Siwa

Har haft några lediga dagar för att fira att Ramadan är slut. Körde Volvo med en chic danska och en galen maltes till Siwaoasen. Mitt i den libyska öknen (fast det ligger i Egypten). Sisådär en 80-90 mil från Kairo och väldigt långt från det mesta. Men väldigt nära öknen. Tror att öknen nog är mitt element. Blir harmonisk bara jag ser den på håll. Och lite religiös nästan av att åka och gå omkring i den. Perfekta färgkombinationer, vackert ljus, helt rent, varmt, mjuka linjer... Så imorse när jag gick till jobbet var alla jag mötte lite trevligare och vackrare än vanligt. Det här är ju ett bra land ändå.

Förutom sand kände vi på varma och kalla källor - från längelängesen och mitt i sanden barasådär. Om man badar blir man frisk från allt. Salta (vi snackar salta) sjöar och ett tjockt lager salt på marken där vattnet försvunnit. Jag smakade - salt! Dadel- och olivlundar (aah vad goda båda två!). Själva lilla Siwa stad med sina gamla lerhus och några (fler och fler) nybyggda hus (oftast små hotell, turisterna börjar droppa in) och alla män i galabeyyor (långa skjortor), men nästan inga kvinnor. Man ser dem ibland svepa förbi på åsnekärror, med svart tyg framför ansiktet och ett blått broderat skynke över resten av kroppen, annars är de mest inomhus. Sen ligger stället under havsytan och öknen har varit hav en gång, så mitt ute i sandhavet hittar man snäckor - några tusen år gamla antagligen. Sjukt...

Och nu tillbaka i det vanliga folkhavet med en dunk olivolja, en fin gammal matta, ett par tusenåriga snäckor och ett blått broderat skynke...

Tilläggsinformation för den som tycker att jag verkar ha det för bra:
Igår när jag kom hem efter sisådär en nio timmars resa med diet av kex, chips och vatten möttes jag av några små konstiga gråsvarta pellets på golvet i hallen och... tydliga svarta fotspår på mikroungnen och i brödkorgen och på diskstället. Jag har haft ett nytt husdjur på besök - en RÅTTA! Och nej, det var ingen mus, fotspåren är typ en centimeter breda! Förberedde mig på mardrömmar, men drömde bara om små små och ganska söta möss... Hjärnan är sjuk.

Finsaker

Någon regelrätt tillbakablick orkar jag inte med. Men några bra grejer kan jag lista.

Bra grejer här:

• Action; nytt ställe, mycket folk, instabil politik mm - garanti för att det händer grejer
• Kairo i ljummet kvällsljus - vackert! (ja, på riktigt, men det måste va kvällsljus)
• Jobbet - fan vad jag lär mig, prick hela tiden
• Arkitekturen - den gamla
• Haven - två att välja på, hur många har det?
• Min lägenhet - min borg
• Al Khatoun - skön konst-/inredningsaffär/-verkstad
• Torget utanför Al Khatoun - lugn spot mitt i medeltida marknadskaos
• Nilen - så brun, men så cool
• Pyramiderna och det andra grunket - har aldrig brytt mig om historia förr, men...
• Priser - nästan alltid max lagom
• Folk så klart
• Öknen - så jävla bara... mycket
• ...får fylla på efter hand

Bra grejer att längta efter:

• Natur! (gå i, lukta på, simma i, lyssna på, andas...)
• Nära och kära
• Gå klädd i linne (plagget, inte materialet)
• Eller varför inte bara klä av sig naken mitt i gatan (fråga inte, känns bara så ibland)
• Filmjölk, prästost, äppelmos...
• Vackra hus. Rena hus.
• "En bilfri dag"
• Yllemössa och halsduk
• Efterjobbetöl på Söder
• Tystnad
• Cykla
• men egentligen inte så mycket mer...

Pompa och ståt

För några timmar sedan var det prick ett år sen jag landade på Kairos flygplats och plockades upp av en kollega och en galet stressad chaufför (som ville hem och äta, hade missat iftar p g a mig). Kördes till ett murrigt hotell och var förvirrad ett par timmar innan jag fick meza-middag vid Nilstranden. Och på den vägen är det. Eller hur det nu är.

Galet länge sen och alldels nyss så klart. Några ton mer koll på den här världen men fattar fortfarande ingenting. Vill inte fatta ibland. Och är überförstående andra dagar. Har kanske världens bästa jobb - för just mig just nu - men världens konstigaste arbetsplats (ett kontor som är som hemma för 35 år sen, andra kontor i andra länder runtomkring och coola och knepiga människor, andra ställen än kontor där folk gör bra och dåliga intressanta saker, och så en del flygplatser).

Har inte firat jubileum hela dagen men ska innan jag somnar tänka ut några bra bloggvänliga tillbakablickar.

Skrämma skiten ur sig själv, lektion 1a

Kom just hem ifrån en middag där vi t ex pratat brandvarnare och risken för bränder i taskiga elsystem och folk vi känner som haft bränder i sina hus (inte så många trodde vi först, men sen kom vi på fler och fler).

Klev innanför dörren och möttes av en tydlig lukt av gas, men tänkte att det måste vara inbillning. Har inte använt spisen sen frukost och sen varit hemma och såsat hela dagen innan middagen... Kollade i köket och insåg att en platta stod och brann. Hoppla. Ska ha balkongdörren öppen en stund innan jag vågar somna.

För övrigt är det fortfarande så varmt att jag är svettig efter en promenad mitt i natten.

Olika

Kollade in Costa Brava i helgen. Perfekt kombo av hav och höga berg med utsikt över - hav och höga berg. Bilsemester är grejen. Tröttnar man åker man vidare bara.

Hotel Misty gick att boka på nätet - men namnet gav skumma vibbar. Vi chansade - för att upptäcka att man ska lita på sin intuition. Misty luktade mögel och skumrask. Och var dyrt som ett finställe. Hade jag sovit där ensam hade jag snott en kniv i köket och lagt under kudden. Ställen med namn som Hotel Playa Sol däremot, där kan man vara lugn. Bytte efter en natt.

Jobba på distans

Farao har tagit sin solbåt över havet för att kolla in morernas nordligare områden. Inte så många morer kvar vad jag kan se (kanske aldrig var så många här uppe, vad vet jag). Kanske några ättlingar som säljer kebab på La Caravana Shawarma och andra hål, annars mest katalaner. Väldigt nationalistiska sägs det, gillar antagligen inte oss araber.

Skönt att va i Europa en stund, skönt att vila lungorna, skönt med regn. Hösten light börjar komma. Imorgon drar vi norrut efter kusten och umgås med havet ett par dar. Shit, bra.

Måste jobba, verksamhetsplanerar på distans. bäöh...

Sound and light - som fan

Det finns olika sätt att kolla pyramider. Antingen åker man dit på dagen och umgås med amerikaner i för lite kläder, kameluthyrare med för lite hyfs, barn som säljer vykort, gubbar som säljer plastpyramider och plastkameler, unga coolkillar som säljer scheikhuvudschalar osv... och känner sig ändå som att man är mitt i öknen fast man är precis utanför Kairo och känner sig ändå som man åker tusen tusen år tillbaka i tiden. Skumt, men så är det.

Eller så åker man dit på kvällen. Och ser en sound and light show. Och blir som transporterad tillbaka till 80-talet. En bombastisk überbrittisk röst berättar om faraoniska storverk varvat med bombastiska trummor och discobelysta pyramider. Tutankhamons ansikte projicerat på Sfinxen. "History fears time. Time fears the pyramids! (bom-bom-bom-bom-trumma)" och andra visdomar. Well well, det är sånt man kan göra när ens kollegor kommer på besök och man vill få dem att tro att man är en ytlig människa utan smak och stil. Varför man nu vill det.

För övrigt är det fortfarande väldigt varmt. Sisådär uppåt 40 i veckan som gick. Borde börja svalna och bli höst. Längtar efter ylle och att sova utan air condition.