Sista droppen

...Kairo kramar jag ur nu. Nästa fredag är det SLUT. För den här gången. Märkligt, sorgligt och lite skönt. Det är en skön stad. Varm och dekadent sliten. Och en massa mer, men än avslutar jag inte epoken. Återkommer med nån sorts gravskrift om andan faller på. Egyptier är för övrigt kända för att värna mer om och planera mer för livet efter döden än livet innan...

ps. lånar bilden av en duktig kille som jag inte kan namnet på. blir du ledsen hör av dig, så tar jag bort eller talar om vad du heter

Sommarjobb

För 10 år sen jobbade jag min första sommar på kollo. Då hälsade Lars Epstein från DN på och gjorde ett fint jobb om vårt jobb. Han sov över (bara en sån sak) i ett av våra mest bortglömda rum. Sen dess heter det Epsteinrummet. Vi är lättsmickrade. Nu har han varit där igen. Kolla särskilt bilderna. Låt kollo leva Axen-Olin!

Snart är det dags igen, det blir fint.

Farouks klockor

1958 tog min farfar och hans två polare bilen till Kairo. Sådärbara. Via Gibraltar och genom öknen för att gå på auktion av kung Farouks överblivna saker efter att han skickats på kollo i Italien. En av kompisarna var urmakare och ville köpa kungens gamla klockor. Känns som jag kommer att återkomma till det här.

Sju sorters kakor innan budgivningen drar igång. Farfar i mitten.

Kvällsnöjen

Konsten att preppa en grym bastu:

...är så klart hemlig och magisk, men så mycket kan jag säga att det är väldigt svårt. Man måste elda sakta i ungefär tusen (eller två) timmar, klyva veden i lagom tjocklek, och skynda sig att äta middag så man kan börja prick i rätt tidpunkt. Eller så har man bara en perfekt bastu på en perfekt plats vid en sjö. Sen sitter man där och kollar ut över vattnet och tallarna tills man blir yr och måste ta ett bad och dricka lite folköl (nej, för bövelen inte starköl, då blir det vätskebrist och huvudvärk!). Och sen gör man om samma sak igen. Och igen...


Sen kan man ha utomhusbio också. Med hallon och jordgubbar och sjöglimt. Såg Storytelling och var tvungen att se hela filmen innan jag var helt säker på att jag sett den förut. Sen blev det mörkt och lite kallt, så det blev inomhusbio med... Underbara älskade! - japp, Mikael Nyquist i mogen man som lider och blir förlöst av en blond kvinna-roll. Och med en 17-årig son som också lider och blir förlöst av en blond kvinna. Huga. Och ändå - de vet vilka knappar de ska trycka på. Tårarna flödade! Varför är jag så ärlig...

Samla karma

Svängde ihop en sommarmiddag till mina fyra föräldrar. Samlade tillräckligt med poäng för att kunna sätta mig ensam i Stugan några dagar. (Särskilt som två av föräldrarna drog till Stockholm - min stad! - och de andra till Väddö - ja, min ö! och Barnens ö... Whatever, jag var nöjd och blev så avslappnad att jag knappt kan gå numera.)

Svängde i alla fall ihop en bubblig sommardrink med hallon, (fick pappa att svänga ihop en) förrätt på överbliven ugnspannkaka med gräddfil, rom och rödlök (lite som langos - somrigt har jag hört), en grön ärtsoppa (nu är det jag igen) med små oliv- och tomatbröd, och sen det som skulle bli trumfkortet, inspirerad av hallon och gamla torp: klappkräm. Är det ändå inte en skamligt bortglömd delikatess? Somrigt som inget annat, hallon och vaniljmjölkskum. Men njae... kanske ingen omedelbar succé ändå. Det är trots allt mannagrynsgröt gjord på saft, inget annat.

På Södermalm

Har nu landat i Sverige och efter en första natt söder om söder har jag sen inte lämnat Södermalm, det känns fint. Har kunnat handla det nödvändigaste - lakan, handduk, diskmedel, frukost etc, träffa minst fem fina vänner på lika många ställen, och promenera mig trött. Behöver inte mycket mer av Stockholm. Ett par dagar till bara så kan jag lugnt lägga mig på ett gräs i södra Dalarna och stänga av helt.

På flyget mellan Kairo och Wien (mellanlandning) hade jag sällskap med en dansk jag känner från Kairo. Han jobbar med "dialog med den muslimska världen", ett lite klurigt ämne som väl kräver en del finkänsligt handlag, särsklit för en dansk. Han berättade t ex om hur han en gång råkat skicka sms:et "Potatohead!" till en framstående medlem i Muslimska brödraskapet. Hysteriskt roligt.

Det finns bara ett under

Pyramiderna i Giza, Kairo, är det enda av de ursprungliga sju underverken som finns kvar idag. Därför röstade nyligen hela den del av världen som har tillgång till internet om sju nya underverk. Märklig grej, men i alla fall en aning mer demokratiskt än förra gången, när nån ensam grek (ska kolla upp vem) bestämde alldeles själv.

I alla fall, först fanns pyramiderna med bland de 21 potentiella underverken man kunde rösta på. De skulle alltså kunna bli återutvalda - eller bli utknuffade ur den exklusiva skara de tillhört i tusentals år. Så Egypten blev putt och klagade. Ett ursprunglig underverk skulle inte behöva utsättas för något så förnedrande. Och helt plötsligt kunde man på omröstningssidan läsa att "efter noggranna överväganden och med hänsyn tagen till egyptiska myndigheters syn på saken, så har pyramiderna utnämnts till ett honorary wonder of the world, och går inte längre att rösta på".

I lördags offentliggjordes resultaten och kinesiska muren, Taj Mahal och Machu pichu m fl drog in några nya världsdelar i underverksindustrin. Och för att inte riskera att hamna utanför hela uppmärksamheten gick Egypten ut och påminde världen om att det hela var en oseriös ploj som inte var värd nåt. Pyramiderna är fortfarande "det enda underverket i världen", basta, sa högstahönset för Supreme Council for Antiquities. För att förtydliga förklarade han också att tävlingen saknade värde eftersom "the masses do not write history". Så då vet vi det.

Den bästa frukosten

Den som börjar få nog av hur bra jag har det på min balkong kan surfa vidare nu. Kolla vädret för imorgon eller nåt.

Men i alla fall, gundförutsättningarna:

Balkong över Nilen som är brun men stilla och mäktigt flytande norrut. På andra sidan vattnet fullt metropolitiskt och kosmopolitiskt kaos på lagom avstånd.

Skugga på samma balkong och en tempetatur på knappt 35 grader. Mjukt och skönt och bara lite svettigt.

Fredag. Alltså första dagen på helgen och därför lugnt och så fridfullt det nånsin kan vara i Kairo.

Förmiddag. Alltså innan fredagsbönen börjar och jag som inte förstår arabiska bara hör ljudnivån på alla de visdomar och antagligen en del galenskaper som ropas ut över stan i högtalare.

Och sen alltså:

Mycket kaffe med mycket mjölk.

Importerad knäckemacka med Philadelfiaost.

Och så det bästa - Mangoshake:

1 liten mogen mango, helst med gult skal inte den grönröda sorten
1-1,5 dl naturell tjock och krämig yoghurt
en skvätt (kanske 0,5 dl) apelsinjuice (helst färsk, men anything med kvalitet will do)
4 isbitar

Mixa en minut eller två till en tjockflytande och så jävla smarrig smet så man inte bryr sig om man rapar mango en hel dag efteråt.

Som extra grädde läser jag en bra bok om stan och dess personlighet: Cairo - City of Sand, Maria Golia. Om fenomen som trafik, boende, ensamhet och ljud i en stad på drygt 20 miljoner på en plätt mitt i öknen. Om hur människor i stan t ex tycker att 'noise pollution' är det största problemet i vardagen, men samtidigt aldrig skulle drömma om att ställa till bråk för att grannarna ska bli tystare. Möjligen 'speak to them politely' eller 'complaining to their relatives'. Diplomati i praktiken. Och antagligen enda sättet för en stad som Kairo att inte explodera. Eller implodera kanske det skulle bli.

Fayrouzirra

Om man är sugen på en väldigt kall öl men inte vill ha en stark öl för att det är för varmt och man inte har ätit mat på ett tag och kan tänka sig nåt lite sött men inte för sött, bara det är kallt och man kan dricka det på balkongen i eftermiddagsbrisen... då uppfinner man en egyptisk variant av shandy/clara/radler och vad det mer kan heta när man blandar öl och läsk. I min småstad i Sverige blandar vi öl och julmust på julafton, men annars gör vi bara inte sånt. Inte med öl i alla fall.

I Egypten dricker de flesta inte öl eller andra syndiga drycker alls. Därför är man världsmästare på vuxenläsk. Och då snackar vi inte Hooch och annat alkosnusk utan stilfulla (nåja, men mer stilfulla) och ofta malthaltiga och söta men inte jättesöta läskeblask. Den bästa och mest poppis(-iga?) heter Fayrouz - döpt efter coolaste divan i arabien, bara en sån sak - och finns i prinicip i alla smaker. Hade bara mango hemma idag, vilket gjorde min 'soft birra' väldigt local, men jag tror ändå citron skulle göra tricket totalt - alatuul som vi säger.

Vem vill börja importera Fayrouz till Södermalm? Jag lovar succé.

Ett annat tips för importörer till Södermalm är Casablanca-öl från Marocko - grymt snygga etiketter! Missade tyvärr att fota, men ska köpa några demoex på nästa tur, jag lovar.

Börjar inse hur galet mycket jag kommer att sakna min balkong - och lägenheten som sitter ihop med den så klart - och Nilsittningarna man kan ha där. Inser att jag aldrig kommer att bo så coolt igen. Suck.

Istället för vykort

Hej X,

Jag har det fint här i Marrakech/Rabat/Barcelona/Kairo. Här händer det en hel del och visst är det kul, men jag längtar efter semester i Sverige. Som ju är coming up alldeles snart. Tur.

Hörde att det regnar i Stockholm/Hedemora/Åhus/Söderköping/Skärgården. Konstigt eller hur efter den globalt uppvärmda våren. När det var underligt kallt väder i Kairo för en månad sen blev folk alldeles nervösa av ovana och pekade uppåt och pratade om någon som ville säga oss något. Var det Al Gore kanske? Nu är det i alla fall normalt och svettigt igen. Gore eller gud har gått och lagt sig. Det ska jag också göra.

Godnatt, sov sött.

Farao

Marrakech vs Rabat

Marrakech såg ut ungefär som man tror att det ska se ut. Rosaoranga fyrkantiga hus från alla tidsåldrar från Mohamed till nutida femstjärniga-hotell-moguler. Souken så klart ett shoppingmecka för alla som gillar till exempel tofflor och tofsar (jorå, det gör man ju trots allt). Såg annars mest insidan av hotellet där mötet var och vi bodde i tre dygn.

Tågresan mellan Marrakech och Rabat var snygg. Öken och vanliga små städer och byar. Meditativt. Sen blev det mörkt och bara att försöka sova eller läsa. Läste ut tredje och sista delen i Kairotrilogin (har rushat lite. måste lämna tillbaka innan jag flyttar. men nu klar alltså. inte så bra som de två första tyvärr).

Var bara i Rabat en enda dag och åkte runt mellan fem möten i en bil och kollade på stan så gott det gick. Det såg alltså snyggt ut. Där var husen större och vita, fast fortfarande fyrkantiga och arabiskfunkisaktiga. Snyggare tycker jag som oftast tycker större städer är coolare än små. Riktigt snyggt. Ska köpa ett när jag blir stor och rik. Men sån där grön fin trädgård, där träden såg renare ut än i Kairo. Eller så ska jag bara åka tillbaka till Marocko nån gång och kolla mer. Utan möten på schemat.

16 again

Har äntligen fått tonårssova idag, fram till runt 12. Och inte för att det blev särskilt sent igår, utan bara för att jag antagligen börjar släppa grepp och fokus efter våren och ha semester. Tjoho, fast på måndag ska det jobbas igen. Två veckor bara dock, sen riktig, lång, semester. I Sverige.

Idag är det varmt igen, och inte värst mulet. Borde hinna till stranden innan det blir kväll. Kanske somna lite igen. Bara ingen snor min väska. Får ha den som kudde.

Har varit en bra semestervecka hittills. Bara lite rastlös ibland, annars perfekt kombo av kaffe/bok på torg och i park, stadsäventyr, hemmahäng, midsommarfirande på innerstadsterrass med hela Ikea-kitet (minst fyra sorters sill, Leksandsknäcke, brännvinsost osv) och blandade svenska snapsar transporterade via Kairo (för snart två år sen, det blev aldrig varken jul- eller midsommarfest där) och Marocko (förra veckan). Vad gör man inte för lite hemlängtan. Eftersom katalanerna firar nåt San Juan-kalas samtidigt fick vi kaka med pinjenötter och anissmak också. Inte riktigt som jordgubbar, men det dög. Förresten är det tydligen gammal San Juan-tradition att samla ihop gamla möbler på gatan och bränna upp dem (ut med det gamla, in med solen och det nya eller nåt). Upptäckte dagen efter att kvarterets sopcontainrar (i plast) hade brunnit hej vilt. Lagom nära husväggar och annat spännande...

Annars har vi köpt en ny tuff mattsvart vespahjälm till mig (skulle visat på bild om jag haft kamerasladden), eftersom den gamla har kommit bort. Känner mig väldigt snygg och funderar på om det är lite synd eller bra att jag inte har långt hår som kan fladdra i vinden.

Lite mer på eldtemat då. Igår brann det i mitt grannhus på Långholmsgatan. Ett solarium exploderade visst, och under ganska lång tid var det 'risk för spridning' och jag höll koll på distans och funderade över vilka grejer man egentligen absolut måste bevara för framtiden. Kom som vanligt fram till att det egentligen bara är foton som inte går att köpa nya.

Sådärja

Nu har jag ätit en så fin gul och röd sallad (majs, paprika, tomat, rädisor, melon (japp, jag är FÖR frukt-i-mat) manchego-ost, och lite grön brommasallad) och snart också fått i mig ännu en kopp snabbkaffe (i min nya fina mugg med en hjort i skymning på) och en finfin flan de huevo i plastkopp - så nu kan jag snart börja va som vanligt igen och skriva lite då och då. Har tagit några dagar att återhämta sig, men tror det är på g. Men eftersom jag är i Barcelona (femte landet denna månad, därav utmattningen. låter ballt, men man föredrar att sprida ut resorna lite mer, jag lovar) tänkte jag se till att komma utanför lägenheten idag och t ex bränna av en utställning eller så. Hade egentligen tänkt stranden, men det är mulet. Kanske blir det bara kaffe på fik på torg och en bok, men ut ska jag. Bannemig. Så det får bli sen jag blir som vanligt. Sen ska jag berätta om senaste månaden. Eller förresten, det går bra nu. Jobba-jobba-joobba. Bara på olika ställen.

Har glömt sladden mellan kameran och datorn, så några bilder - från till exempel Marocko - blir det inte förrän senare. Men Marocko gav mersmak, vill se mer. Kanske ska man ha ett hus i Rabat när man blir stor, där var det snyggt.

Hålet i tiden

Ok, har alltså skrivit om det förut. Egyptens vackraste och mest karibiska strand. Vit sand, turkost vatten. Och ett regeringsägt gammalt skrutthotell utan marknadsföringsstrategier. Kan inte bli bättre. Inget folk och inga affärer och bara en restaurang med rätt sunkig mat. Till frukosten får man en portionspåse Nescafé och inte mer, annars får man betala extra. Charmigt. Den dag jag får nog av allt och måste isolera mig och skriva en bok i ett par månader, då blir det nog här.

Stället kan bjuda på drama också. Det vackra havet kan bjuda på storm och stora starka vågor. Och öknen en bit åt sydväst hjälper till bäst den kan. När vi var där för snart två veckor sen fick vi en dag fantastiskt karibiskt väder och en dag - khamseen. Sandstorm. Förutom att vi inte fick bada mer fick vi inte heller lämna hotellet. Alla gäster fick vänta i lobbyn på obestämd tid tills 'the management' tyckte att det var säkert nog att köra bil igen. Vägen till Kairo var stängd på grund av sanden, men det gick att köra via Alexandria och sen gick allt som en dans och inge drama så långt ögat kunde se. Hemma safe and sound, men med sand i näsa, öron, lungor och navel.

Så många saker

...att skriva om. När det är hektiskt är det ju för att det händer grejer, och grejer som händer ska man ju dela med andra. Så, inom den närmaste framtiden avser jag att dela med mig av:

• bilder från koptiska Kairo och ortodoxa kyrkogården, bästa galenvackerplatsen i stan
• kanske också bilder från en skön tur i islamiska Kairo (gammalt och ibland ömsint renoverat i vacker blandning)
• en helg vid hålet i tiden, nu med sandstorm
• kanske nåt om jobbet rent av
• varför Alexandria inte är som sitt forna jag
• och kanske några extra blandade visdomar som ni kan ha nytta av

Men det kanske blir imorgon. Nu måste jag fylla i blanketter om mina jättestora lån till banken i Sverige och maila min hyresgäst och tala om att han måste flytta i september så jag kan flytta in mina saker i lägenheten. Sen kan han få flytta tillbaka om han vill och om han får plats. Låter bökigt, men vad ska man hitta på. Han kan ju inte ta hand om mina kartonger väl?

Shitshitshit

Eller nåt. Det blev paus igen och jag är ganska trött. 2007 har inte varit långsiktighetens och förutsägbarhetens år på mitt kontor. Det börjar kännas. Har senaste fem månaderna varit omväxlande ensam på kontoret och omväxlande haft sällskap av tre olika fina och duktiga kollegor, men bara en månad i taget. Det är inget gnäll faktiskt om man kan tro det. Shit happens och det har varit fint att ha sällskap, men det hade så klart varit ännu finare om jag inte varit den som behövt fixa en massa extra fix åt andra. Det ska helt enkelt bli gött med semester i juli och kanske nästan ännu göttare att säga tack och hej 31 augusti. Kommer sakna massor, men tror det är perfekt dags att dra i alla fall. Min sorts kontor är också en konstig sorts kontor. Konstigare än alla jag provat förr tror jag.

Good guys

Misströsta inte. Det finns hopp för världen.

Är nog mitt i en period av lite många bollar. Med effekten att det uppstår svarta hål i ordningssinnet. Tappade trådar och total nollställd...het(?). Svarta hål. Inte deppsorten utan glömsorten. Glömmer trevliga tillställningar och dubbelbokar. Tappar saker på golvet och välter glas. Och till slut - glömde mobilen i en taxi. Till en början inget problem eftersom det tog en halv dag innan jag ens upptäckte det. Eller nja, en vän kom hem till mig och talade om för mig att hon pratat med en taxichaufför - i min mobil.

Men det finns alltså hopp. Den åldrade mannen med vit skäggstubb, löständer och en riktigt risig bil bor ett rejält antal mil utanför stan. En någorlunda fräsch mobiltelefon värd kanske en tusenlapp eller så, med abonnemang (bara att ringa kusinerna i vilken europeisk förort som helst) i näven. Det hindrade inte honom från att tycka att det var självklart att åka hem till mig med telefonen nästa dag - utan att ha ringt ett enda samtal. Och dessutom inte vilja ta emot min hittelön (tvingade till slut ner en sedel i handen på honom). Det finns hopp, jag är så glad.

Sweet?

Om man är en myra (eller flera), och pytteliten, varför väljer man då att bosätta sig i just en dator? Och inte i en sockerskål, eller ett skafferi, eller varför inte en myrstack? Trodde de drogs till sånt som går att äta (socker). Ligger det sirapsgömmor därinne i chipen?

Local warming

Läste att Stockholms luft är jättefarlig. Ibland överskrider den EU:s gränsvärden. Som tur är gäller inte EU:s gränsvärden i Egypten. Blyhalten i Kairoluften ligger mellan 10 och 100 gånger (beroende på vem man frågar) över internationella gränsvärden. Ungefär samma med såna där småsmå partiklar som kloggar igen lungorna. Och med allt annat som går att mäta. Det grå skiktet strax ovanför husen på bilden är alltså inga vanliga moln. Folk ser ju ut att må fint ändå, och kör sina två miljoner bilar (bara i Kairo) och miljuttans fabriker precis som vanligt. Kanske för att det är precis som vanligt, skiten har ju inte precis kommit över en natt. Men det påstås att en massa små barn bör av blyförgiftning och att det trots allt kostar massor i sjukvårdskostnader. För dem som nu har råd med sånt.

Var det med 85% luftföroreningarna behövde minskas för att få stopp på uppvärmningen? Låter bra, det är skitvarmt här idag, jag kan tänka mig att ta ett par procent på en gång. Fast i och för sig, då kanske man måste börja använda solskyddsfaktor i Kairo också, det är ju annars väldigt skönt att slippa...

Guld i mund

Det är mornarna som är bäst. Sval luft, blå himmel och känslan av att man måste känna in. Big time. Mot slutet av den här veckan ska det bli skitavarmt, uppåt 40 grader.

Idag är hela hela världen utom mitt kontor lediga och firar arbetarna. Alla sover väl fortfarande, så morgonen idag var dessutom tyst och trafikfri. Sånt man kan bli euforisk av här.

För övrigt var det skön elektronisk festival i stan i fredags. Musik, film, animationer å så. Så fint så fint att man inte trodde det fanns (här). Färgglada kuddar på gräs, nästan som en hederlig gammal riktig festival, eller kollo.

Var 23e sekund - plopp plopp

För ett par månader sedan ringde det på dörren. Det var den senaste egyptiska folkräkningen. Jag fick berätta vad jag jobbar med, att jag inte är gift (fast jag ljuger om det ibland, t ex för min hyresvärd som föreslog att jag skulle gifta mig med hans son) och vad min farfar hette och nu är jag medräknad i den officiella statistiken. Känns coolt på nåt sätt. Den officiella statistiken över 76,5 miljoner människor, varav minst 18 miljoner bor i min stad. Om man tänker på att varje människa som är räknad ska ha råkat vara hemma när det ringer på dörren för att bli personligen kartlagd, kan man gissa att det är några fler än de officiella miljonerna...

Trots att de påstår att ekonomin går bättre än någonsin fortsätter alla miljonerna att skaffa barn. Inte lika många per person som förr men fortfarande tillräckligt för att ploppa ut en unge var 23e sekund. Man hör nästan ploppandet om man sätter örat mot Nilstranden. Befolkningen har dubblats på 30 år, och ändå verkar folk inte ha mer än 2 barn i genomsnitt. Ursäkta, men hur gick det till?

Ung och frisk

Det är bra om folk som bestämmer har i alla fall lite lite koll på hur annat folk tänker och lever och så, t ex andra kön, andra åldar, inkomster, andra människor helt enkelt. Jag tror de bestämmer bättre då.

Förra veckan hade några chefer från andra kontor i andra fattiga länder möte här. Jag fick vara med på ett hörn eftersom det råkade vara här. En av dem ville vara lite vänlig och samtala med mig vid lunchen. Hon kisade över glasögonen och kläckte; "jaha, hur är det, är det lätt att träffa andra ungdomar här i Egypten?" Ur mig kom ett attackskratt som jag inte var beredd på. Alls. Försökte förklara; "flåt, jag reagerade bara på ordet ungdomar..." Hon verkade inte koppla. Gah, jobbig tystnad. Jag blev tvungen att prata lite med killen på andra sidan - praktikant på stället och i lagom ungdomsålder.

tillägg: Blev förresten även nyligen kallad "frisk fläkt" av en person i liknande position.

Busy med vardag

Hade lite paus för att... ja, kanske jobba lite och jobbresa lite, ha lite kärleksbesök och mycket jobbesök och gå på möten och maila och... ja, ha vardag. Skönt och bra mest. Lite av det som varit, förutom att vi varit vid havet två gånger, men de bilderna ser ut mest som vanligt.

Ja, prick allt faktiskt. Mina favvoskyltar. Sitter lite överallt och jag vill så gärna veta vad folk säljer.

Solnedgång, jag vet. Det händer varje kväll och sisådär en miljard människor har försökt och misslyckats avbilda känslan man får, t ex när man åker efter Nilen i en taxi med habibipop på högsta men ändå överröstas av tusen tutor och upptäcker att ett kvarts varvs nackvrid bakåt är det en neonorange boll på väg ner med en speed snabbare än mitt egyptiska bredband. Var bara tvungen.

Återigen tvungen. En lång och väldigt skön kväll som började med spa-relax med Nilutsikt och slutade med glamour på den snurrande restaurangen på 41 våningen. (Smet in med jeans trots att de ringt och påminnt om dress coden - "no jeans on gentlemen, no casual clothes, no children under 12". Måste sett så coola ut att de inte ville kasta ut oss). Som en födelsedag i efterskott, väldigt najs.

Båten

Här är den. BÅTEN. Den var lite mindre än man kan tro. Men rätt tuff. Som båt, inte på nån annan skala, men som båt. Slängde ur mig att det vore roligare att testa att segla på riktigt. Och fick veta att de behövde två nya besättningsmän för den sista rutten via Nice och hem. Bara att mönstra på! Hade ju varit SÅ skönt att bara göra. Ringa nån chef på en knastrig telefonlinje och skrika nåt om lite ändrade planer bara och ringer om två å en halv vecka då vi är framme i Nice och hoppas det är ok, jag har ju ändå ingen vidare viktig funktion på vårt kontor... Men man är ju luthersk. Och kanske sjösjuk också, vem vet, på stora havet.

Gillar i vanliga fall inte Alexandria så värst. Trist och lite konservativt och liksom ingenstans att hänga runt och känna in bara. Men den här gången var känslan slightly bättre. Havet var snyggt och skummigt och folk såg snälla ut. Och var säkert det också. Men skönt att vara hemma också. Gonatt.

Yes!

Ibland dimper det in olika containrar (-ers?) med olika grejer till Egypten. Sen dyker grejerna upp i olika affärer där man kan handla dem. Efter nån vecka är de borta och man vet aldrig när de kan dyka upp igen. Väldigt spännande. Kan vara olika ostar - Philadelfia, Brie (riktig, inte sån konserverad som smakar unk och alltid finns), olika goda kex och kakor (Annas pepparkakor! I mars...), tyskt böd (konstigt torrt knäcke och sånt där håller-för-evigt-rågbröd), svindyra flingor och annat.

Dagens fynd - både en bra avocado (Omöjligt annars. De går från omogna till torkade utan att bli ätliga imellan) och surt godis! Blev lyckligast över avokadon, men är redan beroende av godiset. Ha-ri-bo, Ha-ri-bo!

Imorgon en sväng till Alexandria för olika möten och antagligen en koll på BÅTEN - ostindiefararen Götheborg, vars besök antagligen förberetts under ett halvår eller så. Den är här i två dagar... Ibland, men bara lite lite ibland, undrar jag lite lite hur andra människor arbetar. Bara ibland. Nu ska jag sluta undra.

Booring

Det börjar släppa långsamt. Har haft en lång period av beige uttråk...ning? -adhet? Well, boring helt enkelt. Trött, osugen på att göra stan. Konstiga arbetsvillkor, konstiga kollegor. Ibland inga kollegor (kanske lika bra, men också trist). Alla (eller några, men i alla fall) bra typer flyttar vidare. Och. Så. Vidare.

Men. Så kommer våren. Sandstormarna stormar, men sakta vaknar man nånstans inne i diset. Börjar vilja ge sig ut. Börjar tilltala folk tillbaka. Vill kolla runt, shoppa grejer, pruta. Resa. Rätt ok att jobba. Fått en bra kollega. En månad. (Men man e ju inte knusslig). Snart kommer habibi. Åka till havet. Bra bra.

Fåglarna skriker i vardagsrummet. Låter som de flyttat in men bara nästan. De bor i den där håligheten ovanför fönsterkarmen. I år igen. Förra året hade jag inte mage att kasta ut dem förrän ungarna börjat flyga. Funderar på att kasta ut dem medan de är ägg i år. Är det mord? Är det synd och skam? De skriker jättehögt faktiskt och det trillar ner dun och torkat fågelbajs på mina krukväxter, det är lite äckligt. Tänk om de har fågelflunsa.

Sand

Det verkar som att årets första khamseen - sandstorm - är på g. Konstig värme i luften, det blåser upp och luften mörknar. Antagligen blir den snart gul (som på bilden som är från förra våren - från min balkong). Sen vill man inte gå ut på ett tag. Sen får man andas sand ett tag. Sen får man ta fram dammvippan.

Eller så ska det bara börja regna...

Uppdatering: Det blev inget, den tappade lusten. Skönt, men kanske lite lite besviken också.

T V

Jag hör vinjetten till Six feet under från våningen ovanför. Letar febrilt bland mina tusen kanaler - men ingenstans. De måste ha dvd-box. Hur många säsonger har de? Min futtiga första säsong är slut för länge sen. Har hört (bra) västerländsk musik på skönt hög volym där uppifrån också. Kanske får göra mig ett ärende, ha slut på mjölk eller nåt...

Och för den som undrar bevakar nu - och ca 1,5 månad framöver - Sports Today på BBC världscupen i cricket. Gruppspelet pågår för fullt på Jamaica och finalen är i slutet av april - det är rafflande! Självklart ska det gå att följa dygnet runt - allt annat vore skam.

Fine cooperation

Nu bloggar jag på arbetstid. Måste bara dela med mig av en undring.

Fick ett brev. Det hänvisar till ett gravt oönskat besök från Herr Big 5 Star Hotel Sales Director härom veckan. Gick bara inte att avstyra varken med Tack, men nej tack, vi jobbar med skattepengar här och kommer aldrig vilja shoppa überlyxiga hotellrum av dig, eller jag har verkligen inte alls tid med dig och du har ju redan träffat min kollega som verkligen är ansvarig för hotellbokningar. Gick inte. Jag surade stenhårt när han kom hit och gav mig en mapp och berättade att hans hotell inte var klart än, men skulle bli superüberlyxigt sen.

Dear Ms. Farao,

I would like to seize the opportunity to express my great thanks indeed for receiving me in your office, hoping that the near future will be bringing more chances for a very successful business with your esteemed office during the many years to come.

We will really enjoy ever cooperating with you, both on the professional and the personal level; we hope that our near future will be of great success.

Please accept our sincere appreciation to your fine cooperation.

Looking forward for more of the fine cooperation in the near future.

Best personal regards,

Mr. Failure Sales Manager

Jag undrar bara varför?

Och så tror jag att Den Stora Hotellkedjan ska se över sin rekryteringspolicy en aning. Jag hoppas också att min närmaste framtid ska vara of great success. Ska bara se till att hålla mig borta från alla tänkbara säljsnubbar.

Like this!

Pikade av nån anledning en vän igår för att hon och Hitler delar födelsedag. Inte så roligt, men det gjorde jag. Fortfarande lyckligt ovetande om att det är jag och Osama som är ett team. Grattis gubben, han fyller 50, om han nu lever. Jag tror att jag fortfarande lever, fast jag är lite äldre idag än igår.

Härligt att vara i fjärran land och inse att en massa folk ändå kommer ihåg en, en oviktig dag som idag. Tack tack. Har firat med balkongbrunch i ljummen försommarluft med lagom många fina vänner.

GI

Om man äter fiskpinnar och gröna ärtor till middag, är det GI eller? Och om man har majonäs till? Gillar inte riktigt att det finns fiskpinnar i hela världen, har liksom trott att det var nåt svenskt. Puckat.

Tillägg:
Förresten vet jag inte - minns jag inte - vad kolhydrater är. Jag fattar inte hur de funkar. Är jag den enda kvarvarande oupplysta?

Några grejer just nu

1) Bloggare - på allas läppar, på olika sätt. 2) Killarna som ville springa 640 mil genom Sahara och kom på att det bästa sättet att fixa spons var att leka välgörenhet och vattenfixarkampanj. 3) Arabvärlden vill reformeras och deras rådgivare (som är från arabvärlden) säger att mänskliga rättigheter är en viktig grej. 4) En discodängare får en grym video inspelad nedanför min balkong. Tror jag (annars undrar jag lite vad som egentligen hände). 5) Sverige skäms och försöker gottgöra.

Sen undrar jag varför det bara går att publicera bilder längst upp i inläggen och varför det inte går att lägga in text imellan dem sen. Nån som kan tricket?

Risigt hus

Jag tror att det alldeles nyss trillade ner en (ganska stor del av en) balkong från en lägenhet i mitt hus. Det brakade till och något susade förbi mitt fönster och det sa brak igen nere på parkeringen. Kollade ut och såg en stor betonghög bredvid en bucklig bil och ett tiotal människor som kom springande och försökte se konstruktiva ut och började vinka till någon som stog och skrek längre upp i huset. Kanske i ett gapande öppet hål i väggen, det kunde jag inte se... Men ingen verkade ha nån vidare panik och jag kan inte få nån större klarhet i hela grejen, så nu har jag bestämt att det inte betyder att hela huset kommer att rasa ihop eller att min balkong är nästa på tur eller nåt annat. Ska försöka att inte drömma om det heller. Gonatt.

Lustfyllt

Ur DN idag:

Utställningen "En glimt av paradiset. Prins Carl Philip tolkar Botaniska trädgården i Uppsala" öppnar den 30:e maj.

- Det är nära bilder, stämningsbilder från sommar och höst, som prinsen har tolkat på sitt sätt, som den unge man han är. Det är väldigt stämningsskapande, lustfyllda bilder [...], säger museichefen Ing-Marie Munktell till DN.se.

Man blir onekligen nyfiken. Anar en del ståndare och pistiller i närbild.

