Det finns humor som åldras lite knackigt. Det mesta som är roligt idag är tråkigt om fem år. Så finns det humor som (känns det som) aldrig dör. Som kanske åldras, men som åtminstone är lika bra, och kanske t o m förädlas. Om man råkar tillhöra mittiprick-målgruppen. Max Andersson är underbar. Och Arlaharen är fortfarande sjukt kul. Tycker jag. I alla fall. Jag tycker ju också om mjölk. Både varm och kall och med semla, hallon eller kaffe.Varför är det förresten så ont om hallon i Katalonien? Lyx-Farao börjar snart tröttna(!) på jordgubbar.
(Hoppas Max tycker det är ok att jag lånar hans hare. Annars får han säga till.)
