...Kairo kramar jag ur nu. Nästa fredag är det SLUT. För den här gången. Märkligt, sorgligt och lite skönt. Det är en skön stad. Varm och dekadent sliten. Och en massa mer, men än avslutar jag inte epoken. Återkommer med nån sorts gravskrift om andan faller på. Egyptier är för övrigt kända för att värna mer om och planera mer för livet efter döden än livet innan...ps. lånar bilden av en duktig kille som jag inte kan namnet på. blir du ledsen hör av dig, så tar jag bort eller talar om vad du heter
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar