Robbad

Upptäckte igår att jag blivit bestulen på ett par tusen spänn och lite till. Av en bank! Den har lärt sin bankomat att säga att transaktionen inte går att genomföra och sen behålla pengarna - men lyckas dra pengar från mitt konto i alla fall. Fy faen vad sofistikerat. Men taskigt på nåt sätt. Jag som just har betalat äckligt mycket pengar för stambyte i min lägenhet i Stockholm har faktiskt behov av mina pengar själv.

Nu ska jag dessutom gå och betala ett ganska dyrt medlemskap i en ganska sunkig "health club". Det nya livet håller på att börja, gym ska nu bli det roligaste jag vet. Mjukstartar genom att simma lite i utomhusbassängen, känns rätt ok.

Som natt och dag

Har en ungefär 7-8 minuter lång promenad mellan mitt hem och mitt jobb. I vanliga fall är det en kamp för livet med bilar prick överallt. Där det inte är bilar för tillfället får människorna hållas. Det är slalom och ögon i nacken som gäller. Men alldeles nyss när jag gick hem, ungefär klockan sex, när precis alla käkar iftar, middagen (eller egentligen om man översätter, 'frukosten') efter dagens fasta - då var det annorlunda. Jag kunde höra mina egna fotsteg mot asfalten! Inte en bil! Jag mötte kanske fem personer på vägen. Började få "efter katastrofen"-vibbar, men kom på att Egypten inte har varken kärnkraftverk eller vulkaner. Och krig borde man väl ha hört talas om.

Om man bara håller sig borta just när alla ska åka bil hem till sina iftarkalas får det gärna vara Ramadan jämt.

Öknen ligger granne med Nilen

En annan grej med Ramadan är att Drinkies - butikskedjan som är som Systembolaget, där vi som inte är goda muslimer köper alkoholhaltiga drycker - stänger för en månad.

Jag är far from nån tung drinkare nuförtiden, men kände att de där sju ölen jag har hemma kanske inte helt säkert räcker en månad. Har visserligen vin och annat i skåpen, men i alla fall, jag ville beställa öl. Ja, beställa, man gör det här. Allt finns på delivery service i Egypten (och funkar i vanliga fall väldigt bra). Igår var sista dagen Drinkies hade öppet på en månad. Det var fler än jag som kom på det lite sent. Beställde först i butiken. Skulle få leverans en halvtimme senare. Ringde sedan ett par-tre gånger under kvällen för att fråga var mina öl tagit vägen, varje gång med en något stressad röst i andra änden som snabbt sa OK, vadheterduochvarborduochvadskulleduhasadu och sen OK igen och klick. Vid midnatt nån gång var det bara att inse att det kanske inte är så fel ändå med lite återhållsamhet ett tag. Vin är också gott.

Ramadanhumor

Imorgon eller i övermorgon börjar Ramadan. Det beror på när nymånen väljer att komma fram. Har är ju det en stor grej, och nu ska alla muslimer fasta och vara extra goda och gudfruktiga en månad. Varje dag när solen går ner ska man bryta fastan med middag, kalas eller åtminstone lite käk tillsammans med folk på gatan. Och helst börjar man måltiden med en dadel och lite mjölk. Dadlar är alltså viktiga. Egypten är också bäst i världen på att odla dadlar. Finns massor av sorter: gula, röda, små, stora, tjocka och smala, söta och sura. Traditionellt graderar dadelförsäljarna på marknaderna dadlarnas kvalitet efter coola människor. Förr var det alltid filmstjärnor, ju mer poppis stjärna desto finare och dyrare dadlar. Men numera, sedan 11 september sägs det, är det politiker som gäller. Och ska man ha de finaste dadlarna får man punga ut med dryga 30 spänn kilot för prima Nasrallah (Hizbullahkungen). Är man mindre rik kan man få bottenskrapet, Sharon eller Olmert, för nån enstaka krona. De har humor i gränderna.

Dagens lyxproblem

Jag har utvecklat en allergi senaste året och jag skäms lite för det. Flygplatsallergi. Här har jag världens kanske lyxigaste jobb (om man är Farao tycker man det är galet lyxigt att få åka runt i Mellanöstern och träffa olika människor som vill ha hjälp med olika saker. Kanske inte helt klassisk lyx, men i alla fall) och har varit på kanske tio flygplatser sammanlagt kanske 30 gånger senaste året. Och jag har mage att inte uppskatta varken taxfreeshopping, pirret i magen (jo, ibland kan det fortfarande dyka upp, mest om jag ska på semester) eller... ja, vad mer finns det att uppskatta på flygplatser? Kön till säkerhetskontrollen? Nä. Kön till incheckningen? Nä. Tjejen som säger att man har för tung väska? Nä. Kön till passkontrollen? Nä. Killen som ställer onödiga frågor om ens visum? Nä. Det pissiga kaffet i fiket? Nä. Dödtiden i gaten? Njae, kan ibland finnas några sköna karaktärer att studera, annars nä. Fighten om bästa utrymmet i de där trånga handbagageskåpen uppe i taket? Nä. Platsen mellan svettiga fettot och pratsjuka tristnissen? Nä. Själva flygtiden? I och för sig bland det bättre, man kan läsa eller sova eller tänka vackra tankar, så ok ibland, men njä.

Och sen igen, dödtiden innan man får resa sig? Nä. Fighten om att få ut sitt bagage först ur de trånga skåpen? Nä. Tävlingen vem som får första mobilsamtalet (gärna redan i luften)? Nä. Försten ut ur planet? Nä. En timmes kö till passkontrollen? Nä. Väntan på väskan? Som blev kvar i transit? Nä. Fight med taxichaffis om pris? Nääääääääääää!

Ja, antar att ni fattat poängen. I alla fall har det lett till att jag numera blir ARG så fort jag ser en flygplats. Innan någon ens tappat min väska eller granskat mitt pass en enda gång. Bara tanken får adrenalinet att rusa. Så förlåt mig! Förlåt att jag inte uppskattar min orättvist fördelaktiga möjlighet att se och uppleva till fullo. Jag lovar, jag ska hitta en strategi, ett sätt att ta mig ur det här. Det är inte trevligt. Det är inte ok. Jag vet.

Puss, nu ska jag se Gudfadern II.

ps. Nu börjar det bli lite svalare och så där helt fantastiskt ljummet och bra att sitta på balkongen på kvällarna

Bilder!

Börjar efter tretusen försök och tappade connections att lyckas ladda upp bilder igen. Ett turkost hav och en av invånarna i hålet i tiden (se nedan).

Ett hål i tiden

Har varit vid nordkusten i helgen. Där finns det ungefär en miljard hotell och fler är på väg. Vägen från Alexandria västerut mot El Alamein är proppad med resorts varvat med byggarbetsplatser. Ingen verkar ha ringt samhällsplaneraren eller gjort en marknadsundersökning och kollat vad folk tycker är fint. Fast visst, det finns väldigt många människor i det här landet och om alla ska få åka på medelhavssemester så visst, fine, det kanske blir så här då.

I alla fall; när man kommer lite längre västerut tunnas det ut lite och där hittar man ett hotell från 60-70-talet, i princip intakt, inklusive gäster (samma som då, och några har ju fallit bort sen dess så det är ganska glest), och bäst av allt - en kritvit strand som inte gränsar till en annan hotellstrand i någon ände och där havet är så turkost att man tror det är fejk. Fy faen vad bra det är med vackra tysta ställen med mjukt ljummet vatten när man bor på nåt lite fulare mindre tyst ställe med svart luft.

Har försökt ungefär trehundra gånger att lägga upp bilder nu, men skittekniken vill inte. I'll be back imorgon med nya försök. Godnatt.

Lillebror och Soffan är Herr och Fru

Min bror har blivit gift. Bland det coolare som hände den här sommaren faktiskt. Glada fina människor som håller kärleksdemonstration för mostrar, kusiner och kamrater. Sånt gillar jag. Det skulle såklart vart en bild på det också, men datorn bråkar, eller om det är mitt inte så breda bredband... Well, kommer senare alltså. Skulle gärna visat min hembroderade present (så mycket kamp att man måste va stolt och odräglig), men glömde ta kort innan jag adopterade bort den. Kanske lika bra...

Sommar i Svea

Det har varit sommar. I Stockholm, i Dalarna, i Enköping, på Barnens ö. Oj, vad najs. Har nästan köpt sommarstuga, broderat, ölat på Mosebacke och nästan fattat nåt om arabiska verb.

Nu är det september och ännu varmare och alla de där ställena är långt borta igen. Också najs.