16 again

Har äntligen fått tonårssova idag, fram till runt 12. Och inte för att det blev särskilt sent igår, utan bara för att jag antagligen börjar släppa grepp och fokus efter våren och ha semester. Tjoho, fast på måndag ska det jobbas igen. Två veckor bara dock, sen riktig, lång, semester. I Sverige.

Idag är det varmt igen, och inte värst mulet. Borde hinna till stranden innan det blir kväll. Kanske somna lite igen. Bara ingen snor min väska. Får ha den som kudde.

Har varit en bra semestervecka hittills. Bara lite rastlös ibland, annars perfekt kombo av kaffe/bok på torg och i park, stadsäventyr, hemmahäng, midsommarfirande på innerstadsterrass med hela Ikea-kitet (minst fyra sorters sill, Leksandsknäcke, brännvinsost osv) och blandade svenska snapsar transporterade via Kairo (för snart två år sen, det blev aldrig varken jul- eller midsommarfest där) och Marocko (förra veckan). Vad gör man inte för lite hemlängtan. Eftersom katalanerna firar nåt San Juan-kalas samtidigt fick vi kaka med pinjenötter och anissmak också. Inte riktigt som jordgubbar, men det dög. Förresten är det tydligen gammal San Juan-tradition att samla ihop gamla möbler på gatan och bränna upp dem (ut med det gamla, in med solen och det nya eller nåt). Upptäckte dagen efter att kvarterets sopcontainrar (i plast) hade brunnit hej vilt. Lagom nära husväggar och annat spännande...

Annars har vi köpt en ny tuff mattsvart vespahjälm till mig (skulle visat på bild om jag haft kamerasladden), eftersom den gamla har kommit bort. Känner mig väldigt snygg och funderar på om det är lite synd eller bra att jag inte har långt hår som kan fladdra i vinden.

Lite mer på eldtemat då. Igår brann det i mitt grannhus på Långholmsgatan. Ett solarium exploderade visst, och under ganska lång tid var det 'risk för spridning' och jag höll koll på distans och funderade över vilka grejer man egentligen absolut måste bevara för framtiden. Kom som vanligt fram till att det egentligen bara är foton som inte går att köpa nya.

Sådärja

Nu har jag ätit en så fin gul och röd sallad (majs, paprika, tomat, rädisor, melon (japp, jag är FÖR frukt-i-mat) manchego-ost, och lite grön brommasallad) och snart också fått i mig ännu en kopp snabbkaffe (i min nya fina mugg med en hjort i skymning på) och en finfin flan de huevo i plastkopp - så nu kan jag snart börja va som vanligt igen och skriva lite då och då. Har tagit några dagar att återhämta sig, men tror det är på g. Men eftersom jag är i Barcelona (femte landet denna månad, därav utmattningen. låter ballt, men man föredrar att sprida ut resorna lite mer, jag lovar) tänkte jag se till att komma utanför lägenheten idag och t ex bränna av en utställning eller så. Hade egentligen tänkt stranden, men det är mulet. Kanske blir det bara kaffe på fik på torg och en bok, men ut ska jag. Bannemig. Så det får bli sen jag blir som vanligt. Sen ska jag berätta om senaste månaden. Eller förresten, det går bra nu. Jobba-jobba-joobba. Bara på olika ställen.

Har glömt sladden mellan kameran och datorn, så några bilder - från till exempel Marocko - blir det inte förrän senare. Men Marocko gav mersmak, vill se mer. Kanske ska man ha ett hus i Rabat när man blir stor, där var det snyggt.

Hålet i tiden

Ok, har alltså skrivit om det förut. Egyptens vackraste och mest karibiska strand. Vit sand, turkost vatten. Och ett regeringsägt gammalt skrutthotell utan marknadsföringsstrategier. Kan inte bli bättre. Inget folk och inga affärer och bara en restaurang med rätt sunkig mat. Till frukosten får man en portionspåse Nescafé och inte mer, annars får man betala extra. Charmigt. Den dag jag får nog av allt och måste isolera mig och skriva en bok i ett par månader, då blir det nog här.

Stället kan bjuda på drama också. Det vackra havet kan bjuda på storm och stora starka vågor. Och öknen en bit åt sydväst hjälper till bäst den kan. När vi var där för snart två veckor sen fick vi en dag fantastiskt karibiskt väder och en dag - khamseen. Sandstorm. Förutom att vi inte fick bada mer fick vi inte heller lämna hotellet. Alla gäster fick vänta i lobbyn på obestämd tid tills 'the management' tyckte att det var säkert nog att köra bil igen. Vägen till Kairo var stängd på grund av sanden, men det gick att köra via Alexandria och sen gick allt som en dans och inge drama så långt ögat kunde se. Hemma safe and sound, men med sand i näsa, öron, lungor och navel.