Hålet i tiden

Ok, har alltså skrivit om det förut. Egyptens vackraste och mest karibiska strand. Vit sand, turkost vatten. Och ett regeringsägt gammalt skrutthotell utan marknadsföringsstrategier. Kan inte bli bättre. Inget folk och inga affärer och bara en restaurang med rätt sunkig mat. Till frukosten får man en portionspåse Nescafé och inte mer, annars får man betala extra. Charmigt. Den dag jag får nog av allt och måste isolera mig och skriva en bok i ett par månader, då blir det nog här.

Stället kan bjuda på drama också. Det vackra havet kan bjuda på storm och stora starka vågor. Och öknen en bit åt sydväst hjälper till bäst den kan. När vi var där för snart två veckor sen fick vi en dag fantastiskt karibiskt väder och en dag - khamseen. Sandstorm. Förutom att vi inte fick bada mer fick vi inte heller lämna hotellet. Alla gäster fick vänta i lobbyn på obestämd tid tills 'the management' tyckte att det var säkert nog att köra bil igen. Vägen till Kairo var stängd på grund av sanden, men det gick att köra via Alexandria och sen gick allt som en dans och inge drama så långt ögat kunde se. Hemma safe and sound, men med sand i näsa, öron, lungor och navel.

Så många saker

...att skriva om. När det är hektiskt är det ju för att det händer grejer, och grejer som händer ska man ju dela med andra. Så, inom den närmaste framtiden avser jag att dela med mig av:

• bilder från koptiska Kairo och ortodoxa kyrkogården, bästa galenvackerplatsen i stan
• kanske också bilder från en skön tur i islamiska Kairo (gammalt och ibland ömsint renoverat i vacker blandning)
• en helg vid hålet i tiden, nu med sandstorm
• kanske nåt om jobbet rent av
• varför Alexandria inte är som sitt forna jag
• och kanske några extra blandade visdomar som ni kan ha nytta av

Men det kanske blir imorgon. Nu måste jag fylla i blanketter om mina jättestora lån till banken i Sverige och maila min hyresgäst och tala om att han måste flytta i september så jag kan flytta in mina saker i lägenheten. Sen kan han få flytta tillbaka om han vill och om han får plats. Låter bökigt, men vad ska man hitta på. Han kan ju inte ta hand om mina kartonger väl?

Shitshitshit

Eller nåt. Det blev paus igen och jag är ganska trött. 2007 har inte varit långsiktighetens och förutsägbarhetens år på mitt kontor. Det börjar kännas. Har senaste fem månaderna varit omväxlande ensam på kontoret och omväxlande haft sällskap av tre olika fina och duktiga kollegor, men bara en månad i taget. Det är inget gnäll faktiskt om man kan tro det. Shit happens och det har varit fint att ha sällskap, men det hade så klart varit ännu finare om jag inte varit den som behövt fixa en massa extra fix åt andra. Det ska helt enkelt bli gött med semester i juli och kanske nästan ännu göttare att säga tack och hej 31 augusti. Kommer sakna massor, men tror det är perfekt dags att dra i alla fall. Min sorts kontor är också en konstig sorts kontor. Konstigare än alla jag provat förr tror jag.

Good guys

Misströsta inte. Det finns hopp för världen.

Är nog mitt i en period av lite många bollar. Med effekten att det uppstår svarta hål i ordningssinnet. Tappade trådar och total nollställd...het(?). Svarta hål. Inte deppsorten utan glömsorten. Glömmer trevliga tillställningar och dubbelbokar. Tappar saker på golvet och välter glas. Och till slut - glömde mobilen i en taxi. Till en början inget problem eftersom det tog en halv dag innan jag ens upptäckte det. Eller nja, en vän kom hem till mig och talade om för mig att hon pratat med en taxichaufför - i min mobil.

Men det finns alltså hopp. Den åldrade mannen med vit skäggstubb, löständer och en riktigt risig bil bor ett rejält antal mil utanför stan. En någorlunda fräsch mobiltelefon värd kanske en tusenlapp eller så, med abonnemang (bara att ringa kusinerna i vilken europeisk förort som helst) i näven. Det hindrade inte honom från att tycka att det var självklart att åka hem till mig med telefonen nästa dag - utan att ha ringt ett enda samtal. Och dessutom inte vilja ta emot min hittelön (tvingade till slut ner en sedel i handen på honom). Det finns hopp, jag är så glad.

Sweet?

Om man är en myra (eller flera), och pytteliten, varför väljer man då att bosätta sig i just en dator? Och inte i en sockerskål, eller ett skafferi, eller varför inte en myrstack? Trodde de drogs till sånt som går att äta (socker). Ligger det sirapsgömmor därinne i chipen?

