Man lär sig väl oftast ganska tidigt att livet, det är nåt viktigt som är mycket värt och att dö, det är både jobbigt och dumt, för både en själv och omgivningen. Och därför har man säkerhetsbälte, är lite flygrädd och ser sig för. En del har t o m cykelhjälm fast de cyklar på en somrig grusväg utan bilar. Det är säkert prick likadant i Vietnam. Det verkar bara vara olika hur man ser på vad som utgör en fara värd att ta på allvar. I Hanoi är det vanligaste transportmedlet moped. Scooter, vespa, motorcykel, moppe, allt på två hjul med motor. Grejen är att ingen har hjälm. Och alla (nä, men väldigt många) har munskydd. Antingen den klassiska tandläkarsorten, eller en designad Hello Kitty-variant, eller bara en ball cowboyknuten schal över mun och näsa. Först tänker man oj, vad olika. Vi är rädda för att spräcka skallen, medan de mest tänker på föroreningar. Men, den verkliga insikten kom framåt kvällen, när jag insåg att nästan ingen längre hade munskydd. De är mot solbränna...Nu har i alla fall regeringen bestämt att alla i Vietnam ska ha hjälm på moppen. Förut var det bara nödvändigt på motorvägen. Alltså var det bara bönder som hade hjälm, och vem vill framstå som bonne? Nu är det istället full hjälmkommers på Hanoi och snyggare får man leta efter. Alla har den där lilla skärmen som ger en skön brandmannakänsla, och sen alla tänkbara metallicfärger och krompynt. I like, och köpte hem en blå till K. Den får bli till sällsynt finåkning. Innandömet är som en svensk cykelhjälm i frigolit, max. Men i alla fall.
Inlägg
