
Förutom sand kände vi på varma och kalla källor - från längelängesen och mitt i sanden barasådär. Om man badar blir man frisk från allt. Salta (vi snackar salta) sjöar och ett tjockt lager salt på marken där vattnet försvunnit. Jag smakade - salt! Dadel- och olivlundar (aah vad goda båda två!). Själva lilla Siwa stad med sina gamla lerhus och några (fler och fler) nybyggda hus (oftast små hotell, turisterna börjar droppa in) och alla män i galabeyyor (långa skjortor), men nästan inga kvinnor. Man ser dem ibland svepa förbi på åsnekärror, med svart tyg framför ansiktet och ett blått broderat skynke över resten av kroppen, annars är de mest inomhus. Sen ligger stället under havsytan och öknen har varit hav en gång, så mitt ute i sandhavet hittar man snäckor - några tusen år gamla antagligen. Sjukt...
Och nu tillbaka i det vanliga folkhavet med en dunk olivolja, en fin gammal matta, ett par tusenåriga snäckor och ett blått broderat skynke...
Tilläggsinformation för den som tycker att jag verkar ha det för bra:
Igår när jag kom hem efter sisådär en nio timmars resa med diet av kex, chips och vatten möttes jag av några små konstiga gråsvarta pellets på golvet i hallen och... tydliga svarta fotspår på mikroungnen och i brödkorgen och på diskstället. Jag har haft ett nytt husdjur på besök - en RÅTTA! Och nej, det var ingen mus, fotspåren är typ en centimeter breda! Förberedde mig på mardrömmar, men drömde bara om små små och ganska söta möss... Hjärnan är sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar