Försvinna i mängden?

Det är dags att åka härifrån nu. Kom just med tåget från Alexandria till Ramses Station i Kairo, och tog en taxi hem. När jag började dirigera chauffören hemåt visade det sig att han redan visste var jag bor... Det bor för f-n 20 miljoner människor här. Säkert ett par-fem stycken av de miljonerna åker till Alexandria för att svalka sig på somrarna. Och ändå... Eller så är det då det är dags att stanna på en plats? Får fundera på saken.

För övrigt äter man konstigt när det är varmt. Två gurkor kändes som en perfekt kvällsmat nyss.

Gatukonst

Eller fönsterkonst antar jag. Svårt att få till bilden, men det är alltså killen i fönstret som är en målning. Olika människor dyker upp och försvinner i samma fönster med ojämna mellanrum. Bredvid Seoudis supermarket på Sharia Maraashli i Kairo. Håll koll nästa gång du går förbi. Någon som bor i den lilla lägenheten innanför gallret har ett projekt. Eller en egen värld.

Tomt

Tomt är det nu i lägenheten.
Tomt blir det efter fina vännerna.
Tomt är arket där det nya livet ska rita en liten teckning eller karta eller nåt.

På fredag åker jag härifrån och på lördag börjar jag rita min nya teckning.

Här har jag i min enfald trott att det bara är mammor, mostrar och kamrater och andra som redan vet det mesta om mig som läser här. Kommentar-Robert, du ska ha tack för påminnelsen om att jag rör mig på det världsomspännande internet. Visserligen tänker jag ibland på vad chefen skulle tycka om han läste. Och kanske suddar lite här och där. Men i alla fall. Det är ju roligt att nån annan än mor och far halkar in. Så:

Till helgen lämnar jag Kairo, och statens statliga myndighet för pengadelamedning. Sen ska jag rita min nya karta över Katalonien, och bli en hejare på spanska (tror det är aningen mer användbart än katalanska), och - framförallt - passa på att bo ihop med en kille jag är kär i. Sen ska jag bada och läsa en god bok, läsa en till, dricka kaffe och vin och kolla spanska filmer så småningom utan textning, och... sen ska jag kanske lista ut ett nytt bra sätt att få lön då och då. Så kanske kommer den här bloggen - om jag bestämmer att den får följa med - ibland handla om känslor man har när man inte jobbar som alla andra. Om inte nåt snällt spanskt kontor direkt vill ha en bra tjej de inte kan prata med i ett hörn. (Jag kan ju alltid erbjuda mig att jonglera och hjula genom rummet ibland, vem blir inte glad av det?)

Flyttfix och trix

I övermorgon kommer det en stor bil och några människor och tar mina saker och skickar dem till Stockholm. Därför går min lediga tid mest åt till att sortera saker. Mest kläder som inte får följa med hem och som kanske gör bättre nytta på marknaden i Bulaq. Några kastruller och böcker och gamla täcken och handdukar får stanna också. Men gitarren som jag skulle lära mig spela på åker med. En vacker dag kan det hända. Hoppas att mattan som är på tvätt hinner komma tillbaka innan den ska packas. Hoppas det inte blir för stort och tungt, så grejerna måste åka båt istället för flygplan. Det tar längre tid. Mycket längre. Då hinner jag flytta igen innan kartongerna når Långholmsgatan. Rabarber-rabarber-rabarber-raba...

Och här sitter jag och skriver mest för att det är så förbannat jobbigt att montera ner och bryta upp och avsluta grejer och hem och sånt. Tänker inte sortera mer idag. Vägrar. Ska sova nu. Drömma att världens skönaste lägenhet är precis lika min som vanligt imorgon.

Sista droppen

...Kairo kramar jag ur nu. Nästa fredag är det SLUT. För den här gången. Märkligt, sorgligt och lite skönt. Det är en skön stad. Varm och dekadent sliten. Och en massa mer, men än avslutar jag inte epoken. Återkommer med nån sorts gravskrift om andan faller på. Egyptier är för övrigt kända för att värna mer om och planera mer för livet efter döden än livet innan...

ps. lånar bilden av en duktig kille som jag inte kan namnet på. blir du ledsen hör av dig, så tar jag bort eller talar om vad du heter