Polen

Kom till Stockholm härom natten och förväntade mig den gamla vanliga känslan av civilisationens vagga. Eller åtminstone högborg. (Vaggan har jag väl just lämnat om man ska va petig.) Fräscha tjejer (och killar) på fräscha uteserveringar (ja, det var varmt sist jag var här) och så mycket trendriktighet och disajn att man blir orolig. Men Stockholm city en lördagnatt i december en vinter utan snö ser ut som Polen -87. Och ännu värre, folk ser ut som Polen -87. Vet inte om det är vintertröttheten eller modet. Rädd att det är båda. Det är inte fräscht. Och då kommer jag ändå från världen där glitter och paljetter har evig status och skyhöga klackar bara är normalt och kvinnligt. Vet inte vart jag vill komma, får antagligen bara konstatera att jag är hopplöst efter och nog måste flytta till Småland och börja växtfärga garn.

Behov, part 3

Glögg, sjungande barn, svennar i röda tröjor, pyttesmå torra lussebullar och pepparkakor. Tåget var långt och barnen väldigt små, därav min totala tolerans för bristande röstresurser och synkning. Julehjärtat mjuknade bara ännu mer. Kunde nästan se snöflingor singla ner över Nilen utanför.

Fick instant influensa igår. Feber och tokont i halsen. Men idag bara lite smårisig. Tack tack. Sista dagen på kontoret 2006! Och se nu till att fixa det där med snön till på lördag.

Sjuka mänskliga behov, part 2

För första gången i mitt liv har jag nu också stoppat nejlikor i en apelsin. Someone stop me! Kanske kommer medicinen imorgon då det ska firas lucia med svenska barn. Det ryktas att de enda två barn som kan sjunga har fått förhinder. Och att de andra har övat in väldigt många sånger.

Mänskliga behov

Jag är ingen julälskare. Har normalt inga särskilda behov av julklappar, ankor eller grisar. Gillar att träffa min familj, men det kan lika gärna vara den 22a eller 27e över en macka. Men i år har jag drabbats. Kanske för att det är december men fortfarande lagom varmt och soligt. Gick förbi en blomsteraffär och fick ett infall. En halvtimme senare blev det jul i min hall. Det bästa jag gjort på länge. Blev plötsligt på kanonhumör och började knapra pepparkakor. Nu kommer jag att vara perfekt förberedd när jag landar i mörkret den 16e. Vi ses vid julbordet alla snälla barn!

Självcensur

Den här bloggen gör mig lite trött. Den är ju tänkt som ett sätt att hålla föräldrar och mostrar och andra uppdaterade och samtidigt uppfylla mina behov av att plita ner grejer som händer och sker. Men skriva om jobbet är klurigt. Jag jobbar för staten och staten försöker ha så goda relationer som möjligt med andra stater. Den som vill veta vad jag tycker om politik och religion och andra såna grejer får maila. Men det gör ju att det (här) ser ut som att jag är på semester hela tiden! Havet, öknen, pyramiderna och havet och öknen igen... Kan bara skriva om olika platser och vad man kan göra där eller hur det ser ut. Som nu till exempel. Kom hem från Jerusalem igår. Helt slut i huvet av alla tankar om konflikten, om gränsprocedurer, checkpoints, ortodoxa typer, strategier, rädsla, okunskap och annat. Men det får jag maila om.

I Jesu bakhasor, part 2

Jag skäms men erkänner. Jag har ingen aning om vad han gjorde där. Jag måste läsa på. Men han var där. Vid det döda havet. Jag var också där i veckan. Jag gick inte på vattnet, men jag guppade omkring lite i det och det kändes som att flyta lite ovanpå. Inte så religiös känsla, mest fysisk och saltslemmig. Provade leran också och blev mjuk som en rumpa. Eller så var det inbillning.

Om 50 år finns det inget vatten kvar i havet om utvecklingen fortsätter som den gör. Helt galet, det är ju ett helt hav! Nån måste fixa det här med vattnet i den här regionen.

Var egentligen på ett möte som råkade vara på ett hotell som råkade ligga nära havet, men som kunde ha varit var som helst. Kom fram till att de som ordnade mötet gör bra saker för pengarna och att de borde fortsätta med det.

Heter det förresten bakhasor? Gå någon i hasorna..? Trampa någon på hälarna, hänga i kjolarna...

Budord, part 1

Du skall någon gång då och då gå upp på ett högt berg mitt i natten och titta på världen uppifrån.

Fast det är väl budord sju eller så efter att vara god och inte döda eller ligga med grannen. Och man ska vara medveten om hälsoeffekterna. Efter en fyra-fem dagar kan man gå snyggt igen.

Är i Jordanien idag och har ägnat dagen åt att prata om gränsöverskridande vattenresurser. En intressant grej här. Det finns väldigt lite vatten och länderna som ska dela på det gillar inte varann från början. Inte perfekt utgångsläge.

Välkommen till Sinai

...och till Röda havet, hälsar den store chefen. Tack sa vi och tog en långhelg med snorkling och bergsbestigning. Kanske en av de mest absurda grejerna man kan hitta på; ägna natten åt att klättra upp på ett högt berg (Mt Sinai, där Moses tog emot budord på stentavlor säger de) och kolla soluppgången tillsammans med några hundra andra människor, de flesta väldigt religiösa, och sen knalla ner igen. Så här ett par dygn efteråt erkänner jag att det visserligen var en grym naturupplevelse. Men mina ben tycker inte det var värt det. Jag går fortfarande som om jag precis vaknat upp ur en 14 år lång koma. Hälften så långa muskler som vanligt och knän som viker sig bakåt.

Snorklingen var lika bra som vanligt i Röda havet och alla har varit snälla så nu ska jag väl fixa en dryg veckas megatjänsteresa utan problem.

Kläder

Två grejer om kläder:

1. Jag måste lära mig att människor inte har (det jag änsålänge uppfattar som) ålderdomliga kläder för att markera hur gammaldags eller religiösa de är. Mode är helt enkelt inte bara globalt hur gärna man än vill tro det. Programmet på den kuwaitiska TV-kanalen handlar om "digital advertising" och sänds på perfekt amerikansk engelska.

2. Det är skönt när det blir kallare och man inte behöver vara orolig att en förvirrad morgon upptäcka att man gått ut i shorts och linne eller på nåt annat sätt visar för mycket hud.

(Det jag kan bli mest stressad över är annars att det ska börja brinna på natten och jag ska behöva springa ut halvnaken. Undrar om brandkåren här har extrakläder för att skyla utebrända oklädda kvinnor...)

Vinter

Skitkallt! Sådärbara. Fyra grader i natt säger folk. Helt sjukt, i förrgår vid pyramiderna svettades jag så det nästan blev pinsamt. I morse ville jag ha vantar på väg till jobbet, men sånt har man inte här ju. Jävla ökenklimat. Eller jag menar kul, och intressant, med ökenklimat... (eller så är det för att slippa sånt här novemberväder som jag är här)

Siwa

Har haft några lediga dagar för att fira att Ramadan är slut. Körde Volvo med en chic danska och en galen maltes till Siwaoasen. Mitt i den libyska öknen (fast det ligger i Egypten). Sisådär en 80-90 mil från Kairo och väldigt långt från det mesta. Men väldigt nära öknen. Tror att öknen nog är mitt element. Blir harmonisk bara jag ser den på håll. Och lite religiös nästan av att åka och gå omkring i den. Perfekta färgkombinationer, vackert ljus, helt rent, varmt, mjuka linjer... Så imorse när jag gick till jobbet var alla jag mötte lite trevligare och vackrare än vanligt. Det här är ju ett bra land ändå.

Förutom sand kände vi på varma och kalla källor - från längelängesen och mitt i sanden barasådär. Om man badar blir man frisk från allt. Salta (vi snackar salta) sjöar och ett tjockt lager salt på marken där vattnet försvunnit. Jag smakade - salt! Dadel- och olivlundar (aah vad goda båda två!). Själva lilla Siwa stad med sina gamla lerhus och några (fler och fler) nybyggda hus (oftast små hotell, turisterna börjar droppa in) och alla män i galabeyyor (långa skjortor), men nästan inga kvinnor. Man ser dem ibland svepa förbi på åsnekärror, med svart tyg framför ansiktet och ett blått broderat skynke över resten av kroppen, annars är de mest inomhus. Sen ligger stället under havsytan och öknen har varit hav en gång, så mitt ute i sandhavet hittar man snäckor - några tusen år gamla antagligen. Sjukt...

Och nu tillbaka i det vanliga folkhavet med en dunk olivolja, en fin gammal matta, ett par tusenåriga snäckor och ett blått broderat skynke...

Tilläggsinformation för den som tycker att jag verkar ha det för bra:
Igår när jag kom hem efter sisådär en nio timmars resa med diet av kex, chips och vatten möttes jag av några små konstiga gråsvarta pellets på golvet i hallen och... tydliga svarta fotspår på mikroungnen och i brödkorgen och på diskstället. Jag har haft ett nytt husdjur på besök - en RÅTTA! Och nej, det var ingen mus, fotspåren är typ en centimeter breda! Förberedde mig på mardrömmar, men drömde bara om små små och ganska söta möss... Hjärnan är sjuk.

Finsaker

Någon regelrätt tillbakablick orkar jag inte med. Men några bra grejer kan jag lista.

Bra grejer här:

• Action; nytt ställe, mycket folk, instabil politik mm - garanti för att det händer grejer
• Kairo i ljummet kvällsljus - vackert! (ja, på riktigt, men det måste va kvällsljus)
• Jobbet - fan vad jag lär mig, prick hela tiden
• Arkitekturen - den gamla
• Haven - två att välja på, hur många har det?
• Min lägenhet - min borg
• Al Khatoun - skön konst-/inredningsaffär/-verkstad
• Torget utanför Al Khatoun - lugn spot mitt i medeltida marknadskaos
• Nilen - så brun, men så cool
• Pyramiderna och det andra grunket - har aldrig brytt mig om historia förr, men...
• Priser - nästan alltid max lagom
• Folk så klart
• Öknen - så jävla bara... mycket
• ...får fylla på efter hand

Bra grejer att längta efter:

• Natur! (gå i, lukta på, simma i, lyssna på, andas...)
• Nära och kära
• Gå klädd i linne (plagget, inte materialet)
• Eller varför inte bara klä av sig naken mitt i gatan (fråga inte, känns bara så ibland)
• Filmjölk, prästost, äppelmos...
• Vackra hus. Rena hus.
• "En bilfri dag"
• Yllemössa och halsduk
• Efterjobbetöl på Söder
• Tystnad
• Cykla
• men egentligen inte så mycket mer...

Pompa och ståt

För några timmar sedan var det prick ett år sen jag landade på Kairos flygplats och plockades upp av en kollega och en galet stressad chaufför (som ville hem och äta, hade missat iftar p g a mig). Kördes till ett murrigt hotell och var förvirrad ett par timmar innan jag fick meza-middag vid Nilstranden. Och på den vägen är det. Eller hur det nu är.

Galet länge sen och alldels nyss så klart. Några ton mer koll på den här världen men fattar fortfarande ingenting. Vill inte fatta ibland. Och är überförstående andra dagar. Har kanske världens bästa jobb - för just mig just nu - men världens konstigaste arbetsplats (ett kontor som är som hemma för 35 år sen, andra kontor i andra länder runtomkring och coola och knepiga människor, andra ställen än kontor där folk gör bra och dåliga intressanta saker, och så en del flygplatser).

Har inte firat jubileum hela dagen men ska innan jag somnar tänka ut några bra bloggvänliga tillbakablickar.

Skrämma skiten ur sig själv, lektion 1a

Kom just hem ifrån en middag där vi t ex pratat brandvarnare och risken för bränder i taskiga elsystem och folk vi känner som haft bränder i sina hus (inte så många trodde vi först, men sen kom vi på fler och fler).

Klev innanför dörren och möttes av en tydlig lukt av gas, men tänkte att det måste vara inbillning. Har inte använt spisen sen frukost och sen varit hemma och såsat hela dagen innan middagen... Kollade i köket och insåg att en platta stod och brann. Hoppla. Ska ha balkongdörren öppen en stund innan jag vågar somna.

För övrigt är det fortfarande så varmt att jag är svettig efter en promenad mitt i natten.

Olika

Kollade in Costa Brava i helgen. Perfekt kombo av hav och höga berg med utsikt över - hav och höga berg. Bilsemester är grejen. Tröttnar man åker man vidare bara.

Hotel Misty gick att boka på nätet - men namnet gav skumma vibbar. Vi chansade - för att upptäcka att man ska lita på sin intuition. Misty luktade mögel och skumrask. Och var dyrt som ett finställe. Hade jag sovit där ensam hade jag snott en kniv i köket och lagt under kudden. Ställen med namn som Hotel Playa Sol däremot, där kan man vara lugn. Bytte efter en natt.

