Toa eller inte toa

Häromdagen var vi inne på det här fina sjukhuset. Det är dit vi ska om något skulle hända oss - närmaste tiden eller senare. Det är utnämnt till världsarv och alltså jättecoolt och dessutom nästan granne till oss. Det största modernistiska byggnadsprojektet i stan säger de, och då snackar vi alltså samma område som Sagrada familia... Vet inte vad som är "störst" - en jättehög kyrka som byggts i snart 130 år, eller ett galet sjukhus som täcker nio kvarter?

Nu har man precis byggt till sjukhuset med en sprillans ny del. Det var där vi var. Den var jätte-hi tech, man behövde inte ens fundera på om man var på väg på toa eller inte:

I brist på Beijing

...dög det bra med en söndagseftermiddag vid vår egen OS-bassäng. 15 år senare. Lite medtagen, men ganska Riefenstahl-cool ändå.

Klockan 13.30 den 5 augusti 2008

Fast det gjorde ju ingenting. I Barcelona är det sommar minst en månad till. Nu ska jag se fram emot en skön höstig höst i Stockholm. Men först lite ljuspunderi och bad och svett och... ja, en del plugg var det visst tänkt också. Förtränger det så länge.

Klockan 07.45 den 5 augusti 2008

Så kan det gå när man hoppas på lite svensk sommar under en blixtvisit...

Var bor jag egentligen? Märks det?

Inser att jag sällan skriver om Barcelona, Katalonien, Spanien... Antagligen för att jag så sällan har så många särskilt katalanska upplevelser i och med min underliga hemifrånjobbartillvaro. Ska försöka bättra mig. Går ut lite svagt med väder och språk - två klassiker jag behärskar (som bloggämnen, inget annat).

OK, väder först. Det verkar snackas i Sverige (på nyheterna, eller var?! Och varför?) om att det är snorvarmt i Spanien just nu. Folk ringer och skriver och frågar hur vi har det, om vi står ut. Min gissning är att det måste gälla södra Spanien, för här är det väl mellan 25 och 30 grader och känns ganska normalvarmt. För tjejen som ibland fortfarande tror att hon bor i Kairo känns det som en ganska mild sommar. Vi har dessutom AC hemma, så var lugna, vi klarar oss. Fint t o m. Har upptäckt att min trivselgräns går vid 26 grader inne. Då bryter svetten fram på överläppen och det är dags att slå på ACn. Efter en normalsval natt brukar det inträffa nån gång efter lunch. Idag började jag svettas vid tio och undrade om jag fått feber. Insåg efter en check att det var 29 grader inne. Så idag ska jag kanske inte gå ut alls, det verkar onödigt.

Och sen min språkutveckling då, den eviga, men ytterst långsamma (och långtråkiga) följetången. Även den påverkas ju gravt (och inte positivt) av mitt hemarbetarliv. Men idag har jag t ex lyckats boka hotell för helgen i Llafranc, Costa Brava, på spanska. Låter kanske inte så lurigt, och det var det väl inte hellere, men tyder i alla fall på att folk kan fatta vad jag säger och att jag klarar av att fatta vad de säger. Även formella detaljer och på telefon. Tidigare har telefonträningen begränsats till några telefonförsäljare i veckan, men det går ganska snabbt att lära sig säga "Nej tack, vi vill inte byta internetleverantör", så jag är tacksam för alla nya utmaningar. Gillar t ex när vårdcentralen ringer och har fått något om bakfoten som man faktiskt måste förklara. Har hittills inte misslyckats. Känns fint. Måste fortfarande slipa verbformerna hårt, men vaffan det kommer väl.

Det var riktig KONST

Vi skulle ha snott med oss väggen och satt in den på banken. Shepard Fairley heter han visst. Och är en legend. Så lite man vet.

All barn räddade, tack för mig

Fem månader har snart gått - ungefär lika fort som fem korta månader brukar. Antar jag. Men det har känts fort och kort. Om jag väljer att ta ut den där semesterveckan jag har på slutet, är det prick just nu en vecka och 1,5 dagar kvar innan jag ska ha avslutat påverkansstrategin, den tematiska utvecklingsplanen och webbkartläggningen och uppföljningen av konsultationen om barns utbildning i konflikter. Ja, påettungefär då. Allt ska inte vara prick klart, bara klart att överlämna till nästa som en fin stafettpinne. Men i alla fall, tid går som bekant fortare än någon människa kan tro. Alltid. Om nån missat det.

Och hur har det varit då? Att jobba på distans? Sisådär får man väl säga. Föredrar absolut att ha kollegorna omkring mig istället för på telefonlångtbort tjatavstånd. Men ja, jättelyxigt att kunna jobba fast man envisas med att bo i ett land där de pratar ett så svårt språk. Att återkomma till en gammal arbetsplats man tidigare lämnat? Jorå, helt ok, åtminstone för en lagom begränsad period. Samma intelligenta och även socialt begåvade människor, och samma viktiga, men för mig rätt utslitna, frågor att bita i. Att få jobba med helt nya saker på den gamla arbetsplatsen? Jo tack, perfekt att lägga på ett nytt och fräscht "kommunikationsfilter" på de gamla bekanta frågorna. Hanterbart, men utvecklande, jojo, fint som snus faktiskt. Och som bonus en liten kommunikationsrelaterad merit på CVn. Kanske går det faktiskt att byta bana inom banan så småningom. Vi får väl se. Nästa steg står skrivet på en stjärna väldigt långt bort.

Sönder, paj, trasigt, borta...

Det är visst en sån period nu. Först la jag ifrån mig mina bästa, skönaste (och rätt dyra faktiskt) solglasögon någonstans, troligen bland kycklingarna på Vivo Skanstull. Sen var det dags att träffa en död mus på golvet i sommarstugan. Han hade ätit ihjäl sig på min bästa skönaste morgonrock (se bild) som jag haft sedan 12-årsåldern minst. Stl 163 centilong (-lång?) om jag inte minns fel, men når fortfarande till tårna på mig. Med huva och knappar. Tusen gånger bättre än alla omlottjox som aldrig sitter skönt. Tror det får bli lappning och lagning efter tvätten, man kan inte slänga antika klenoder.

Sen var det dags för kaffekrasch. Fick en Bodum pressbryggare (6 koppar) i 20-årspresent av mina nyfunna Uppsalavänner för ja, 15 år sen blir det väl. Har använt den jämt, och skaffat mig en liten 2-koppars också, då har man allt man behöver. Den har fått bytas ut säkert tre-fyra gånger medan den stora klarat alla prövningar genom åren. Hittills. Råkade precis bara snudda den med ett glasfat och... klirr. Det var lite som att förlora nåt levande (nåväl, kanske ett marsvin). Efter 15 år. Och i morse hände exakt samma sak med den fantastiska mjölkskummaren. I'm cursed! Bodum är inte längre mina vänner. Vågar jag köpa nya, eller ska jag se det som ett tecken? Inget mera kaffe, bara örtte? Bli sydeuropé nån gång och kör bara mockabryggare? Eller, sluta försöka göra sju saker samtdigt - fokusera!?

Vad är vad?

Den här boken har jag just läst ut. Den är skriven av en gammal vit amerikan men beskriver i jag-form den jobbigt verkliga historien om en ung sudanes som flyr från inbördeskriget. De erkänner att lite fiction fått läggas till för att få rätt effekt - att lära mig om Sudan och göra mig lagom arg för att "göra något" - men man vet inte exakt var fictionsnuttarna lagts in. Lite scary eftersom man snart uppfattar det precis som verkliga livet och inget annat, men väldigt effektivt för syftet. Just det ska jag skriva nån sorts uppsats om på min kurs (där jag om nåt år ska bli mästare, master, i "communication for development"). Hur funkar det att förmedla sanningen med hjälp av sanningen och lite hittapå? Det är rätt kul att plugga när man får fundera på sånt. Och jag kan ganska mycket om Sudan nu, jämfört med förut. Inbillar jag mig.

För övrigt är det varmt och klibbigt och snart ska det badas. Vamos a la playa o-o-o-oo!

