Och stora havet

Förutom hemmaplayorna har vi hunnit med en tur till Galicien också. Äntligen en tur utanför Katalonien. Att det ska vara så svårt att komma iväg. Atlanten, Atlanten, Atlanten... jag säger bara det, Atlanten. Det är ett hav som är ett hav. På riktigt. Stort, pampigt, vackert, skönt. Blev sugen på att bli en sån där världsomseglare. I en liten båt, som en vante på vågorna. Tänkte också att det är synd att vi inte har någon bra anledning att bo på västkusten (förutom att det vore tufft, ett tag i alla fall), eller åtminstone några vänner att hälsa på där borta ibland.

Efterrätt

Vi har tillbringat helgerna på playan senaste veckorna. Vansinnigt skönt både i havet och i solen/skuggan (lagom mix). Igår var det visst 27 grader i vattnet i Sitges, jag ville aldrig gå upp. Sonen åt bara lite lite sand och skötte sig på det stora hela exemplariskt för att vara 10 månader mitt i en värld av sand, snäckor, fimpar och annat smarrigt.

Som prickarna över i:na har vi dessutom ofta toppsällskap. Ofta H, J och lilla A - gänget som gärna preppar med en tur till Ikea för att kunna bjuda på efterrätt efter paellan. Vi yrmössor som knappt får med oss solkrämen och barnmaten tackar, bockar och mumsar.

Minimorsasemester

Idag har vi nästan inget vatten i kranarna. Antagligen på grund av bygget nedan. Lite dripp-dropp bara. Och absolut inte tillräckligt varken för att diska, tvätta, städa eller vattna. Synd.

Positive thinking

Ok, vi har länge undrat vad kommunen (som äger den) planerar att göra med vår innergård som varit en övergiven parkering ett längre tag. Vi har hoppats på att den ska bli park, eller något annat lugnt som inte innebär en massa byggnadsarbete. Tji fick vi. Nu ser det ut så här. När det började brötas förra veckan frågade vi portvakten om han visste något. "Det ska bli en pool" fick vi veta. Hm, det lät ju bra, men det såg ju inte riktigt ut som en sån, så jag frågade en byggarbetare. Och någon hade visst önskedrömt. Det ska bli ett förråd för byggmaterial, sa han. Jahaja... stort eller litet, mycket eller lite bröt? Ett par frågerundor senare vet vi nu att det ska bli ett förråd för byggandet av snabbjärnvägen som ska sprängas in precis under vägen ovanför vårt kvarter. Ett megabygge som kommer pågå i hundra år om vi känner Spanien rätt. Mycket bröt alltså.

Ni undrar vad de gör på den översta bilden? Jodå, ni ser rätt, de har barbeque. Och tvätten som torkar på vår balkong luktar numera kollohajk. Det är väl för härligt. Undrar om de alltid kommer grilla lunchen över öppen eld.

Känner du uigurerna?

När jag gick en kurs om mänskliga rättigheter och flyktingfrågor på universitetet i Kairo hade jag en kursare som var uigur. Det var första gången jag hörde talas om hans folk, en muslimsk förtryckt minoritet i Kina. Rätt pinigt med tanke på att jag trots allt är en någorlunda allmänbildad och politiskt intresserad person med samhällsvetenskaplig utbildning. Han själv var på flykt efter att ha fått order av regeringen att bli diplomat/spion i ett europeiskt land. Allt var fixat, inklusive hus och fru, bara att ge sig av basta. Han valde att dra någon annanstans och väntade nu på hjälp att ta sig vidare och kunna jobba med andra exiluigurer, troligtvis i USA.

Jag gissar att jag är långt ifrån ensam om min ignorans, så det låter som att det är på tiden att det demonstreras lite och att uigurerna får lite uppmärksamhet i världen.

Svensk midsommar

...kan vara vacker på så många olika sätt.

Midnattsolsbröllop i Tornedalen

...kan se ut både så här...

...och så här.

De flesta gästerna flög till Kiruna, där vi blev upphämtade med buss och guidades via Jukkasjärvi nedsmälta ishotell, kyrka och bygdegård, Svappavaaras oändamålsenliga Ralph Erskine-hus, några ensamma renar och mycket mer under de 15 milen till Lovikka vid Torneälvens strand. Alla inkvarterades i brudgummens släkts sommarstugor och sedan var det igång. Fika (hemfixat), tipspromenad i storskogen, Lovikkavantestickningsdemonstration, middagar, frukostar och luncher (allt hemfixat), massor av umgänge med massor av sköna människor, miljarder myggor, midnattsvigsel, bastu och älvbad, kärleksbetygelser, sånger och dans natten lång. Det går inte att sluta tänka på vilka människor de måste vara som gjorde det möjligt, och som gjorde det så kärleksfullt och trevligt. Vi bara tackar och bugar.

Trots nedanstående

...så: när han inte är trött, hungrig eller sjuk är han nog den gladaste och skönaste ungen i hela världen tror jag. Man kunde ha det sämre alltså. Kan man plötsligt fatta efter ett par bra nätter och en helg på playan.

Om någon funderar på att prova

...kan jag berätta att det är dumt att på en vecka klämma in två sena bröllopsfestnätter, en apatidig Ryaniarflightmorgon och tre (hittills) förkyld-bebis-gråter-hela-natten-och-vaknar-varje-timme-nätter. Efter nio månader av bebisvakna nätter och innan dess nio månader av gravidskitnätter. Gör inte det, ok.

Luktminnen

De säger att lukter är bland de starkaste minnes... -markörerna, -bärarna, -väckarna, -eh, ja ni fattar.

Idag luktar det Kairo i Barcelona. Hetta och avgaser... det gör mig nostalgisk och glad.

Radioskugga

Har på riktigt och på allvar befunnit mig i radioskugga ett tag och därför inte synts till. Nästan två veckor, först i stugan som bara har nästan total skugga. Precis i dörröppningen till verandan finns det mottagning ibland, annars får man gå till Telefonplan, plätten på den ena gräsmattan där en starkare signal brukar leta sig ner. Efter en snabb mellanlandning i radiotropikernas huvudstad vidare till megaskuggornas dal - Tornedalen. Midnattsolsbröllop i dagarna (och nätterna) tre. Huvvaligen, som de skulle säga där hemma, vilket kalas. Återkommer om det.

Grönbär

Upptäckte just att såna där stora mammutblåbär som man kan köpa i små askar är gröna inuti. Det är väl ändå fusk.

Att leva i nuet - en reflektion

Jag tror ibland att jag är rätt bra på att leva i nuet och inte oroa mig särskilt mycket över varken framtid eller dåtid. Jag ser mig också som en person som aldrig brytt sig om skönhetsprodukter (Apoteket är min favoritaffär och jag är liksom rädd för parfym. Mer om det en annan gång.) Men jag undrar ju lite när jag hittar den där tvålen. Den där sköna mjuka tvålen med mint, någon sorts skrubb och någon sorts magisk olja, som jag sparade för att ta fram när jag som mest förtjänade den. En av de kanske fem handgjorda tvålar jag köpte på Khan al Saboun (tror jag det hette), tvål"fabriken" långt inne i marknaden i Tripoli i norra Libanon, för sisådär en fem år sedan.
De var visst färskvara... Alla tvålar hade mer eller mindre magiska egenskaper enligt försäljaren, de flesta var afrodisiaka. Och på riktigt var det magiskt, kroppen blev så len och frisk att jag, tjejen som tror att hon lever i nuet, sparade en tvål i fem år. Och nu är den en svart, oljig klump som fortfarande luktar vidunderligt gott. Men som nu får blanda sin doft med andra dofter i blöjhinken. Dagens lärdom; man kan visst alltid bli ännu bättre på att leva i nuet.

Ta tillbaks!

Vem har i hemlighet stoppat sina demoner i min son? Ta tillbaka dem genast tack. Sedan tre dagar tror den vanligtvis glada och oftast harmoniska killen att mat- och sovvägran och ljud som skulle kunna komma från satan själv är helt normalt. Vi är inte helt överens på den punkten. Som sagt, ta tillbaka dem. Du har exakt tre timmar på dig. Annars...

Röstskolkare

Jag som alltid varit den som förklarat för min ignoranta (jo, i den frågan lite) omgivning att varje oröstad röst är en röst på någon annans val (oftast motståndaren) kommer för första gången i mitt röstberättigade liv att bli soffliggare. Jag kan helt enkelt inte. Fick mitt röstkort på posten i fredags, och blev alldeles upprymd när jag planerade att gå till konsulatet nu i veckan och rösta. Jag hör till dem som fortfarande tycker att det är lite högtidligt och stort att rösta.

Men... så visade det sig att sista dagen för att rösta på konsulatet var - i torsdags.

Surt, snopet, dumt. Varför skickade de inte ut röstkorten lite tidigare (allt kan som bekant alltid vara någon annans fel) så jag hade hunnit beställa ett sånt där poströstningskit?

Alltså, det är mig ni ska skylla på när parlamentet fylls av Kalle Ankor och pirater i höst. Förlåt.

Larsson och ringar på vattnet

Att Stieg Larsson är megastor överallt just nu vet ju alla - utom han själv. Här ligger del ett och två i topp på försäljningslistan och alla väntar på trean. Vet inte om det är Larssons förtjänst, men skulle gissa att det åtminstone på förlagen har dreglats en del över tänkbara svenska deckartrender. För i bokhandlarna skyltas det högt och lågt just nu med svenskt läskigt. Bilderna är från en pluttig bokhandel på flygplatsen, men kunde säkert ha varit var som helst. (Och ja, jag vet att mittenbilden är fel, men det spelar ingen roll hur mycket jag vrider och sparar, den hoppar tillbaka till fel håll. Den vill kanske vara sån.)

På söndag har jag chans att gå och se filmen, tror jag ska slå till. I så fall första bion sedan september.

Triplete!!!

JB på Camp Nou from Otto el Piloto on Vimeo.

Jahaja, i vår stad bor det ett fotbollslag som inte bara är bäst i Spanien - och har tagit hem både cupen och ligan - utan även i Europa. Att ta hem alla tre samma år är historiskt om ni undrar, inget annat spanskt lag har gjort det och väldigt få andra också. Hurra hurra hurra alltså! Skulle vilja krypa in i huvudet på Pep Guardiola och kolla hur han tänker inför nästa säsong. Efter att under sin första säsong någonsin som tränare i högsta divisionen ha vunnit allt som finns att vinna, hur höjer man ribban då? Skulle han vara musiker skulle han bara kunna gå i ide med sin ångest över de höga förväntningarna på 'det svåra andra albumet' efter genombrottet och vänta sju år med att återkomma med nya storverk. Här är det väl bara att satsa på att... ja, göra det igen kanske?

Tillägnar härmed el triplete till min bror som i födelsedagspresent fick se den absolut tråkigaste Barcamatchen genom tiderna, den sista ligamatchen innan Champions league-finalen och då ligan redan var avgjord. B-lag var en underdrift. Det enda roliga var att de riktiga spelarna kom och firade ligasegern efter matchen (se ovan).

Stopp - rädda kollo!

Lars Epstein skriver det så bra, så det behöver inte jag göra. Men fan om de gör det, fan om de säljer. Det är få traditioner i världen som är värda att lägga särskilt mycket bevarandekrut på, men om det är så svårt att fatta värdet av kollo - lika stort, eller kanske rent av större idag än för länge sedan - då är det fan dödsdömt. Inte bara för kollo på Barnens ö utan för så långt mycket mer. Det säger något om moral tror jag det är, något som skulle kunna formuleras mycket bättre än så här. Men mer blir det inte nu. Bara: Stopp - rädda kollo!

Jag använder en av Epsteins fina bilder också och hoppas han säger till om det inte är ok...

Skivbranchen i kris? Nähärå

Igår beställde jag några barnskivor på nätet (fick höra för ett tag sen att när man blir förälder börjar man köpa cd igen, och nu så, nu är vi där). Skulle egentligen hellre skriva om hur glad jag blev när jag fick ge utlopp för nostalgin och köpa några gamla favoriter, men oj, det kom något annat i vägen. När jag gjort färdigt hela min beställning och bara skulle klicka "slutför" och akta mig för att klicka "ja tack, jag vill gärna ha massor av sjukt irriterande nyhetsbrev från er varje vecka helst" upptäcker jag att jag även måste akta mig för "ja tack, jag vill gärna ha nyhetsbrev med erotiskt innehåll"! Men va fa-an. Det är alltså så den stora skivindustrin håller sig precis lika stor, om inte större, i nedladdningstider och kristider. Det är alltså så man knyter kontakt med kunderna utan att behöva visa på sin offentliga sajt vilka äckelprodukter man egentligen lever på. Skulle sjukt gärna hängt ut det stora populära företaget med namn i stora bokstäver, men inser att så fort nåt slemmo googlar på det de nu erbjuder så blir det istället gratisreklam... fan.

Poppa Marions

Det är härligt att ha talanger i sin omgivning. Det gör mig glad, inspirerad, hoppig, studsig och - framförallt - mäkta stolt. Marions är ett band som nyss släppt sitt första album. Marion själv är världens bästa Maria som sjunger som en gudinna. Lyssna, köp, gå på spelning, omfamna. Det kommer du inte att ångra. Mjukt och vackert, poppigt och romantiskt. Sånt alla måste gilla helt enkelt.