Polen

Kom till Stockholm härom natten och förväntade mig den gamla vanliga känslan av civilisationens vagga. Eller åtminstone högborg. (Vaggan har jag väl just lämnat om man ska va petig.) Fräscha tjejer (och killar) på fräscha uteserveringar (ja, det var varmt sist jag var här) och så mycket trendriktighet och disajn att man blir orolig. Men Stockholm city en lördagnatt i december en vinter utan snö ser ut som Polen -87. Och ännu värre, folk ser ut som Polen -87. Vet inte om det är vintertröttheten eller modet. Rädd att det är båda. Det är inte fräscht. Och då kommer jag ändå från världen där glitter och paljetter har evig status och skyhöga klackar bara är normalt och kvinnligt. Vet inte vart jag vill komma, får antagligen bara konstatera att jag är hopplöst efter och nog måste flytta till Småland och börja växtfärga garn.

Behov, part 3

Glögg, sjungande barn, svennar i röda tröjor, pyttesmå torra lussebullar och pepparkakor. Tåget var långt och barnen väldigt små, därav min totala tolerans för bristande röstresurser och synkning. Julehjärtat mjuknade bara ännu mer. Kunde nästan se snöflingor singla ner över Nilen utanför.

Fick instant influensa igår. Feber och tokont i halsen. Men idag bara lite smårisig. Tack tack. Sista dagen på kontoret 2006! Och se nu till att fixa det där med snön till på lördag.

Sjuka mänskliga behov, part 2

För första gången i mitt liv har jag nu också stoppat nejlikor i en apelsin. Someone stop me! Kanske kommer medicinen imorgon då det ska firas lucia med svenska barn. Det ryktas att de enda två barn som kan sjunga har fått förhinder. Och att de andra har övat in väldigt många sånger.

Mänskliga behov

Jag är ingen julälskare. Har normalt inga särskilda behov av julklappar, ankor eller grisar. Gillar att träffa min familj, men det kan lika gärna vara den 22a eller 27e över en macka. Men i år har jag drabbats. Kanske för att det är december men fortfarande lagom varmt och soligt. Gick förbi en blomsteraffär och fick ett infall. En halvtimme senare blev det jul i min hall. Det bästa jag gjort på länge. Blev plötsligt på kanonhumör och började knapra pepparkakor. Nu kommer jag att vara perfekt förberedd när jag landar i mörkret den 16e. Vi ses vid julbordet alla snälla barn!

Självcensur

Den här bloggen gör mig lite trött. Den är ju tänkt som ett sätt att hålla föräldrar och mostrar och andra uppdaterade och samtidigt uppfylla mina behov av att plita ner grejer som händer och sker. Men skriva om jobbet är klurigt. Jag jobbar för staten och staten försöker ha så goda relationer som möjligt med andra stater. Den som vill veta vad jag tycker om politik och religion och andra såna grejer får maila. Men det gör ju att det (här) ser ut som att jag är på semester hela tiden! Havet, öknen, pyramiderna och havet och öknen igen... Kan bara skriva om olika platser och vad man kan göra där eller hur det ser ut. Som nu till exempel. Kom hem från Jerusalem igår. Helt slut i huvet av alla tankar om konflikten, om gränsprocedurer, checkpoints, ortodoxa typer, strategier, rädsla, okunskap och annat. Men det får jag maila om.