Fettodag i Katalonien

Gött.

Efter en frukost med söt-terror i knät

Ibland läser jag lite, det är skönt

Vad man läser avslöjar antagligen lite om vem man är, lite vad som råkade hamna framför ögonen senast ett behov uppstod och lite om vem man tror att man kanske är eller borde vara. Om man överhuvudtaget är en läsande människa. Därför kommer nu den årliga (eller nåt) "det-här-läser-jag-just-nu-posten"

Livet prick just nu inbjuder inte direkt till läsning, och särskilt inte långläsning. Därför läser jag olika saker på olika ställen. Strategiskt utplacerade böcker redo att tas till så fort tillfälle ges. Lite i taget. Lite här, lite där.

Bredvid sängen:
Winter in Madrid, C. J. Sansom: Jag lever ett isolerat liv, men tro det eller ej, jag vill lära känna landet jag bor i. Här får jag lagom lättsmält spänning i Madrid 1939. Franco. Fattigdom. Tillbakablickar på inbördeskriget. Kommer Franco att hjälpa Hitler? Kommer den snälla engelsmannen att lyckas med sitt spionuppdrag? Kommer den snälla engelskvinnan att hitta sin gamla kille som är fånge i ett hemligt arbetsläger? Lagom nivå. Perfekt med ett kapitel per kväll när den lilla söt-terroristen har somnat. På engelska om engelsmän i Spanien av en engelsman. Kan tyckas knasigt, men nu blev det så bara.

Det förlorade landet, Göran Rosenberg: Om Israel och Palestina, utifrån personliga erfarenheter och enormt jättenoggrann och jättemycket research och kunskap. Varför ville judarna ha ett land? Ville alla judar det? Och varför just där? Hur var det att flytta dit som tonåring och vara del av nån sorts pionjäranda? Och framförallt, varför funkar det inte? Jo för det råkade bo folk där redan, som gärna ville fortsätta med det. Och så vidare. Allt är känt, men går ändå att gräva ner sig i många gånger om. Så lätt men ändå så svårt. Läser korta bitar i taget numera. Innan mina sömnreserver tog slut orkade jag mer. Mastigt men bra-bra so far.

I väskan, förutom Spansk grammatik och några ordböcker:
Den gåtfulla passionen, Nathan Shachar: Om spanien och spanskheten. Essäer. Lite som en blandning av de två ovanstående. Välskrivet men lite gammaldags är känslan än så länge. Kanske är min smörhjärna mer upplagd för Winter in Madrid just nu, men det kan nog lossna.

Hemliga pappan, Andreas Ekström: Har nyss läst ut. En blogg i bokform, med mycket kärlek, en del klokskap och några små argare argheter. Köpte den för nästan ett år sen i någon sorts försök till barnpepp, men den blev liggande. Hade inte så höga förväntningar, tänkte att barnpepp är jag rätt bra på ändå numera, och andras barn är aldrig hälften så intressanta eller gudomliga som ens eget. Men den är fin. Jag blev glad. Han är klok och ärligt kärleksfull och det blir inte töntigt (jo, kanske litelite om läsaren inte själv är nybliven förälder...). Men så är den också som gjord för någon som inte har mer än 3 timmar på sig per bok (uppdelat på 5-15 minuterspass).

På toaletten:
Manual de instrucciones del bebé, Dr. Louis Borgenicht och Joe Borgenicht: Tokroligt fast på riktigt om sånt man ibland redan vet och ibland faktiskt behöver veta om små människor. Mest för att träna spanska med en lagom lätt text.

Enda 2007 - Informe Anual, Enda (en västafrikansk utvecklingsorganisation jag en gång jobbade med som fortsatt skicka sina rapporter till mitt gamla jobb, som av någon outgrundlig anledning skickade den vidare till mig i år (det är nu åtta år sedan jag hade med organisationen i fråga att göra och fyra år sedan jag slutade på nämnda arbetsplats): Var på väg att slänga men kom på att även den kan fungera som språkträning. Behöver ju mitt fackspråk också så småningom. Slängde dock de franska och engelska versionerna (och försöker att inte tänka på vem som betalar, och hur mycket, för att producera och skicka rapporterna till mig).

I leksakslådan eller i munnen på O:
Se på djur: luddig liten bok med prassliga och väldigt goda sidor. Fina bilder på grisen, hönan och biet till exempel.

Lite överallt på olika soffor, golv, bord och högar:
Filter: Kanske den gladaste överraskningen förra året och numera varannan månad. Har väl aldrig förut hänt att jag läst varenda bokstav i en tidning. Varenda gång. Oavsett om det handlar om rymdturism, Carola, tjuvjakt eller filmindustri. Tack Filter, jag tycker om er.

Växa och upptäcka världen, Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij (Shit, vilka namn! Så vill jag heta när jag blir superhjälte i en rymdframtidsfilm.): Boken som ska trösta desperata föräldrar med att allt som är jobbigt med bebisar som skriker, gnäller, inte sover etc bara är utvecklingsfaser. Med andra ord det går över. Och när det är över har den lilla korven lärt sig en massa nytt att vara stolt över. Och visst, till viss del stämmer det ju, de funkar ju så de små liven, utvecklas i ryck och lider en del på vägen. Men det där att alla skulle ha exakt samma faser prick samtidigt, nja...

Sådärja. Kanske ingen toppenlista, men ibland får man vara glad att man överhuvudtaget läser annat än siffrorna på hissknapparna.

Lätt

O har somnat, jag är nyduschad och pianisten i huset spelar nåt vackert på avstånd. Jag ska göra en stor kopp kaffe. Och plötsligt känns livet ungefär hundra gånger vackrare än för några timmar sen när jag vaknade för tionde gången sen midnatt och insåg att det inte blev mer sömn den här natten heller. (Det var alltså mest på prov - eller varför inte på pin kiv - som han sov 7 timmar då för någon vecka sen.) Det kan vara så lätt. Det ska jag komma ihåg nästa gång.

Grannfight

Vi har frid med alla våra grannar vad jag vet. Däremot har ockupanterna i huset intill en pågående vendetta med polisen. Sju poliser kommer och kör ut dem. På kvällen är de tillbaka igen. Fyra poliser kommer och kör ut dem. En timme senare är de tillbaka igen. Två poliser kommer och kliver ur bilen, tittar på huset och kliver in igen. Svårt att göra en snygg stormning på två pers när man måste klättra via balkongen (dörrarna är igenmurade). Lika bra att inte förnedra sig och ge kidsen en lokaal.

Roliga timmen

En halvtimme simning. En kvart i bubbelpoolen (fast lite mindre, fick klaustrofobi när för många tjocka farbröder gjorde mig sällskap). En kvart i bastun (fast lite mer, det är ju det skönaste trots allt). Mer skönt som fan än roligt, men det hade blivit en sämre rubrik.

Första träningspasset sedan foglossningarna blev för ondskefulla nån gång i våras. (Om man inte räknar in tusen långa promenader.) Kanske början på en fin vana.