El dia de skott

Så sällan som den infaller och så sällan som man kommer ihåg den, så vore det väl skam att inte skriva ett inlägg just idag. Inte för att det har hänt nåt särskilt eller att jag förtfarande läst på tillräckligt för att skriva om spanska valet. Utan bara för att det är en ganska bra dag, trots att jag har snor i varje vrå och vindling i huvudet. Har tillbringat den på balkongen med en pluggbok och andra trevliga eller nödvändiga tillbehör för förkylda snormaskiner. Det har alltså äntligen börjat bli lite varmare igen. På tiden kan man tycka.

Har också försökt vårda den lilla stackaren till persiljeplanta som är mitt första hopp på vägen till att bli trädgårdsmästare på vår balkong. Äntligen bor jag ju i ett land som både är varmt nog och där det inte är så mycket tungmetaller i luften att man inte vill utsätta något levande för ett liv konstant utomhus. Men det har börjat sådär kan man säga. Den lilla stackaren hade med sig bladlöss från affären. Och eftersom jag tänkte äta upp den vartefter vill jag ju inte förgifta dem bara sådär, då dör man ju kanske själv om 50 år. Så nu har jag spolat den i iskallt vatten. Det hjälpte inte. Och ägnat halva eftermiddagen åt att manuellt avlägsna, knipsa ihjäl och mosa dem, en efter en. Om inte det hjälper... köper jag väl en ny antar jag. Funderar också på ett citronträd i en kruka. Eller är det för pretto? Nåt stort som skuggar vore nog bra i alla fall.