Offentlig avbön

Måste bara klargöra en grej. Skulle skicka iväg de där tackkorten som legat och väntat i sin to-do-hög alldeles för länge. Fattades bara frimärken. Närmaste tobaksaffären (bara där man kan köpa frimärken, förutom på posten) hade slut på såna som räcker hela vägen till Sverige. Försökte komma in på nästa ställe, men trappan var inte barnvagnsvänlig. Försökte på näst-nästa ställe. Där hade de bara julfrimärken sa de, gick det bra? Jovisst sa jag och insåg för sent vad jag höll i handen.

Så. Alltså. Det är inget försök att kliva i en ny, vacker och romantisk mödraroll så här lagom till jul. Nej. Det är bara enda sättet att få posten att transportera era kort. Så nu vet ni det. Tro inget annat.

Glöm inte sittbältet

Har precis börjat ta spanskalektioner igen. En gång i veckan a 1,5h. Inte mycket men tillräckligt för att fräscha upp det lilla som en gång fanns. Jag pratar nu nån sorts knackig rinkebyspanska och kan klara enklare konversationer med välvilliga människor som är beredda att klura lite på vad jag menar och att prata lite långsammare än vanligt spanskt formel 1-tempo. Det känns ändå ok med tanke på hur det senaste året sett ut.

Det känns ännu bättre när jag tänker på att spaniorer i allmänhet inte kan så mycket mer än spanska (och katalaner inte så mycket mer än spanska och katalanska). När jag åker den i övrigt väldigt fräscha och handikapp-/barnvagnsanpassade bussen ner till stranden kan jag läsa minst två sköna budskap på engelska. Vid platsen för barnvagnar/rullstolar står det; "sit belt recommended" och ovanför dörren; "the audible signal indicates movement of the disabled ramp". Kan inte SL också börja stava lite fel, det vore charmigare så på nåt sätt.

Det är roligt med språk, särskilt när andra gör fel. Till exempel när min kära bror (som kämpar med franska) två gånger säger tack, det verkar jättekul, men jag vill inte istället för jag kan inte när han blev bjuden på fest med nya franska vänner. Visst var det lite roligare än när jag själv i början, av nån sorts automatik, alltid sa ja till allt, särskilt sånt jag inte riktigt förstod. Si si, och ett leende för säkerhets skull liksom. Till exempel i grönsaksaffären där jag hade tagit ett paket körsbärstomater och skulle betala. Kassörskan pekar på en annan sorts körsbärstomater och frågar om jag sett att av den sorten får man två paket för en euro och den jag tagit kostade en euro per paket (lika stora). Si si, säger jag (med ett självsäkert leende) och pekar på de dyra tomaterna. Så du vill hellre ha dem? Si si! Och så vidare...