Party i Tarragona

Det var dags för en bild. Vi var i Tarragona i lördags. Första gången för mig. Partyt var ju bara bildligt dårå, men gamla stan var fin och lite romersk här och där, promenaderna sköna, solen varm och glassen kall. Det dög så bra. Dessutom tog vi oss dit medelst poolbil. Som smort, säger jag bara.

Honungspojken

Ibland måste jag tänka efter varför jag håller på och skriver här. Det blir rätt banalt och futtigt rätt ofta. Livet är ju sånt just nu. Stort för mig och oss, men rätt onytt på västfronten om man säger så för alla utom de närstående. Men då skriver jag för dem tänker jag och så känns det fint ändå. Och så får jag något att använda min annars passiva hjärna till. Okej, gott så. Jag fortsätter.

Men det finns de som har annat än snorkråkor och sömnbrist att fundera på. Och därför borde ni istället läsa till exempel Honungspojkens mammas blogg. Hon är min vän och vi var gravida tillsammans (tyvärr oftast på geografisk distans) och delade både hopp och diverse krämpor. Våra förhoppningar och farhågor såg nog då ganska lika ut. Liksom hos de flesta andra som väntar. Horisonten ligger där den ligger under den tiden. Inte så mycket längre bort än näsan räcker om någon förstår vad jag menar. Man kan liksom inte hoppas på så mycket mer än ett friskt barn eller föreställa sig så mycket mer åt andra hållet än en odefinierbar ångest. Och man vill gärna tro att det som kan vara fel går att mäta i antal fingrar och tår och annat som går att se utanpå. Numera ser våra liv väldigt olika ut. Medan jag kör standardversionen av bebisliv kämpar Honungspojkens mamma med livet som insats för att pojken som har "en mycket liten hjärna" ska få ett så gott, kärleksfullt och långt liv som möjligt. Jag vet att hon gör det bättre än någon annan och jag vet att hon skriver om det så att man inte kan undvika att förstå hur det är och hur det känns.

När jag skulle träffa honungen för första gången sydde jag en liten kompis till honom. Ironiskt nog fick den också lite svårt att hålla upp huvudet...

Alla förstår väl

att man måste vara väldigt trött för att skriva nåt så surkärringsaktigt som nedanstående? Hoppas det. Att jag sovit ikapp är väl fel att säga, men av någon anledning är jag i alla fall aningen piggare, och blicken lite klarare. Slut på gnället. Slut på meddelandet.

Nej-nej-nej-nej!

Alltså jag vill verkligen inte ha det här som mitt privata lilla gnällforum, men nu bara måste jag litelite. Ska hålla mig kort, jag lovar. Den här veckan har jag varit dödstrött, oinspirerad, asocial och inte blivit frisk från min två veckor gamla förkylning. Bara som en beskrivning hur det blir när hon som inte sovit en hel natt sedan i februari 2008 under en helg när hon normalt kan ta lite sovmorgon och bli människa igen, har fått sin värdefulla nattsömn förstörd inte bara av den bedårande bebisen utan även av Festa major - den stora festen... Den stora scenen placerad exakt på andra sidan vårt kvarter hade "ungdomskonsert" (det hette så) till kl två på nätterna och sedan fest i parkerna och på gatorna till morgonen grydde. Jag ville mest gråta eller ringa polisen, men anade att ingendera skulle hjälpa. Och vanliga människor tyckte antagligen det var kul på den stora festen...

Och nu då, när nästa helg är här och förhoppningar om återhämtning... då bränner Festa major vidare med helg nummer två! Hör soundchecket på (ytterst litet) avstånd. Var tvungen att googla programmet och fick reda på att det ska vara ungdomskonsert både fredag och lördag...

Och nej, man kan inte ha öronproppar när man behöver vakna när ens barn är hungrigt eller sorgset. Det blir till att finslipa tekniken som funkade rätt dåligt förra helgen; ligga platt på rygg och tänka: Jag ligger här i mitt tält och är lagon trött på ljummen öl och Liebfraumilch och hör visst att jag missar Sator på Hawaiiscenen, men det gör inget för jag håller på att somna så gott...

Fan, det blev inte så kort. Förlåt. Men nu känns det lite bättre faktiskt.

Vardag i det lilla livet

Var och köpte grönsaker nyligen. Hamnade bakom en farbror och kunde inte komma förbi med barnvagnen. Jag hade inte bråttom så jag väntade tills han såg mig och släppte fram mig. Då sa han med ett stort leende: Men du har väl mål i mun?! Varför sa du inget? Jag sa faktiskt som det var att jo alltså jag pratar så dålig spanska att ibland kommer jag inte på vad jag ska säga... och vi har inte bråttom alls. Jahaja sa han och vilken söt liten bebis du har etc, inga konstigheter. Men sen kommer det efter att han snackat och gullat neråt barnvagnen en stund: "fast med honom kanske man måste snacka katalanska?" Alltså, hjälp mig här, betydde det att han trodde att jag var en av katalanerna som är så katalanska att de snackar dålig spanska? Pax för att köpa nya batterier till hans hörapparat. Och om nu så vore fallet, hur många av dem är blonda 36-åringar mitt inne i Barcelona...? Eller så är jag så kass på spanska att jag missuppfattade alltihop...

På vägen därifrån såg jag först Plura, bara med en aning mer svart i det gråsprängda håret, och sen en galenpanna. Han satt på trottoaren och viftade med en kvist från en buske och ropade "hola guapa" efter mig hela vägen till mataffären.

Sen köpte vi vatten och hushållspapper. Man behöver mycket av båda när man är förkyld.

Bilpool

Ja nu bannemig ska det köras bil igen efter nästan fyra år med på tok för sporadisk körning (några gånger i föräldrabilar i Sverige och ett ökenrally i Egypten). Vi har gått med i en sjukt bra bilpool och jag är sjukt nöjd! Innan vi ens har bokat vår första tur, jag vet, men det känns i alla fall galet bra. Inte för att jag ska få spy ut koldioxid igen (det har jag gjort nog för en hel livstid med alla flygresor senaste åren och jag skäms faktiskt på riktigt för det ibland) utan för att det är just en pool. Vi slipper äga ett monster och men kan ändå åka och bada i sommar. Topp-topp-topp.

Bilden har jag snott men det hade de jag snodde den av säkert också gjort... förlåt.

Påskägg för spädisar

Eller gröt med fruktpuré.

Tysk design

Vi åkte till Berlin förra helgen. Tänkte att vi skulle umgås, promenera, fika och kanske snyggshoppa nån ball designad grej i nån återuppstånden ball östberlinsk stadsdel. Vi lyckades umgås mycket och bra med F och C, promenera långt och skönt, fika gott och mycket och i solen, och komma hem med... (trumvirvel) fyra sorters rågbröd och varsitt par Birkenstocktofflor.

Moco loco

Jo, jag hade antagligen också vaknat och skrikit högt om någon försökt dra ut en snorkråka ur min näsa med en pincett när jag låg och sov i godan ro. Men vad ska man göra?! De växer sig stora som hus och sitter som berget. Svarta av Barcelonaavgaser. Och han tokvägrar låta någon komma nära sin näsa när han är vaken...