Den som börjar få nog av hur bra jag har det på min balkong kan surfa vidare nu. Kolla vädret för imorgon eller nåt.
Men i alla fall, gundförutsättningarna:
Balkong över Nilen som är brun men stilla och mäktigt flytande norrut. På andra sidan vattnet fullt metropolitiskt och kosmopolitiskt kaos på lagom avstånd.
Skugga på samma balkong och en tempetatur på knappt 35 grader. Mjukt och skönt och bara lite svettigt.
Fredag. Alltså första dagen på helgen och därför lugnt och så fridfullt det nånsin kan vara i Kairo.
Förmiddag. Alltså innan fredagsbönen börjar och jag som inte förstår arabiska bara hör ljudnivån på alla de visdomar och antagligen en del galenskaper som ropas ut över stan i högtalare.
Och sen alltså:
Mycket kaffe med mycket mjölk.
Importerad knäckemacka med Philadelfiaost.
Och så det bästa - Mangoshake:
1 liten mogen mango, helst med gult skal inte den grönröda sorten
1-1,5 dl naturell tjock och krämig yoghurt
en skvätt (kanske 0,5 dl) apelsinjuice (helst färsk, men anything med kvalitet will do)
4 isbitar
Mixa en minut eller två till en tjockflytande och så jävla smarrig smet så man inte bryr sig om man rapar mango en hel dag efteråt.
Som extra grädde läser jag en bra bok om stan och dess personlighet: Cairo - City of Sand, Maria Golia. Om fenomen som trafik, boende, ensamhet och ljud i en stad på drygt 20 miljoner på en plätt mitt i öknen. Om hur människor i stan t ex tycker att 'noise pollution' är det största problemet i vardagen, men samtidigt aldrig skulle drömma om att ställa till bråk för att grannarna ska bli tystare. Möjligen 'speak to them politely' eller 'complaining to their relatives'. Diplomati i praktiken. Och antagligen enda sättet för en stad som Kairo att inte explodera. Eller implodera kanske det skulle bli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar