Lustfyllt

Ur DN idag:

Utställningen "En glimt av paradiset. Prins Carl Philip tolkar Botaniska trädgården i Uppsala" öppnar den 30:e maj.

- Det är nära bilder, stämningsbilder från sommar och höst, som prinsen har tolkat på sitt sätt, som den unge man han är. Det är väldigt stämningsskapande, lustfyllda bilder [...], säger museichefen Ing-Marie Munktell till DN.se.

Man blir onekligen nyfiken. Anar en del ståndare och pistiller i närbild.

Mascara

Har väl aldrig blivit så glad över att se fem tjejer spela rock som häromdan. Massive Scar Era - tjejförkortat Mascara, är fem muslimska tjejer från Alexandria som spelar metal. Ja, tillochmed Dödsmetall med bröt-röst och hela paketet. Visserligen blandat med lite vanlig svennemjukrock och en och annan ballad. Men det gör liksom bara hela grejen ännu bättre och unik. Antagligen är de - som nån sa - de enda fem tjejerna i Alexandria som spelar nåt elektriskt överhuvudtaget, så det får bli en mix och alla blir nöjda. Den näst coolaste tjejen (efter trummisen) är nog t o m hon som spelar fiol och flöjt(!) men som ändå lyckas rocka utan problem. Metalfiol är det nya.

Eller så är jag bara svältfödd... Njöt i alla fall lika mycket av publiken. Nästan bara killar 15-25 med lite längre hår och lite svartare kläder än average egyptisk överklassungdom. Lite nitar här och där. Såg en tuppkamm också. Var håller de hus en vanlig dag? Framåt slutet kröp crowden närmare och närmare (efter att ha suttit snällt på stolar, men ändå ljublat vilt och viftat med håret sittande) och - pling så stog ett gäng ända framme vid scenen fullt headbangandes och svingandes sina hår och ogenerat viftandes med pek- och lillfingernävar (ni vet, hårdrock liksom).

Trodde ett tag att det måste vara deras första offentliga spelning, annars borde nån sheikh sagt ifrån eller nåt, men det verkar som de funnits ganska länge. Hurra för det här landet, jag har missuppfattat allt!

Antagligen ska man inte bli det minsta förvånad, har egentligen sen dag ett insett att allt finns i Kairo, bara man vet var man ska leta. Trodde bara att det begränsade sig till saker man kan t ex äta eller laga sin lägenhet med. Nu har jag på köpet fått veta att man kan hitta en hel bunch rockers om man letar i rätt håla. Tänk om man kunde få träffa några fina indiepoppare i 35-årsåldern nästa gång...

Ja ni...

Har suttit och klämt på min egna kinder ett tag, halvt medveten. Kanske beror det på att jag blir ett år äldre om ett par veckor. Kanske på att jag simmat sisådär 1014 meter idag och precis som varje gång hoppas känna mig lite mer fast i musklerna efteråt. Vet inte varför det skulle hända i ansiktet dock. Men har det verkligen varit så där mjukt i nederdelen av kinderna förut? Är det inte det som händer med åren, saker flyttas neråt liksom? Vet inte om jag är redo för jätteklivet från 30 ungefär till nästan 35. Eller jo, klart jag är. Eller...

Fat Tuesday

Den här lilla stackaren var den sista som var kvar när jag kom på att jag måste föreviga vansinnesprojektet Baka semlor väldigt sent på kvällen. Varför gjorde jag då det? Antagligen för att jag längtar hem lite, men mest för att min kollega skulle få ett värdigt avskedsfika på själva fettodagen. Det blev i alla fall bakning från scratch. Jag pillade ut fröna ur kanske 50 kardemummakapslar och stötte dem i min skamligt underutnyttjade mortel. Jag malde mandlar och blandade med socker upplöst i vatten för att fixa mandelmassa. Jag glömde köpa mjöl, jag trixade med gasugnen... Med livet som insats helt enkelt. Tur för kollegorna att de inte vågade säga "hm... interesting buns..." eller nåt annat som fått mig att bryta ihop. De länsade alltså fatet.

Public sexism

Letade efter en lämplig bild till det här inlägget, hittade ingen, men måste skriva det ändå.

Nån som kollar på BBC World nån gång? Nä, kunde väl tänka mig det (bara vi som inte har så mycket annat att välja på), men i så fall, nån som har sett sporten nån gång? Sports Today alltså. Programmet som tycker att världens viktigaste sportnyheter alltid innehåller något om cricket och som inte kan kosta mer än ett par hundra silversterlings att producera. De flesta nyheter illustreras med tabeller (alltid cricket, alltid premier league, ibland spanska ligan, aldrig VM i Åre) och som lyckas rapportera från hela fotbolls-VM utan att visa en enda rörlig bild, ens från finalen.

Men. Det sjukaste är ändå vinjetten. En låång utdragen inzoomning ur olika vinklar av en ljusbrun inoljad (ska väl vara svettig), naken (framgår inte om han ev har minimala kallingar på sig, underlivet är tack och lov inte inzoomat), musklig, manskropp utan huvud, till soft musik. Ok, ren porr kräver väl (minst) ett underliv, men objektifiering hade varit en underdrift om det varit en kvinnokropp. Eller jag kanske fattar helt fel? Kan inte låta bli att skratta av nån anledning. Hittar den tyvärr inte på nätet i alla fall, men glöm inte nästa gång den zappar förbi.

Glöm heller inte klimathotet, det är jättestort.

Farao - the ultimate sol och vårare

Vår i Katalonien har liksom inte samma känsla av panik i sig som i Kairo (shit, det börjar bli varmt, innan jag hinner blinka blir det VARMT). Folk sitter på uteserveringar i täckjacka mitt i nätterna, är inte det ett svenskt vårbeteende?

Själv sitter jag i alla fall mest inne och skriver årsrapport och gnetar, men sticker ut näsan ibland och då är det najs.

Såg för övrigt Bobby igår, om Robert Kennedy, han som också blev skjuten. Dålig film, men jag fick gå på bio för max tredje gången på 1,5 år. Och med ett dubbat och subtitlat-på-fel-språk-utbud får man va nöjd med lite Hollywood, och njuta av att inte minst tre personer pratar högt i mobilerna under filmen och tolv sitter och röker.

Om fem dagar slutar min enda kollega och om jag har tur får jag en ny i april/maj nån gång. Under tiden litar ni väl på mig kära skattebetalare, jag tar hand om era miljoner jag lovar, jag fixar det.

Vi håller på traditionen...

...och förlorar mot Egypten med 2-0 som vanligt. Hur svårt kan det va?!

He's got you and me brother in his hand

De flesta jag känner här är trötta ofta. Jag med. Kanske är det tungmetallerna i luften som kloggar igen syreupptagningen i hjärnan (ve!), kanske bara överdosen av blandade intryck eller bara mycket jobb eller åldern (ve!) eller i mitt fall oförmågan att bli trött i tid på kvällarna.

I alla fall var jag trött igår. Så trött. Sådär trött att man inte fattar nånting och inte skulle märka om man var en liten kamel och vaknade upp en dag och ens mamma blivit en gnistrande hjort från tomtefabriken.

Vad gör man en sån torsdagkväll för att fördriva tiden tills det blir natt? Man låter bli att gå nånstans eller umgås med nån annan ens över en dvd, sätter iTunes-sökningen på jazz, äter halvliggande i soffan en märklig middag på massor av havregrynsgröt med pappas egenimporterade lingonsylt, en chokladpralin, ett stort glas te och ett litet glas sån där söt päronkonjaklikör. Nina Simone sjunger He's got the whole world in his hand och man önskar att hon hade rätt och känner sig lite mjuk och trygg. Sen läser man en bok tills det är natt.

Idag har jag sovit i tusen år och ska nog klara av att både lyssna på hård och snabb musik och gå på det där födelsedagskalaset ikväll.

Lyssnade förresten på P3 över min sena frukost och hoppades hitta nån bra musik jag aldrig hört förut. Visste det väl egentligen, men hoppet är nog ute. Programledaren: P3 Populär önskar att vi kunde åka runt och vara med på alla Melodifestivaldeltävlingarna... Sen fick jag veta att deltävlingen i Jönköping inte verkade ha så mycket hopp om skandaler. Och sen insåg jag varför det är skönt och bra att inte bo i Sverige hela tiden.

Akademiskt komplex?

Städade och såg min säng, eller de där möblerna bredvid (heter det sängbord eller måste man lära sig om det är nattygsbord eller nattduksbord eller vad farfars moster en gång sa...), med nya ögon. Det har bildats högar där. Av grejer jag tänkt läsa. Mest för att jag nu när jag är här vill fatta allt om hur det funkar här och har funkat här. Med risk för att antingen avslöja mig som helt lost i bokdjungeln, bara pretto, eller med allvarligt akademiskt komplex. Det här i alla fall är vad som ligger där just nu. Se det som tips varvat med antitips:

• Kairo, Max Rodenbeck, den enda av böckerna jag började med redan innan jag åkte hit. bra men förlorade sin funktion efter halva när jag började få bättre koll själv
• Midaq Alley, Naguib Mafouz, så klart ett måste. men vilket nederlag när den engelska översättningen är för tung (antagligen för att det arabiska originalet är så språkligt... eh, rikt eller nåt)
• Whatever happened to the Egyptians; Changes in Egyptian Society from 1950 to the present, Galal Amin, populärvetenskap om varför egyptierna inte är lika sofistikerade längre om jag fattat rätt. har bara läst en bit i början. en del av förklaringen sägs vara social rörlighet står det på baksidan. så det var överklassen som höll fortet alltså... jag är skeptisk, särskilt som social rörlighet väl inte är det starkaste kännetecknet för Egypten idag heller...
• Kairo-trilogin: Mellan de två slotten, Längtans slott och Det förflutnas trädgård, N. Mahfouz, yes, lyckades få låna dem på svenska och älskar dem, bland annat för språkets skull. fan att man skulle tycka att det var så fjompigt och högtravande om någon skrev sådär idag. Stora tjocka män i fez och tvinnade mustascher som trånar i jasmindoftande Kairokvällar medan historien knallar långsamt fram
• The yellow wind, David Grossman, har inte börjat än, men det handlar om Västbanken -87, skrivet av en israel (eller i alla fall jude), och tydligen väldigt bra
• Gentlemen, och Gangsters, båda Klas Östergren och ingen av dem läst eller påbörjad. Lånade av kollega men blir liksom aldrig sugen. Får bli en annan tid och en annan plats när jag känner mig mer manlig och mer svensk
• Bin Ladin i våra hjärtan, Mattias Gardell, läste en tredjedel som var ganska tung och faktaspäckad, käkade sen lunch med Gardell och behövde inte läsa resten. eller det ska jag nog. sen.
• Islam; A short history, Karen Armstrong, bra uppslagsbok när man blir förvirrad över nåt man borde känna till och därför inte kan fråga om
• Solens port, Elias Khoury, libanesisk författare, jättevackert men ganska långsamt om palestinsk frihetskämpe i koma. förlåt mamma, jag vet att jag fick den förra julen... tappade greppet halvvägs, men kommer tillbaka!
• The crusades through arab eyes, Amin Mahlouf, precis vad det låter som, allmänbildning ställd på huvudet. alla kollegors favoritbok. har inte börjat än
• Muhajababes, Allegra Stratton, kunde varit skitbra, försöker teckna bild av den kluriga kombon modern, kommersiell ungdomskultur och traditioner. tjejer i slöja, arabisk identitet och kaxiga unga uttryck. tyvärr är hon som försöker en rätt naiv engelsk tjej med noll förkunskaper, mest pinsamt för henne, mest tråkigt för mig. (bara undertiteln; Meet the new Middle East - cool, sexy and devout)
• Al-Jazeera, how Arab TV news challenged the world, Hugh Miles, som vanligt bara läst halva än, men så jävla intressant. mycket vet man om TV från Qatar, men inte allt. Hugh har koll.
• Chicken with Plums, Marjane Satrapi, nytt seriealbum av världens bästa tjej. har inte läst än, men om det bara är i närheten av Persepolis (sjukt kul, sorgligt, vackert och självbiografiskt om uppväxt i Iran) är det grymt. Kolla också in Embroideries (om kvinnliga samtalsämnen i Iran; sex, äktenskap, misär, svart humor, och 'the full embroidery' - det ihopsydda könsorganet efter stympningen.)
• En bunt gamla DN På Stan och andra tidningar. Pastan (som kollegan kallar dem) är den enda papperstidning vi får som håller att läsas en vecka efter utgivning (då vi får dem)
• En hög stenar och snäckfossiler från öknen, har inte hjärta att kasta dem, de är ju kanske tusentals år gamla
• Min basketboll (i hyllan liksom under bordet), Lokomotiv 636 har ännu inte fått nåt systerlag här, men jag hoppas fortfarande
• Har dessutom just läst ut Och tiden står stilla vid Nilen, Nawal Al-Saadawi, kort, effektivt och bra om kvinnor som har det för jävligt när män och makt bestämmer. Tack Sörpan för julklappen.

Buskis

Igår blev jag stångad av en bagge (eller var det en get?). I rumpan! En sån klassiker att man knappt tror det är sant. Dessutom i världens sjukaste läge. Var och kollade in grekisk-ortodoxa kyrkogården i Kairo. En galet dekadent miljö fullproppad med förfallna gravar som en gång varit superpråliga och utsmyckade med sirliga och pampiga grejer. Nu är en del öppna, andra spruckna och stenänglarna är täckta med spindelväv. Väldigt vackert på nåt sätt. En av oss tre skulle ta en bild på oss andra två framför hela härligheten och särskilt ett monument prytt med en döskalle a la piratflagga. Vi ställer upp oss och hon siktar och fram rusar baggen ur buskarna och stångar mig mitt i fotoögonblicket. Om det nu hade funnnits laddade batterier i kameran... Ibland blir det så rätt fast ändå så fel.

Det visade sig vara en vaktbagge. Han bodde där med sin vakthusse. Nice hood. Måste åka tillbaka med min egen kamera nån dag.

Aldrig, aldrig, aldrig kasta papper

Alltid, alltid, alltid plocka upp! Tack Mulle för visdomsorden. Toppar med ett lite mer sofistikerat som jag gillar. Från Vita öknen där det finns en massa fina stenar man kan plocka på sig.

Take only photos and leave only footprints...

Dagens depp

Jag går en kurs i två veckor på ett stort fint universitet i stan. Den är super på de flesta sätt och vi lyssnar, diskuterar och grupparbetar. Idag under en gruppövning fick en tjej ett sms och började plötsligt skaka och säga att hon måste gå. En nära kollega - en irakier - hade hittats mördad på gatan. Helt galet och alla blev så klart väldigt upprörda och ville hjälpa till. Men en annan person i gruppen reagerade inte som resten av oss. Hon såg bara sammanbiten och arg ut och sa "nu blir det som i Jordanien här", och menade att nu börjar irakierna döda varandra utanför Irak, med en massa risker för länderna runt omkring. Det här verkar vara första gången det händer här. Hoppas sista. Vem tror att lösningen är mer amerikanska trupper till Irak?

Privatisering och bajs

Landet där jag bor har senaste åren genomfört ett stort ekonomiskt liberaliseringsprogram, och det sägs att ekonomin - statens alltså - och tillväxten blivit mycket bättre. En del av programmet har varit att privatisera olika tjänster som staten tidigare tillhandahållit sina medborgare. Det har bland annat lett till att det blivit lite dyrare att ha telefon, men att telefonerna oftast funkar. På i princip alla andra områden däremot, verkar det som att man lyckats ge uppdraget till den som är villig att ta in så mycket skattepengar och avgifter från medborgarna som möjligt, för att sen ge tillbaka så lite som möjligt.

Redan för ett år sen började folk säga att sophämtningen fungerade sämre än förut. Själv såg jag att det var sopigt på gatorna, men hade ingen aning om om det alltid varit så eller om det faktiskt en gång varit rent och snyggt. Jag har inte superhöga krav på rena gator i fattiga länder så whattefan helt enkelt. Men nu kan jag liksom inte missa det längre. Bara på den korta tid jag varit här - inte ens 1,5 år - ser jag en tydlig skillnad. Soporna ligger kvar på gatan (och eftersom soptunnor inte tidigare behövts - någon mindre värd människa har alltid sopat upp efter folk - så ligger alltså soporna på gatan och mer sällan i nån sorts behållare). Liksom all den sand som blåser omkring i det här landet och som tidigare sopades bort från gatorna.

Först pratades det mest om att elräkningarna blivit dyrare - från ungefär en tia till kanske 20-30 spänn i månaden beroende på årstid - men nu är det tydligt att den som ska fixa elen har fullt upp med att pilla naveln istället för att byta proppar när gatlyktorna slocknar. Gata efter gata i mitt område har slocknat senaste veckan. Snart är det helt svart (extra jobbigt eftersom man alltid promenerar på gatan eftersom trottoarerna är fulla med bilar eller stora hål och bilarna ofta kör med släckta lyktor även på kvällarna). Och då bor jag ändå i fin-stan. Andra områden har så klart knappt el till taklamporna hemma.

Slutligen, bajset. Sen jag flyttade in har en gata här i området i princip dagligen översvämmats av avloppsvatten. Som gående får man balansera snyggt på en betongkant för att slippa vada i joxet. Eller helt enkelt gå en omväg. Men det har i alla fall bara varit på en enda gata - känd bland alla som "the street with the flood of shit". Nu verkar det som att hela systemet börjar braka samman och igår kväll gick jag förbi minst minst två nya avloppsbrunnar där det bokstavligen bubblade upp och ut över gatan.

Ok, ingen kan lura i mig att regeringen var så värst mån om medborgarnas bästa heller. Det enda jag kan se är att det är skillnad. Det är nåt med den dära privatiseringen som gått åt skogen. Nån skulle säga korruption, en annan brist på konkurrens eller brist på kompetens. Jag säger så klart ingenting och berättar lite om mitt senaste ökenäventyr istället.

Tack förresten J och S för ett skönt besök in the city och in ze oasiz!

(Förresten skrev jag det här igår, men visste inte om det var för taskigt och valde att kallfota mig själv till idag. Så taskigt är det inte väl?)

Christer F

Eller rymdåldern var kanske förra året? I år kanske bara är en vanlig fortsättning på det mesta. Det känns också ok.

Här är i alla fall beviset för att jag ska (eller inte ska) bli professionell brodös när jag blir stor (i höst). (För den som missade min kamp i somras; det är en bröllopspresent klar i sista sekunden, fäste sista strådarna i bilen. )

2007

Rymdåldern har börjat och vardagen är igång igen efter helger, Sverige, Skansen på nyår och annat skoj. Hade en bror med sin fru med mig tillbaka hit och nu har de hunnit åka hem också. Har också börjat jobba och går samtidigt en kul kurs på universitetet här i två veckor. Heltid. Ganska många trådar att virka på, men har fortfarande finns det kvar lite jullovskraft.

Första dagen för mig själv i lägenheten i Kairovardagen igen alltså. Ska väl städa lite och kanske ta det där snacket med hyresvärden om var olika reservnycklar tar vägen när man inte håller hårt i dem. Verkar som nån har lånat min lägenhet lite gratis under julen. Inte så skoj. Men kanske heller inte så konstigt om man vet att det står en stor fin lägenhet med mjuka sängar tom i flera veckor och det hänger en nyckel tillgänglig på ett kontor nånstans. Well well, nu skyller alla på varandra och säger att alla är tjuvar utom just dom och jag kommer aldrig få reda på hur det egentligen var. Bara att släppa och tänka att man inte måste ha koll på allt jämt antar jag.

Välkommen 2007, vi ska nog få det bra tillsammans. Jag tänkte jobba klart här nere i åtta månader till. Har du nåt bra på lut åt mig sen? Kanske lära mig spanska (nu när jag är flytande på arabiska)? Kanske bli professionell brodös? Återkommer med fler önskemål.

Polen

Kom till Stockholm härom natten och förväntade mig den gamla vanliga känslan av civilisationens vagga. Eller åtminstone högborg. (Vaggan har jag väl just lämnat om man ska va petig.) Fräscha tjejer (och killar) på fräscha uteserveringar (ja, det var varmt sist jag var här) och så mycket trendriktighet och disajn att man blir orolig. Men Stockholm city en lördagnatt i december en vinter utan snö ser ut som Polen -87. Och ännu värre, folk ser ut som Polen -87. Vet inte om det är vintertröttheten eller modet. Rädd att det är båda. Det är inte fräscht. Och då kommer jag ändå från världen där glitter och paljetter har evig status och skyhöga klackar bara är normalt och kvinnligt. Vet inte vart jag vill komma, får antagligen bara konstatera att jag är hopplöst efter och nog måste flytta till Småland och börja växtfärga garn.

Behov, part 3

Glögg, sjungande barn, svennar i röda tröjor, pyttesmå torra lussebullar och pepparkakor. Tåget var långt och barnen väldigt små, därav min totala tolerans för bristande röstresurser och synkning. Julehjärtat mjuknade bara ännu mer. Kunde nästan se snöflingor singla ner över Nilen utanför.

Fick instant influensa igår. Feber och tokont i halsen. Men idag bara lite smårisig. Tack tack. Sista dagen på kontoret 2006! Och se nu till att fixa det där med snön till på lördag.

Sjuka mänskliga behov, part 2

För första gången i mitt liv har jag nu också stoppat nejlikor i en apelsin. Someone stop me! Kanske kommer medicinen imorgon då det ska firas lucia med svenska barn. Det ryktas att de enda två barn som kan sjunga har fått förhinder. Och att de andra har övat in väldigt många sånger.

Mänskliga behov

Jag är ingen julälskare. Har normalt inga särskilda behov av julklappar, ankor eller grisar. Gillar att träffa min familj, men det kan lika gärna vara den 22a eller 27e över en macka. Men i år har jag drabbats. Kanske för att det är december men fortfarande lagom varmt och soligt. Gick förbi en blomsteraffär och fick ett infall. En halvtimme senare blev det jul i min hall. Det bästa jag gjort på länge. Blev plötsligt på kanonhumör och började knapra pepparkakor. Nu kommer jag att vara perfekt förberedd när jag landar i mörkret den 16e. Vi ses vid julbordet alla snälla barn!

Självcensur

Den här bloggen gör mig lite trött. Den är ju tänkt som ett sätt att hålla föräldrar och mostrar och andra uppdaterade och samtidigt uppfylla mina behov av att plita ner grejer som händer och sker. Men skriva om jobbet är klurigt. Jag jobbar för staten och staten försöker ha så goda relationer som möjligt med andra stater. Den som vill veta vad jag tycker om politik och religion och andra såna grejer får maila. Men det gör ju att det (här) ser ut som att jag är på semester hela tiden! Havet, öknen, pyramiderna och havet och öknen igen... Kan bara skriva om olika platser och vad man kan göra där eller hur det ser ut. Som nu till exempel. Kom hem från Jerusalem igår. Helt slut i huvet av alla tankar om konflikten, om gränsprocedurer, checkpoints, ortodoxa typer, strategier, rädsla, okunskap och annat. Men det får jag maila om.