Att leva i nuet - en reflektion

Jag tror ibland att jag är rätt bra på att leva i nuet och inte oroa mig särskilt mycket över varken framtid eller dåtid. Jag ser mig också som en person som aldrig brytt sig om skönhetsprodukter (Apoteket är min favoritaffär och jag är liksom rädd för parfym. Mer om det en annan gång.) Men jag undrar ju lite när jag hittar den där tvålen. Den där sköna mjuka tvålen med mint, någon sorts skrubb och någon sorts magisk olja, som jag sparade för att ta fram när jag som mest förtjänade den. En av de kanske fem handgjorda tvålar jag köpte på Khan al Saboun (tror jag det hette), tvål"fabriken" långt inne i marknaden i Tripoli i norra Libanon, för sisådär en fem år sedan.
De var visst färskvara... Alla tvålar hade mer eller mindre magiska egenskaper enligt försäljaren, de flesta var afrodisiaka. Och på riktigt var det magiskt, kroppen blev så len och frisk att jag, tjejen som tror att hon lever i nuet, sparade en tvål i fem år. Och nu är den en svart, oljig klump som fortfarande luktar vidunderligt gott. Men som nu får blanda sin doft med andra dofter i blöjhinken. Dagens lärdom; man kan visst alltid bli ännu bättre på att leva i nuet.