisen, hönan och biet till exempel.

Lite överallt på olika soffor, golv, bord och högar:
Filter: Kanske den gladaste överraskningen förra året och numera varannan månad. Har väl aldrig förut hänt att jag läst varenda bokstav i en tidning. Varenda gång. Oavsett om det handlar om rymdturism, Carola, tjuvjakt eller filmindustri. Tack Filter, jag tycker om er.

Växa och upptäcka världen, Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij (Shit, vilka namn! Så vill jag heta när jag blir superhjälte i en rymdframtidsfilm.): Boken som ska trösta desperata föräldrar med att allt som är jobbigt med bebisar som skriker, gnäller, inte sover etc bara är utvecklingsfaser. Med andra ord det går över. Och när det är över har den lilla korven lärt sig en massa nytt att vara stolt över. Och visst, till viss del stämmer det ju, de funkar ju så de små liven, utvecklas i ryck och lider en del på vägen. Men det där att alla skulle ha exakt samma faser prick samtidigt, nja...

Sådärja. Kanske ingen toppenlista, men ibland får man vara glad att man överhuvudtaget läser annat än siffrorna på hissknapparna.

Lätt

2009-02-09T12:59:00.003+02:00

O har somnat, jag är nyduschad och pianisten i huset spelar nåt vackert på avstånd. Jag ska göra en stor kopp kaffe. Och plötsligt känns livet ungefär hundra gånger vackrare än för några timmar sen när jag vaknade för tionde gången sen midnatt och insåg att det inte blev mer sömn den här natten heller. (Det var alltså mest på prov - eller varför inte på pin kiv - som han sov 7 timmar då för någon vecka sen.) Det kan vara så lätt. Det ska jag komma ihåg nästa gång.

Grannfight

2009-02-06T16:38:00.002+02:00

Vi har frid med alla våra grannar vad jag vet. Däremot har ockupanterna i huset intill en pågående vendetta med polisen. Sju poliser kommer och kör ut dem. På kvällen är de tillbaka igen. Fyra poliser kommer och kör ut dem. En timme senare är de tillbaka igen. Två poliser kommer och kliver ur bilen, tittar på huset och kliver in igen. Svårt att göra en snygg stormning på två pers när man måste klättra via balkongen (dörrarna är igenmurade). Lika bra att inte förnedra sig och ge kidsen en lokaal.

Roliga timmen

2009-02-03T23:29:00.002+02:00

En halvtimme simning. En kvart i bubbelpoolen (fast lite mindre, fick klaustrofobi när för många tjocka farbröder gjorde mig sällskap). En kvart i bastun (fast lite mer, det är ju det skönaste trots allt). Mer skönt som fan än roligt, men det hade blivit en sämre rubrik.

Första träningspasset sedan foglossningarna blev för ondskefulla nån gång i våras. (Om man inte räknar in tusen långa promenader.) Kanske början på en fin vana.

7 timmar

2009-01-29T14:03:00.003+02:00

Vet inte vad som håller på att hända, men det verkar vara dygnet när O väljer att/lärde sig att/började/provade att sova. Efter att ha låtit mig sova sju timmar(!) i sträck inatt - Gud hör nog bön i alla fall - har han snart dagsovit i två timmar. I vanliga fall snackar vi max två timmar på natten och en halvtimme på dagen. Jag har nu dammsugit, tvättat, diskat, skurat och javetintevad, så ja, här är jag. Let's see vad jag hinner med.

Så förutom att jag välkomnat Obama med stora famnen och att Krisen fortgår, vad har mer hänt senaste tiden? I det lilla har den lilla bebisen börjat bli ett barn. Senaste utvecklingen: har vänt sig åt båda hållen, sitter i knät vid matbordet och har ryckt sin första bordsduk (ytterst väntat, så allt som kunde ha åkt med ner på golvet var räddat undan katastrofen), kan plocka ut nappen ur munnen och sedan gapa stort och sätta tillbaka den bakochfram. Det händer ibland att den hamnar åt rätt håll, men då är det så svårt att släppa det fina greppet så den åker oftast ut igen. Tufft liv att vara spädis. Här om dagen firade vi hans fyramånadersdag och hans 500e förkylning med glass (till de stora och näsdroppar till den lilla).

Skulle kunnat kalla det här inlägget för svenska morsor eller nåt. Det visar sig att det finns mycket att säga och tänka om sådana här. För det första har det visat sig att de är många och att jag skulle kunna ägna större delen av min tid till att fika med en massa sköna brudar med småbarn. På svenska (mycket lättare än att få fika på spanska tyvärr, skulle behöva det). Precis som det skulle varit i Stockholm, med skillnaden att det inte är de gamla sköna vännerna utan de nya, antagligen lika sköna, men det tar väl ett tag att ta reda på. Samtalsämnena kretsar, förutom runt de gamla vanliga kroppsvätskorna och sömnen, runt livet i landet där man har 16 veckors betald mammaledighet, där pappaledighet inte finns och det är helt normalt att arbeta till nio på kvällen. Många är som jag någorlunda nyhitflyttade eller har av andra anledningar inte fått in den där efterlängtade foten på arbetsmarknaden, och lever därför mer eller mindre på sina män, och trivs mer eller (oftast) mindre bra med det. Har stött på ett par exempel på de motsatta förhållandena, där familjen kommit hit på grund av tjejens jobb och killen får göra lite krokigare karriär, de verkar mindre vanliga. Det väcker massa tankar, de flesta förundrade, en del arga och en del beundrande. Bli inte förvånade om jag råkar fastna lite i det här och måste återkomma med nån sorts analys. Just nu nöjer jag ig med att jag har sällskap på dagarna och att jag ser en skön vår på en filt på stranden framför mig.

Annars har jag fått en symaskin i present och planerar nu att sy alla de där sköna pedagogiska och framförallt fina sakerna som inte är så lätta att få tag på här. Och så har cykeln blivit stulen.

Storm

2009-01-24T21:05:00.005+02:00

Vinter i Katalonien kan innebära både det ena och det andra. Oftast innebär det nånstans mellan 10 och 15 grader och lite blandade småmoln eller helt enkelt bara sol. Men sedan igår härjar nån sorts tropisk storm. Nästan 20 grader och Floridakänsla. Träd som faller och papperskorgar som flyger i luften. Tyvärr också murar och basebollarenor som faller samman med tragiskt resultat.

Klämmer in lite tv från det oförglömliga snöovädret före jul också, det blev inget bloggat då. Såg inte själv till en gnutta snö tyvärr, men bevisligen fanns den där ett tag (strax norr om stan). Och tänka sig, det var sju (7!) grader kallt i norra Spanien!

