Ching chang kinajävlaspråk

Förlåt alla kineser, men idag får ert språk stå som symbol för allt som är svårt. Idag är jag deprimerad. Antagligen är det så det funkar, att vissa dagar är det bara kört. Men vad f... idag fattade jag inte ett ord av vad läraren sa. Jag menar jag fattade inte vad hon förklarade, men jag fattade inte heller vad hon pratade om, alltså nada (ett bra ord att kunna; no se nada, comprendo nada, nada mas, por favor! etc...). Fick lova att köpa en extra övningsbok på hemvägen för att intala mig att det finns nån sorts chans. Jag måste plugga. Så tråkigt. SÅ tråkigt.

Framme. Hemma?

Ett djupt andetag och en lång promenad. Så börjar det sjunka in att det inte ska flyttas så mycket mer nu. I alla fall inte förrän vi hittar den där lägenheten. Där där vi ska bo egentligen. (Här är det konstant temporärt, men ändå ett hem tills vidare.)

Är alltså i Barcelona nu. Landade igår kväll och har hunnit gå på ett sånt där nivåplaceringstest för min spanskakurs och vandrat den där promenaden och kännt in lite. Det känns asbra. Är helt slut efter de senaste veckornas hysteri - flytt från Kairo via Stockholm och en lägenhetsrenovering till Barcelona, på mindre än två veckor - men ändå känns det asbra. Universitetet är jättefint och jättegammalt (kanske får man läsa i nån barack utanför stan när man är lågstatusspråkstudent i 'spanska för invandrare', men i alla fall, man hör dit), det är sommar säkert minst en månad till (perfekt - jag har frusit så i Sverige, alla jackorna ligger i flyttlasset), och framförallt - det ska vara lugnt. Filbunke. Efter de senaste två årens massiva duktighet känns det som det allra ljuvaste livet att inte ha mer planer än att studera lite ett tag.

Imorgon drar vi på långhelg till Mallis (jepp!) för att ta det ännu mer filbunke.