Det är praktiskt att känna sig hemma på flera ställen. När inte Vi1 tog oss så långt kunde Vi2 istället gå hela vägen och vinna! Grattis till oss och till dom. Efter 44 års väntan är till och med (i alla fall en del av) katalanerna glada över att vara spaniorer för en dag.Eftersom jag kom direkt från Sverige med en försenad flight och två tunga resväskor var det taxi som gällde efter att ha sett matchen på en trottoarbar. Fel kväll att leta taxi så klart, men till slut fick jag åka med killen som förklarade att han inte var intresserad av fotboll, eftersom han var anarkist och inte trodde på auktoriteter, varken kungar, gudar eller stater - alltså är landslag också ointressanta, så det så. Efter en stund, efter att ha klargjort flera gånger att Catalunya no es España ("fast det är ett skämt"...), kröp det fram att han nog ändå mest jobbade för att han behövde pengar... Själv var jag mest stolt över att vi överhuvud taget förde ett samtal och att jag förstod ungefär hälften av det han sa.
Även på min präktiga arbetsplats finns det folk med humor. När värmen kommer då spritter det till.
Det finns humor som åldras lite knackigt. Det mesta som är roligt idag är tråkigt om fem år. Så finns det humor som (känns det som) aldrig dör. Som kanske åldras, men som åtminstone är lika bra, och kanske t o m förädlas. Om man råkar tillhöra mittiprick-målgruppen. Max Andersson är underbar. Och Arlaharen är fortfarande sjukt kul. Tycker jag. I alla fall. Jag tycker ju också om mjölk. Både varm och kall och med semla, hallon eller kaffe.
Inlägg