Local warming

Läste att Stockholms luft är jättefarlig. Ibland överskrider den EU:s gränsvärden. Som tur är gäller inte EU:s gränsvärden i Egypten. Blyhalten i Kairoluften ligger mellan 10 och 100 gånger (beroende på vem man frågar) över internationella gränsvärden. Ungefär samma med såna där småsmå partiklar som kloggar igen lungorna. Och med allt annat som går att mäta. Det grå skiktet strax ovanför husen på bilden är alltså inga vanliga moln. Folk ser ju ut att må fint ändå, och kör sina två miljoner bilar (bara i Kairo) och miljuttans fabriker precis som vanligt. Kanske för att det är precis som vanligt, skiten har ju inte precis kommit över en natt. Men det påstås att en massa små barn bör av blyförgiftning och att det trots allt kostar massor i sjukvårdskostnader. För dem som nu har råd med sånt.

Var det med 85% luftföroreningarna behövde minskas för att få stopp på uppvärmningen? Låter bra, det är skitvarmt här idag, jag kan tänka mig att ta ett par procent på en gång. Fast i och för sig, då kanske man måste börja använda solskyddsfaktor i Kairo också, det är ju annars väldigt skönt att slippa...

Guld i mund

Det är mornarna som är bäst. Sval luft, blå himmel och känslan av att man måste känna in. Big time. Mot slutet av den här veckan ska det bli skitavarmt, uppåt 40 grader.

Idag är hela hela världen utom mitt kontor lediga och firar arbetarna. Alla sover väl fortfarande, så morgonen idag var dessutom tyst och trafikfri. Sånt man kan bli euforisk av här.

För övrigt var det skön elektronisk festival i stan i fredags. Musik, film, animationer å så. Så fint så fint att man inte trodde det fanns (här). Färgglada kuddar på gräs, nästan som en hederlig gammal riktig festival, eller kollo.

Var 23e sekund - plopp plopp

För ett par månader sedan ringde det på dörren. Det var den senaste egyptiska folkräkningen. Jag fick berätta vad jag jobbar med, att jag inte är gift (fast jag ljuger om det ibland, t ex för min hyresvärd som föreslog att jag skulle gifta mig med hans son) och vad min farfar hette och nu är jag medräknad i den officiella statistiken. Känns coolt på nåt sätt. Den officiella statistiken över 76,5 miljoner människor, varav minst 18 miljoner bor i min stad. Om man tänker på att varje människa som är räknad ska ha råkat vara hemma när det ringer på dörren för att bli personligen kartlagd, kan man gissa att det är några fler än de officiella miljonerna...

Trots att de påstår att ekonomin går bättre än någonsin fortsätter alla miljonerna att skaffa barn. Inte lika många per person som förr men fortfarande tillräckligt för att ploppa ut en unge var 23e sekund. Man hör nästan ploppandet om man sätter örat mot Nilstranden. Befolkningen har dubblats på 30 år, och ändå verkar folk inte ha mer än 2 barn i genomsnitt. Ursäkta, men hur gick det till?

Ung och frisk

Det är bra om folk som bestämmer har i alla fall lite lite koll på hur annat folk tänker och lever och så, t ex andra kön, andra åldar, inkomster, andra människor helt enkelt. Jag tror de bestämmer bättre då.

Förra veckan hade några chefer från andra kontor i andra fattiga länder möte här. Jag fick vara med på ett hörn eftersom det råkade vara här. En av dem ville vara lite vänlig och samtala med mig vid lunchen. Hon kisade över glasögonen och kläckte; "jaha, hur är det, är det lätt att träffa andra ungdomar här i Egypten?" Ur mig kom ett attackskratt som jag inte var beredd på. Alls. Försökte förklara; "flåt, jag reagerade bara på ordet ungdomar..." Hon verkade inte koppla. Gah, jobbig tystnad. Jag blev tvungen att prata lite med killen på andra sidan - praktikant på stället och i lagom ungdomsålder.

tillägg: Blev förresten även nyligen kallad "frisk fläkt" av en person i liknande position.

Busy med vardag

Hade lite paus för att... ja, kanske jobba lite och jobbresa lite, ha lite kärleksbesök och mycket jobbesök och gå på möten och maila och... ja, ha vardag. Skönt och bra mest. Lite av det som varit, förutom att vi varit vid havet två gånger, men de bilderna ser ut mest som vanligt.

Ja, prick allt faktiskt. Mina favvoskyltar. Sitter lite överallt och jag vill så gärna veta vad folk säljer.

Solnedgång, jag vet. Det händer varje kväll och sisådär en miljard människor har försökt och misslyckats avbilda känslan man får, t ex när man åker efter Nilen i en taxi med habibipop på högsta men ändå överröstas av tusen tutor och upptäcker att ett kvarts varvs nackvrid bakåt är det en neonorange boll på väg ner med en speed snabbare än mitt egyptiska bredband. Var bara tvungen.

Återigen tvungen. En lång och väldigt skön kväll som började med spa-relax med Nilutsikt och slutade med glamour på den snurrande restaurangen på 41 våningen. (Smet in med jeans trots att de ringt och påminnt om dress coden - "no jeans on gentlemen, no casual clothes, no children under 12". Måste sett så coola ut att de inte ville kasta ut oss). Som en födelsedag i efterskott, väldigt najs.

Båten

Här är den. BÅTEN. Den var lite mindre än man kan tro. Men rätt tuff. Som båt, inte på nån annan skala, men som båt. Slängde ur mig att det vore roligare att testa att segla på riktigt. Och fick veta att de behövde två nya besättningsmän för den sista rutten via Nice och hem. Bara att mönstra på! Hade ju varit SÅ skönt att bara göra. Ringa nån chef på en knastrig telefonlinje och skrika nåt om lite ändrade planer bara och ringer om två å en halv vecka då vi är framme i Nice och hoppas det är ok, jag har ju ändå ingen vidare viktig funktion på vårt kontor... Men man är ju luthersk. Och kanske sjösjuk också, vem vet, på stora havet.

Gillar i vanliga fall inte Alexandria så värst. Trist och lite konservativt och liksom ingenstans att hänga runt och känna in bara. Men den här gången var känslan slightly bättre. Havet var snyggt och skummigt och folk såg snälla ut. Och var säkert det också. Men skönt att vara hemma också. Gonatt.

Yes!

Ibland dimper det in olika containrar (-ers?) med olika grejer till Egypten. Sen dyker grejerna upp i olika affärer där man kan handla dem. Efter nån vecka är de borta och man vet aldrig när de kan dyka upp igen. Väldigt spännande. Kan vara olika ostar - Philadelfia, Brie (riktig, inte sån konserverad som smakar unk och alltid finns), olika goda kex och kakor (Annas pepparkakor! I mars...), tyskt böd (konstigt torrt knäcke och sånt där håller-för-evigt-rågbröd), svindyra flingor och annat.

Dagens fynd - både en bra avocado (Omöjligt annars. De går från omogna till torkade utan att bli ätliga imellan) och surt godis! Blev lyckligast över avokadon, men är redan beroende av godiset. Ha-ri-bo, Ha-ri-bo!

Imorgon en sväng till Alexandria för olika möten och antagligen en koll på BÅTEN - ostindiefararen Götheborg, vars besök antagligen förberetts under ett halvår eller så. Den är här i två dagar... Ibland, men bara lite lite ibland, undrar jag lite lite hur andra människor arbetar. Bara ibland. Nu ska jag sluta undra.

Booring

Det börjar släppa långsamt. Har haft en lång period av beige uttråk...ning? -adhet? Well, boring helt enkelt. Trött, osugen på att göra stan. Konstiga arbetsvillkor, konstiga kollegor. Ibland inga kollegor (kanske lika bra, men också trist). Alla (eller några, men i alla fall) bra typer flyttar vidare. Och. Så. Vidare.

Men. Så kommer våren. Sandstormarna stormar, men sakta vaknar man nånstans inne i diset. Börjar vilja ge sig ut. Börjar tilltala folk tillbaka. Vill kolla runt, shoppa grejer, pruta. Resa. Rätt ok att jobba. Fått en bra kollega. En månad. (Men man e ju inte knusslig). Snart kommer habibi. Åka till havet. Bra bra.

Fåglarna skriker i vardagsrummet. Låter som de flyttat in men bara nästan. De bor i den där håligheten ovanför fönsterkarmen. I år igen. Förra året hade jag inte mage att kasta ut dem förrän ungarna börjat flyga. Funderar på att kasta ut dem medan de är ägg i år. Är det mord? Är det synd och skam? De skriker jättehögt faktiskt och det trillar ner dun och torkat fågelbajs på mina krukväxter, det är lite äckligt. Tänk om de har fågelflunsa.

Sand

Det verkar som att årets första khamseen - sandstorm - är på g. Konstig värme i luften, det blåser upp och luften mörknar. Antagligen blir den snart gul (som på bilden som är från förra våren - från min balkong). Sen vill man inte gå ut på ett tag. Sen får man andas sand ett tag. Sen får man ta fram dammvippan.

Eller så ska det bara börja regna...

Uppdatering: Det blev inget, den tappade lusten. Skönt, men kanske lite lite besviken också.

T V

Jag hör vinjetten till Six feet under från våningen ovanför. Letar febrilt bland mina tusen kanaler - men ingenstans. De måste ha dvd-box. Hur många säsonger har de? Min futtiga första säsong är slut för länge sen. Har hört (bra) västerländsk musik på skönt hög volym där uppifrån också. Kanske får göra mig ett ärende, ha slut på mjölk eller nåt...

Och för den som undrar bevakar nu - och ca 1,5 månad framöver - Sports Today på BBC världscupen i cricket. Gruppspelet pågår för fullt på Jamaica och finalen är i slutet av april - det är rafflande! Självklart ska det gå att följa dygnet runt - allt annat vore skam.

Fine cooperation

Nu bloggar jag på arbetstid. Måste bara dela med mig av en undring.

Fick ett brev. Det hänvisar till ett gravt oönskat besök från Herr Big 5 Star Hotel Sales Director härom veckan. Gick bara inte att avstyra varken med Tack, men nej tack, vi jobbar med skattepengar här och kommer aldrig vilja shoppa überlyxiga hotellrum av dig, eller jag har verkligen inte alls tid med dig och du har ju redan träffat min kollega som verkligen är ansvarig för hotellbokningar. Gick inte. Jag surade stenhårt när han kom hit och gav mig en mapp och berättade att hans hotell inte var klart än, men skulle bli superüberlyxigt sen.

Dear Ms. Farao,

I would like to seize the opportunity to express my great thanks indeed for receiving me in your office, hoping that the near future will be bringing more chances for a very successful business with your esteemed office during the many years to come.

We will really enjoy ever cooperating with you, both on the professional and the personal level; we hope that our near future will be of great success.

Please accept our sincere appreciation to your fine cooperation.

Looking forward for more of the fine cooperation in the near future.

Best personal regards,

Mr. Failure Sales Manager

Jag undrar bara varför?

Och så tror jag att Den Stora Hotellkedjan ska se över sin rekryteringspolicy en aning. Jag hoppas också att min närmaste framtid ska vara of great success. Ska bara se till att hålla mig borta från alla tänkbara säljsnubbar.

Like this!

Pikade av nån anledning en vän igår för att hon och Hitler delar födelsedag. Inte så roligt, men det gjorde jag. Fortfarande lyckligt ovetande om att det är jag och Osama som är ett team. Grattis gubben, han fyller 50, om han nu lever. Jag tror att jag fortfarande lever, fast jag är lite äldre idag än igår.

Härligt att vara i fjärran land och inse att en massa folk ändå kommer ihåg en, en oviktig dag som idag. Tack tack. Har firat med balkongbrunch i ljummen försommarluft med lagom många fina vänner.

GI

Om man äter fiskpinnar och gröna ärtor till middag, är det GI eller? Och om man har majonäs till? Gillar inte riktigt att det finns fiskpinnar i hela världen, har liksom trott att det var nåt svenskt. Puckat.

Tillägg:
Förresten vet jag inte - minns jag inte - vad kolhydrater är. Jag fattar inte hur de funkar. Är jag den enda kvarvarande oupplysta?

Några grejer just nu

1) Bloggare - på allas läppar, på olika sätt. 2) Killarna som ville springa 640 mil genom Sahara och kom på att det bästa sättet att fixa spons var att leka välgörenhet och vattenfixarkampanj. 3) Arabvärlden vill reformeras och deras rådgivare (som är från arabvärlden) säger att mänskliga rättigheter är en viktig grej. 4) En discodängare får en grym video inspelad nedanför min balkong. Tror jag (annars undrar jag lite vad som egentligen hände). 5) Sverige skäms och försöker gottgöra.

Sen undrar jag varför det bara går att publicera bilder längst upp i inläggen och varför det inte går att lägga in text imellan dem sen. Nån som kan tricket?

Risigt hus

Jag tror att det alldeles nyss trillade ner en (ganska stor del av en) balkong från en lägenhet i mitt hus. Det brakade till och något susade förbi mitt fönster och det sa brak igen nere på parkeringen. Kollade ut och såg en stor betonghög bredvid en bucklig bil och ett tiotal människor som kom springande och försökte se konstruktiva ut och började vinka till någon som stog och skrek längre upp i huset. Kanske i ett gapande öppet hål i väggen, det kunde jag inte se... Men ingen verkade ha nån vidare panik och jag kan inte få nån större klarhet i hela grejen, så nu har jag bestämt att det inte betyder att hela huset kommer att rasa ihop eller att min balkong är nästa på tur eller nåt annat. Ska försöka att inte drömma om det heller. Gonatt.