Läget. Idag och numera

2009-01-15T15:54:00.006+02:00

Saker som jag numera inte gör lika ofta eller mycket som tidigare:
- sover
- duschar
- rakar benen
- använder smink eller andra skönhetsprodukter (nej, gjorde det inte värst mycket förut heller, men även lite kan bli mindre, jag lovar)
- går på toaletten
- äter (jo, lika mycket och kanske lika ofta men oj så mycket snabbare)
- tänker smarta tankar
- gör någon sorts avtryck. på världen. där ute.
- känner mig yngre än jag egentligen är
- hänger i en skön bar med ett glas av nåt gott
- kopplar bort hela världen och bara svävar iväg i en tanke
- städar

Saker som jag gör mycket oftare eller mer av nu än tidigare:
- bär omkring på 6,5 kg
- pratar obegripligt och får lika obegripliga svar
- ingenting färdigt
- vaknar
- sjunger (johorå)
- freestylar nya texter till vagt ihågkomna melodier
- glömmer
- fokuserar på kroppsvätskor och avföring
- får slut på pengar innan månaden är slut
- fastnar i för smala tunnelbanespärrar
- drömmer romantiska drömmar om gym och arbetsplatser
- tvättar

Saker jag planerar att göra mer av inom kort:
- träna
- sova (den som ändå kunde styra över sitt öde)
- plugga spanska
- tänka på framtiden
- vara vid havet

Och bilden då? Ja... jag saknar vintern och jag gillar att det inte är vinter här och nu fast det är så fint i Sverige och det skulle va så sjukt skönt att åka lite långfärdsskridskor eller bara spilla lite termoskaffe i en solig snödriva i lä. Ungefär så. Nu ska jag sola näsan på balkongen.

Foxy...

2009-01-08T20:50:00.004+02:00

Halkar in på det där med språk mest hela tiden nu av nån anledning. Engelska i Spanien är som bekant inte alltid perfekt. Men. Jag bara undrar lite hur de tänkte... och är lite ledsen att det inte var toapapper utan hushålls.

Offentlig avbön

2008-12-18T18:30:00.003+02:00

Måste bara klargöra en grej. Skulle skicka iväg de där tackkorten som legat och väntat i sin to-do-hög alldeles för länge. Fattades bara frimärken. Närmaste tobaksaffären (bara där man kan köpa frimärken, förutom på posten) hade slut på såna som räcker hela vägen till Sverige. Försökte komma in på nästa ställe, men trappan var inte barnvagnsvänlig. Försökte på näst-nästa ställe. Där hade de bara julfrimärken sa de, gick det bra? Jovisst sa jag och insåg för sent vad jag höll i handen.

Så. Alltså. Det är inget försök att kliva i en ny, vacker och romantisk mödraroll så här lagom till jul. Nej. Det är bara enda sättet att få posten att transportera era kort. Så nu vet ni det. Tro inget annat.

Glöm inte sittbältet

2008-12-18T17:38:00.003+02:00

Har precis börjat ta spanskalektioner igen. En gång i veckan a 1,5h. Inte mycket men tillräckligt för att fräscha upp det lilla som en gång fanns. Jag pratar nu nån sorts knackig rinkebyspanska och kan klara enklare konversationer med välvilliga människor som är beredda att klura lite på vad jag menar och att prata lite långsammare än vanligt spanskt formel 1-tempo. Det känns ändå ok med tanke på hur det senaste året sett ut.

Det känns ännu bättre när jag tänker på att spaniorer i allmänhet inte kan så mycket mer än spanska (och katalaner inte så mycket mer än spanska och katalanska). När jag åker den i övrigt väldigt fräscha och handikapp-/barnvagnsanpassade bussen ner till stranden kan jag läsa minst två sköna budskap på engelska. Vid platsen för barnvagnar/rullstolar står det; "sit belt recommended" och ovanför dörren; "the audible signal indicates movement of the disabled ramp". Kan inte SL också börja stava lite fel, det vore charmigare så på nåt sätt.

Det är roligt med språk, särskilt när andra gör fel. Till exempel när min kära bror (som kämpar med franska) två gånger säger tack, det verkar jättekul, men jag vill inte istället för jag kan inte när han blev bjuden på fest med nya franska vänner. Visst var det lite roligare än när jag själv i början, av nån sorts automatik, alltid sa ja till allt, särskilt sånt jag inte riktigt förstod. Si si, och ett leende för säkerhets skull liksom. Till exempel i grönsaksaffären där jag hade tagit ett paket körsbärstomater och skulle betala. Kassörskan pekar på en annan sorts körsbärstomater och frågar om jag sett att av den sorten får man två paket för en euro och den jag tagit kostade en euro per paket (lika stora). Si si, säger jag (med ett självsäkert leende) och pekar på de dyra tomaterna. Så du vill hellre ha dem? Si si! Och så vidare...

När de river sina hus här...

2008-11-29T15:18:00.001+02:00

...är de inte lika petiga med att flytta ut och t ex ta med sig prylarna i köket.

54

2008-11-24T16:05:00.003+02:00

Det nya livet är faktiskt inte så nytt alla gånger (på ett bra sätt). Men förutsättningarna lite annorlunda kanske. Ska försöka beskriva vad jag menar med ett exempel.

I helgen kom det ett nytt spel in i vårt hem. Tänker inte göra reklam för det stora fetrika företaget, men det är det där där man står på en platta och låtsas träna och som blivit poppis för att man i alla fall inte sitter i soffan och blir tjockare för varje liv man dödar med sin joystick. Eller nåt. För så mycket mer 'fit' blir man nog inte... eller möjligtvis av utmaningen (så man börjar träna på riktigt, i den verkliga världen, också). Den lilla jäveln mäter nämligen ens vikt, BMI, balans etc och i kombination med ens verkliga ålder räknas det ut till en virtuell 'fitness-ålder' som sedan ska sänkas är det meningen (om den nu inte råkar vara perfekt från början). Jag är i verkligheten 35 numera, tro det eller ej. Och maskinen hade mage att påstå att min fitness-ålder är... 54 år. Femtiofyra. Femma fyra. Jotack. Och det trots att min BMI ansågs vara 'idealisk' (två månader efter lilla O - johorå! alltid något. 14 av de 18 extrakilona har trillat av säger vågen).

Alltså, inte för att jag lägger alltför stor vikt vid vad ett sketet spel påstår om mig, men någon liten sanning ligger det väl i att jag inte är i prick samma form som för t ex ett år sedan, eller för att inte tala om för några fler år sedan. Helt enkelt - idag får jag lätt träningsvärk av en långpromenad, blir andfådd av en trappa och får ont i ryggen av att lyfta en bebis ner och upp ur sängen. Men nu jävlar kan jag röra mig igen, och förr eller senare kan jag antagligen komma iväg hemifrån tillräckligt länge för att göra det också då och då. Snart är jag nere på 45 fitness-år, det är ett löfte.

För övrigt var jag en stjärna på backhoppning sa spelet, det kunde man inte tro.

Hemma igen

2008-11-03T19:28:00.002+02:00

Åter i stan efter ett värdigt mottagande på flygplatsen. Välkommen hem el piloto!

O

2008-10-17T15:35:00.003+02:00

Stannar i bubblan lite till men kommer tillfälligt ut ur tystnaden. För att presentera lilla O, el piloto, själva den lilla lilla stora anledningen till tystnad, tröghet, paus etc. Men hur ska man kunna skriva om det innan man greppat det? Och hur ska man kunna och vilja ta sig tid när någon - väldigt liten och len människa - ständigt ligger och snusar mot ens hals (alternativt behöver bytas bajsblöja eller torkas kräks... allt lika fascinerande i början)... Återkommer.

