Var 23e sekund - plopp plopp

För ett par månader sedan ringde det på dörren. Det var den senaste egyptiska folkräkningen. Jag fick berätta vad jag jobbar med, att jag inte är gift (fast jag ljuger om det ibland, t ex för min hyresvärd som föreslog att jag skulle gifta mig med hans son) och vad min farfar hette och nu är jag medräknad i den officiella statistiken. Känns coolt på nåt sätt. Den officiella statistiken över 76,5 miljoner människor, varav minst 18 miljoner bor i min stad. Om man tänker på att varje människa som är räknad ska ha råkat vara hemma när det ringer på dörren för att bli personligen kartlagd, kan man gissa att det är några fler än de officiella miljonerna...

Trots att de påstår att ekonomin går bättre än någonsin fortsätter alla miljonerna att skaffa barn. Inte lika många per person som förr men fortfarande tillräckligt för att ploppa ut en unge var 23e sekund. Man hör nästan ploppandet om man sätter örat mot Nilstranden. Befolkningen har dubblats på 30 år, och ändå verkar folk inte ha mer än 2 barn i genomsnitt. Ursäkta, men hur gick det till?

Ung och frisk

Det är bra om folk som bestämmer har i alla fall lite lite koll på hur annat folk tänker och lever och så, t ex andra kön, andra åldar, inkomster, andra människor helt enkelt. Jag tror de bestämmer bättre då.

Förra veckan hade några chefer från andra kontor i andra fattiga länder möte här. Jag fick vara med på ett hörn eftersom det råkade vara här. En av dem ville vara lite vänlig och samtala med mig vid lunchen. Hon kisade över glasögonen och kläckte; "jaha, hur är det, är det lätt att träffa andra ungdomar här i Egypten?" Ur mig kom ett attackskratt som jag inte var beredd på. Alls. Försökte förklara; "flåt, jag reagerade bara på ordet ungdomar..." Hon verkade inte koppla. Gah, jobbig tystnad. Jag blev tvungen att prata lite med killen på andra sidan - praktikant på stället och i lagom ungdomsålder.

tillägg: Blev förresten även nyligen kallad "frisk fläkt" av en person i liknande position.

Busy med vardag

Hade lite paus för att... ja, kanske jobba lite och jobbresa lite, ha lite kärleksbesök och mycket jobbesök och gå på möten och maila och... ja, ha vardag. Skönt och bra mest. Lite av det som varit, förutom att vi varit vid havet två gånger, men de bilderna ser ut mest som vanligt.

Ja, prick allt faktiskt. Mina favvoskyltar. Sitter lite överallt och jag vill så gärna veta vad folk säljer.

Solnedgång, jag vet. Det händer varje kväll och sisådär en miljard människor har försökt och misslyckats avbilda känslan man får, t ex när man åker efter Nilen i en taxi med habibipop på högsta men ändå överröstas av tusen tutor och upptäcker att ett kvarts varvs nackvrid bakåt är det en neonorange boll på väg ner med en speed snabbare än mitt egyptiska bredband. Var bara tvungen.

Återigen tvungen. En lång och väldigt skön kväll som började med spa-relax med Nilutsikt och slutade med glamour på den snurrande restaurangen på 41 våningen. (Smet in med jeans trots att de ringt och påminnt om dress coden - "no jeans on gentlemen, no casual clothes, no children under 12". Måste sett så coola ut att de inte ville kasta ut oss). Som en födelsedag i efterskott, väldigt najs.

Båten

Här är den. BÅTEN. Den var lite mindre än man kan tro. Men rätt tuff. Som båt, inte på nån annan skala, men som båt. Slängde ur mig att det vore roligare att testa att segla på riktigt. Och fick veta att de behövde två nya besättningsmän för den sista rutten via Nice och hem. Bara att mönstra på! Hade ju varit SÅ skönt att bara göra. Ringa nån chef på en knastrig telefonlinje och skrika nåt om lite ändrade planer bara och ringer om två å en halv vecka då vi är framme i Nice och hoppas det är ok, jag har ju ändå ingen vidare viktig funktion på vårt kontor... Men man är ju luthersk. Och kanske sjösjuk också, vem vet, på stora havet.

Gillar i vanliga fall inte Alexandria så värst. Trist och lite konservativt och liksom ingenstans att hänga runt och känna in bara. Men den här gången var känslan slightly bättre. Havet var snyggt och skummigt och folk såg snälla ut. Och var säkert det också. Men skönt att vara hemma också. Gonatt.

Yes!

Ibland dimper det in olika containrar (-ers?) med olika grejer till Egypten. Sen dyker grejerna upp i olika affärer där man kan handla dem. Efter nån vecka är de borta och man vet aldrig när de kan dyka upp igen. Väldigt spännande. Kan vara olika ostar - Philadelfia, Brie (riktig, inte sån konserverad som smakar unk och alltid finns), olika goda kex och kakor (Annas pepparkakor! I mars...), tyskt böd (konstigt torrt knäcke och sånt där håller-för-evigt-rågbröd), svindyra flingor och annat.

Dagens fynd - både en bra avocado (Omöjligt annars. De går från omogna till torkade utan att bli ätliga imellan) och surt godis! Blev lyckligast över avokadon, men är redan beroende av godiset. Ha-ri-bo, Ha-ri-bo!

Imorgon en sväng till Alexandria för olika möten och antagligen en koll på BÅTEN - ostindiefararen Götheborg, vars besök antagligen förberetts under ett halvår eller så. Den är här i två dagar... Ibland, men bara lite lite ibland, undrar jag lite lite hur andra människor arbetar. Bara ibland. Nu ska jag sluta undra.