Mascara

Har väl aldrig blivit så glad över att se fem tjejer spela rock som häromdan. Massive Scar Era - tjejförkortat Mascara, är fem muslimska tjejer från Alexandria som spelar metal. Ja, tillochmed Dödsmetall med bröt-röst och hela paketet. Visserligen blandat med lite vanlig svennemjukrock och en och annan ballad. Men det gör liksom bara hela grejen ännu bättre och unik. Antagligen är de - som nån sa - de enda fem tjejerna i Alexandria som spelar nåt elektriskt överhuvudtaget, så det får bli en mix och alla blir nöjda. Den näst coolaste tjejen (efter trummisen) är nog t o m hon som spelar fiol och flöjt(!) men som ändå lyckas rocka utan problem. Metalfiol är det nya.

Eller så är jag bara svältfödd... Njöt i alla fall lika mycket av publiken. Nästan bara killar 15-25 med lite längre hår och lite svartare kläder än average egyptisk överklassungdom. Lite nitar här och där. Såg en tuppkamm också. Var håller de hus en vanlig dag? Framåt slutet kröp crowden närmare och närmare (efter att ha suttit snällt på stolar, men ändå ljublat vilt och viftat med håret sittande) och - pling så stog ett gäng ända framme vid scenen fullt headbangandes och svingandes sina hår och ogenerat viftandes med pek- och lillfingernävar (ni vet, hårdrock liksom).

Trodde ett tag att det måste vara deras första offentliga spelning, annars borde nån sheikh sagt ifrån eller nåt, men det verkar som de funnits ganska länge. Hurra för det här landet, jag har missuppfattat allt!

Antagligen ska man inte bli det minsta förvånad, har egentligen sen dag ett insett att allt finns i Kairo, bara man vet var man ska leta. Trodde bara att det begränsade sig till saker man kan t ex äta eller laga sin lägenhet med. Nu har jag på köpet fått veta att man kan hitta en hel bunch rockers om man letar i rätt håla. Tänk om man kunde få träffa några fina indiepoppare i 35-årsåldern nästa gång...

Ja ni...

Har suttit och klämt på min egna kinder ett tag, halvt medveten. Kanske beror det på att jag blir ett år äldre om ett par veckor. Kanske på att jag simmat sisådär 1014 meter idag och precis som varje gång hoppas känna mig lite mer fast i musklerna efteråt. Vet inte varför det skulle hända i ansiktet dock. Men har det verkligen varit så där mjukt i nederdelen av kinderna förut? Är det inte det som händer med åren, saker flyttas neråt liksom? Vet inte om jag är redo för jätteklivet från 30 ungefär till nästan 35. Eller jo, klart jag är. Eller...

Fat Tuesday

Den här lilla stackaren var den sista som var kvar när jag kom på att jag måste föreviga vansinnesprojektet Baka semlor väldigt sent på kvällen. Varför gjorde jag då det? Antagligen för att jag längtar hem lite, men mest för att min kollega skulle få ett värdigt avskedsfika på själva fettodagen. Det blev i alla fall bakning från scratch. Jag pillade ut fröna ur kanske 50 kardemummakapslar och stötte dem i min skamligt underutnyttjade mortel. Jag malde mandlar och blandade med socker upplöst i vatten för att fixa mandelmassa. Jag glömde köpa mjöl, jag trixade med gasugnen... Med livet som insats helt enkelt. Tur för kollegorna att de inte vågade säga "hm... interesting buns..." eller nåt annat som fått mig att bryta ihop. De länsade alltså fatet.

Public sexism

Letade efter en lämplig bild till det här inlägget, hittade ingen, men måste skriva det ändå.

Nån som kollar på BBC World nån gång? Nä, kunde väl tänka mig det (bara vi som inte har så mycket annat att välja på), men i så fall, nån som har sett sporten nån gång? Sports Today alltså. Programmet som tycker att världens viktigaste sportnyheter alltid innehåller något om cricket och som inte kan kosta mer än ett par hundra silversterlings att producera. De flesta nyheter illustreras med tabeller (alltid cricket, alltid premier league, ibland spanska ligan, aldrig VM i Åre) och som lyckas rapportera från hela fotbolls-VM utan att visa en enda rörlig bild, ens från finalen.

Men. Det sjukaste är ändå vinjetten. En låång utdragen inzoomning ur olika vinklar av en ljusbrun inoljad (ska väl vara svettig), naken (framgår inte om han ev har minimala kallingar på sig, underlivet är tack och lov inte inzoomat), musklig, manskropp utan huvud, till soft musik. Ok, ren porr kräver väl (minst) ett underliv, men objektifiering hade varit en underdrift om det varit en kvinnokropp. Eller jag kanske fattar helt fel? Kan inte låta bli att skratta av nån anledning. Hittar den tyvärr inte på nätet i alla fall, men glöm inte nästa gång den zappar förbi.

Glöm heller inte klimathotet, det är jättestort.

Farao - the ultimate sol och vårare

Vår i Katalonien har liksom inte samma känsla av panik i sig som i Kairo (shit, det börjar bli varmt, innan jag hinner blinka blir det VARMT). Folk sitter på uteserveringar i täckjacka mitt i nätterna, är inte det ett svenskt vårbeteende?

Själv sitter jag i alla fall mest inne och skriver årsrapport och gnetar, men sticker ut näsan ibland och då är det najs.

Såg för övrigt Bobby igår, om Robert Kennedy, han som också blev skjuten. Dålig film, men jag fick gå på bio för max tredje gången på 1,5 år. Och med ett dubbat och subtitlat-på-fel-språk-utbud får man va nöjd med lite Hollywood, och njuta av att inte minst tre personer pratar högt i mobilerna under filmen och tolv sitter och röker.

Om fem dagar slutar min enda kollega och om jag har tur får jag en ny i april/maj nån gång. Under tiden litar ni väl på mig kära skattebetalare, jag tar hand om era miljoner jag lovar, jag fixar det.

Vi håller på traditionen...

...och förlorar mot Egypten med 2-0 som vanligt. Hur svårt kan det va?!

He's got you and me brother in his hand

De flesta jag känner här är trötta ofta. Jag med. Kanske är det tungmetallerna i luften som kloggar igen syreupptagningen i hjärnan (ve!), kanske bara överdosen av blandade intryck eller bara mycket jobb eller åldern (ve!) eller i mitt fall oförmågan att bli trött i tid på kvällarna.

I alla fall var jag trött igår. Så trött. Sådär trött att man inte fattar nånting och inte skulle märka om man var en liten kamel och vaknade upp en dag och ens mamma blivit en gnistrande hjort från tomtefabriken.

Vad gör man en sån torsdagkväll för att fördriva tiden tills det blir natt? Man låter bli att gå nånstans eller umgås med nån annan ens över en dvd, sätter iTunes-sökningen på jazz, äter halvliggande i soffan en märklig middag på massor av havregrynsgröt med pappas egenimporterade lingonsylt, en chokladpralin, ett stort glas te och ett litet glas sån där söt päronkonjaklikör. Nina Simone sjunger He's got the whole world in his hand och man önskar att hon hade rätt och känner sig lite mjuk och trygg. Sen läser man en bok tills det är natt.

Idag har jag sovit i tusen år och ska nog klara av att både lyssna på hård och snabb musik och gå på det där födelsedagskalaset ikväll.

Lyssnade förresten på P3 över min sena frukost och hoppades hitta nån bra musik jag aldrig hört förut. Visste det väl egentligen, men hoppet är nog ute. Programledaren: P3 Populär önskar att vi kunde åka runt och vara med på alla Melodifestivaldeltävlingarna... Sen fick jag veta att deltävlingen i Jönköping inte verkade ha så mycket hopp om skandaler. Och sen insåg jag varför det är skönt och bra att inte bo i Sverige hela tiden.

Akademiskt komplex?

Städade och såg min säng, eller de där möblerna bredvid (heter det sängbord eller måste man lära sig om det är nattygsbord eller nattduksbord eller vad farfars moster en gång sa...), med nya ögon. Det har bildats högar där. Av grejer jag tänkt läsa. Mest för att jag nu när jag är här vill fatta allt om hur det funkar här och har funkat här. Med risk för att antingen avslöja mig som helt lost i bokdjungeln, bara pretto, eller med allvarligt akademiskt komplex. Det här i alla fall är vad som ligger där just nu. Se det som tips varvat med antitips:

• Kairo, Max Rodenbeck, den enda av böckerna jag började med redan innan jag åkte hit. bra men förlorade sin funktion efter halva när jag började få bättre koll själv
• Midaq Alley, Naguib Mafouz, så klart ett måste. men vilket nederlag när den engelska översättningen är för tung (antagligen för att det arabiska originalet är så språkligt... eh, rikt eller nåt)
• Whatever happened to the Egyptians; Changes in Egyptian Society from 1950 to the present, Galal Amin, populärvetenskap om varför egyptierna inte är lika sofistikerade längre om jag fattat rätt. har bara läst en bit i början. en del av förklaringen sägs vara social rörlighet står det på baksidan. så det var överklassen som höll fortet alltså... jag är skeptisk, särskilt som social rörlighet väl inte är det starkaste kännetecknet för Egypten idag heller...
• Kairo-trilogin: Mellan de två slotten, Längtans slott och Det förflutnas trädgård, N. Mahfouz, yes, lyckades få låna dem på svenska och älskar dem, bland annat för språkets skull. fan att man skulle tycka att det var så fjompigt och högtravande om någon skrev sådär idag. Stora tjocka män i fez och tvinnade mustascher som trånar i jasmindoftande Kairokvällar medan historien knallar långsamt fram
• The yellow wind, David Grossman, har inte börjat än, men det handlar om Västbanken -87, skrivet av en israel (eller i alla fall jude), och tydligen väldigt bra
• Gentlemen, och Gangsters, båda Klas Östergren och ingen av dem läst eller påbörjad. Lånade av kollega men blir liksom aldrig sugen. Får bli en annan tid och en annan plats när jag känner mig mer manlig och mer svensk
• Bin Ladin i våra hjärtan, Mattias Gardell, läste en tredjedel som var ganska tung och faktaspäckad, käkade sen lunch med Gardell och behövde inte läsa resten. eller det ska jag nog. sen.
• Islam; A short history, Karen Armstrong, bra uppslagsbok när man blir förvirrad över nåt man borde känna till och därför inte kan fråga om
• Solens port, Elias Khoury, libanesisk författare, jättevackert men ganska långsamt om palestinsk frihetskämpe i koma. förlåt mamma, jag vet att jag fick den förra julen... tappade greppet halvvägs, men kommer tillbaka!
• The crusades through arab eyes, Amin Mahlouf, precis vad det låter som, allmänbildning ställd på huvudet. alla kollegors favoritbok. har inte börjat än
• Muhajababes, Allegra Stratton, kunde varit skitbra, försöker teckna bild av den kluriga kombon modern, kommersiell ungdomskultur och traditioner. tjejer i slöja, arabisk identitet och kaxiga unga uttryck. tyvärr är hon som försöker en rätt naiv engelsk tjej med noll förkunskaper, mest pinsamt för henne, mest tråkigt för mig. (bara undertiteln; Meet the new Middle East - cool, sexy and devout)
• Al-Jazeera, how Arab TV news challenged the world, Hugh Miles, som vanligt bara läst halva än, men så jävla intressant. mycket vet man om TV från Qatar, men inte allt. Hugh har koll.
• Chicken with Plums, Marjane Satrapi, nytt seriealbum av världens bästa tjej. har inte läst än, men om det bara är i närheten av Persepolis (sjukt kul, sorgligt, vackert och självbiografiskt om uppväxt i Iran) är det grymt. Kolla också in Embroideries (om kvinnliga samtalsämnen i Iran; sex, äktenskap, misär, svart humor, och 'the full embroidery' - det ihopsydda könsorganet efter stympningen.)
• En bunt gamla DN På Stan och andra tidningar. Pastan (som kollegan kallar dem) är den enda papperstidning vi får som håller att läsas en vecka efter utgivning (då vi får dem)
• En hög stenar och snäckfossiler från öknen, har inte hjärta att kasta dem, de är ju kanske tusentals år gamla
• Min basketboll (i hyllan liksom under bordet), Lokomotiv 636 har ännu inte fått nåt systerlag här, men jag hoppas fortfarande
• Har dessutom just läst ut Och tiden står stilla vid Nilen, Nawal Al-Saadawi, kort, effektivt och bra om kvinnor som har det för jävligt när män och makt bestämmer. Tack Sörpan för julklappen.

Buskis

Igår blev jag stångad av en bagge (eller var det en get?). I rumpan! En sån klassiker att man knappt tror det är sant. Dessutom i världens sjukaste läge. Var och kollade in grekisk-ortodoxa kyrkogården i Kairo. En galet dekadent miljö fullproppad med förfallna gravar som en gång varit superpråliga och utsmyckade med sirliga och pampiga grejer. Nu är en del öppna, andra spruckna och stenänglarna är täckta med spindelväv. Väldigt vackert på nåt sätt. En av oss tre skulle ta en bild på oss andra två framför hela härligheten och särskilt ett monument prytt med en döskalle a la piratflagga. Vi ställer upp oss och hon siktar och fram rusar baggen ur buskarna och stångar mig mitt i fotoögonblicket. Om det nu hade funnnits laddade batterier i kameran... Ibland blir det så rätt fast ändå så fel.

Det visade sig vara en vaktbagge. Han bodde där med sin vakthusse. Nice hood. Måste åka tillbaka med min egen kamera nån dag.

Aldrig, aldrig, aldrig kasta papper

Alltid, alltid, alltid plocka upp! Tack Mulle för visdomsorden. Toppar med ett lite mer sofistikerat som jag gillar. Från Vita öknen där det finns en massa fina stenar man kan plocka på sig.

Take only photos and leave only footprints...

Dagens depp

Jag går en kurs i två veckor på ett stort fint universitet i stan. Den är super på de flesta sätt och vi lyssnar, diskuterar och grupparbetar. Idag under en gruppövning fick en tjej ett sms och började plötsligt skaka och säga att hon måste gå. En nära kollega - en irakier - hade hittats mördad på gatan. Helt galet och alla blev så klart väldigt upprörda och ville hjälpa till. Men en annan person i gruppen reagerade inte som resten av oss. Hon såg bara sammanbiten och arg ut och sa "nu blir det som i Jordanien här", och menade att nu börjar irakierna döda varandra utanför Irak, med en massa risker för länderna runt omkring. Det här verkar vara första gången det händer här. Hoppas sista. Vem tror att lösningen är mer amerikanska trupper till Irak?

Privatisering och bajs

Landet där jag bor har senaste åren genomfört ett stort ekonomiskt liberaliseringsprogram, och det sägs att ekonomin - statens alltså - och tillväxten blivit mycket bättre. En del av programmet har varit att privatisera olika tjänster som staten tidigare tillhandahållit sina medborgare. Det har bland annat lett till att det blivit lite dyrare att ha telefon, men att telefonerna oftast funkar. På i princip alla andra områden däremot, verkar det som att man lyckats ge uppdraget till den som är villig att ta in så mycket skattepengar och avgifter från medborgarna som möjligt, för att sen ge tillbaka så lite som möjligt.

Redan för ett år sen började folk säga att sophämtningen fungerade sämre än förut. Själv såg jag att det var sopigt på gatorna, men hade ingen aning om om det alltid varit så eller om det faktiskt en gång varit rent och snyggt. Jag har inte superhöga krav på rena gator i fattiga länder så whattefan helt enkelt. Men nu kan jag liksom inte missa det längre. Bara på den korta tid jag varit här - inte ens 1,5 år - ser jag en tydlig skillnad. Soporna ligger kvar på gatan (och eftersom soptunnor inte tidigare behövts - någon mindre värd människa har alltid sopat upp efter folk - så ligger alltså soporna på gatan och mer sällan i nån sorts behållare). Liksom all den sand som blåser omkring i det här landet och som tidigare sopades bort från gatorna.

Först pratades det mest om att elräkningarna blivit dyrare - från ungefär en tia till kanske 20-30 spänn i månaden beroende på årstid - men nu är det tydligt att den som ska fixa elen har fullt upp med att pilla naveln istället för att byta proppar när gatlyktorna slocknar. Gata efter gata i mitt område har slocknat senaste veckan. Snart är det helt svart (extra jobbigt eftersom man alltid promenerar på gatan eftersom trottoarerna är fulla med bilar eller stora hål och bilarna ofta kör med släckta lyktor även på kvällarna). Och då bor jag ändå i fin-stan. Andra områden har så klart knappt el till taklamporna hemma.

Slutligen, bajset. Sen jag flyttade in har en gata här i området i princip dagligen översvämmats av avloppsvatten. Som gående får man balansera snyggt på en betongkant för att slippa vada i joxet. Eller helt enkelt gå en omväg. Men det har i alla fall bara varit på en enda gata - känd bland alla som "the street with the flood of shit". Nu verkar det som att hela systemet börjar braka samman och igår kväll gick jag förbi minst minst två nya avloppsbrunnar där det bokstavligen bubblade upp och ut över gatan.

Ok, ingen kan lura i mig att regeringen var så värst mån om medborgarnas bästa heller. Det enda jag kan se är att det är skillnad. Det är nåt med den dära privatiseringen som gått åt skogen. Nån skulle säga korruption, en annan brist på konkurrens eller brist på kompetens. Jag säger så klart ingenting och berättar lite om mitt senaste ökenäventyr istället.

Tack förresten J och S för ett skönt besök in the city och in ze oasiz!

(Förresten skrev jag det här igår, men visste inte om det var för taskigt och valde att kallfota mig själv till idag. Så taskigt är det inte väl?)

Christer F

Eller rymdåldern var kanske förra året? I år kanske bara är en vanlig fortsättning på det mesta. Det känns också ok.

Här är i alla fall beviset för att jag ska (eller inte ska) bli professionell brodös när jag blir stor (i höst). (För den som missade min kamp i somras; det är en bröllopspresent klar i sista sekunden, fäste sista strådarna i bilen. )

2007

Rymdåldern har börjat och vardagen är igång igen efter helger, Sverige, Skansen på nyår och annat skoj. Hade en bror med sin fru med mig tillbaka hit och nu har de hunnit åka hem också. Har också börjat jobba och går samtidigt en kul kurs på universitetet här i två veckor. Heltid. Ganska många trådar att virka på, men har fortfarande finns det kvar lite jullovskraft.

Första dagen för mig själv i lägenheten i Kairovardagen igen alltså. Ska väl städa lite och kanske ta det där snacket med hyresvärden om var olika reservnycklar tar vägen när man inte håller hårt i dem. Verkar som nån har lånat min lägenhet lite gratis under julen. Inte så skoj. Men kanske heller inte så konstigt om man vet att det står en stor fin lägenhet med mjuka sängar tom i flera veckor och det hänger en nyckel tillgänglig på ett kontor nånstans. Well well, nu skyller alla på varandra och säger att alla är tjuvar utom just dom och jag kommer aldrig få reda på hur det egentligen var. Bara att släppa och tänka att man inte måste ha koll på allt jämt antar jag.

Välkommen 2007, vi ska nog få det bra tillsammans. Jag tänkte jobba klart här nere i åtta månader till. Har du nåt bra på lut åt mig sen? Kanske lära mig spanska (nu när jag är flytande på arabiska)? Kanske bli professionell brodös? Återkommer med fler önskemål.

Polen

Kom till Stockholm härom natten och förväntade mig den gamla vanliga känslan av civilisationens vagga. Eller åtminstone högborg. (Vaggan har jag väl just lämnat om man ska va petig.) Fräscha tjejer (och killar) på fräscha uteserveringar (ja, det var varmt sist jag var här) och så mycket trendriktighet och disajn att man blir orolig. Men Stockholm city en lördagnatt i december en vinter utan snö ser ut som Polen -87. Och ännu värre, folk ser ut som Polen -87. Vet inte om det är vintertröttheten eller modet. Rädd att det är båda. Det är inte fräscht. Och då kommer jag ändå från världen där glitter och paljetter har evig status och skyhöga klackar bara är normalt och kvinnligt. Vet inte vart jag vill komma, får antagligen bara konstatera att jag är hopplöst efter och nog måste flytta till Småland och börja växtfärga garn.

Behov, part 3

Glögg, sjungande barn, svennar i röda tröjor, pyttesmå torra lussebullar och pepparkakor. Tåget var långt och barnen väldigt små, därav min totala tolerans för bristande röstresurser och synkning. Julehjärtat mjuknade bara ännu mer. Kunde nästan se snöflingor singla ner över Nilen utanför.

Fick instant influensa igår. Feber och tokont i halsen. Men idag bara lite smårisig. Tack tack. Sista dagen på kontoret 2006! Och se nu till att fixa det där med snön till på lördag.

Sjuka mänskliga behov, part 2

För första gången i mitt liv har jag nu också stoppat nejlikor i en apelsin. Someone stop me! Kanske kommer medicinen imorgon då det ska firas lucia med svenska barn. Det ryktas att de enda två barn som kan sjunga har fått förhinder. Och att de andra har övat in väldigt många sånger.

Mänskliga behov

Jag är ingen julälskare. Har normalt inga särskilda behov av julklappar, ankor eller grisar. Gillar att träffa min familj, men det kan lika gärna vara den 22a eller 27e över en macka. Men i år har jag drabbats. Kanske för att det är december men fortfarande lagom varmt och soligt. Gick förbi en blomsteraffär och fick ett infall. En halvtimme senare blev det jul i min hall. Det bästa jag gjort på länge. Blev plötsligt på kanonhumör och började knapra pepparkakor. Nu kommer jag att vara perfekt förberedd när jag landar i mörkret den 16e. Vi ses vid julbordet alla snälla barn!

Självcensur

Den här bloggen gör mig lite trött. Den är ju tänkt som ett sätt att hålla föräldrar och mostrar och andra uppdaterade och samtidigt uppfylla mina behov av att plita ner grejer som händer och sker. Men skriva om jobbet är klurigt. Jag jobbar för staten och staten försöker ha så goda relationer som möjligt med andra stater. Den som vill veta vad jag tycker om politik och religion och andra såna grejer får maila. Men det gör ju att det (här) ser ut som att jag är på semester hela tiden! Havet, öknen, pyramiderna och havet och öknen igen... Kan bara skriva om olika platser och vad man kan göra där eller hur det ser ut. Som nu till exempel. Kom hem från Jerusalem igår. Helt slut i huvet av alla tankar om konflikten, om gränsprocedurer, checkpoints, ortodoxa typer, strategier, rädsla, okunskap och annat. Men det får jag maila om.

I Jesu bakhasor, part 2

Jag skäms men erkänner. Jag har ingen aning om vad han gjorde där. Jag måste läsa på. Men han var där. Vid det döda havet. Jag var också där i veckan. Jag gick inte på vattnet, men jag guppade omkring lite i det och det kändes som att flyta lite ovanpå. Inte så religiös känsla, mest fysisk och saltslemmig. Provade leran också och blev mjuk som en rumpa. Eller så var det inbillning.

Om 50 år finns det inget vatten kvar i havet om utvecklingen fortsätter som den gör. Helt galet, det är ju ett helt hav! Nån måste fixa det här med vattnet i den här regionen.

Var egentligen på ett möte som råkade vara på ett hotell som råkade ligga nära havet, men som kunde ha varit var som helst. Kom fram till att de som ordnade mötet gör bra saker för pengarna och att de borde fortsätta med det.

Heter det förresten bakhasor? Gå någon i hasorna..? Trampa någon på hälarna, hänga i kjolarna...

Budord, part 1

Du skall någon gång då och då gå upp på ett högt berg mitt i natten och titta på världen uppifrån.

Fast det är väl budord sju eller så efter att vara god och inte döda eller ligga med grannen. Och man ska vara medveten om hälsoeffekterna. Efter en fyra-fem dagar kan man gå snyggt igen.

Är i Jordanien idag och har ägnat dagen åt att prata om gränsöverskridande vattenresurser. En intressant grej här. Det finns väldigt lite vatten och länderna som ska dela på det gillar inte varann från början. Inte perfekt utgångsläge.

Välkommen till Sinai

...och till Röda havet, hälsar den store chefen. Tack sa vi och tog en långhelg med snorkling och bergsbestigning. Kanske en av de mest absurda grejerna man kan hitta på; ägna natten åt att klättra upp på ett högt berg (Mt Sinai, där Moses tog emot budord på stentavlor säger de) och kolla soluppgången tillsammans med några hundra andra människor, de flesta väldigt religiösa, och sen knalla ner igen. Så här ett par dygn efteråt erkänner jag att det visserligen var en grym naturupplevelse. Men mina ben tycker inte det var värt det. Jag går fortfarande som om jag precis vaknat upp ur en 14 år lång koma. Hälften så långa muskler som vanligt och knän som viker sig bakåt.

Snorklingen var lika bra som vanligt i Röda havet och alla har varit snälla så nu ska jag väl fixa en dryg veckas megatjänsteresa utan problem.

Kläder

Två grejer om kläder:

1. Jag måste lära mig att människor inte har (det jag änsålänge uppfattar som) ålderdomliga kläder för att markera hur gammaldags eller religiösa de är. Mode är helt enkelt inte bara globalt hur gärna man än vill tro det. Programmet på den kuwaitiska TV-kanalen handlar om "digital advertising" och sänds på perfekt amerikansk engelska.

2. Det är skönt när det blir kallare och man inte behöver vara orolig att en förvirrad morgon upptäcka att man gått ut i shorts och linne eller på nåt annat sätt visar för mycket hud.

(Det jag kan bli mest stressad över är annars att det ska börja brinna på natten och jag ska behöva springa ut halvnaken. Undrar om brandkåren här har extrakläder för att skyla utebrända oklädda kvinnor...)

Vinter

Skitkallt! Sådärbara. Fyra grader i natt säger folk. Helt sjukt, i förrgår vid pyramiderna svettades jag så det nästan blev pinsamt. I morse ville jag ha vantar på väg till jobbet, men sånt har man inte här ju. Jävla ökenklimat. Eller jag menar kul, och intressant, med ökenklimat... (eller så är det för att slippa sånt här novemberväder som jag är här)

Siwa

Har haft några lediga dagar för att fira att Ramadan är slut. Körde Volvo med en chic danska och en galen maltes till Siwaoasen. Mitt i den libyska öknen (fast det ligger i Egypten). Sisådär en 80-90 mil från Kairo och väldigt långt från det mesta. Men väldigt nära öknen. Tror att öknen nog är mitt element. Blir harmonisk bara jag ser den på håll. Och lite religiös nästan av att åka och gå omkring i den. Perfekta färgkombinationer, vackert ljus, helt rent, varmt, mjuka linjer... Så imorse när jag gick till jobbet var alla jag mötte lite trevligare och vackrare än vanligt. Det här är ju ett bra land ändå.

Förutom sand kände vi på varma och kalla källor - från längelängesen och mitt i sanden barasådär. Om man badar blir man frisk från allt. Salta (vi snackar salta) sjöar och ett tjockt lager salt på marken där vattnet försvunnit. Jag smakade - salt! Dadel- och olivlundar (aah vad goda båda två!). Själva lilla Siwa stad med sina gamla lerhus och några (fler och fler) nybyggda hus (oftast små hotell, turisterna börjar droppa in) och alla män i galabeyyor (långa skjortor), men nästan inga kvinnor. Man ser dem ibland svepa förbi på åsnekärror, med svart tyg framför ansiktet och ett blått broderat skynke över resten av kroppen, annars är de mest inomhus. Sen ligger stället under havsytan och öknen har varit hav en gång, så mitt ute i sandhavet hittar man snäckor - några tusen år gamla antagligen. Sjukt...

Och nu tillbaka i det vanliga folkhavet med en dunk olivolja, en fin gammal matta, ett par tusenåriga snäckor och ett blått broderat skynke...

Tilläggsinformation för den som tycker att jag verkar ha det för bra:
Igår när jag kom hem efter sisådär en nio timmars resa med diet av kex, chips och vatten möttes jag av några små konstiga gråsvarta pellets på golvet i hallen och... tydliga svarta fotspår på mikroungnen och i brödkorgen och på diskstället. Jag har haft ett nytt husdjur på besök - en RÅTTA! Och nej, det var ingen mus, fotspåren är typ en centimeter breda! Förberedde mig på mardrömmar, men drömde bara om små små och ganska söta möss... Hjärnan är sjuk.

Finsaker

Någon regelrätt tillbakablick orkar jag inte med. Men några bra grejer kan jag lista.

Bra grejer här:

• Action; nytt ställe, mycket folk, instabil politik mm - garanti för att det händer grejer
• Kairo i ljummet kvällsljus - vackert! (ja, på riktigt, men det måste va kvällsljus)
• Jobbet - fan vad jag lär mig, prick hela tiden
• Arkitekturen - den gamla
• Haven - två att välja på, hur många har det?
• Min lägenhet - min borg
• Al Khatoun - skön konst-/inredningsaffär/-verkstad
• Torget utanför Al Khatoun - lugn spot mitt i medeltida marknadskaos
• Nilen - så brun, men så cool
• Pyramiderna och det andra grunket - har aldrig brytt mig om historia förr, men...
• Priser - nästan alltid max lagom
• Folk så klart
• Öknen - så jävla bara... mycket
• ...får fylla på efter hand

Bra grejer att längta efter:

• Natur! (gå i, lukta på, simma i, lyssna på, andas...)
• Nära och kära
• Gå klädd i linne (plagget, inte materialet)
• Eller varför inte bara klä av sig naken mitt i gatan (fråga inte, känns bara så ibland)
• Filmjölk, prästost, äppelmos...
• Vackra hus. Rena hus.
• "En bilfri dag"
• Yllemössa och halsduk
• Efterjobbetöl på Söder
• Tystnad
• Cykla
• men egentligen inte så mycket mer...

Pompa och ståt

För några timmar sedan var det prick ett år sen jag landade på Kairos flygplats och plockades upp av en kollega och en galet stressad chaufför (som ville hem och äta, hade missat iftar p g a mig). Kördes till ett murrigt hotell och var förvirrad ett par timmar innan jag fick meza-middag vid Nilstranden. Och på den vägen är det. Eller hur det nu är.

Galet länge sen och alldels nyss så klart. Några ton mer koll på den här världen men fattar fortfarande ingenting. Vill inte fatta ibland. Och är überförstående andra dagar. Har kanske världens bästa jobb - för just mig just nu - men världens konstigaste arbetsplats (ett kontor som är som hemma för 35 år sen, andra kontor i andra länder runtomkring och coola och knepiga människor, andra ställen än kontor där folk gör bra och dåliga intressanta saker, och så en del flygplatser).

Har inte firat jubileum hela dagen men ska innan jag somnar tänka ut några bra bloggvänliga tillbakablickar.

Skrämma skiten ur sig själv, lektion 1a

Kom just hem ifrån en middag där vi t ex pratat brandvarnare och risken för bränder i taskiga elsystem och folk vi känner som haft bränder i sina hus (inte så många trodde vi först, men sen kom vi på fler och fler).

Klev innanför dörren och möttes av en tydlig lukt av gas, men tänkte att det måste vara inbillning. Har inte använt spisen sen frukost och sen varit hemma och såsat hela dagen innan middagen... Kollade i köket och insåg att en platta stod och brann. Hoppla. Ska ha balkongdörren öppen en stund innan jag vågar somna.

För övrigt är det fortfarande så varmt att jag är svettig efter en promenad mitt i natten.

Olika

Kollade in Costa Brava i helgen. Perfekt kombo av hav och höga berg med utsikt över - hav och höga berg. Bilsemester är grejen. Tröttnar man åker man vidare bara.

Hotel Misty gick att boka på nätet - men namnet gav skumma vibbar. Vi chansade - för att upptäcka att man ska lita på sin intuition. Misty luktade mögel och skumrask. Och var dyrt som ett finställe. Hade jag sovit där ensam hade jag snott en kniv i köket och lagt under kudden. Ställen med namn som Hotel Playa Sol däremot, där kan man vara lugn. Bytte efter en natt.

Jobba på distans

Farao har tagit sin solbåt över havet för att kolla in morernas nordligare områden. Inte så många morer kvar vad jag kan se (kanske aldrig var så många här uppe, vad vet jag). Kanske några ättlingar som säljer kebab på La Caravana Shawarma och andra hål, annars mest katalaner. Väldigt nationalistiska sägs det, gillar antagligen inte oss araber.

Skönt att va i Europa en stund, skönt att vila lungorna, skönt med regn. Hösten light börjar komma. Imorgon drar vi norrut efter kusten och umgås med havet ett par dar. Shit, bra.

Måste jobba, verksamhetsplanerar på distans. bäöh...

Sound and light - som fan

Det finns olika sätt att kolla pyramider. Antingen åker man dit på dagen och umgås med amerikaner i för lite kläder, kameluthyrare med för lite hyfs, barn som säljer vykort, gubbar som säljer plastpyramider och plastkameler, unga coolkillar som säljer scheikhuvudschalar osv... och känner sig ändå som att man är mitt i öknen fast man är precis utanför Kairo och känner sig ändå som man åker tusen tusen år tillbaka i tiden. Skumt, men så är det.

Eller så åker man dit på kvällen. Och ser en sound and light show. Och blir som transporterad tillbaka till 80-talet. En bombastisk überbrittisk röst berättar om faraoniska storverk varvat med bombastiska trummor och discobelysta pyramider. Tutankhamons ansikte projicerat på Sfinxen. "History fears time. Time fears the pyramids! (bom-bom-bom-bom-trumma)" och andra visdomar. Well well, det är sånt man kan göra när ens kollegor kommer på besök och man vill få dem att tro att man är en ytlig människa utan smak och stil. Varför man nu vill det.

För övrigt är det fortfarande väldigt varmt. Sisådär uppåt 40 i veckan som gick. Borde börja svalna och bli höst. Längtar efter ylle och att sova utan air condition.