Lite trögt

2008-09-23T17:39:00.003+02:00

Det händer inte så mycket här just nu, som nån kanske märkt. Så är det och så får det kanske vara ett tag. Vi är i alla fall i ett höstfint Stockholm ett par månader eller så. Lite otåliga och rastlösa, jotack, men helt ok ändå och mer om det när allt är i sin ordning.

Toa eller inte toa

2008-08-21T18:08:00.005+03:00

Häromdagen var vi inne på det här fina sjukhuset. Det är dit vi ska om något skulle hända oss - närmaste tiden eller senare. Det är utnämnt till världsarv och alltså jättecoolt och dessutom nästan granne till oss. Det största modernistiska byggnadsprojektet i stan säger de, och då snackar vi alltså samma område som Sagrada familia... Vet inte vad som är "störst" - en jättehög kyrka som byggts i snart 130 år, eller ett galet sjukhus som täcker nio kvarter?

Nu har man precis byggt till sjukhuset med en sprillans ny del. Det var där vi var. Den var jätte-hi tech, man behövde inte ens fundera på om man var på väg på toa eller inte:

I brist på Beijing

2008-08-12T19:29:00.002+03:00

...dög det bra med en söndagseftermiddag vid vår egen OS-bassäng. 15 år senare. Lite medtagen, men ganska Riefenstahl-cool ändå.

Klockan 13.30 den 5 augusti 2008

2008-08-05T22:47:00.002+03:00

Fast det gjorde ju ingenting. I Barcelona är det sommar minst en månad till. Nu ska jag se fram emot en skön höstig höst i Stockholm. Men först lite ljuspunderi och bad och svett och... ja, en del plugg var det visst tänkt också. Förtränger det så länge.

Klockan 07.45 den 5 augusti 2008

2008-08-05T22:43:00.002+03:00

Så kan det gå när man hoppas på lite svensk sommar under en blixtvisit...

Var bor jag egentligen? Märks det?

2008-07-23T12:42:00.004+03:00

Inser att jag sällan skriver om Barcelona, Katalonien, Spanien... Antagligen för att jag så sällan har så många särskilt katalanska upplevelser i och med min underliga hemifrånjobbartillvaro. Ska försöka bättra mig. Går ut lite svagt med väder och språk - två klassiker jag behärskar (som bloggämnen, inget annat).

OK, väder först. Det verkar snackas i Sverige (på nyheterna, eller var?! Och varför?) om att det är snorvarmt i Spanien just nu. Folk ringer och skriver och frågar hur vi har det, om vi står ut. Min gissning är att det måste gälla södra Spanien, för här är det väl mellan 25 och 30 grader och känns ganska normalvarmt. För tjejen som ibland fortfarande tror att hon bor i Kairo känns det som en ganska mild sommar. Vi har dessutom AC hemma, så var lugna, vi klarar oss. Fint t o m. Har upptäckt att min trivselgräns går vid 26 grader inne. Då bryter svetten fram på överläppen och det är dags att slå på ACn. Efter en normalsval natt brukar det inträffa nån gång efter lunch. Idag började jag svettas vid tio och undrade om jag fått feber. Insåg efter en check att det var 29 grader inne. Så idag ska jag kanske inte gå ut alls, det verkar onödigt.

Och sen min språkutveckling då, den eviga, men ytterst långsamma (och långtråkiga) följetången. Även den påverkas ju gravt (och inte positivt) av mitt hemarbetarliv. Men idag har jag t ex lyckats boka hotell för helgen i Llafranc, Costa Brava, på spanska. Låter kanske inte så lurigt, och det var det väl inte hellere, men tyder i alla fall på att folk kan fatta vad jag säger och att jag klarar av att fatta vad de säger. Även formella detaljer och på telefon. Tidigare har telefonträningen begränsats till några telefonförsäljare i veckan, men det går ganska snabbt att lära sig säga "Nej tack, vi vill inte byta internetleverantör", så jag är tacksam för alla nya utmaningar. Gillar t ex när vårdcentralen ringer och har fått något om bakfoten som man faktiskt måste förklara. Har hittills inte misslyckats. Känns fint. Måste fortfarande slipa verbformerna hårt, men vaffan det kommer väl.

Det var riktig KONST

2008-07-23T10:58:00.003+03:00

Vi skulle ha snott med oss väggen och satt in den på banken. Shepard Fairley heter han visst. Och är en legend. Så lite man vet.

All barn räddade, tack för mig

2008-07-17T13:18:00.005+03:00

Fem månader har snart gått - ungefär lika fort som fem korta månader brukar. Antar jag. Men det har känts fort och kort. Om jag väljer att ta ut den där semesterveckan jag har på slutet, är det prick just nu en vecka och 1,5 dagar kvar innan jag ska ha avslutat påverkansstrategin, den tematiska utvecklingsplanen och webbkartläggningen och uppföljningen av konsultationen om barns utbildning i konflikter. Ja, påettungefär då. Allt ska inte vara prick klart, bara klart att överlämna till nästa som en fin stafettpinne. Men i alla fall, tid går som bekant fortare än någon människa kan tro. Alltid. Om nån missat det.

Och hur har det varit då? Att jobba på distans? Sisådär får man väl säga. Föredrar absolut att ha kollegorna omkring mig istället för på telefonlångtbort tjatavstånd. Men ja, jättelyxigt att kunna jobba fast man envisas med att bo i ett land där de pratar ett så svårt språk. Att återkomma till en gammal arbetsplats man tidigare lämnat? Jorå, helt ok, åtminstone för en lagom begränsad period. Samma intelligenta och även socialt begåvade människor, och samma viktiga, men för mig rätt utslitna, frågor att bita i. Att få jobba med helt nya saker på den gamla arbetsplatsen? Jo tack, perfekt att lägga på ett nytt och fräscht "kommunikationsfilter" på de gamla bekanta frågorna. Hanterbart, men utvecklande, jojo, fint som snus faktiskt. Och som bonus en liten kommunikationsrelaterad merit på CVn. Kanske går det faktiskt att byta bana inom banan så småningom. Vi får väl se. Nästa steg står skrivet på en stjärna väldigt långt bort.

Sönder, paj, trasigt, borta...

2008-07-04T18:03:00.004+03:00

Det är visst en sån period nu. Först la jag ifrån mig mina bästa, skönaste (och rätt dyra faktiskt) solglasögon någonstans, troligen bland kycklingarna på Vivo Skanstull. Sen var det dags att träffa en död mus på golvet i sommarstugan. Han hade ätit ihjäl sig på min bästa skönaste morgonrock (se bild) som jag haft sedan 12-årsåldern minst. Stl 163 centilong (-lång?) om jag inte minns fel, men når fortfarande till tårna på mig. Med huva och knappar. Tusen gånger bättre än alla omlottjox som aldrig sitter skönt. Tror det får bli lappning och lagning efter tvätten, man kan inte slänga antika klenoder.