Jobba på distans

Farao har tagit sin solbåt över havet för att kolla in morernas nordligare områden. Inte så många morer kvar vad jag kan se (kanske aldrig var så många här uppe, vad vet jag). Kanske några ättlingar som säljer kebab på La Caravana Shawarma och andra hål, annars mest katalaner. Väldigt nationalistiska sägs det, gillar antagligen inte oss araber.

Skönt att va i Europa en stund, skönt att vila lungorna, skönt med regn. Hösten light börjar komma. Imorgon drar vi norrut efter kusten och umgås med havet ett par dar. Shit, bra.

Måste jobba, verksamhetsplanerar på distans. bäöh...

Sound and light - som fan

Det finns olika sätt att kolla pyramider. Antingen åker man dit på dagen och umgås med amerikaner i för lite kläder, kameluthyrare med för lite hyfs, barn som säljer vykort, gubbar som säljer plastpyramider och plastkameler, unga coolkillar som säljer scheikhuvudschalar osv... och känner sig ändå som att man är mitt i öknen fast man är precis utanför Kairo och känner sig ändå som man åker tusen tusen år tillbaka i tiden. Skumt, men så är det.

Eller så åker man dit på kvällen. Och ser en sound and light show. Och blir som transporterad tillbaka till 80-talet. En bombastisk überbrittisk röst berättar om faraoniska storverk varvat med bombastiska trummor och discobelysta pyramider. Tutankhamons ansikte projicerat på Sfinxen. "History fears time. Time fears the pyramids! (bom-bom-bom-bom-trumma)" och andra visdomar. Well well, det är sånt man kan göra när ens kollegor kommer på besök och man vill få dem att tro att man är en ytlig människa utan smak och stil. Varför man nu vill det.

För övrigt är det fortfarande väldigt varmt. Sisådär uppåt 40 i veckan som gick. Borde börja svalna och bli höst. Längtar efter ylle och att sova utan air condition.

Robbad

Upptäckte igår att jag blivit bestulen på ett par tusen spänn och lite till. Av en bank! Den har lärt sin bankomat att säga att transaktionen inte går att genomföra och sen behålla pengarna - men lyckas dra pengar från mitt konto i alla fall. Fy faen vad sofistikerat. Men taskigt på nåt sätt. Jag som just har betalat äckligt mycket pengar för stambyte i min lägenhet i Stockholm har faktiskt behov av mina pengar själv.

Nu ska jag dessutom gå och betala ett ganska dyrt medlemskap i en ganska sunkig "health club". Det nya livet håller på att börja, gym ska nu bli det roligaste jag vet. Mjukstartar genom att simma lite i utomhusbassängen, känns rätt ok.

Som natt och dag

Har en ungefär 7-8 minuter lång promenad mellan mitt hem och mitt jobb. I vanliga fall är det en kamp för livet med bilar prick överallt. Där det inte är bilar för tillfället får människorna hållas. Det är slalom och ögon i nacken som gäller. Men alldeles nyss när jag gick hem, ungefär klockan sex, när precis alla käkar iftar, middagen (eller egentligen om man översätter, 'frukosten') efter dagens fasta - då var det annorlunda. Jag kunde höra mina egna fotsteg mot asfalten! Inte en bil! Jag mötte kanske fem personer på vägen. Började få "efter katastrofen"-vibbar, men kom på att Egypten inte har varken kärnkraftverk eller vulkaner. Och krig borde man väl ha hört talas om.

Om man bara håller sig borta just när alla ska åka bil hem till sina iftarkalas får det gärna vara Ramadan jämt.

Öknen ligger granne med Nilen

En annan grej med Ramadan är att Drinkies - butikskedjan som är som Systembolaget, där vi som inte är goda muslimer köper alkoholhaltiga drycker - stänger för en månad.

Jag är far from nån tung drinkare nuförtiden, men kände att de där sju ölen jag har hemma kanske inte helt säkert räcker en månad. Har visserligen vin och annat i skåpen, men i alla fall, jag ville beställa öl. Ja, beställa, man gör det här. Allt finns på delivery service i Egypten (och funkar i vanliga fall väldigt bra). Igår var sista dagen Drinkies hade öppet på en månad. Det var fler än jag som kom på det lite sent. Beställde först i butiken. Skulle få leverans en halvtimme senare. Ringde sedan ett par-tre gånger under kvällen för att fråga var mina öl tagit vägen, varje gång med en något stressad röst i andra änden som snabbt sa OK, vadheterduochvarborduochvadskulleduhasadu och sen OK igen och klick. Vid midnatt nån gång var det bara att inse att det kanske inte är så fel ändå med lite återhållsamhet ett tag. Vin är också gott.

