All barn räddade, tack för mig

Fem månader har snart gått - ungefär lika fort som fem korta månader brukar. Antar jag. Men det har känts fort och kort. Om jag väljer att ta ut den där semesterveckan jag har på slutet, är det prick just nu en vecka och 1,5 dagar kvar innan jag ska ha avslutat påverkansstrategin, den tematiska utvecklingsplanen och webbkartläggningen och uppföljningen av konsultationen om barns utbildning i konflikter. Ja, påettungefär då. Allt ska inte vara prick klart, bara klart att överlämna till nästa som en fin stafettpinne. Men i alla fall, tid går som bekant fortare än någon människa kan tro. Alltid. Om nån missat det.

Och hur har det varit då? Att jobba på distans? Sisådär får man väl säga. Föredrar absolut att ha kollegorna omkring mig istället för på telefonlångtbort tjatavstånd. Men ja, jättelyxigt att kunna jobba fast man envisas med att bo i ett land där de pratar ett så svårt språk. Att återkomma till en gammal arbetsplats man tidigare lämnat? Jorå, helt ok, åtminstone för en lagom begränsad period. Samma intelligenta och även socialt begåvade människor, och samma viktiga, men för mig rätt utslitna, frågor att bita i. Att få jobba med helt nya saker på den gamla arbetsplatsen? Jo tack, perfekt att lägga på ett nytt och fräscht "kommunikationsfilter" på de gamla bekanta frågorna. Hanterbart, men utvecklande, jojo, fint som snus faktiskt. Och som bonus en liten kommunikationsrelaterad merit på CVn. Kanske går det faktiskt att byta bana inom banan så småningom. Vi får väl se. Nästa steg står skrivet på en stjärna väldigt långt bort.

Postkolonialt

Håller på att avsluta hemtentan. Lite av fem i tolv, fast jag hade kunnat göra den på ett par tre dagar (för en vecka sen). Men drog på det och insåg nog först igår kväll att det där med postkoloniala teorier inte var så lätt som jag trodde. Är inte helt säker än på att min "postkoloniala kritik" sitter som en smäck.

The imaginative and the creative are integral aspects of that process by which identity itself has come into being. Cultural identity does not exist outside representation. But the transformative nature of cultural identity leads directly to to the transformation of those strategies by which it is represented... etc Tack Bill Ashcroft, nu blev jag mycket klokare.

Imorgon ska jag se solen igen. Tjoho! Och förresten så verkar det som att jag knutit ihop en rätt kul jobblösning som jag kan bita i snart. Men ropar inte hej förrän nån gång i mitten av februari. Fingers crossed...

No hablo mucho español

Ljus för alla helgon och andra själar. Min själ och kropp ska ut och resa igen. Till Hanoi närmare bestämt. Sista rycket på gamla jobbet. Undrar lite vad det är för väder och vad jag ska göra på de där nästan två dagarna när jag inte jobbar. Började se fram emot det igår kväll nån gång, när jag kom på att någon faktiskt bjuder mig på en tur till Vietnam(!), trots att jag egentligen är en arbetslös stackare. Kanske sista chansen på ett tag.

Annat värt att veta (?) är att jag fört mitt första telefonsamtal på spanska. Mäkta stolt. Det lät ungefär så här:

Ring, ring! (Shit det ringer, ska jag svara, jo, det borde jag, men hur ska jag svara, och på vilket språk????)

Jag: Farao (i Spanien svarar man så klart Si, och inget annat, men det kunde ju varit nån svensk som ringde, ju!)

Hon: Hej jag heter Violeta och undrar om du har internet hemma.

Jag: Ursäkta, men jag pratar inte så mycket spanska.

Hon: Ok, förstår du om jag pratar tydligt, så här?

Jag: Om du kanske kan prata lite långsammare..?

Hon: Ok, har ni internet hemma?

Jag: Ja

Hon: Vilket bolag använder ni?

Jag: Den stora statliga jätten (fast jag sa det i ett ord, som också är ett namn)

Hon: Jag jobbar för Det här lilla företaget och vi har ett finfint erbjudande. Vilken hastighet har ni för tillfället?

Jag: Hm, det vet jag faktiskt inte. Det är min pojkvän som... (hm, kom inte på vad 'som har fixat' skulle kunna heta)

Hon: Aha, bnkjafalho ihgsöao.

Jag: Hm, nu förstår jag tyvärr inte vad du säger.

Hon: OK, lkak jgnonnivuruo?

Jag, Eh, ursäkta....

Hon: Du, när kommer din pojkvän hem tror du?

Osv.
(Och allt skedde så klart på ett språk som liknar spanska)

Det finns alltså en fördel med den här hemmafrustudenttillvaron. Man får prata med telefonförsäljare. Det kommer bli min enda kontakt med verkliga spaniorer om jag inte passar mig. Ska ägna de apalånga flygresorna enbart åt min spanska grammatikövningsbok.

Sådärja

Nu har jag ätit en så fin gul och röd sallad (majs, paprika, tomat, rädisor, melon (japp, jag är FÖR frukt-i-mat) manchego-ost, och lite grön brommasallad) och snart också fått i mig ännu en kopp snabbkaffe (i min nya fina mugg med en hjort i skymning på) och en finfin flan de huevo i plastkopp - så nu kan jag snart börja va som vanligt igen och skriva lite då och då. Har tagit några dagar att återhämta sig, men tror det är på g. Men eftersom jag är i Barcelona (femte landet denna månad, därav utmattningen. låter ballt, men man föredrar att sprida ut resorna lite mer, jag lovar) tänkte jag se till att komma utanför lägenheten idag och t ex bränna av en utställning eller så. Hade egentligen tänkt stranden, men det är mulet. Kanske blir det bara kaffe på fik på torg och en bok, men ut ska jag. Bannemig. Så det får bli sen jag blir som vanligt. Sen ska jag berätta om senaste månaden. Eller förresten, det går bra nu. Jobba-jobba-joobba. Bara på olika ställen.

Har glömt sladden mellan kameran och datorn, så några bilder - från till exempel Marocko - blir det inte förrän senare. Men Marocko gav mersmak, vill se mer. Kanske ska man ha ett hus i Rabat när man blir stor, där var det snyggt.

Shitshitshit

Eller nåt. Det blev paus igen och jag är ganska trött. 2007 har inte varit långsiktighetens och förutsägbarhetens år på mitt kontor. Det börjar kännas. Har senaste fem månaderna varit omväxlande ensam på kontoret och omväxlande haft sällskap av tre olika fina och duktiga kollegor, men bara en månad i taget. Det är inget gnäll faktiskt om man kan tro det. Shit happens och det har varit fint att ha sällskap, men det hade så klart varit ännu finare om jag inte varit den som behövt fixa en massa extra fix åt andra. Det ska helt enkelt bli gött med semester i juli och kanske nästan ännu göttare att säga tack och hej 31 augusti. Kommer sakna massor, men tror det är perfekt dags att dra i alla fall. Min sorts kontor är också en konstig sorts kontor. Konstigare än alla jag provat förr tror jag.