Sen var det dags för kaffekrasch. Fick en Bodum pressbryggare (6 koppar) i 20-årspresent av mina nyfunna Uppsalavänner för ja, 15 år sen blir det väl. Har använt den jämt, och skaffat mig en liten 2-koppars också, då har man allt man behöver. Den har fått bytas ut säkert tre-fyra gånger medan den stora klarat alla prövningar genom åren. Hittills. Råkade precis bara snudda den med ett glasfat och... klirr. Det var lite som att förlora nåt levande (nåväl, kanske ett marsvin). Efter 15 år. Och i morse hände exakt samma sak med den fantastiska mjölkskummaren. I'm cursed! Bodum är inte längre mina vänner. Vågar jag köpa nya, eller ska jag se det som ett tecken? Inget mera kaffe, bara örtte? Bli sydeuropé nån gång och kör bara mockabryggare? Eller, sluta försöka göra sju saker samtdigt - fokusera!?

Vad är vad?

2008-07-04T17:49:00.003+03:00

Den här boken har jag just läst ut. Den är skriven av en gammal vit amerikan men beskriver i jag-form den jobbigt verkliga historien om en ung sudanes som flyr från inbördeskriget. De erkänner att lite fiction fått läggas till för att få rätt effekt - att lära mig om Sudan och göra mig lagom arg för att "göra något" - men man vet inte exakt var fictionsnuttarna lagts in. Lite scary eftersom man snart uppfattar det precis som verkliga livet och inget annat, men väldigt effektivt för syftet. Just det ska jag skriva nån sorts uppsats om på min kurs (där jag om nåt år ska bli mästare, master, i "communication for development"). Hur funkar det att förmedla sanningen med hjälp av sanningen och lite hittapå? Det är rätt kul att plugga när man får fundera på sånt. Och jag kan ganska mycket om Sudan nu, jämfört med förut. Inbillar jag mig.

För övrigt är det varmt och klibbigt och snart ska det badas. Vamos a la playa o-o-o-oo!

Den där filmen om tanter i stan

2008-07-04T10:06:00.000+03:00

Det var som man kunde gissa skit. Provocerande dåligt skit till och med. Pinsamt sponsrat, toklångt, prutthumoristiskt, stereotypt skit. Och jaja, som sagt, det kunde man väl lista ut. Och jag känner mig inte som mittimålgruppen, så fine. Men jag undrar ändå vem som är målgruppen. Egentligen. Som svensk 60-70-80-talist med polarn-och-pyret-rediga värderingar måste man väl känna sig lite fjärran från de där skorna, även om man råkar va mycket glammigare än jag? Kanske är det för de små modebloggarna? Som är hälften så gamla som huvudpersonerna? Skulle inte tro det. Återstår kvinnor i mogen ålder från en helt annan plats på jorden, men som ändå inte hunnit upptäcka världen utanför shoppingkassen, prinsessmyten, prinsmyten också för den delen, ja och allt det där andra ytliga som alla kan räkna upp lika bra som jag... men finns de? Ja, tydligen. Tur det finns så mycket andra bra NY-filmer.

Förresten vet jag att det finns kloka fina människor, med lika rediga värderingar, som faktiskt gillat den. Det måste ha nåt att göra med samma magi som antagligen skulle få mig att gilla vilket försök som helst att göra en lång-Sopranos...

Campeones

2008-06-30T12:03:00.004+03:00

Det är praktiskt att känna sig hemma på flera ställen. När inte Vi1 tog oss så långt kunde Vi2 istället gå hela vägen och vinna! Grattis till oss och till dom. Efter 44 års väntan är till och med (i alla fall en del av) katalanerna glada över att vara spaniorer för en dag.

Eftersom jag kom direkt från Sverige med en försenad flight och två tunga resväskor var det taxi som gällde efter att ha sett matchen på en trottoarbar. Fel kväll att leta taxi så klart, men till slut fick jag åka med killen som förklarade att han inte var intresserad av fotboll, eftersom han var anarkist och inte trodde på auktoriteter, varken kungar, gudar eller stater - alltså är landslag också ointressanta, så det så. Efter en stund, efter att ha klargjort flera gånger att Catalunya no es España ("fast det är ett skämt"...), kröp det fram att han nog ändå mest jobbade för att han behövde pengar... Själv var jag mest stolt över att vi överhuvud taget förde ett samtal och att jag förstod ungefär hälften av det han sa.

Same same

2008-06-04T12:55:00.002+03:00

Det är lite töntigt att raljera över hantverkare, jag vet. Men det är ju också ett speciellt släkte. Faktiskt. Även här visar det sig. Lite samma som hemma - de börjar t ex tidigare än de flesta andra. Vaknade i morse av en slagborr i örat. När de väl kunde vara säkra på att alla i huset vaknat, gick det två timmar innan nästa borrattack. Kanske lunchpaus? Nej, måste varit frukost, det här är ändå Spanien. Hit skulle de komma 11.30, men lite oväntat ringer det på dörren redan kl 11. Jag som jobbar från köksbordet hade inte hunnit tänka tanken varken på att klä på mig något annat än morgonrock, eller städa undan äggskalen efter frukosten, så de fick vänta en panikminut utanför dörren. Det hade de råd med. De var tre stycken. Det enda jag visste innan var att de skulle fixa något på balkongen som inte var i sin ordning. Det visade sig att de skulle borra sex stycken hål och skruva i lika många skruvar i hålen. De var tre stycken, och det tog en bra stund. Hej och hå. Byggbranchen sägs ha varit motorn i det enorma ekonomiska lyftet här de senaste åren. Man undrar lite. Bubbla, bubbla, bubbla... Senaste året har visst lägenhetspriserna i Barcelona sjunkit med 10%. Det pyyyser...

Finally!

2008-06-04T11:32:00.003+03:00

Grattis Barack Hussein Obama. Det var väl på tiden att det blev en persons ansvar att bråka med McCain. Nån mer än jag som slutat läsa när rubrikerna innehållit orden primärval, Clinton eller Obama? Fram till nu då. Det är ju nu det börjar. Det som spelar nån roll.

Och ja, jag vet att Clinton inte erkänt sig slagen än, men det är hon väl ändå va, va, va...

En tisdag i juni - kepsen är borta

2008-06-03T11:31:00.008+03:00

Även på min präktiga arbetsplats finns det folk med humor. När värmen kommer då spritter det till.

--------------

Från: Yyyy Yyyyyyyy
Skickat: ti 2008-06-03 10:00
Till: Xxxxx X Xxxxxx; Reception; Internationella Programmet

Ämne: SV: Min keps är borta!

Jag tyckte jag såg avgående fru ordförande smita ut genom bakdörren efter årsmötet iklädd Xxxxxs keps, barnkonventionen under armen och en Rädda Barnen-bössa i högsta hugg.

Kan vara värt att kolla upp.

--------------
Från: Nnnnnn Nnnnnnn
Skickat: ti 2008-06-03 10:00
Till: Xxxxx X Xxxxxx; Reception; Internationella Programmet
Ämne: SV: Min keps är borta!

Hej Xxxxx!

Den kanske sitter på huve't!? Har du tittat under armen!?

med varma hälsningar

Nnnnnnn
-----------
Från: Xxxxx X Xxxxxx
Skickat: ti 2008-06-03 09:52
Till: Reception; Internationella Programmet
Ämne: Min keps är borta!

I går försvann min RB-keps efter lunch. Den var beige med logo på. Fattar inte vart den tog vägen. Något tips?

