Vi är så lyckliga!

Jorå, nu är det bevisat. Åtminstone trea i världen bland dem som bor i stora städer. Nu ska jag ut och lyckla mig på stan. Lyckla och reklamera den där väskan till barnvagnen (darn, vardagen finns mitt ibland oss ändå). Kanske lyckla oss ner mot stranden så småningom. Kanske nästan två månader kvar av möjliga sköna stranddagar. Klart man blir lycklig.

Ali

För en gammal ex-Kairobo är det rätt kul att det finns en gata i Barcelona som heter Ali-Bei. Alltså Herr Ali på egyptisk arabiska. Bei är ett extremt typiskt egyptiskt tilltalsord och bara att se skylten får mig att bli lite nostalgisk. Cirkeln är sluten liksom.

Nya parker och en feministpark

Jag vet ingenting om Flora Tristán förutom det som står på skylten här, men man blir ju nyfiken när någon döper en park efter en fransk feministisk ideolog och facklig pionjär (ungefär så står det om ni inte har så skarpa ögon alt förstoringsglas) från 1800-talet. Ska kolla Wikipedia bums. Parken är alldeles ny och ett resultat av Barcelona stads supersympatiska projekt att återskapa (en del av) de parker som enligt en ursprungsambition skulle finnas i alla kvarter i vår del av staden. Numera är det kontor eller parkeringar i de flesta. Kvarteren är alltså kvadratiska och "ihåliga" och passar perfekt för en lagom stor park eller innergård som vi hade kallat det i Sverige. Fast här ska de vara öppna för alla är det tänkt. Heja kommunen!

Förresten, ni ser väl att parken på bilden inte bara är feministisk, den är ekologisk också. Det är solpaneler ovanför murgrönan. Bra tänkt, mer sånt.

Nytt bo

Jag har varit tyst ett tag. Har varit i Sverige en stund, haft pappa på besök, och så blev det ett litet vakum i väntan på Underskriften. Det tog ett tag, men nu sitter den där på kontraktet. (Hoppas jag. Har själv inte skrivit en bokstav. Är liksom inte godkänd. Har ju inget spanskt jobb och inga spanska pengar på papper, så jag får bara vara medboende hemmafru. Hujedamig). Det känns som en stor utandning. Lite antiklimax nästan, för trots allt är den ganska liten och ganska dyr. Men ändå - fy fan vad skönt det är! Hur liten och dyr den än är så är det bara vi som ska bo där (inga andra och inga andras tusen kompisar och inga andras gamla äckliga disk) och dessutom är den ganska fin och helt ny.

Om man letar bo i Barcelona kan man välja mellan ett par olika kategorier. Alla är dyra om de inte ligger så långt ut att det blir i en annan stad. Men sen finns det kategorin charmiga gamla lägenheter med högt i tak och krumelurer överallt som ligger i kvarter med smala krokiga gränder och tvätten som lady-och-lufsen-hänger från balkongerna och det drar från alla fönster och dörrar och är skitkallt på vintern och skitvarmt på sommaren och man hör varenda viskning över hela kvarteret. Sen finns det vår kategori. Den man väljer om man bott charmigt ett tag och inte har råd att välja totalrenoverat i charmigt gammalt hus. Då blir det nybyggt. Vårt nya hus ser ut som om man tvättat Hammarby sjöstad lite för varmt. Vitt, ljust, kalt, stor balkong, öppet kök osv. Fast lite mindre då. En trea intryckt på 60 kvadrat blev det. Med utsikt mot världens sjukaste kyrka, Sagrada familia. Risken finns att vi drömmer mardrömmar om den inom några månader.

Framme. Hemma?

Ett djupt andetag och en lång promenad. Så börjar det sjunka in att det inte ska flyttas så mycket mer nu. I alla fall inte förrän vi hittar den där lägenheten. Där där vi ska bo egentligen. (Här är det konstant temporärt, men ändå ett hem tills vidare.)

Är alltså i Barcelona nu. Landade igår kväll och har hunnit gå på ett sånt där nivåplaceringstest för min spanskakurs och vandrat den där promenaden och kännt in lite. Det känns asbra. Är helt slut efter de senaste veckornas hysteri - flytt från Kairo via Stockholm och en lägenhetsrenovering till Barcelona, på mindre än två veckor - men ändå känns det asbra. Universitetet är jättefint och jättegammalt (kanske får man läsa i nån barack utanför stan när man är lågstatusspråkstudent i 'spanska för invandrare', men i alla fall, man hör dit), det är sommar säkert minst en månad till (perfekt - jag har frusit så i Sverige, alla jackorna ligger i flyttlasset), och framförallt - det ska vara lugnt. Filbunke. Efter de senaste två årens massiva duktighet känns det som det allra ljuvaste livet att inte ha mer planer än att studera lite ett tag.

Imorgon drar vi på långhelg till Mallis (jepp!) för att ta det ännu mer filbunke.