Ramadanhumor

Imorgon eller i övermorgon börjar Ramadan. Det beror på när nymånen väljer att komma fram. Har är ju det en stor grej, och nu ska alla muslimer fasta och vara extra goda och gudfruktiga en månad. Varje dag när solen går ner ska man bryta fastan med middag, kalas eller åtminstone lite käk tillsammans med folk på gatan. Och helst börjar man måltiden med en dadel och lite mjölk. Dadlar är alltså viktiga. Egypten är också bäst i världen på att odla dadlar. Finns massor av sorter: gula, röda, små, stora, tjocka och smala, söta och sura. Traditionellt graderar dadelförsäljarna på marknaderna dadlarnas kvalitet efter coola människor. Förr var det alltid filmstjärnor, ju mer poppis stjärna desto finare och dyrare dadlar. Men numera, sedan 11 september sägs det, är det politiker som gäller. Och ska man ha de finaste dadlarna får man punga ut med dryga 30 spänn kilot för prima Nasrallah (Hizbullahkungen). Är man mindre rik kan man få bottenskrapet, Sharon eller Olmert, för nån enstaka krona. De har humor i gränderna.

Dagens lyxproblem

Jag har utvecklat en allergi senaste året och jag skäms lite för det. Flygplatsallergi. Här har jag världens kanske lyxigaste jobb (om man är Farao tycker man det är galet lyxigt att få åka runt i Mellanöstern och träffa olika människor som vill ha hjälp med olika saker. Kanske inte helt klassisk lyx, men i alla fall) och har varit på kanske tio flygplatser sammanlagt kanske 30 gånger senaste året. Och jag har mage att inte uppskatta varken taxfreeshopping, pirret i magen (jo, ibland kan det fortfarande dyka upp, mest om jag ska på semester) eller... ja, vad mer finns det att uppskatta på flygplatser? Kön till säkerhetskontrollen? Nä. Kön till incheckningen? Nä. Tjejen som säger att man har för tung väska? Nä. Kön till passkontrollen? Nä. Killen som ställer onödiga frågor om ens visum? Nä. Det pissiga kaffet i fiket? Nä. Dödtiden i gaten? Njae, kan ibland finnas några sköna karaktärer att studera, annars nä. Fighten om bästa utrymmet i de där trånga handbagageskåpen uppe i taket? Nä. Platsen mellan svettiga fettot och pratsjuka tristnissen? Nä. Själva flygtiden? I och för sig bland det bättre, man kan läsa eller sova eller tänka vackra tankar, så ok ibland, men njä.

Och sen igen, dödtiden innan man får resa sig? Nä. Fighten om att få ut sitt bagage först ur de trånga skåpen? Nä. Tävlingen vem som får första mobilsamtalet (gärna redan i luften)? Nä. Försten ut ur planet? Nä. En timmes kö till passkontrollen? Nä. Väntan på väskan? Som blev kvar i transit? Nä. Fight med taxichaffis om pris? Nääääääääääää!

Ja, antar att ni fattat poängen. I alla fall har det lett till att jag numera blir ARG så fort jag ser en flygplats. Innan någon ens tappat min väska eller granskat mitt pass en enda gång. Bara tanken får adrenalinet att rusa. Så förlåt mig! Förlåt att jag inte uppskattar min orättvist fördelaktiga möjlighet att se och uppleva till fullo. Jag lovar, jag ska hitta en strategi, ett sätt att ta mig ur det här. Det är inte trevligt. Det är inte ok. Jag vet.

Puss, nu ska jag se Gudfadern II.

ps. Nu börjar det bli lite svalare och så där helt fantastiskt ljummet och bra att sitta på balkongen på kvällarna

Bilder!

Börjar efter tretusen försök och tappade connections att lyckas ladda upp bilder igen. Ett turkost hav och en av invånarna i hålet i tiden (se nedan).

Ett hål i tiden

Har varit vid nordkusten i helgen. Där finns det ungefär en miljard hotell och fler är på väg. Vägen från Alexandria västerut mot El Alamein är proppad med resorts varvat med byggarbetsplatser. Ingen verkar ha ringt samhällsplaneraren eller gjort en marknadsundersökning och kollat vad folk tycker är fint. Fast visst, det finns väldigt många människor i det här landet och om alla ska få åka på medelhavssemester så visst, fine, det kanske blir så här då.

I alla fall; när man kommer lite längre västerut tunnas det ut lite och där hittar man ett hotell från 60-70-talet, i princip intakt, inklusive gäster (samma som då, och några har ju fallit bort sen dess så det är ganska glest), och bäst av allt - en kritvit strand som inte gränsar till en annan hotellstrand i någon ände och där havet är så turkost att man tror det är fejk. Fy faen vad bra det är med vackra tysta ställen med mjukt ljummet vatten när man bor på nåt lite fulare mindre tyst ställe med svart luft.

Har försökt ungefär trehundra gånger att lägga upp bilder nu, men skittekniken vill inte. I'll be back imorgon med nya försök. Godnatt.

Lillebror och Soffan är Herr och Fru

Min bror har blivit gift. Bland det coolare som hände den här sommaren faktiskt. Glada fina människor som håller kärleksdemonstration för mostrar, kusiner och kamrater. Sånt gillar jag. Det skulle såklart vart en bild på det också, men datorn bråkar, eller om det är mitt inte så breda bredband... Well, kommer senare alltså. Skulle gärna visat min hembroderade present (så mycket kamp att man måste va stolt och odräglig), men glömde ta kort innan jag adopterade bort den. Kanske lika bra...

Sommar i Svea

Det har varit sommar. I Stockholm, i Dalarna, i Enköping, på Barnens ö. Oj, vad najs. Har nästan köpt sommarstuga, broderat, ölat på Mosebacke och nästan fattat nåt om arabiska verb.

Nu är det september och ännu varmare och alla de där ställena är långt borta igen. Också najs.

Ökendrama

Fick det här med mailen igår. Tillsammans med den dramatiska historien om hur Farao och Habibi bränner genom öknen i stekande sol i sin lilla röda. Tack lilla mamman.

Sista jobbdagen innan september hurra hurra hurra hurraaa ja må jag leva och ha semester i hundrade år!

Husdjur

Ibland kommer det ödlor på besök. Den här kom genom skorstenen. Väldigt söta oftast. Men det vore bra om de kunde växa till sig lite så de kunde käka kackerlackor i mitt kök. Har hört att de gillar såna. Det gör inte jag.

Svunna tider

Området där jag bor är lite gammaldags ibland. Lite dammigt. En del hus ser ut som att ingen bott där sedan den engelske lorden blev skrämd på flykten och lämnade sitt spöke kvar. Och sin bil.

Mer?

Jo, det ska bli mer. Konstigt bara att det inte kommer av sig själv nu när jag skaffat blogg och allt. Verkar som jag måste skriva dit det själv. Det har inte blivit av. Och nu är det snart semester och risk att det blir som en lång lång paus innan jag ens hann börja. Men gaah vad skönt det ska bli med en månad i Svea! I värsta fall blir det här bloggen för år två. Inte helt tokig tanke heller.

Det är mycket Libanon nu. Och säkerhetsrådet (inte så mycket alls om man tänker efter), Olmert, Hisbollah, Syrien, Iran, Condoleza (skulle visst äntligen fått ändan ur idag, men har inte sett henne än), 'limited ground operations' och en massa civila. Erkänner, det ska bli skönt att åka hem och sticka huvet i sanden, ligga på en brygga och låtsas att alla egentligen är goda och fredliga. Är trött på att vara arg, och trött. Precis nu visar de fler sönderbrända barn på BBC. Fans jävla puckon som tror att det går att bomba folk snälla och lydiga. Särskilt som de flesta var det redan från början.

Ta i trä eller nåt, men det verkar som att säkerhetstjänsten i Egypten gjort ett bra jobb idag. Det är nationaldagen och årsdagen av bomberna i Sharm el Sheikh. Senaste 1,5 året har det smällt lite för många bomber på nationella helgdagar för att det ska kännas helt lugnt en sån här dag. Ta i trä en gång till!

Sånt som blir kvar

• död kattunge (på gatan)
• trasiga bilar (på gatan)
• fågelboet (i den där lådan ovanför fönstret som nästan är inomhus)
• jag (här, ett år till)
• elräkningarna (längst fram i kalendern, så jag ska se dem och komma ihåg att betala)
• andra döda katter ofta (på gatan)
• sopor (på gatan)
• Mubarak
• Evas plättlagg (i mitt köksskåp)
• kackerlackorna (i mitt köksskåp)
• öknen
• Hisbollah (så lägg ner nu, åk hem!)