But, who's Franco then?

Scen ur verkligheten, Universitat de Barcelona, en lektion spanska för utlänningar, september 2007:

Frågeformuläret (på spanska): Vad heter regeringspartiet i Spanien?
Vår lilla arbetsgrupp: ...
Några av oss: Men premiärministern heter i alla fall Zapatero...
Amerikansk 20-årig utbytesstudent: But... who's Franco then???

I min klass på ungefär 15 studenter är kanske hälften amerikaner, prick 20 år gamla och med i nåt utbytesstudentprogram. Det är ju jättefint att de vidgar sina vyer lite måste man säga. But NIMBY (not in my back yard - klassiskt socialt fenomen) please!

För övrigt är det fortfarande mest bara skönt att inte ha så många plikter, eller så många kompisar för den delen. Man skulle kunna gissa att det kommer att förändras.

Mallis fem plus

Det finns säkert grisfester och det finns definitivt en miljon tyskar och en del brittiskt drägg (och svenskt). Men man kan åka till andra ställen och slippa se det. Palma är en riktig stad, joråminsann. Fin också. Med gammal katedral och hela kittet. Och shit, bergen och havet åt nordväst. Dit får vi åka tillbaka. Tre dagar var lite för lite.

Andra grejer som måste göras:

• kolla efter en annan lägenhet
• kolla om jag behöver nån sorts försäkring för att vara här
• försöka igen att avsluta hemförsäkringen för Kairo
• fixa ett lokalt bankkonto kanske?
• puffa på de gamla arbetkamraterna så de puffar på flyttlasset som står kvar i Egypten
• eftersända posten. Man vart?
• kolla om jag kan få kallas arbetslös ibland när jag inte pluggar
• och i så fall vilka tusen papper jag måste skaffa
• tänka ut om det är värt insatsen
• börja träna på nåt sätt
• skaffa en bra karta
• gå med i cykeluthyrningssystemet i stan och cykla mycket
• sova ikapp

Framme. Hemma?

Ett djupt andetag och en lång promenad. Så börjar det sjunka in att det inte ska flyttas så mycket mer nu. I alla fall inte förrän vi hittar den där lägenheten. Där där vi ska bo egentligen. (Här är det konstant temporärt, men ändå ett hem tills vidare.)

Är alltså i Barcelona nu. Landade igår kväll och har hunnit gå på ett sånt där nivåplaceringstest för min spanskakurs och vandrat den där promenaden och kännt in lite. Det känns asbra. Är helt slut efter de senaste veckornas hysteri - flytt från Kairo via Stockholm och en lägenhetsrenovering till Barcelona, på mindre än två veckor - men ändå känns det asbra. Universitetet är jättefint och jättegammalt (kanske får man läsa i nån barack utanför stan när man är lågstatusspråkstudent i 'spanska för invandrare', men i alla fall, man hör dit), det är sommar säkert minst en månad till (perfekt - jag har frusit så i Sverige, alla jackorna ligger i flyttlasset), och framförallt - det ska vara lugnt. Filbunke. Efter de senaste två årens massiva duktighet känns det som det allra ljuvaste livet att inte ha mer planer än att studera lite ett tag.

Imorgon drar vi på långhelg till Mallis (jepp!) för att ta det ännu mer filbunke.

Jag kommer tillbaka

Inte till Kairo på ett tag, men hit. Ska bara flytta lite först. Och spackla, måla, slipa och tapetsera som en... sjuk människa av nåt slag, i min lägenhet i Stockholm. Det börjar arta sig. I morgon ska det bli klart. Vore fint om jag hann gå och klippa mig också innan tisdag. Då drar jag till landet där jag inte kan prata med frisörerna. Än.