Var 23e sekund - plopp plopp

För ett par månader sedan ringde det på dörren. Det var den senaste egyptiska folkräkningen. Jag fick berätta vad jag jobbar med, att jag inte är gift (fast jag ljuger om det ibland, t ex för min hyresvärd som föreslog att jag skulle gifta mig med hans son) och vad min farfar hette och nu är jag medräknad i den officiella statistiken. Känns coolt på nåt sätt. Den officiella statistiken över 76,5 miljoner människor, varav minst 18 miljoner bor i min stad. Om man tänker på att varje människa som är räknad ska ha råkat vara hemma när det ringer på dörren för att bli personligen kartlagd, kan man gissa att det är några fler än de officiella miljonerna...

Trots att de påstår att ekonomin går bättre än någonsin fortsätter alla miljonerna att skaffa barn. Inte lika många per person som förr men fortfarande tillräckligt för att ploppa ut en unge var 23e sekund. Man hör nästan ploppandet om man sätter örat mot Nilstranden. Befolkningen har dubblats på 30 år, och ändå verkar folk inte ha mer än 2 barn i genomsnitt. Ursäkta, men hur gick det till?

Ung och frisk

Det är bra om folk som bestämmer har i alla fall lite lite koll på hur annat folk tänker och lever och så, t ex andra kön, andra åldar, inkomster, andra människor helt enkelt. Jag tror de bestämmer bättre då.

Förra veckan hade några chefer från andra kontor i andra fattiga länder möte här. Jag fick vara med på ett hörn eftersom det råkade vara här. En av dem ville vara lite vänlig och samtala med mig vid lunchen. Hon kisade över glasögonen och kläckte; "jaha, hur är det, är det lätt att träffa andra ungdomar här i Egypten?" Ur mig kom ett attackskratt som jag inte var beredd på. Alls. Försökte förklara; "flåt, jag reagerade bara på ordet ungdomar..." Hon verkade inte koppla. Gah, jobbig tystnad. Jag blev tvungen att prata lite med killen på andra sidan - praktikant på stället och i lagom ungdomsålder.

tillägg: Blev förresten även nyligen kallad "frisk fläkt" av en person i liknande position.

Busy med vardag

Hade lite paus för att... ja, kanske jobba lite och jobbresa lite, ha lite kärleksbesök och mycket jobbesök och gå på möten och maila och... ja, ha vardag. Skönt och bra mest. Lite av det som varit, förutom att vi varit vid havet två gånger, men de bilderna ser ut mest som vanligt.

Ja, prick allt faktiskt. Mina favvoskyltar. Sitter lite överallt och jag vill så gärna veta vad folk säljer.

Solnedgång, jag vet. Det händer varje kväll och sisådär en miljard människor har försökt och misslyckats avbilda känslan man får, t ex när man åker efter Nilen i en taxi med habibipop på högsta men ändå överröstas av tusen tutor och upptäcker att ett kvarts varvs nackvrid bakåt är det en neonorange boll på väg ner med en speed snabbare än mitt egyptiska bredband. Var bara tvungen.

Återigen tvungen. En lång och väldigt skön kväll som började med spa-relax med Nilutsikt och slutade med glamour på den snurrande restaurangen på 41 våningen. (Smet in med jeans trots att de ringt och påminnt om dress coden - "no jeans on gentlemen, no casual clothes, no children under 12". Måste sett så coola ut att de inte ville kasta ut oss). Som en födelsedag i efterskott, väldigt najs.

Båten

Här är den. BÅTEN. Den var lite mindre än man kan tro. Men rätt tuff. Som båt, inte på nån annan skala, men som båt. Slängde ur mig att det vore roligare att testa att segla på riktigt. Och fick veta att de behövde två nya besättningsmän för den sista rutten via Nice och hem. Bara att mönstra på! Hade ju varit SÅ skönt att bara göra. Ringa nån chef på en knastrig telefonlinje och skrika nåt om lite ändrade planer bara och ringer om två å en halv vecka då vi är framme i Nice och hoppas det är ok, jag har ju ändå ingen vidare viktig funktion på vårt kontor... Men man är ju luthersk. Och kanske sjösjuk också, vem vet, på stora havet.

Gillar i vanliga fall inte Alexandria så värst. Trist och lite konservativt och liksom ingenstans att hänga runt och känna in bara. Men den här gången var känslan slightly bättre. Havet var snyggt och skummigt och folk såg snälla ut. Och var säkert det också. Men skönt att vara hemma också. Gonatt.

Yes!

Ibland dimper det in olika containrar (-ers?) med olika grejer till Egypten. Sen dyker grejerna upp i olika affärer där man kan handla dem. Efter nån vecka är de borta och man vet aldrig när de kan dyka upp igen. Väldigt spännande. Kan vara olika ostar - Philadelfia, Brie (riktig, inte sån konserverad som smakar unk och alltid finns), olika goda kex och kakor (Annas pepparkakor! I mars...), tyskt böd (konstigt torrt knäcke och sånt där håller-för-evigt-rågbröd), svindyra flingor och annat.

Dagens fynd - både en bra avocado (Omöjligt annars. De går från omogna till torkade utan att bli ätliga imellan) och surt godis! Blev lyckligast över avokadon, men är redan beroende av godiset. Ha-ri-bo, Ha-ri-bo!

Imorgon en sväng till Alexandria för olika möten och antagligen en koll på BÅTEN - ostindiefararen Götheborg, vars besök antagligen förberetts under ett halvår eller så. Den är här i två dagar... Ibland, men bara lite lite ibland, undrar jag lite lite hur andra människor arbetar. Bara ibland. Nu ska jag sluta undra.

Booring

Det börjar släppa långsamt. Har haft en lång period av beige uttråk...ning? -adhet? Well, boring helt enkelt. Trött, osugen på att göra stan. Konstiga arbetsvillkor, konstiga kollegor. Ibland inga kollegor (kanske lika bra, men också trist). Alla (eller några, men i alla fall) bra typer flyttar vidare. Och. Så. Vidare.

Men. Så kommer våren. Sandstormarna stormar, men sakta vaknar man nånstans inne i diset. Börjar vilja ge sig ut. Börjar tilltala folk tillbaka. Vill kolla runt, shoppa grejer, pruta. Resa. Rätt ok att jobba. Fått en bra kollega. En månad. (Men man e ju inte knusslig). Snart kommer habibi. Åka till havet. Bra bra.

Fåglarna skriker i vardagsrummet. Låter som de flyttat in men bara nästan. De bor i den där håligheten ovanför fönsterkarmen. I år igen. Förra året hade jag inte mage att kasta ut dem förrän ungarna börjat flyga. Funderar på att kasta ut dem medan de är ägg i år. Är det mord? Är det synd och skam? De skriker jättehögt faktiskt och det trillar ner dun och torkat fågelbajs på mina krukväxter, det är lite äckligt. Tänk om de har fågelflunsa.

Sand

Det verkar som att årets första khamseen - sandstorm - är på g. Konstig värme i luften, det blåser upp och luften mörknar. Antagligen blir den snart gul (som på bilden som är från förra våren - från min balkong). Sen vill man inte gå ut på ett tag. Sen får man andas sand ett tag. Sen får man ta fram dammvippan.

Eller så ska det bara börja regna...

Uppdatering: Det blev inget, den tappade lusten. Skönt, men kanske lite lite besviken också.

T V

Jag hör vinjetten till Six feet under från våningen ovanför. Letar febrilt bland mina tusen kanaler - men ingenstans. De måste ha dvd-box. Hur många säsonger har de? Min futtiga första säsong är slut för länge sen. Har hört (bra) västerländsk musik på skönt hög volym där uppifrån också. Kanske får göra mig ett ärende, ha slut på mjölk eller nåt...

Och för den som undrar bevakar nu - och ca 1,5 månad framöver - Sports Today på BBC världscupen i cricket. Gruppspelet pågår för fullt på Jamaica och finalen är i slutet av april - det är rafflande! Självklart ska det gå att följa dygnet runt - allt annat vore skam.

Fine cooperation

Nu bloggar jag på arbetstid. Måste bara dela med mig av en undring.

Fick ett brev. Det hänvisar till ett gravt oönskat besök från Herr Big 5 Star Hotel Sales Director härom veckan. Gick bara inte att avstyra varken med Tack, men nej tack, vi jobbar med skattepengar här och kommer aldrig vilja shoppa überlyxiga hotellrum av dig, eller jag har verkligen inte alls tid med dig och du har ju redan träffat min kollega som verkligen är ansvarig för hotellbokningar. Gick inte. Jag surade stenhårt när han kom hit och gav mig en mapp och berättade att hans hotell inte var klart än, men skulle bli superüberlyxigt sen.

Dear Ms. Farao,

I would like to seize the opportunity to express my great thanks indeed for receiving me in your office, hoping that the near future will be bringing more chances for a very successful business with your esteemed office during the many years to come.

We will really enjoy ever cooperating with you, both on the professional and the personal level; we hope that our near future will be of great success.

Please accept our sincere appreciation to your fine cooperation.

Looking forward for more of the fine cooperation in the near future.

Best personal regards,

Mr. Failure Sales Manager

Jag undrar bara varför?

Och så tror jag att Den Stora Hotellkedjan ska se över sin rekryteringspolicy en aning. Jag hoppas också att min närmaste framtid ska vara of great success. Ska bara se till att hålla mig borta från alla tänkbara säljsnubbar.

Like this!

Pikade av nån anledning en vän igår för att hon och Hitler delar födelsedag. Inte så roligt, men det gjorde jag. Fortfarande lyckligt ovetande om att det är jag och Osama som är ett team. Grattis gubben, han fyller 50, om han nu lever. Jag tror att jag fortfarande lever, fast jag är lite äldre idag än igår.

Härligt att vara i fjärran land och inse att en massa folk ändå kommer ihåg en, en oviktig dag som idag. Tack tack. Har firat med balkongbrunch i ljummen försommarluft med lagom många fina vänner.

GI

Om man äter fiskpinnar och gröna ärtor till middag, är det GI eller? Och om man har majonäs till? Gillar inte riktigt att det finns fiskpinnar i hela världen, har liksom trott att det var nåt svenskt. Puckat.

Tillägg:
Förresten vet jag inte - minns jag inte - vad kolhydrater är. Jag fattar inte hur de funkar. Är jag den enda kvarvarande oupplysta?

Några grejer just nu

1) Bloggare - på allas läppar, på olika sätt. 2) Killarna som ville springa 640 mil genom Sahara och kom på att det bästa sättet att fixa spons var att leka välgörenhet och vattenfixarkampanj. 3) Arabvärlden vill reformeras och deras rådgivare (som är från arabvärlden) säger att mänskliga rättigheter är en viktig grej. 4) En discodängare får en grym video inspelad nedanför min balkong. Tror jag (annars undrar jag lite vad som egentligen hände). 5) Sverige skäms och försöker gottgöra.

Sen undrar jag varför det bara går att publicera bilder längst upp i inläggen och varför det inte går att lägga in text imellan dem sen. Nån som kan tricket?

Risigt hus

Jag tror att det alldeles nyss trillade ner en (ganska stor del av en) balkong från en lägenhet i mitt hus. Det brakade till och något susade förbi mitt fönster och det sa brak igen nere på parkeringen. Kollade ut och såg en stor betonghög bredvid en bucklig bil och ett tiotal människor som kom springande och försökte se konstruktiva ut och började vinka till någon som stog och skrek längre upp i huset. Kanske i ett gapande öppet hål i väggen, det kunde jag inte se... Men ingen verkade ha nån vidare panik och jag kan inte få nån större klarhet i hela grejen, så nu har jag bestämt att det inte betyder att hela huset kommer att rasa ihop eller att min balkong är nästa på tur eller nåt annat. Ska försöka att inte drömma om det heller. Gonatt.

Lustfyllt

Ur DN idag:

Utställningen "En glimt av paradiset. Prins Carl Philip tolkar Botaniska trädgården i Uppsala" öppnar den 30:e maj.

- Det är nära bilder, stämningsbilder från sommar och höst, som prinsen har tolkat på sitt sätt, som den unge man han är. Det är väldigt stämningsskapande, lustfyllda bilder [...], säger museichefen Ing-Marie Munktell till DN.se.

Man blir onekligen nyfiken. Anar en del ståndare och pistiller i närbild.

Mascara

Har väl aldrig blivit så glad över att se fem tjejer spela rock som häromdan. Massive Scar Era - tjejförkortat Mascara, är fem muslimska tjejer från Alexandria som spelar metal. Ja, tillochmed Dödsmetall med bröt-röst och hela paketet. Visserligen blandat med lite vanlig svennemjukrock och en och annan ballad. Men det gör liksom bara hela grejen ännu bättre och unik. Antagligen är de - som nån sa - de enda fem tjejerna i Alexandria som spelar nåt elektriskt överhuvudtaget, så det får bli en mix och alla blir nöjda. Den näst coolaste tjejen (efter trummisen) är nog t o m hon som spelar fiol och flöjt(!) men som ändå lyckas rocka utan problem. Metalfiol är det nya.

Eller så är jag bara svältfödd... Njöt i alla fall lika mycket av publiken. Nästan bara killar 15-25 med lite längre hår och lite svartare kläder än average egyptisk överklassungdom. Lite nitar här och där. Såg en tuppkamm också. Var håller de hus en vanlig dag? Framåt slutet kröp crowden närmare och närmare (efter att ha suttit snällt på stolar, men ändå ljublat vilt och viftat med håret sittande) och - pling så stog ett gäng ända framme vid scenen fullt headbangandes och svingandes sina hår och ogenerat viftandes med pek- och lillfingernävar (ni vet, hårdrock liksom).

Trodde ett tag att det måste vara deras första offentliga spelning, annars borde nån sheikh sagt ifrån eller nåt, men det verkar som de funnits ganska länge. Hurra för det här landet, jag har missuppfattat allt!

Antagligen ska man inte bli det minsta förvånad, har egentligen sen dag ett insett att allt finns i Kairo, bara man vet var man ska leta. Trodde bara att det begränsade sig till saker man kan t ex äta eller laga sin lägenhet med. Nu har jag på köpet fått veta att man kan hitta en hel bunch rockers om man letar i rätt håla. Tänk om man kunde få träffa några fina indiepoppare i 35-årsåldern nästa gång...

Ja ni...

Har suttit och klämt på min egna kinder ett tag, halvt medveten. Kanske beror det på att jag blir ett år äldre om ett par veckor. Kanske på att jag simmat sisådär 1014 meter idag och precis som varje gång hoppas känna mig lite mer fast i musklerna efteråt. Vet inte varför det skulle hända i ansiktet dock. Men har det verkligen varit så där mjukt i nederdelen av kinderna förut? Är det inte det som händer med åren, saker flyttas neråt liksom? Vet inte om jag är redo för jätteklivet från 30 ungefär till nästan 35. Eller jo, klart jag är. Eller...

Fat Tuesday

Den här lilla stackaren var den sista som var kvar när jag kom på att jag måste föreviga vansinnesprojektet Baka semlor väldigt sent på kvällen. Varför gjorde jag då det? Antagligen för att jag längtar hem lite, men mest för att min kollega skulle få ett värdigt avskedsfika på själva fettodagen. Det blev i alla fall bakning från scratch. Jag pillade ut fröna ur kanske 50 kardemummakapslar och stötte dem i min skamligt underutnyttjade mortel. Jag malde mandlar och blandade med socker upplöst i vatten för att fixa mandelmassa. Jag glömde köpa mjöl, jag trixade med gasugnen... Med livet som insats helt enkelt. Tur för kollegorna att de inte vågade säga "hm... interesting buns..." eller nåt annat som fått mig att bryta ihop. De länsade alltså fatet.

Public sexism

Letade efter en lämplig bild till det här inlägget, hittade ingen, men måste skriva det ändå.

Nån som kollar på BBC World nån gång? Nä, kunde väl tänka mig det (bara vi som inte har så mycket annat att välja på), men i så fall, nån som har sett sporten nån gång? Sports Today alltså. Programmet som tycker att världens viktigaste sportnyheter alltid innehåller något om cricket och som inte kan kosta mer än ett par hundra silversterlings att producera. De flesta nyheter illustreras med tabeller (alltid cricket, alltid premier league, ibland spanska ligan, aldrig VM i Åre) och som lyckas rapportera från hela fotbolls-VM utan att visa en enda rörlig bild, ens från finalen.

Men. Det sjukaste är ändå vinjetten. En låång utdragen inzoomning ur olika vinklar av en ljusbrun inoljad (ska väl vara svettig), naken (framgår inte om han ev har minimala kallingar på sig, underlivet är tack och lov inte inzoomat), musklig, manskropp utan huvud, till soft musik. Ok, ren porr kräver väl (minst) ett underliv, men objektifiering hade varit en underdrift om det varit en kvinnokropp. Eller jag kanske fattar helt fel? Kan inte låta bli att skratta av nån anledning. Hittar den tyvärr inte på nätet i alla fall, men glöm inte nästa gång den zappar förbi.

Glöm heller inte klimathotet, det är jättestort.

Farao - the ultimate sol och vårare

Vår i Katalonien har liksom inte samma känsla av panik i sig som i Kairo (shit, det börjar bli varmt, innan jag hinner blinka blir det VARMT). Folk sitter på uteserveringar i täckjacka mitt i nätterna, är inte det ett svenskt vårbeteende?

Själv sitter jag i alla fall mest inne och skriver årsrapport och gnetar, men sticker ut näsan ibland och då är det najs.

Såg för övrigt Bobby igår, om Robert Kennedy, han som också blev skjuten. Dålig film, men jag fick gå på bio för max tredje gången på 1,5 år. Och med ett dubbat och subtitlat-på-fel-språk-utbud får man va nöjd med lite Hollywood, och njuta av att inte minst tre personer pratar högt i mobilerna under filmen och tolv sitter och röker.

Om fem dagar slutar min enda kollega och om jag har tur får jag en ny i april/maj nån gång. Under tiden litar ni väl på mig kära skattebetalare, jag tar hand om era miljoner jag lovar, jag fixar det.

Vi håller på traditionen...

...och förlorar mot Egypten med 2-0 som vanligt. Hur svårt kan det va?!