Vardag i det lilla livet

Var och köpte grönsaker nyligen. Hamnade bakom en farbror och kunde inte komma förbi med barnvagnen. Jag hade inte bråttom så jag väntade tills han såg mig och släppte fram mig. Då sa han med ett stort leende: Men du har väl mål i mun?! Varför sa du inget? Jag sa faktiskt som det var att jo alltså jag pratar så dålig spanska att ibland kommer jag inte på vad jag ska säga... och vi har inte bråttom alls. Jahaja sa han och vilken söt liten bebis du har etc, inga konstigheter. Men sen kommer det efter att han snackat och gullat neråt barnvagnen en stund: "fast med honom kanske man måste snacka katalanska?" Alltså, hjälp mig här, betydde det att han trodde att jag var en av katalanerna som är så katalanska att de snackar dålig spanska? Pax för att köpa nya batterier till hans hörapparat. Och om nu så vore fallet, hur många av dem är blonda 36-åringar mitt inne i Barcelona...? Eller så är jag så kass på spanska att jag missuppfattade alltihop...

På vägen därifrån såg jag först Plura, bara med en aning mer svart i det gråsprängda håret, och sen en galenpanna. Han satt på trottoaren och viftade med en kvist från en buske och ropade "hola guapa" efter mig hela vägen till mataffären.

Sen köpte vi vatten och hushållspapper. Man behöver mycket av båda när man är förkyld.

Busy med vardag

Hade lite paus för att... ja, kanske jobba lite och jobbresa lite, ha lite kärleksbesök och mycket jobbesök och gå på möten och maila och... ja, ha vardag. Skönt och bra mest. Lite av det som varit, förutom att vi varit vid havet två gånger, men de bilderna ser ut mest som vanligt.

Ja, prick allt faktiskt. Mina favvoskyltar. Sitter lite överallt och jag vill så gärna veta vad folk säljer.

Solnedgång, jag vet. Det händer varje kväll och sisådär en miljard människor har försökt och misslyckats avbilda känslan man får, t ex när man åker efter Nilen i en taxi med habibipop på högsta men ändå överröstas av tusen tutor och upptäcker att ett kvarts varvs nackvrid bakåt är det en neonorange boll på väg ner med en speed snabbare än mitt egyptiska bredband. Var bara tvungen.

Återigen tvungen. En lång och väldigt skön kväll som började med spa-relax med Nilutsikt och slutade med glamour på den snurrande restaurangen på 41 våningen. (Smet in med jeans trots att de ringt och påminnt om dress coden - "no jeans on gentlemen, no casual clothes, no children under 12". Måste sett så coola ut att de inte ville kasta ut oss). Som en födelsedag i efterskott, väldigt najs.