54

Det nya livet är faktiskt inte så nytt alla gånger (på ett bra sätt). Men förutsättningarna lite annorlunda kanske. Ska försöka beskriva vad jag menar med ett exempel.

I helgen kom det ett nytt spel in i vårt hem. Tänker inte göra reklam för det stora fetrika företaget, men det är det där där man står på en platta och låtsas träna och som blivit poppis för att man i alla fall inte sitter i soffan och blir tjockare för varje liv man dödar med sin joystick. Eller nåt. För så mycket mer 'fit' blir man nog inte... eller möjligtvis av utmaningen (så man börjar träna på riktigt, i den verkliga världen, också). Den lilla jäveln mäter nämligen ens vikt, BMI, balans etc och i kombination med ens verkliga ålder räknas det ut till en virtuell 'fitness-ålder' som sedan ska sänkas är det meningen (om den nu inte råkar vara perfekt från början). Jag är i verkligheten 35 numera, tro det eller ej. Och maskinen hade mage att påstå att min fitness-ålder är... 54 år. Femtiofyra. Femma fyra. Jotack. Och det trots att min BMI ansågs vara 'idealisk' (två månader efter lilla O - johorå! alltid något. 14 av de 18 extrakilona har trillat av säger vågen).

Alltså, inte för att jag lägger alltför stor vikt vid vad ett sketet spel påstår om mig, men någon liten sanning ligger det väl i att jag inte är i prick samma form som för t ex ett år sedan, eller för att inte tala om för några fler år sedan. Helt enkelt - idag får jag lätt träningsvärk av en långpromenad, blir andfådd av en trappa och får ont i ryggen av att lyfta en bebis ner och upp ur sängen. Men nu jävlar kan jag röra mig igen, och förr eller senare kan jag antagligen komma iväg hemifrån tillräckligt länge för att göra det också då och då. Snart är jag nere på 45 fitness-år, det är ett löfte.

För övrigt var jag en stjärna på backhoppning sa spelet, det kunde man inte tro.