Xxxxx X
Internationella programmet

Glöm aldrig Arla-haren

2008-06-02T12:20:00.005+03:00

Det finns humor som åldras lite knackigt. Det mesta som är roligt idag är tråkigt om fem år. Så finns det humor som (känns det som) aldrig dör. Som kanske åldras, men som åtminstone är lika bra, och kanske t o m förädlas. Om man råkar tillhöra mittiprick-målgruppen. Max Andersson är underbar. Och Arlaharen är fortfarande sjukt kul. Tycker jag. I alla fall. Jag tycker ju också om mjölk. Både varm och kall och med semla, hallon eller kaffe.

Varför är det förresten så ont om hallon i Katalonien? Lyx-Farao börjar snart tröttna(!) på jordgubbar.

(Hoppas Max tycker det är ok att jag lånar hans hare. Annars får han säga till.)

Appropå Beirut

2008-05-31T15:34:00.002+03:00

...och Jag tror det när jag ser det (nedan), M är klok igen.

Dagens prognos - som vanligt

2008-05-27T11:03:00.004+03:00

Inte för att jag själv tycker att det är särskilt jobbigt eller så. Skugga är underskattat bara det är ok varmt. Men för dem som av nån anledning skulle gå omkring med nån sorts avundsjuka. Det har varit så här i tre veckor snart. Mulet, grått, regnigt. Men ok varmt dårå.

Och så New York då

2008-05-21T16:00:00.003+03:00

Vi gjorde det mesta man ska och tusen saker till. Det var toppen. Vädret var som om vi hittat på det själva. Alla träd blommade och doftade, folk gifte sig och minglade och lunchade och solade i parkerna. Vi borde aldrig ha gett oss på projektet Empire state building, men det gjorde vi. (Tusen timmars kö och när vi kom upp hade det blivit dimma. Scam, scam, scam!) Jag köpte till slut en ny kamera (Det var nära ögat. Alla som säljer kameror verkar vara judar, och de tar visst ledigt prick hela just den veckan vi var där för nåt som på engelska heter "passover" och verkar religiöst och viktigt. Hittade till slut en sekulariserad och proppfull butik - tack Gud!) och blev väldigt glad. Bilder finns här. Tyvärr inte från den coolaste utställningen med kinesen på Guggenheim: Cai Guo-Qiang. Gjorde ett försök att smygfota de nio låtsasexploderande bilarna, men fick bassning.

Min brorsa Röd

2008-05-21T13:32:00.003+03:00

Och inte nog med att han kan göra barn, min förträfflige bror. Han kan göra musik också. "Världens vanligaste man" är inte så vanlig ändå. Han är en superbrolla. Lyssna!

Hej och välkommen!

2008-05-21T13:24:00.004+03:00

Tiden flyger och grejer händer. Först och störst hittills: Pluttens landning på jorden. Jag har blivit faster. Fått en brorson. Ojojoj. Och en bedårande sådan så klart, fattas väl annat. Hade sån tur att jag var i stan när han kom, så jag har fått hålla de små fingrarna och trösta och leka trygg fastertant. Lite läskigt och väldigt fint.

Beirut i brand

2008-05-14T13:18:00.003+03:00

En av mina favoritstäder i världen, Beirut, är återigen på väg att trilla in i något som kanske blir ett nytt inbördeskrig, kanske något annat. Det är sorgligt, ruskigt och - vill jag tro - onödigt. Min kloka vän M skriver om senaste veckans skit.

Uppdatering 21 maj: Än finns det visst hopp. Men jag tror det när jag ser det.

Världens läskigaste skylt

2008-05-08T14:29:00.000+03:00

Jag har aldrig lidit av hisskräck förr, men nu vettef-n. Jag ska i alla fall aldrig åka hiss med en soptunna, det verkar sjukt farligt.

April update

2008-04-17T17:54:00.003+02:00

Hohoj, så skönt trodde jag väl aldrig det skulle vara att få ordning på gamla datorskrället. Har alltså fått till det sista jävligt kruxiga kruxet och är alltså tillbaka hos min gamla stentunga, fula, men trogna PC-trotjänare efter tre månader drygt av lånad snyggslimmad Mac (som iofs en gång blivit kasserad pga en massa ålderskrämpor. kan ha med saken att göra). Känns härligt att vara hemma igen helt enkelt. Mest att ha en egen datamaskin gissar jag.

Idag är det april, så in i bängen (bängen...? är inte det polisen?). Prick nu lyser solen, men nyss (och större delen av dagen, med korta avbrott för strålande sol) var det åska, hagel och ösregn på tvären. Härligt i vattenbristens Katalonien, men fick rädda det nya lilla citronträdet och hans kompisar solrosen och örtkryddorna in till ett skyddat hörn av balkongen. Lite klyschigt kanske att ha citronträd på balkongen i Spanien... Men nej, det är ju perfekt. Luktar gott, ser snyggt ut, verkar ganska lättskött så här långt. Lite som jag själv faktiskt.

Om det inte vore för alla stackars soltörstande skandinaver i stan, skulle det gärna få regna en vecka i streck nu. På lördag gör vi som prick alla andra (i alla fall de svenskar som inte åker på den årliga vårturen till Barcelona) och drar till New York. Ännu mer att jubla över, ojoj, vad livet verkar bra när man tänker på saken.

Veckans antropologiska erfarenhet

2008-04-09T12:24:00.004+02:00

Jag har börjat simma. Det tror jag man får säga när man gjort det två gånger och har planer på att göra det igen, eller?

Jag har gått till den lokala simhallen i området. Den är inte helt nybyggd och inte så stor. Men nära och ganska billig. Och faktiskt lite exotisk. Jag fattar inte allt helt enkelt. Till exempel är alla skyltar och alla prislistor och alla... ja allt, på katalanska. Så jag chansar lite när jag väljer en dörr och hoppas att den ska leda till bassängen och inte till herrarnas omklädningsrum. Oftast går det bra. Men en del osäkerhet leder det till ändå. Som till exempel det där med baddräkt. Alla kvinnor utom jag har nämligen baddräkt. Och jag är alltså inte naken utan har bikini. Jag har inte ägt någon baddräkt på tio år och tycker att det går utmärkt att simma med bar mage. Men jag är lite orolig att det är förbjudet eller nåt i det här trots allt ganska katolska landet. Min alternativa teori är att simning helt enkelt är mer hard core och på allvar här. Man simmar inte bara lite så där för skojs skull och för gott samvete som svenskar gör. Man simtränar. Man kan välja mellan tre banor i bassängen: nybörjare, långsam och snabb. Jag är rätt haj på att simma, men hamnar i långsamma banan. Alla andra crawlar nämligen. Det är tydligen det som gäller (en del i långsamma banan crawlar också, men jag simmar om dem. Alla är inte proffs ändå). De enda andra jag sett simma bröstsim är nybörjare, gamla tanter och en arabisk invandrare. Han hade förresten inte heller simglasögon. Det har alla andra. Och mössa. Det måste man visserligen har jag lärt mig. Och hår i bassängen är ju äckligt, så varför inte? Men i alla fall tog det liksom ett tag att samla ihop alla attiraljer man måste ha för att gå och simma här. Mössa, simglasögon och de lika obligatoriska tofflorna (obligatoriska även i duschen). Och ändå måste man gå och vara nervös för bikiniförbud... Men det är verkligen ingen annan som har det. Vad ska man tro?

Sen är det den där fina spanska vanan att hälsa på alla i alla lägen, även på alla i omklädningsrummet, när man går in och ut. Jag blir generad och hälsar bara tillbaka när andra gör det, men egentligen är det ju väldigt sympatiskt, bara ovant. Jaha, hej då okända tanten ska du gå nu. Ja, vi har ju sett varandras kroppar i lysrörsljus, så vi känner ju varandra nu. Adeo, adeo.

Förresten känner man sig lite proffsigare när man simmar med glasögon. Man kan ju till och med ta ett och annat simtag under vatten. Tufft.

Havsmat

2008-03-31T22:19:00.003+02:00

Såna här musslor är populära här. De finns i alla prisklasser upp till skitdyra, och jag har vissserligen bara smakat mellanklassen. Men jag kan inte hjälpa att jag - som annars älskar alla andra varelser från havet som går att äta - tycker de smakar unket och ser ut som snor. Men om nån vill bjuda mig på fin-snormussla nån dag är jag så klart up for a second chance.

En lång och avskräckande berättelse ur vardagen

2008-03-18T18:00:00.006+02:00

I morse ringde klockan 04.15. Fem minuter senare stapplade jag upp i mörkret och hälsade yrt på min nattjobbande (och därför nattvakna när han är ledig) bror som pluggade franska vid köksbordet. Ytterligare tio minuter senare satt jag i baksätet på en Taxi på väg mot Cityterminalen. Inga tunnelbanor har börjat gå. 220 spänn. Flygbuss till Skavsta. 1,5 timmar och 150 spänn. Hela tiden fara för livet. Men vackert. Har varit i Sverige två gånger under 2008 - vintern utan vinter - och båda gångerna fått snöfall som enda tröst för okristligt tidiga flyg hemåt. Men snöslask och morgontrött chaufför kunde varit en bättre kombo. Jag använde bälte för första gången i en buss.

Kö bakom en familj med skidfodral och annat skoj. Incheckning och ingen sa sågot om att mina två handbagage borde varit ett och lite mindre. Säkerhetskontroll. Fick slänga vattenflaskan och packa upp både datorn och dvd:n ur väskan. Och det är ju som vanligt (förutom att jag oftast inte bär omkring på dvd-spelare annars). Vänta i kön till boarding. Alla trängs och vill komma först eftersom det är onumrerat. Tonåringar pratar så högt ibland fast det är morgon. Käkar en macka, men saknar mitt vatten. Borde köpt nytt men var för snål. Boardar och får en gångplats - hurra. Sitter. Sitter. Läser hela tidningen. Reklam i högtalarna. Ryanair har ett eget fantastiskt telefonkort. Det går en timme. Sen får vi gå av igen. Planet har något fel. In igen till terminalen. Äter en till macka. Kostar på mig te och en apelsin också. 25 kr - ett kap. Sen en tidning, en bok och svensk Läkerol i fyrpack. 170 spänn var det värt. Står sen i kön igen. Alla trängs. Jag med. De ska f-n inte komma och smyga sig in från sidan. Ut i kylan och in i planet. Igen. Tar en sned bild på snöyran på vägen.
Får en gångplats igen (kanske bara jag som vill ha?). Lyfter 2 timmar och 15 minuter försenade. Flyger, somnar och får ont i huvudet. Äter en pizzaslice. Mer reklam. Man kan ta en lott och bli miljonär - idag! Tackar gud för öronproppar. Landar. Främre dörren saknar trappa. Väntar. Det är kokhett. Inget konstigt förstås, vi är i Spanien, det är säkert 12 grader ute. Ont i huvudet. Äntligen en toa...-kö. Köper bussbiljett. 12 Euro. Försöker köpa en läsk, men automaten är trasig, det får bli vatten. Behöver blodsocker, håller på att svimma av hunger.

Väntar på bagage. Väntar på bagage... Byter simkort i mobilen. Väntar på bagage. Får väskan. Den är hel. Trängs vid bussen. 1,5 h till Barcelona. Kommer missa mitt seminarium som börjar klockan två. Skit. Lyssnar på snäll musik och försöker tänka snälla tankar. Men är så hungrig, hungrig, hungrig. När vi kommer fram och jag ska ta mina väskor har de vält eller slitits ut och ramlat på marken. Jag tänker dator och dvd i spillror, men orkar inte bli väldigt arg och bråka. Tar en taxi hem - 4 Euro - och får skäll för att jag inte har jämna pengar. Orkar inte bråka, men blir arg. Dumma gubbe, jag kommer från en flygbuss. Det betyder att jag kommer från ett annat land och just har tagit ut nya pengar. Dumma gubbe. Hört talas om kortbetalning?!

Tack för utrymmet. Nu känns det mycket bättre. Ska sova en stund så kanske huvudvärken ger med sig också. Kontentan är väl annars att jag antingen ska sluta resa helt (nu får Sverige komma till Muhamed!) eller åtmionstone dumpa Ryanair.

El dia de skott

2008-02-29T17:46:00.003+02:00

Så sällan som den infaller och så sällan som man kommer ihåg den, så vore det väl skam att inte skriva ett inlägg just idag. Inte för att det har hänt nåt särskilt eller att jag förtfarande läst på tillräckligt för att skriva om spanska valet. Utan bara för att det är en ganska bra dag, trots att jag har snor i varje vrå och vindling i huvudet. Har tillbringat den på balkongen med en pluggbok och andra trevliga eller nödvändiga tillbehör för förkylda snormaskiner. Det har alltså äntligen börjat bli lite varmare igen. På tiden kan man tycka.

Har också försökt vårda den lilla stackaren till persiljeplanta som är mitt första hopp på vägen till att bli trädgårdsmästare på vår balkong. Äntligen bor jag ju i ett land som både är varmt nog och där det inte är så mycket tungmetaller i luften att man inte vill utsätta något levande för ett liv konstant utomhus. Men det har börjat sådär kan man säga. Den lilla stackaren hade med sig bladlöss från affären. Och eftersom jag tänkte äta upp den vartefter vill jag ju inte förgifta dem bara sådär, då dör man ju kanske själv om 50 år. Så nu har jag spolat den i iskallt vatten. Det hjälpte inte. Och ägnat halva eftermiddagen åt att manuellt avlägsna, knipsa ihjäl och mosa dem, en efter en. Om inte det hjälper... köper jag väl en ny antar jag. Funderar också på ett citronträd i en kruka. Eller är det för pretto? Nåt stort som skuggar vore nog bra i alla fall.

Pianot

2008-02-28T15:51:00.002+02:00

Kanske blir det här en följetång. Och i så fall kan det bli precis hur bra eller dåligt eller rafflande som helst.

Det verkar som att det flyttade in en pianist i lägenheten ovanför oss i helgen. Senaste dagarna har det i alla fall spelats minst ett tretimmarspass om dagen. Det är ju nästan alltid vackert med piano, om den som spelar är någorlunda habil (det verkar han/hon vara). Men varje dag? Ska bli intressant att se hur det utvecklar sig. Blir det som en osynlig vän och välkommet inslag i vardagen, eller blir det desperat panik och öronproppar och Ska man aldrig kunna få jobba ifred i det här j-a landet?!! eller något helt annat?

