Vardag i det lilla livet

Var och köpte grönsaker nyligen. Hamnade bakom en farbror och kunde inte komma förbi med barnvagnen. Jag hade inte bråttom så jag väntade tills han såg mig och släppte fram mig. Då sa han med ett stort leende: Men du har väl mål i mun?! Varför sa du inget? Jag sa faktiskt som det var att jo alltså jag pratar så dålig spanska att ibland kommer jag inte på vad jag ska säga... och vi har inte bråttom alls. Jahaja sa han och vilken söt liten bebis du har etc, inga konstigheter. Men sen kommer det efter att han snackat och gullat neråt barnvagnen en stund: "fast med honom kanske man måste snacka katalanska?" Alltså, hjälp mig här, betydde det att han trodde att jag var en av katalanerna som är så katalanska att de snackar dålig spanska? Pax för att köpa nya batterier till hans hörapparat. Och om nu så vore fallet, hur många av dem är blonda 36-åringar mitt inne i Barcelona...? Eller så är jag så kass på spanska att jag missuppfattade alltihop...

På vägen därifrån såg jag först Plura, bara med en aning mer svart i det gråsprängda håret, och sen en galenpanna. Han satt på trottoaren och viftade med en kvist från en buske och ropade "hola guapa" efter mig hela vägen till mataffären.

Sen köpte vi vatten och hushållspapper. Man behöver mycket av båda när man är förkyld.

Var bor jag egentligen? Märks det?

Inser att jag sällan skriver om Barcelona, Katalonien, Spanien... Antagligen för att jag så sällan har så många särskilt katalanska upplevelser i och med min underliga hemifrånjobbartillvaro. Ska försöka bättra mig. Går ut lite svagt med väder och språk - två klassiker jag behärskar (som bloggämnen, inget annat).

OK, väder först. Det verkar snackas i Sverige (på nyheterna, eller var?! Och varför?) om att det är snorvarmt i Spanien just nu. Folk ringer och skriver och frågar hur vi har det, om vi står ut. Min gissning är att det måste gälla södra Spanien, för här är det väl mellan 25 och 30 grader och känns ganska normalvarmt. För tjejen som ibland fortfarande tror att hon bor i Kairo känns det som en ganska mild sommar. Vi har dessutom AC hemma, så var lugna, vi klarar oss. Fint t o m. Har upptäckt att min trivselgräns går vid 26 grader inne. Då bryter svetten fram på överläppen och det är dags att slå på ACn. Efter en normalsval natt brukar det inträffa nån gång efter lunch. Idag började jag svettas vid tio och undrade om jag fått feber. Insåg efter en check att det var 29 grader inne. Så idag ska jag kanske inte gå ut alls, det verkar onödigt.

Och sen min språkutveckling då, den eviga, men ytterst långsamma (och långtråkiga) följetången. Även den påverkas ju gravt (och inte positivt) av mitt hemarbetarliv. Men idag har jag t ex lyckats boka hotell för helgen i Llafranc, Costa Brava, på spanska. Låter kanske inte så lurigt, och det var det väl inte hellere, men tyder i alla fall på att folk kan fatta vad jag säger och att jag klarar av att fatta vad de säger. Även formella detaljer och på telefon. Tidigare har telefonträningen begränsats till några telefonförsäljare i veckan, men det går ganska snabbt att lära sig säga "Nej tack, vi vill inte byta internetleverantör", så jag är tacksam för alla nya utmaningar. Gillar t ex när vårdcentralen ringer och har fått något om bakfoten som man faktiskt måste förklara. Har hittills inte misslyckats. Känns fint. Måste fortfarande slipa verbformerna hårt, men vaffan det kommer väl.

Nästan en lösning

Ibland är man så nära en lösning och sen bara skiter det sig liksom.

Har i alla (jorå, prick varenda) år sedan jag var sisådär tretton undrat vad det egentligen stod på de där mintgröna och rosa tröjorna alla som var tuffa hade på högstadiet. Ja, just precis, Takano-tröjorna. Tänker faktiskt på det med jämna mellanrum. (Undrar vad det säger om mig och min förmåga att leva i nuet...) Men i alla fall igår, på min spanskakurs, lärde jag mig ett nytt ord, vars betydelse jag uppfattade som snål eller självisk ungefär. Och i ungefär två minuter trodde jag att allt var upplyst och mitt liv hade en gåta mindre att lösa. Sen insåg jag att spaniorerna inte kan stava och att det tydligen stavas tacaño...

Antar att tröjordet är nåt japanskt och att det kanske betyder hora after all, som alla trodde då -86 eller när det var. Eller som de som var mindre tuffa sa för att de tuffa skulle bli mindre tuffa... eller kanske var det sant ändå? Ja, ni fattar, det går inte att släppa riktigt.

No hablo mucho español

Ljus för alla helgon och andra själar. Min själ och kropp ska ut och resa igen. Till Hanoi närmare bestämt. Sista rycket på gamla jobbet. Undrar lite vad det är för väder och vad jag ska göra på de där nästan två dagarna när jag inte jobbar. Började se fram emot det igår kväll nån gång, när jag kom på att någon faktiskt bjuder mig på en tur till Vietnam(!), trots att jag egentligen är en arbetslös stackare. Kanske sista chansen på ett tag.

Annat värt att veta (?) är att jag fört mitt första telefonsamtal på spanska. Mäkta stolt. Det lät ungefär så här:

Ring, ring! (Shit det ringer, ska jag svara, jo, det borde jag, men hur ska jag svara, och på vilket språk????)

Jag: Farao (i Spanien svarar man så klart Si, och inget annat, men det kunde ju varit nån svensk som ringde, ju!)

Hon: Hej jag heter Violeta och undrar om du har internet hemma.

Jag: Ursäkta, men jag pratar inte så mycket spanska.

Hon: Ok, förstår du om jag pratar tydligt, så här?

Jag: Om du kanske kan prata lite långsammare..?

Hon: Ok, har ni internet hemma?

Jag: Ja

Hon: Vilket bolag använder ni?

Jag: Den stora statliga jätten (fast jag sa det i ett ord, som också är ett namn)

Hon: Jag jobbar för Det här lilla företaget och vi har ett finfint erbjudande. Vilken hastighet har ni för tillfället?

Jag: Hm, det vet jag faktiskt inte. Det är min pojkvän som... (hm, kom inte på vad 'som har fixat' skulle kunna heta)

Hon: Aha, bnkjafalho ihgsöao.

Jag: Hm, nu förstår jag tyvärr inte vad du säger.

Hon: OK, lkak jgnonnivuruo?

Jag, Eh, ursäkta....

Hon: Du, när kommer din pojkvän hem tror du?

Osv.
(Och allt skedde så klart på ett språk som liknar spanska)

Det finns alltså en fördel med den här hemmafrustudenttillvaron. Man får prata med telefonförsäljare. Det kommer bli min enda kontakt med verkliga spaniorer om jag inte passar mig. Ska ägna de apalånga flygresorna enbart åt min spanska grammatikövningsbok.

Ching chang kinajävlaspråk

Förlåt alla kineser, men idag får ert språk stå som symbol för allt som är svårt. Idag är jag deprimerad. Antagligen är det så det funkar, att vissa dagar är det bara kört. Men vad f... idag fattade jag inte ett ord av vad läraren sa. Jag menar jag fattade inte vad hon förklarade, men jag fattade inte heller vad hon pratade om, alltså nada (ett bra ord att kunna; no se nada, comprendo nada, nada mas, por favor! etc...). Fick lova att köpa en extra övningsbok på hemvägen för att intala mig att det finns nån sorts chans. Jag måste plugga. Så tråkigt. SÅ tråkigt.

Taube reborn

Vet inte om det är nån mer än jag som mumlat 'hm-hm-hm-mm-mm-tango!' de där gångerna man av nån anledning (fattar inte riktigt varför det känns som ganska många gånger) fått lov att sjunga Fritiof och Carmencita... Den dök upp i min iTunes precis - Jacob Hellmans version. Och helt plötsligt blev hela rummet ljust och en ängel klev in genom balkongdörren - jag förstod! Jag hörde orden. "Vamos a bailar este tango!" Ojojoj, från nybörjare till ja, jag vet inte vad, på en... evighet. Men i alla fall, det var mitt tydligaste språkliga framsteg sen jag kom hit. Hepp!