Den där filmen om tanter i stan

Det var som man kunde gissa skit. Provocerande dåligt skit till och med. Pinsamt sponsrat, toklångt, prutthumoristiskt, stereotypt skit. Och jaja, som sagt, det kunde man väl lista ut. Och jag känner mig inte som mittimålgruppen, så fine. Men jag undrar ändå vem som är målgruppen. Egentligen. Som svensk 60-70-80-talist med polarn-och-pyret-rediga värderingar måste man väl känna sig lite fjärran från de där skorna, även om man råkar va mycket glammigare än jag? Kanske är det för de små modebloggarna? Som är hälften så gamla som huvudpersonerna? Skulle inte tro det. Återstår kvinnor i mogen ålder från en helt annan plats på jorden, men som ändå inte hunnit upptäcka världen utanför shoppingkassen, prinsessmyten, prinsmyten också för den delen, ja och allt det där andra ytliga som alla kan räkna upp lika bra som jag... men finns de? Ja, tydligen. Tur det finns så mycket andra bra NY-filmer.

Förresten vet jag att det finns kloka fina människor, med lika rediga värderingar, som faktiskt gillat den. Det måste ha nåt att göra med samma magi som antagligen skulle få mig att gilla vilket försök som helst att göra en lång-Sopranos...

Campeones

Det är praktiskt att känna sig hemma på flera ställen. När inte Vi1 tog oss så långt kunde Vi2 istället gå hela vägen och vinna! Grattis till oss och till dom. Efter 44 års väntan är till och med (i alla fall en del av) katalanerna glada över att vara spaniorer för en dag.

Eftersom jag kom direkt från Sverige med en försenad flight och två tunga resväskor var det taxi som gällde efter att ha sett matchen på en trottoarbar. Fel kväll att leta taxi så klart, men till slut fick jag åka med killen som förklarade att han inte var intresserad av fotboll, eftersom han var anarkist och inte trodde på auktoriteter, varken kungar, gudar eller stater - alltså är landslag också ointressanta, så det så. Efter en stund, efter att ha klargjort flera gånger att Catalunya no es España ("fast det är ett skämt"...), kröp det fram att han nog ändå mest jobbade för att han behövde pengar... Själv var jag mest stolt över att vi överhuvud taget förde ett samtal och att jag förstod ungefär hälften av det han sa.

Same same

Det är lite töntigt att raljera över hantverkare, jag vet. Men det är ju också ett speciellt släkte. Faktiskt. Även här visar det sig. Lite samma som hemma - de börjar t ex tidigare än de flesta andra. Vaknade i morse av en slagborr i örat. När de väl kunde vara säkra på att alla i huset vaknat, gick det två timmar innan nästa borrattack. Kanske lunchpaus? Nej, måste varit frukost, det här är ändå Spanien. Hit skulle de komma 11.30, men lite oväntat ringer det på dörren redan kl 11. Jag som jobbar från köksbordet hade inte hunnit tänka tanken varken på att klä på mig något annat än morgonrock, eller städa undan äggskalen efter frukosten, så de fick vänta en panikminut utanför dörren. Det hade de råd med. De var tre stycken. Det enda jag visste innan var att de skulle fixa något på balkongen som inte var i sin ordning. Det visade sig att de skulle borra sex stycken hål och skruva i lika många skruvar i hålen. De var tre stycken, och det tog en bra stund. Hej och hå. Byggbranchen sägs ha varit motorn i det enorma ekonomiska lyftet här de senaste åren. Man undrar lite. Bubbla, bubbla, bubbla... Senaste året har visst lägenhetspriserna i Barcelona sjunkit med 10%. Det pyyyser...

Finally!

Grattis Barack Hussein Obama. Det var väl på tiden att det blev en persons ansvar att bråka med McCain. Nån mer än jag som slutat läsa när rubrikerna innehållit orden primärval, Clinton eller Obama? Fram till nu då. Det är ju nu det börjar. Det som spelar nån roll.

Och ja, jag vet att Clinton inte erkänt sig slagen än, men det är hon väl ändå va, va, va...

En tisdag i juni - kepsen är borta

Även på min präktiga arbetsplats finns det folk med humor. När värmen kommer då spritter det till.

--------------

Från: Yyyy Yyyyyyyy
Skickat: ti 2008-06-03 10:00
Till: Xxxxx X Xxxxxx; Reception; Internationella Programmet

Ämne: SV: Min keps är borta!

Jag tyckte jag såg avgående fru ordförande smita ut genom bakdörren efter årsmötet iklädd Xxxxxs keps, barnkonventionen under armen och en Rädda Barnen-bössa i högsta hugg.

Kan vara värt att kolla upp.

--------------
Från: Nnnnnn Nnnnnnn
Skickat: ti 2008-06-03 10:00
Till: Xxxxx X Xxxxxx; Reception; Internationella Programmet
Ämne: SV: Min keps är borta!

Hej Xxxxx!

Den kanske sitter på huve't!? Har du tittat under armen!?

med varma hälsningar

Nnnnnnn
-----------
Från: Xxxxx X Xxxxxx
Skickat: ti 2008-06-03 09:52
Till: Reception; Internationella Programmet
Ämne: Min keps är borta!

I går försvann min RB-keps efter lunch. Den var beige med logo på. Fattar inte vart den tog vägen. Något tips?

Xxxxx X
Internationella programmet

Glöm aldrig Arla-haren

Det finns humor som åldras lite knackigt. Det mesta som är roligt idag är tråkigt om fem år. Så finns det humor som (känns det som) aldrig dör. Som kanske åldras, men som åtminstone är lika bra, och kanske t o m förädlas. Om man råkar tillhöra mittiprick-målgruppen. Max Andersson är underbar. Och Arlaharen är fortfarande sjukt kul. Tycker jag. I alla fall. Jag tycker ju också om mjölk. Både varm och kall och med semla, hallon eller kaffe.

Varför är det förresten så ont om hallon i Katalonien? Lyx-Farao börjar snart tröttna(!) på jordgubbar.

(Hoppas Max tycker det är ok att jag lånar hans hare. Annars får han säga till.)

Appropå Beirut

...och Jag tror det när jag ser det (nedan), M är klok igen.

Dagens prognos - som vanligt

Inte för att jag själv tycker att det är särskilt jobbigt eller så. Skugga är underskattat bara det är ok varmt. Men för dem som av nån anledning skulle gå omkring med nån sorts avundsjuka. Det har varit så här i tre veckor snart. Mulet, grått, regnigt. Men ok varmt dårå.

Och så New York då

Vi gjorde det mesta man ska och tusen saker till. Det var toppen. Vädret var som om vi hittat på det själva. Alla träd blommade och doftade, folk gifte sig och minglade och lunchade och solade i parkerna. Vi borde aldrig ha gett oss på projektet Empire state building, men det gjorde vi. (Tusen timmars kö och när vi kom upp hade det blivit dimma. Scam, scam, scam!) Jag köpte till slut en ny kamera (Det var nära ögat. Alla som säljer kameror verkar vara judar, och de tar visst ledigt prick hela just den veckan vi var där för nåt som på engelska heter "passover" och verkar religiöst och viktigt. Hittade till slut en sekulariserad och proppfull butik - tack Gud!) och blev väldigt glad. Bilder finns här. Tyvärr inte från den coolaste utställningen med kinesen på Guggenheim: Cai Guo-Qiang. Gjorde ett försök att smygfota de nio låtsasexploderande bilarna, men fick bassning.

Min brorsa Röd

Och inte nog med att han kan göra barn, min förträfflige bror. Han kan göra musik också. "Världens vanligaste man" är inte så vanlig ändå. Han är en superbrolla. Lyssna!

Hej och välkommen!

Tiden flyger och grejer händer. Först och störst hittills: Pluttens landning på jorden. Jag har blivit faster. Fått en brorson. Ojojoj. Och en bedårande sådan så klart, fattas väl annat. Hade sån tur att jag var i stan när han kom, så jag har fått hålla de små fingrarna och trösta och leka trygg fastertant. Lite läskigt och väldigt fint.