Andorra

2008-02-26T15:35:00.000+02:00

Det finns lite vinter även här nere i söder. Vi stack till Andorra i helgen och drog några åk på Pyreneerna. Det var kanske inte toppklass eller alperna, men jag var helnöjd. Sist jag åkte var för tre år sen. En dag. I Romme Alpin (just det, Borlänge). I snöstorm. Och innan dess var det väl ungefär tusen år till. Här var det istället soligt och varmt (nästan väl varmt för min nya fina jacka. Gjorde ett kap på rean förra veckan). Ganska långa backar och helt ok hyrgrejer. Förutom att de villigt erkände att slipning av stålkanter inte var något de sysslade med. Nej, det här är en uthyrningsaffär, vi har ingen verkstad, var beskedet jag fick när jag klagade på att det inte bet. Jaha... Men har ni kanske en fil bara (så kan jag fixa det själv)? Nähä, inte det heller. Nåja, vad kan man begära. Andorra är pyttelitet. De kanske måste åka utomlands för att slipa skidorna. Fatta vad jobbigt.

Konstigt land för övrigt. Typ inga skatter alls (får läsa på lite där) och bara turister som kommer och shoppar över dagen och sen drar hem. Skumt liv att bo där i ett sånt där grått stenhus som nästan smälter ihop med bergen själva, och jobba i en spritaffär (eller skiduthyrning) hela livet. Kanske går man mycket på tur och filosoferar och blir rätt harmonisk ändå til slut...

Jag fick i alla fall med mig både lite harmoni, rätt mycket träningsvärk och en partiell puckobränna i ansiktet. Glömde smörja ena kinden och pannan med solkräm.

Konst

2008-02-14T19:55:00.002+02:00

Kollade just pa Filmkronikan. Ernst Billgren var gast och pratade om konst och film. Jag fick bland annat veta att det forra aret var fler manniskor i Sverige som gick pa konstmuseum an som gick pa fotboll. Tufft.

Datamaskiner och lite jobb

2008-02-13T17:51:00.002+02:00

Det kommer tillbaka. Flytet. Antar jag. Men for tillfallet hindras jag lite av ett trist tangentbord som inte vill skriva vissa tecken, och ibland inte heller mellanslag. Det blir sa jobbigt att lasa da. Maste laga min egen gamla datamaskin sa det blir nagon ordning. Den har fatt ett nytt operativsystem, men drivrutinerna (sana ord slanger jag mig med nu, helt avslappnat) som foljde med hade kan man saga knapphandiga instruktioner (inga), och det funkade inge vidare att folja varken intuition, erfarenhet, eller sunt fornuft... Maste ringa dataaffarn i datarymden och fraga. Sen ses vi igen.

Ska borja jobba snart ocksa, sa jag har nat att skriva om. Har aterknutit kontakten med gamla kara Radda barnen, och ska radda nagra barn pa distans under varen. Kanns ovantat kul och spannande (var inte alltid superspannande nar jag valde att dra darifran efter fem ar...). Men ocksa lite som att tiden statt laskigt stilla i nagra ar. Aterkommer om detta.

Nästan en lösning

2008-01-29T19:02:00.000+02:00

Ibland är man så nära en lösning och sen bara skiter det sig liksom.

Har i alla (jorå, prick varenda) år sedan jag var sisådär tretton undrat vad det egentligen stod på de där mintgröna och rosa tröjorna alla som var tuffa hade på högstadiet. Ja, just precis, Takano-tröjorna. Tänker faktiskt på det med jämna mellanrum. (Undrar vad det säger om mig och min förmåga att leva i nuet...) Men i alla fall igår, på min spanskakurs, lärde jag mig ett nytt ord, vars betydelse jag uppfattade som snål eller självisk ungefär. Och i ungefär två minuter trodde jag att allt var upplyst och mitt liv hade en gåta mindre att lösa. Sen insåg jag att spaniorerna inte kan stava och att det tydligen stavas tacaño...

Antar att tröjordet är nåt japanskt och att det kanske betyder hora after all, som alla trodde då -86 eller när det var. Eller som de som var mindre tuffa sa för att de tuffa skulle bli mindre tuffa... eller kanske var det sant ändå? Ja, ni fattar, det går inte att släppa riktigt.

Postkolonialt

2008-01-23T23:02:00.000+02:00

Håller på att avsluta hemtentan. Lite av fem i tolv, fast jag hade kunnat göra den på ett par tre dagar (för en vecka sen). Men drog på det och insåg nog först igår kväll att det där med postkoloniala teorier inte var så lätt som jag trodde. Är inte helt säker än på att min "postkoloniala kritik" sitter som en smäck.

The imaginative and the creative are integral aspects of that process by which identity itself has come into being. Cultural identity does not exist outside representation. But the transformative nature of cultural identity leads directly to to the transformation of those strategies by which it is represented... etc Tack Bill Ashcroft, nu blev jag mycket klokare.

Imorgon ska jag se solen igen. Tjoho! Och förresten så verkar det som att jag knutit ihop en rätt kul jobblösning som jag kan bita i snart. Men ropar inte hej förrän nån gång i mitten av februari. Fingers crossed...

Förlåt och kompensation

2008-01-22T19:15:00.000+02:00

Japp, nu har jag varit usel ett tag. En usel bloggare alltså. För övrigt en alldeles utmärkt och förtjusande människa om jag får säga det själv. Läste om nån väldigt ung och väldigt populär bloggtjej som gav sina bästa bloggtips någonstans. Det första var att skriva varje dag - för att göra läsarna riktigt beroende. Så där är jag körd. Ingen är antagligen särskilt beroende av Farao. Tur för mig.

Men nu ska det bli ordning och en jävla fart och massor av kompensation för gammal bloggdöd ost. Det har bara varit lite jullov, sen kraschade datorn duktigt, sen dog internet, sen betalade vi räkningen (som visst inte alls gick på autogiro), men vad hjälpte det. Och i övermorgon lämnar jag in min hemtenta, och då ska jag gå ut mycket mer och DÅ. Då kommer det, helt säkert. Inser ju att det sällan dyker upp så mycket att reflektera (offentligt) över när man sitter och läser om kommunikation och utveckling hela dagarna.

Det här är förresten utsikten från vår balkong. Åt ena hållet. Åt det andra tittar man in i en grå litauisk fasad med fuktskador och klädstreck. Också exotiskt.

Spaniorer

2008-01-22T18:24:00.000+02:00

Började skriva det här för en vecka sen eller så efter en springtur på stranden (japp, första riktiga nyårslöftet i mitt liv!), men hade inga bilder, och var väl inte på humör eller så. Men nu så. Bilden är från första söndagen efter jul. Började med skinnjacka och ylletröja, slutade med t-shirt och barfota. Trevligt land det här.

Spaniorer är roliga. Här har de sol 80% av året, och så beter de sig ändå som skandinaver när solen kommer fram. Ut ut ut, på med solbrillorna och sitta på uteservering. Lägga sig naken på stranden är en annan favoritgrej. Också rätt skandinaviskt, men med skillnaden att den här stranden ligger mitt i stan och inte vid en hemlig insjö eller skärgårdsö...

