Den här boken har jag just läst ut. Den är skriven av en gammal vit amerikan men beskriver i jag-form den jobbigt verkliga historien om en ung sudanes som flyr från inbördeskriget. De erkänner att lite fiction fått läggas till för att få rätt effekt - att lära mig om Sudan och göra mig lagom arg för att "göra något" - men man vet inte exakt var fictionsnuttarna lagts in. Lite scary eftersom man snart uppfattar det precis som verkliga livet och inget annat, men väldigt effektivt för syftet. Just det ska jag skriva nån sorts uppsats om på min kurs (där jag om nåt år ska bli mästare, master, i "communication for development"). Hur funkar det att förmedla sanningen med hjälp av sanningen och lite hittapå? Det är rätt kul att plugga när man får fundera på sånt. Och jag kan ganska mycket om Sudan nu, jämfört med förut. Inbillar jag mig. För övrigt är det varmt och klibbigt och snart ska det badas. Vamos a la playa o-o-o-oo!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar