söndag, januari 28, 2007

Akademiskt komplex?

Städade och såg min säng, eller de där möblerna bredvid (heter det sängbord eller måste man lära sig om det är nattygsbord eller nattduksbord eller vad farfars moster en gång sa...), med nya ögon. Det har bildats högar där. Av grejer jag tänkt läsa. Mest för att jag nu när jag är här vill fatta allt om hur det funkar här och har funkat här. Med risk för att antingen avslöja mig som helt lost i bokdjungeln, bara pretto, eller med allvarligt akademiskt komplex. Det här i alla fall är vad som ligger där just nu. Se det som tips varvat med antitips:
  • Kairo, Max Rodenbeck, den enda av böckerna jag började med redan innan jag åkte hit. bra men förlorade sin funktion efter halva när jag började få bättre koll själv
  • Midaq Alley, Naguib Mafouz, så klart ett måste. men vilket nederlag när den engelska översättningen är för tung (antagligen för att det arabiska originalet är så språkligt... eh, rikt eller nåt)
  • Whatever happened to the Egyptians; Changes in Egyptian Society from 1950 to the present, Galal Amin, populärvetenskap om varför egyptierna inte är lika sofistikerade längre om jag fattat rätt. har bara läst en bit i början. en del av förklaringen sägs vara social rörlighet står det på baksidan. så det var överklassen som höll fortet alltså... jag är skeptisk, särskilt som social rörlighet väl inte är det starkaste kännetecknet för Egypten idag heller...
  • Kairo-trilogin: Mellan de två slotten, Längtans slott och Det förflutnas trädgård, N. Mahfouz, yes, lyckades få låna dem på svenska och älskar dem, bland annat för språkets skull. fan att man skulle tycka att det var så fjompigt och högtravande om någon skrev sådär idag. Stora tjocka män i fez och tvinnade mustascher som trånar i jasmindoftande Kairokvällar medan historien knallar långsamt fram
  • The yellow wind, David Grossman, har inte börjat än, men det handlar om Västbanken -87, skrivet av en israel (eller i alla fall jude), och tydligen väldigt bra
  • Gentlemen, och Gangsters, båda Klas Östergren och ingen av dem läst eller påbörjad. Lånade av kollega men blir liksom aldrig sugen. Får bli en annan tid och en annan plats när jag känner mig mer manlig och mer svensk
  • Bin Ladin i våra hjärtan, Mattias Gardell, läste en tredjedel som var ganska tung och faktaspäckad, käkade sen lunch med Gardell och behövde inte läsa resten. eller det ska jag nog. sen.
  • Islam; A short history, Karen Armstrong, bra uppslagsbok när man blir förvirrad över nåt man borde känna till och därför inte kan fråga om
  • Solens port, Elias Khoury, libanesisk författare, jättevackert men ganska långsamt om palestinsk frihetskämpe i koma. förlåt mamma, jag vet att jag fick den förra julen... tappade greppet halvvägs, men kommer tillbaka!
  • The crusades through arab eyes, Amin Mahlouf, precis vad det låter som, allmänbildning ställd på huvudet. alla kollegors favoritbok. har inte börjat än
  • Muhajababes, Allegra Stratton, kunde varit skitbra, försöker teckna bild av den kluriga kombon modern, kommersiell ungdomskultur och traditioner. tjejer i slöja, arabisk identitet och kaxiga unga uttryck. tyvärr är hon som försöker en rätt naiv engelsk tjej med noll förkunskaper, mest pinsamt för henne, mest tråkigt för mig. (bara undertiteln; Meet the new Middle East - cool, sexy and devout)
  • Al-Jazeera, how Arab TV news challenged the world, Hugh Miles, som vanligt bara läst halva än, men så jävla intressant. mycket vet man om TV från Qatar, men inte allt. Hugh har koll.
  • Chicken with Plums, Marjane Satrapi, nytt seriealbum av världens bästa tjej. har inte läst än, men om det bara är i närheten av Persepolis (sjukt kul, sorgligt, vackert och självbiografiskt om uppväxt i Iran) är det grymt. Kolla också in Embroideries (om kvinnliga samtalsämnen i Iran; sex, äktenskap, misär, svart humor, och 'the full embroidery' - det ihopsydda könsorganet efter stympningen.)
  • En bunt gamla DN På Stan och andra tidningar. Pastan (som kollegan kallar dem) är den enda papperstidning vi får som håller att läsas en vecka efter utgivning (då vi får dem)
  • En hög stenar och snäckfossiler från öknen, har inte hjärta att kasta dem, de är ju kanske tusentals år gamla
  • Min basketboll (i hyllan liksom under bordet), Lokomotiv 636 har ännu inte fått nåt systerlag här, men jag hoppas fortfarande
  • Har dessutom just läst ut Och tiden står stilla vid Nilen, Nawal Al-Saadawi, kort, effektivt och bra om kvinnor som har det för jävligt när män och makt bestämmer. Tack Sörpan för julklappen.

söndag, januari 21, 2007

Buskis

Igår blev jag stångad av en bagge (eller var det en get?). I rumpan! En sån klassiker att man knappt tror det är sant. Dessutom i världens sjukaste läge. Var och kollade in grekisk-ortodoxa kyrkogården i Kairo. En galet dekadent miljö fullproppad med förfallna gravar som en gång varit superpråliga och utsmyckade med sirliga och pampiga grejer. Nu är en del öppna, andra spruckna och stenänglarna är täckta med spindelväv. Väldigt vackert på nåt sätt. En av oss tre skulle ta en bild på oss andra två framför hela härligheten och särskilt ett monument prytt med en döskalle a la piratflagga. Vi ställer upp oss och hon siktar och fram rusar baggen ur buskarna och stångar mig mitt i fotoögonblicket. Om det nu hade funnnits laddade batterier i kameran... Ibland blir det så rätt fast ändå så fel.

Det visade sig vara en vaktbagge. Han bodde där med sin vakthusse. Nice hood. Måste åka tillbaka med min egen kamera nån dag.

måndag, januari 15, 2007

Aldrig, aldrig, aldrig kasta papper

Alltid, alltid, alltid plocka upp! Tack Mulle för visdomsorden. Toppar med ett lite mer sofistikerat som jag gillar. Från Vita öknen där det finns en massa fina stenar man kan plocka på sig.

Take only photos and leave only footprints...

Dagens depp

Jag går en kurs i två veckor på ett stort fint universitet i stan. Den är super på de flesta sätt och vi lyssnar, diskuterar och grupparbetar. Idag under en gruppövning fick en tjej ett sms och började plötsligt skaka och säga att hon måste gå. En nära kollega - en irakier - hade hittats mördad på gatan. Helt galet och alla blev så klart väldigt upprörda och ville hjälpa till. Men en annan person i gruppen reagerade inte som resten av oss. Hon såg bara sammanbiten och arg ut och sa "nu blir det som i Jordanien här", och menade att nu börjar irakierna döda varandra utanför Irak, med en massa risker för länderna runt omkring. Det här verkar vara första gången det händer här. Hoppas sista. Vem tror att lösningen är mer amerikanska trupper till Irak?

söndag, januari 14, 2007

Privatisering och bajs

Landet där jag bor har senaste åren genomfört ett stort ekonomiskt liberaliseringsprogram, och det sägs att ekonomin - statens alltså - och tillväxten blivit mycket bättre. En del av programmet har varit att privatisera olika tjänster som staten tidigare tillhandahållit sina medborgare. Det har bland annat lett till att det blivit lite dyrare att ha telefon, men att telefonerna oftast funkar. På i princip alla andra områden däremot, verkar det som att man lyckats ge uppdraget till den som är villig att ta in så mycket skattepengar och avgifter från medborgarna som möjligt, för att sen ge tillbaka så lite som möjligt.

Redan för ett år sen började folk säga att sophämtningen fungerade sämre än förut. Själv såg jag att det var sopigt på gatorna, men hade ingen aning om om det alltid varit så eller om det faktiskt en gång varit rent och snyggt. Jag har inte superhöga krav på rena gator i fattiga länder så whattefan helt enkelt. Men nu kan jag liksom inte missa det längre. Bara på den korta tid jag varit här - inte ens 1,5 år - ser jag en tydlig skillnad. Soporna ligger kvar på gatan (och eftersom soptunnor inte tidigare behövts - någon mindre värd människa har alltid sopat upp efter folk - så ligger alltså soporna på gatan och mer sällan i nån sorts behållare). Liksom all den sand som blåser omkring i det här landet och som tidigare sopades bort från gatorna.

Först pratades det mest om att elräkningarna blivit dyrare - från ungefär en tia till kanske 20-30 spänn i månaden beroende på årstid - men nu är det tydligt att den som ska fixa elen har fullt upp med att pilla naveln istället för att byta proppar när gatlyktorna slocknar. Gata efter gata i mitt område har slocknat senaste veckan. Snart är det helt svart (extra jobbigt eftersom man alltid promenerar på gatan eftersom trottoarerna är fulla med bilar eller stora hål och bilarna ofta kör med släckta lyktor även på kvällarna). Och då bor jag ändå i fin-stan. Andra områden har så klart knappt el till taklamporna hemma.

Slutligen, bajset. Sen jag flyttade in har en gata här i området i princip dagligen översvämmats av avloppsvatten. Som gående får man balansera snyggt på en betongkant för att slippa vada i joxet. Eller helt enkelt gå en omväg. Men det har i alla fall bara varit på en enda gata - känd bland alla som "the street with the flood of shit". Nu verkar det som att hela systemet börjar braka samman och igår kväll gick jag förbi minst minst två nya avloppsbrunnar där det bokstavligen bubblade upp och ut över gatan.

Ok, ingen kan lura i mig att regeringen var så värst mån om medborgarnas bästa heller. Det enda jag kan se är att det är skillnad. Det är nåt med den dära privatiseringen som gått åt skogen. Nån skulle säga korruption, en annan brist på konkurrens eller brist på kompetens. Jag säger så klart ingenting och berättar lite om mitt senaste ökenäventyr istället.

Tack förresten J och S för ett skönt besök in the city och in ze oasiz!

(Förresten skrev jag det här igår, men visste inte om det var för taskigt och valde att kallfota mig själv till idag. Så taskigt är det inte väl?)

fredag, januari 12, 2007

Christer F


Eller rymdåldern var kanske förra året? I år kanske bara är en vanlig fortsättning på det mesta. Det känns också ok.

Här är i alla fall beviset för att jag ska (eller inte ska) bli professionell brodös när jag blir stor (i höst). (För den som missade min kamp i somras; det är en bröllopspresent klar i sista sekunden, fäste sista strådarna i bilen. )

2007

Rymdåldern har börjat och vardagen är igång igen efter helger, Sverige, Skansen på nyår och annat skoj. Hade en bror med sin fru med mig tillbaka hit och nu har de hunnit åka hem också. Har också börjat jobba och går samtidigt en kul kurs på universitetet här i två veckor. Heltid. Ganska många trådar att virka på, men har fortfarande finns det kvar lite jullovskraft.

Första dagen för mig själv i lägenheten i Kairovardagen igen alltså. Ska väl städa lite och kanske ta det där snacket med hyresvärden om var olika reservnycklar tar vägen när man inte håller hårt i dem. Verkar som nån har lånat min lägenhet lite gratis under julen. Inte så skoj. Men kanske heller inte så konstigt om man vet att det står en stor fin lägenhet med mjuka sängar tom i flera veckor och det hänger en nyckel tillgänglig på ett kontor nånstans. Well well, nu skyller alla på varandra och säger att alla är tjuvar utom just dom och jag kommer aldrig få reda på hur det egentligen var. Bara att släppa och tänka att man inte måste ha koll på allt jämt antar jag.

Välkommen 2007, vi ska nog få det bra tillsammans. Jag tänkte jobba klart här nere i åtta månader till. Har du nåt bra på lut åt mig sen? Kanske lära mig spanska (nu när jag är flytande på arabiska)? Kanske bli professionell brodös? Återkommer med fler önskemål.