En annan rolig grej, fast rolig på ett helt annat sätt, egentligen inte så rolig alls, är att La Vanguardia (stor etablerad dagstidning) på sin webbversion erbjuder alla Playboys senaste bilder. Vore ju effektivt att länka dit nu, men närru, det blir inget.

Läser en kursbok om kultur och utveckling just nu. Antar att jag skulle kunna använda mycket för att analysera Spanien utifrån parametrar som tradition och modernitet, konservativitet (katolicism!) och frigörelse...

Spökblogg # 2

2007-12-23T23:30:00.000+02:00

Jag har jullov, så Lilla Mamman fortsätter (ur mail 22 december):

...tomten har höjt sin högra hand för att locka dit domherrarna, men de kommer inte...skrev jag för ett par dagar sedan...

Vad som däremot uppenbarade sig efter ett par dagar var en glad och rund tomtegumma. Helt självklart placerade hon sig som livskamrat/sambo/särbo/hustru till den gemytlige tomten.
Papparazzipacket viskade om älskarinna och trängdes för att få plats att stoppa lovikkavantarna i fickan när de skulle smygknäppa de mest avslöjande bilderna av denna kärlekssemester på hemlig ort. Några meter därifrån hade domherrar, talgoxar och andra hungriga julgäster stor fest på frön och talg i stora julklappssäckar. Helt omedvetna om omgivningen passade de på att äta upp sig inför den väntande säsongen med iskyla som måste motas bort med mycket energi i kroppens alla depåer.
Samtidigt, i en närbelägen våning och helt traditionsenligt, bakades årets lussekatter medan eftermiddagen övergick till blårosa skymning och doften av nybakade lussekatter vilade som ett saffransblekt täcke över nejden runt Villa Grönkulla.

Själv har jag drabbats av datadöden i form av ett kraschat operativsystem, så det blir lite glest ett tag.

Gott nytt år och hoppas det blir ett bra ett!

Frost

2007-12-17T19:30:00.000+02:00

Eftersom lilla mamman inte kommer sig för med att blogga själv bloggar hon nu med spökskrivare:

Vi kunde inte få domherrarna att lämna sina bestämda och skyddade platser för ätande. Vi hade helst sett att de var så nära tomten att vi fått till ett klassiskt julkort. Jag tror att domherrarna betraktar oss som paparazzipatrask, såna där som smyger i det frostbitna gräset och vill få det till att de hör ihop med tomten. Tomten är ju en stillastående och tam sort som bor hos grannarna längst ner till vänster. Grannarna har svart bälte i fågelmatning alla kategorier och viktklasser. Tomten har inget bälte alls men har höjt sin högra vante för att locka dit domherrarna, men de kommer inte... (ur mail från igår)

Frost verkar som ett bra steg på vägen mot snö.

Frid och fröjd på er alla.

Finstämt

2007-12-14T19:02:00.000+02:00

Säga vad man vill om ankor, grisar och trängsel i annars trevliga affärer. Julen är ingen tiopoängare. Men när kyrkan intill utan förvarning plingar Stilla natt för mig istället för sin vanliga trall, samtidigt som jag värmer lite glögg och kollar på vår lilla skeva pappersstjärna upphängd på en konstig kant istället för en fin krok. Då värmer det till i magen. Ska bli fint att träffa tjocka släkterna i år också minsann. Och det visade sig igår (när vi såg biljetterna) att vi kommer två dagar tidigare än vi trodde, så håll i hatten. Snart ses vi.

En annan upptäckt idag är att mjölk kan vara nästan dubbelt så dyrt som vin här. I alla fall om man köper mjölk som inte håller till 2014 och om vinet ska bli glögg och inte behöver smaka perfekt.

Har dessutom lärt mig att det är jättemycket lättare och mindre farligt att cykla på vänster sida av gatan. Har tidigare provat alla andra alternativ inklusive bussfilen som alltid ligger längst till höger där min instinkt helst vill cykla, samt mitt i gatan, som väl är lika livsfarligt som det låter... och ja, gatorna är oftast enkelriktade här.

Bye bye biståndsdojjor

2007-12-12T19:43:00.001+02:00

Var tvungen att dokumentera avskedet till mina fula trotjänare (i augusti, det har fått ligga till sig lite). Skulle kunna skriva en akademisk uppsats om klädkoder i biståndsbranchen, men ska försöka fatta mig kort.

Det finns liksom en standardfåra, som de flesta fram till för några år sedan antagligen hade svårt att ställa sig utanför. Man skulle kunna kalla den "do no harm, and do good", gärna med Gud i bakfickan. En jämnårig kollega myntade uttrycket missionärskjolen, när vi ondgjorde oss över bristen på vettiga kläder som funkar i varmt klimat och i kulturer där olika kvantiteter naken hud kan uppfattas som lite magstarkt. De flesta i huvudfåran väljer nämligen lång linnekjol. Ett plagg som oftast existerar endast i naturvitt aka "oblekt". Till kjolen gärna en vid blus eller tunika i matchande oblekt ickefärg. Till detta Scholl-sandaler av sorten som låtsas vara vanliga damskor, men inte är det.

Blev pådyvlad ett antal långkjolar redan i ettan på gymnasiet inför den första stora långtbortistanresan. Blev inte bättre av att de flesta var bortskänkta tält som skulle skänkas vidare till folket vi skulle till. Minns tydligt en väldigt gul vid blus också. Tyckte nog sen det var nästan snyggt på riktigt vid ett par vändor på 90-talet. Indiska hade stormönstrade som nästan var trendiga. Hade ett par svarta Cure-iga också. Men herregud, långkjol! När blev vanliga långbrallor sexigt?

Har sedan länge kommit ur långkjolsträsket, men trillade i ett annat träsk när jag plötsligt skulle ha kontor på en ambassad och ansågs 'representera Sverige'. Herregud, jag var van vid att jobba i jeans och gympadojjor, och dra på mig föreläsarbyxorna (vad som helst utom jeans) om det var dags för nån sorts offentligt framträdande (läs möte med någon man inte redan känner).

Resultatet blev ungefär det jag skulle kalla sidofåran, eller "vi som försöker se någorlunda vettiga ut men fortfarande inte vill trampa någon på tårna". Det är en konst! Man vill ju inte sälja ut sig själv helt och bli en tant av något slag (linnemissionärstant eller alt 2: UD-tant i dräkt, pärlor, höglackat och stroppdialekt), så återstår en tuff balansgång. Inga gympadojor, men vägra allt som är obekvämt och allt som är för töntigt. Det blir skostackarna på bilden och i princip inget annat (på fötterna). Har insett att 95% av alla i min branch under 45 har minst ett par liknande skor. Utnämner dem härmed till biståndsdojjorna no.1. Grattis!

Och, ja, det blev även ett par kostymer och annat underligt, (vad ska man göra?) men ingen linnekjol.

Uppdatering 1: Och nej, självklart spelar det ingen som helst roll vad man har på sig, så länge man är en god människa, det menar jag på riktigt. Men själv är jag visst lite defekt, och då kan det bli så här.

Uppdatering 2: Biståndsdojjorna har alltså inte mer än två års livslängd i svettigt klimat. Inte ens det antar jag om man ska döma av sulorna... Nån skodesigner som vill utmana?!