När jag gick en kurs om mänskliga rättigheter och flyktingfrågor på universitetet i Kairo hade jag en kursare som var uigur. Det var första gången jag hörde talas om hans folk, en muslimsk förtryckt minoritet i Kina. Rätt pinigt med tanke på att jag trots allt är en någorlunda allmänbildad och politiskt intresserad person med samhällsvetenskaplig utbildning. Han själv var på flykt efter att ha fått order av regeringen att bli diplomat/spion i ett europeiskt land. Allt var fixat, inklusive hus och fru, bara att ge sig av basta. Han valde att dra någon annanstans och väntade nu på hjälp att ta sig vidare och kunna jobba med andra exiluigurer, troligtvis i USA.
Jag gissar att jag är långt ifrån ensam om min ignorans, så det låter som att det är på tiden att det demonstreras lite och att uigurerna får lite uppmärksamhet i världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar