Vi är så lyckliga!

Jorå, nu är det bevisat. Åtminstone trea i världen bland dem som bor i stora städer. Nu ska jag ut och lyckla mig på stan. Lyckla och reklamera den där väskan till barnvagnen (darn, vardagen finns mitt ibland oss ändå). Kanske lyckla oss ner mot stranden så småningom. Kanske nästan två månader kvar av möjliga sköna stranddagar. Klart man blir lycklig.

Hoppla

Ojoj, en månad som känns som ett halvår, men som ändå gick så fort att det inte blev ens en ursäkt och ett hej, nu blir det tyst ett tag för nu drar jag på semester i Sverige... Men så var det alltså. Återkommer när väskorna är uppackade.

Och stora havet

Förutom hemmaplayorna har vi hunnit med en tur till Galicien också. Äntligen en tur utanför Katalonien. Att det ska vara så svårt att komma iväg. Atlanten, Atlanten, Atlanten... jag säger bara det, Atlanten. Det är ett hav som är ett hav. På riktigt. Stort, pampigt, vackert, skönt. Blev sugen på att bli en sån där världsomseglare. I en liten båt, som en vante på vågorna. Tänkte också att det är synd att vi inte har någon bra anledning att bo på västkusten (förutom att det vore tufft, ett tag i alla fall), eller åtminstone några vänner att hälsa på där borta ibland.

Efterrätt

Vi har tillbringat helgerna på playan senaste veckorna. Vansinnigt skönt både i havet och i solen/skuggan (lagom mix). Igår var det visst 27 grader i vattnet i Sitges, jag ville aldrig gå upp. Sonen åt bara lite lite sand och skötte sig på det stora hela exemplariskt för att vara 10 månader mitt i en värld av sand, snäckor, fimpar och annat smarrigt.

Som prickarna över i:na har vi dessutom ofta toppsällskap. Ofta H, J och lilla A - gänget som gärna preppar med en tur till Ikea för att kunna bjuda på efterrätt efter paellan. Vi yrmössor som knappt får med oss solkrämen och barnmaten tackar, bockar och mumsar.

Minimorsasemester

Idag har vi nästan inget vatten i kranarna. Antagligen på grund av bygget nedan. Lite dripp-dropp bara. Och absolut inte tillräckligt varken för att diska, tvätta, städa eller vattna. Synd.

Positive thinking

Ok, vi har länge undrat vad kommunen (som äger den) planerar att göra med vår innergård som varit en övergiven parkering ett längre tag. Vi har hoppats på att den ska bli park, eller något annat lugnt som inte innebär en massa byggnadsarbete. Tji fick vi. Nu ser det ut så här. När det började brötas förra veckan frågade vi portvakten om han visste något. "Det ska bli en pool" fick vi veta. Hm, det lät ju bra, men det såg ju inte riktigt ut som en sån, så jag frågade en byggarbetare. Och någon hade visst önskedrömt. Det ska bli ett förråd för byggmaterial, sa han. Jahaja... stort eller litet, mycket eller lite bröt? Ett par frågerundor senare vet vi nu att det ska bli ett förråd för byggandet av snabbjärnvägen som ska sprängas in precis under vägen ovanför vårt kvarter. Ett megabygge som kommer pågå i hundra år om vi känner Spanien rätt. Mycket bröt alltså.

Ni undrar vad de gör på den översta bilden? Jodå, ni ser rätt, de har barbeque. Och tvätten som torkar på vår balkong luktar numera kollohajk. Det är väl för härligt. Undrar om de alltid kommer grilla lunchen över öppen eld.

Känner du uigurerna?

När jag gick en kurs om mänskliga rättigheter och flyktingfrågor på universitetet i Kairo hade jag en kursare som var uigur. Det var första gången jag hörde talas om hans folk, en muslimsk förtryckt minoritet i Kina. Rätt pinigt med tanke på att jag trots allt är en någorlunda allmänbildad och politiskt intresserad person med samhällsvetenskaplig utbildning. Han själv var på flykt efter att ha fått order av regeringen att bli diplomat/spion i ett europeiskt land. Allt var fixat, inklusive hus och fru, bara att ge sig av basta. Han valde att dra någon annanstans och väntade nu på hjälp att ta sig vidare och kunna jobba med andra exiluigurer, troligtvis i USA.

Jag gissar att jag är långt ifrån ensam om min ignorans, så det låter som att det är på tiden att det demonstreras lite och att uigurerna får lite uppmärksamhet i världen.

Svensk midsommar

...kan vara vacker på så många olika sätt.

Midnattsolsbröllop i Tornedalen

...kan se ut både så här...

...och så här.

De flesta gästerna flög till Kiruna, där vi blev upphämtade med buss och guidades via Jukkasjärvi nedsmälta ishotell, kyrka och bygdegård, Svappavaaras oändamålsenliga Ralph Erskine-hus, några ensamma renar och mycket mer under de 15 milen till Lovikka vid Torneälvens strand. Alla inkvarterades i brudgummens släkts sommarstugor och sedan var det igång. Fika (hemfixat), tipspromenad i storskogen, Lovikkavantestickningsdemonstration, middagar, frukostar och luncher (allt hemfixat), massor av umgänge med massor av sköna människor, miljarder myggor, midnattsvigsel, bastu och älvbad, kärleksbetygelser, sånger och dans natten lång. Det går inte att sluta tänka på vilka människor de måste vara som gjorde det möjligt, och som gjorde det så kärleksfullt och trevligt. Vi bara tackar och bugar.

Trots nedanstående

...så: när han inte är trött, hungrig eller sjuk är han nog den gladaste och skönaste ungen i hela världen tror jag. Man kunde ha det sämre alltså. Kan man plötsligt fatta efter ett par bra nätter och en helg på playan.

Om någon funderar på att prova

...kan jag berätta att det är dumt att på en vecka klämma in två sena bröllopsfestnätter, en apatidig Ryaniarflightmorgon och tre (hittills) förkyld-bebis-gråter-hela-natten-och-vaknar-varje-timme-nätter. Efter nio månader av bebisvakna nätter och innan dess nio månader av gravidskitnätter. Gör inte det, ok.

Luktminnen

De säger att lukter är bland de starkaste minnes... -markörerna, -bärarna, -väckarna, -eh, ja ni fattar.

Idag luktar det Kairo i Barcelona. Hetta och avgaser... det gör mig nostalgisk och glad.

Radioskugga

Har på riktigt och på allvar befunnit mig i radioskugga ett tag och därför inte synts till. Nästan två veckor, först i stugan som bara har nästan total skugga. Precis i dörröppningen till verandan finns det mottagning ibland, annars får man gå till Telefonplan, plätten på den ena gräsmattan där en starkare signal brukar leta sig ner. Efter en snabb mellanlandning i radiotropikernas huvudstad vidare till megaskuggornas dal - Tornedalen. Midnattsolsbröllop i dagarna (och nätterna) tre. Huvvaligen, som de skulle säga där hemma, vilket kalas. Återkommer om det.

Grönbär

Upptäckte just att såna där stora mammutblåbär som man kan köpa i små askar är gröna inuti. Det är väl ändå fusk.

Att leva i nuet - en reflektion

Jag tror ibland att jag är rätt bra på att leva i nuet och inte oroa mig särskilt mycket över varken framtid eller dåtid. Jag ser mig också som en person som aldrig brytt sig om skönhetsprodukter (Apoteket är min favoritaffär och jag är liksom rädd för parfym. Mer om det en annan gång.) Men jag undrar ju lite när jag hittar den där tvålen. Den där sköna mjuka tvålen med mint, någon sorts skrubb och någon sorts magisk olja, som jag sparade för att ta fram när jag som mest förtjänade den. En av de kanske fem handgjorda tvålar jag köpte på Khan al Saboun (tror jag det hette), tvål"fabriken" långt inne i marknaden i Tripoli i norra Libanon, för sisådär en fem år sedan.
De var visst färskvara... Alla tvålar hade mer eller mindre magiska egenskaper enligt försäljaren, de flesta var afrodisiaka. Och på riktigt var det magiskt, kroppen blev så len och frisk att jag, tjejen som tror att hon lever i nuet, sparade en tvål i fem år. Och nu är den en svart, oljig klump som fortfarande luktar vidunderligt gott. Men som nu får blanda sin doft med andra dofter i blöjhinken. Dagens lärdom; man kan visst alltid bli ännu bättre på att leva i nuet.

Ta tillbaks!

Vem har i hemlighet stoppat sina demoner i min son? Ta tillbaka dem genast tack. Sedan tre dagar tror den vanligtvis glada och oftast harmoniska killen att mat- och sovvägran och ljud som skulle kunna komma från satan själv är helt normalt. Vi är inte helt överens på den punkten. Som sagt, ta tillbaka dem. Du har exakt tre timmar på dig. Annars...

Röstskolkare

Jag som alltid varit den som förklarat för min ignoranta (jo, i den frågan lite) omgivning att varje oröstad röst är en röst på någon annans val (oftast motståndaren) kommer för första gången i mitt röstberättigade liv att bli soffliggare. Jag kan helt enkelt inte. Fick mitt röstkort på posten i fredags, och blev alldeles upprymd när jag planerade att gå till konsulatet nu i veckan och rösta. Jag hör till dem som fortfarande tycker att det är lite högtidligt och stort att rösta.

Men... så visade det sig att sista dagen för att rösta på konsulatet var - i torsdags.

Surt, snopet, dumt. Varför skickade de inte ut röstkorten lite tidigare (allt kan som bekant alltid vara någon annans fel) så jag hade hunnit beställa ett sånt där poströstningskit?

Alltså, det är mig ni ska skylla på när parlamentet fylls av Kalle Ankor och pirater i höst. Förlåt.

Larsson och ringar på vattnet

Att Stieg Larsson är megastor överallt just nu vet ju alla - utom han själv. Här ligger del ett och två i topp på försäljningslistan och alla väntar på trean. Vet inte om det är Larssons förtjänst, men skulle gissa att det åtminstone på förlagen har dreglats en del över tänkbara svenska deckartrender. För i bokhandlarna skyltas det högt och lågt just nu med svenskt läskigt. Bilderna är från en pluttig bokhandel på flygplatsen, men kunde säkert ha varit var som helst. (Och ja, jag vet att mittenbilden är fel, men det spelar ingen roll hur mycket jag vrider och sparar, den hoppar tillbaka till fel håll. Den vill kanske vara sån.)

På söndag har jag chans att gå och se filmen, tror jag ska slå till. I så fall första bion sedan september.

Triplete!!!

JB på Camp Nou from Otto el Piloto on Vimeo.

Jahaja, i vår stad bor det ett fotbollslag som inte bara är bäst i Spanien - och har tagit hem både cupen och ligan - utan även i Europa. Att ta hem alla tre samma år är historiskt om ni undrar, inget annat spanskt lag har gjort det och väldigt få andra också. Hurra hurra hurra alltså! Skulle vilja krypa in i huvudet på Pep Guardiola och kolla hur han tänker inför nästa säsong. Efter att under sin första säsong någonsin som tränare i högsta divisionen ha vunnit allt som finns att vinna, hur höjer man ribban då? Skulle han vara musiker skulle han bara kunna gå i ide med sin ångest över de höga förväntningarna på 'det svåra andra albumet' efter genombrottet och vänta sju år med att återkomma med nya storverk. Här är det väl bara att satsa på att... ja, göra det igen kanske?

Tillägnar härmed el triplete till min bror som i födelsedagspresent fick se den absolut tråkigaste Barcamatchen genom tiderna, den sista ligamatchen innan Champions league-finalen och då ligan redan var avgjord. B-lag var en underdrift. Det enda roliga var att de riktiga spelarna kom och firade ligasegern efter matchen (se ovan).

Stopp - rädda kollo!

Lars Epstein skriver det så bra, så det behöver inte jag göra. Men fan om de gör det, fan om de säljer. Det är få traditioner i världen som är värda att lägga särskilt mycket bevarandekrut på, men om det är så svårt att fatta värdet av kollo - lika stort, eller kanske rent av större idag än för länge sedan - då är det fan dödsdömt. Inte bara för kollo på Barnens ö utan för så långt mycket mer. Det säger något om moral tror jag det är, något som skulle kunna formuleras mycket bättre än så här. Men mer blir det inte nu. Bara: Stopp - rädda kollo!

Jag använder en av Epsteins fina bilder också och hoppas han säger till om det inte är ok...

Skivbranchen i kris? Nähärå

Igår beställde jag några barnskivor på nätet (fick höra för ett tag sen att när man blir förälder börjar man köpa cd igen, och nu så, nu är vi där). Skulle egentligen hellre skriva om hur glad jag blev när jag fick ge utlopp för nostalgin och köpa några gamla favoriter, men oj, det kom något annat i vägen. När jag gjort färdigt hela min beställning och bara skulle klicka "slutför" och akta mig för att klicka "ja tack, jag vill gärna ha massor av sjukt irriterande nyhetsbrev från er varje vecka helst" upptäcker jag att jag även måste akta mig för "ja tack, jag vill gärna ha nyhetsbrev med erotiskt innehåll"! Men va fa-an. Det är alltså så den stora skivindustrin håller sig precis lika stor, om inte större, i nedladdningstider och kristider. Det är alltså så man knyter kontakt med kunderna utan att behöva visa på sin offentliga sajt vilka äckelprodukter man egentligen lever på. Skulle sjukt gärna hängt ut det stora populära företaget med namn i stora bokstäver, men inser att så fort nåt slemmo googlar på det de nu erbjuder så blir det istället gratisreklam... fan.

Poppa Marions

Det är härligt att ha talanger i sin omgivning. Det gör mig glad, inspirerad, hoppig, studsig och - framförallt - mäkta stolt. Marions är ett band som nyss släppt sitt första album. Marion själv är världens bästa Maria som sjunger som en gudinna. Lyssna, köp, gå på spelning, omfamna. Det kommer du inte att ångra. Mjukt och vackert, poppigt och romantiskt. Sånt alla måste gilla helt enkelt.

God helg

Helger kan vara olika. Ibland ett enda långt töcken av trötthet och smulor och slentrian-tv. Och ibland, som nu senast, en parad av toppar. Fredagsfilmen H:r Landshövding, Lördag förmiddag Ikea för extremt effektiva inköp av lådor, luckor, skåp, spärrar och annat för att barnsäkra lägenheten, en fräschare matta (som går att tvätta!), äntligen-en-brödkniv, och en kasse lingonsylt, blåbärssylt, tunnbröd, knäckebröd och dillchips. Kunde räckt för att vara nöjd med dagen, men icke. Lördag eftermiddag slog vi först världsrekord i snabbfixning av picnic, och fram till kvällen hängde vi sedan på gräset i den finaste parken på Montjuic med toppsällskap. Söndag förmiddag långfrukost på balkongen och lite häng i solstolarna, svängde ihop några ikea-lådor och tvättade lite mellan varven innan det var dags för födelsedagsvolleyboll och strandhäng med nytt toppsällskap i Badalona, följt av fotbollskoll och kinakäk med delar av toppsällskapet, också i Badalona.

Och nu är det dags att bygga ihop de där ikeagrejerna vars kartonger just nu fyller lägenheten. eller kanske försöka få det lilla barnet att sova middag... Vi får se och vi ses!

Ett hallon på balkongen...

...gör ju ingen sommar. Men kan i alla fall dämpa lite hemlängtan och göra mig glad. De mognar alltså i maj här. Kanske hinner vi med en skörd till innan det är dags i Sverige.

Ali

För en gammal ex-Kairobo är det rätt kul att det finns en gata i Barcelona som heter Ali-Bei. Alltså Herr Ali på egyptisk arabiska. Bei är ett extremt typiskt egyptiskt tilltalsord och bara att se skylten får mig att bli lite nostalgisk. Cirkeln är sluten liksom.

2-6 i Girona

Vi fortsätter utforskandet av Katalonien, nu med Girona, staden som de flesta känner som flygplatsen som Ryanair kallar för Barcelona, men som i verkligheten är en egen finfin stad värd minst de två dagar vi gav den. Särskilt under årets första riktiga sommarhelg (varma kvällar, då är det sommar i min bok). Jag blev sugen på ett av de säkert nästan gratis-billiga husen på bergssidan, med utsikt över staden, de snötäckta bergen och den röda solnedgången.
Fick en extra titt på solnedgången under en av somna-om-promenaderna med vagnen under "el clasico" i går kväll. Alltså FC Barcelona borta mot Real Madrid. Barcelona leder ligan, Madrid ligger tvåa. Huga, vad nervöst en liten stund. Men så började det släppa, och sen brakade det loss... och sen blev det historisk seger och 2-6. Medan det jublades på gatorna i Barcelona jublade vi lite viskande bland villorna i ett bostadsområde i Girona. Ljummen sommarkväll, den röda solnedgången och storseger. Inte helt lätt att kolla fotboll med bebis, även om det är på en liten lokal restaurant. Ju bättre det gick på planen desto mer högljudda blev gästerna. Läskigt... Men parkerade på tryggt ljudisolerande avstånd på trottoaren rodde vi även den båten i land.

Party i Tarragona

Det var dags för en bild. Vi var i Tarragona i lördags. Första gången för mig. Partyt var ju bara bildligt dårå, men gamla stan var fin och lite romersk här och där, promenaderna sköna, solen varm och glassen kall. Det dög så bra. Dessutom tog vi oss dit medelst poolbil. Som smort, säger jag bara.

Honungspojken

Ibland måste jag tänka efter varför jag håller på och skriver här. Det blir rätt banalt och futtigt rätt ofta. Livet är ju sånt just nu. Stort för mig och oss, men rätt onytt på västfronten om man säger så för alla utom de närstående. Men då skriver jag för dem tänker jag och så känns det fint ändå. Och så får jag något att använda min annars passiva hjärna till. Okej, gott så. Jag fortsätter.

Men det finns de som har annat än snorkråkor och sömnbrist att fundera på. Och därför borde ni istället läsa till exempel Honungspojkens mammas blogg. Hon är min vän och vi var gravida tillsammans (tyvärr oftast på geografisk distans) och delade både hopp och diverse krämpor. Våra förhoppningar och farhågor såg nog då ganska lika ut. Liksom hos de flesta andra som väntar. Horisonten ligger där den ligger under den tiden. Inte så mycket längre bort än näsan räcker om någon förstår vad jag menar. Man kan liksom inte hoppas på så mycket mer än ett friskt barn eller föreställa sig så mycket mer åt andra hållet än en odefinierbar ångest. Och man vill gärna tro att det som kan vara fel går att mäta i antal fingrar och tår och annat som går att se utanpå. Numera ser våra liv väldigt olika ut. Medan jag kör standardversionen av bebisliv kämpar Honungspojkens mamma med livet som insats för att pojken som har "en mycket liten hjärna" ska få ett så gott, kärleksfullt och långt liv som möjligt. Jag vet att hon gör det bättre än någon annan och jag vet att hon skriver om det så att man inte kan undvika att förstå hur det är och hur det känns.

När jag skulle träffa honungen för första gången sydde jag en liten kompis till honom. Ironiskt nog fick den också lite svårt att hålla upp huvudet...

Alla förstår väl

att man måste vara väldigt trött för att skriva nåt så surkärringsaktigt som nedanstående? Hoppas det. Att jag sovit ikapp är väl fel att säga, men av någon anledning är jag i alla fall aningen piggare, och blicken lite klarare. Slut på gnället. Slut på meddelandet.

Nej-nej-nej-nej!

Alltså jag vill verkligen inte ha det här som mitt privata lilla gnällforum, men nu bara måste jag litelite. Ska hålla mig kort, jag lovar. Den här veckan har jag varit dödstrött, oinspirerad, asocial och inte blivit frisk från min två veckor gamla förkylning. Bara som en beskrivning hur det blir när hon som inte sovit en hel natt sedan i februari 2008 under en helg när hon normalt kan ta lite sovmorgon och bli människa igen, har fått sin värdefulla nattsömn förstörd inte bara av den bedårande bebisen utan även av Festa major - den stora festen... Den stora scenen placerad exakt på andra sidan vårt kvarter hade "ungdomskonsert" (det hette så) till kl två på nätterna och sedan fest i parkerna och på gatorna till morgonen grydde. Jag ville mest gråta eller ringa polisen, men anade att ingendera skulle hjälpa. Och vanliga människor tyckte antagligen det var kul på den stora festen...

Och nu då, när nästa helg är här och förhoppningar om återhämtning... då bränner Festa major vidare med helg nummer två! Hör soundchecket på (ytterst litet) avstånd. Var tvungen att googla programmet och fick reda på att det ska vara ungdomskonsert både fredag och lördag...

Och nej, man kan inte ha öronproppar när man behöver vakna när ens barn är hungrigt eller sorgset. Det blir till att finslipa tekniken som funkade rätt dåligt förra helgen; ligga platt på rygg och tänka: Jag ligger här i mitt tält och är lagon trött på ljummen öl och Liebfraumilch och hör visst att jag missar Sator på Hawaiiscenen, men det gör inget för jag håller på att somna så gott...

Fan, det blev inte så kort. Förlåt. Men nu känns det lite bättre faktiskt.

Vardag i det lilla livet

Var och köpte grönsaker nyligen. Hamnade bakom en farbror och kunde inte komma förbi med barnvagnen. Jag hade inte bråttom så jag väntade tills han såg mig och släppte fram mig. Då sa han med ett stort leende: Men du har väl mål i mun?! Varför sa du inget? Jag sa faktiskt som det var att jo alltså jag pratar så dålig spanska att ibland kommer jag inte på vad jag ska säga... och vi har inte bråttom alls. Jahaja sa han och vilken söt liten bebis du har etc, inga konstigheter. Men sen kommer det efter att han snackat och gullat neråt barnvagnen en stund: "fast med honom kanske man måste snacka katalanska?" Alltså, hjälp mig här, betydde det att han trodde att jag var en av katalanerna som är så katalanska att de snackar dålig spanska? Pax för att köpa nya batterier till hans hörapparat. Och om nu så vore fallet, hur många av dem är blonda 36-åringar mitt inne i Barcelona...? Eller så är jag så kass på spanska att jag missuppfattade alltihop...

På vägen därifrån såg jag först Plura, bara med en aning mer svart i det gråsprängda håret, och sen en galenpanna. Han satt på trottoaren och viftade med en kvist från en buske och ropade "hola guapa" efter mig hela vägen till mataffären.

Sen köpte vi vatten och hushållspapper. Man behöver mycket av båda när man är förkyld.

Bilpool

Ja nu bannemig ska det köras bil igen efter nästan fyra år med på tok för sporadisk körning (några gånger i föräldrabilar i Sverige och ett ökenrally i Egypten). Vi har gått med i en sjukt bra bilpool och jag är sjukt nöjd! Innan vi ens har bokat vår första tur, jag vet, men det känns i alla fall galet bra. Inte för att jag ska få spy ut koldioxid igen (det har jag gjort nog för en hel livstid med alla flygresor senaste åren och jag skäms faktiskt på riktigt för det ibland) utan för att det är just en pool. Vi slipper äga ett monster och men kan ändå åka och bada i sommar. Topp-topp-topp.

Bilden har jag snott men det hade de jag snodde den av säkert också gjort... förlåt.

Påskägg för spädisar

Eller gröt med fruktpuré.

Tysk design

Vi åkte till Berlin förra helgen. Tänkte att vi skulle umgås, promenera, fika och kanske snyggshoppa nån ball designad grej i nån återuppstånden ball östberlinsk stadsdel. Vi lyckades umgås mycket och bra med F och C, promenera långt och skönt, fika gott och mycket och i solen, och komma hem med... (trumvirvel) fyra sorters rågbröd och varsitt par Birkenstocktofflor.

Moco loco

Jo, jag hade antagligen också vaknat och skrikit högt om någon försökt dra ut en snorkråka ur min näsa med en pincett när jag låg och sov i godan ro. Men vad ska man göra?! De växer sig stora som hus och sitter som berget. Svarta av Barcelonaavgaser. Och han tokvägrar låta någon komma nära sin näsa när han är vaken...

Tänt eller släckt?

Mycket snack om att släcka lampor just nu. Och mycket bilder på nedsläckta grejer som annars är allt annat än nedsläckta. Jag tänker kommersiellt jippo men kanske bättre än andra kommersiella jippon, men i alla fall, och fan om inte folk fattar att grejen egentligen inte är att släcka en timme om året utan att SE. Se hur TÄNT det är annars. Kanske ska vi göra tvärt om nästa år. Tända Eiffeltornet en timme vid väl utvalt tillfälle. Kanske i november, då behövs det väl oftast lite extra ljus.

Nya parker och en feministpark

Jag vet ingenting om Flora Tristán förutom det som står på skylten här, men man blir ju nyfiken när någon döper en park efter en fransk feministisk ideolog och facklig pionjär (ungefär så står det om ni inte har så skarpa ögon alt förstoringsglas) från 1800-talet. Ska kolla Wikipedia bums. Parken är alldeles ny och ett resultat av Barcelona stads supersympatiska projekt att återskapa (en del av) de parker som enligt en ursprungsambition skulle finnas i alla kvarter i vår del av staden. Numera är det kontor eller parkeringar i de flesta. Kvarteren är alltså kvadratiska och "ihåliga" och passar perfekt för en lagom stor park eller innergård som vi hade kallat det i Sverige. Fast här ska de vara öppna för alla är det tänkt. Heja kommunen!

Förresten, ni ser väl att parken på bilden inte bara är feministisk, den är ekologisk också. Det är solpaneler ovanför murgrönan. Bra tänkt, mer sånt.

Första skörden

Alltså, vi har ju plockat ner ett ganska stort antal citroner från våra små träd. Men det har liksom varit stackars-citroner med olika defekter som sprickor eller allmän uttorkning. Eller bara omogna som råkat trilla ner. Den här är den första riktiga, fina, hela. Grattis till oss.

Farao flyttar visst fortfarande

Kollade statistiken för mina ämnesord (som jag ibland utan att tänka lägger in längst ner under inläggen) och såg att på delad första plats ligger flytta och Kairo, tätt följda av spanska, jobb, och väder. Inte toppspännande kanske... Borde ha satsat på att få ihop fler av t ex nollkoll, en väldigt modern kvinna..., eller sand.

Den här tyckte jag om

Och nu efteråt började jag läsa recensioner och skulle kunna både hålla med och protestera och det kunde jag visserligen göra medan jag läste också, men trots att han använder samma sorts vridningar och vändningar som i sina krönikor (som jag nästan alltid gillar, fast det ibland men rätt sällan luktar lite gubbe. Inte növändigtvis superunken gubbe utan en sån där gubbe som bara önskar att allt kunde få va som förr och inte så förtvivlat modÄrnt och komplicerat.) så tycker jag det funkar fint nästan hela vägen. Tack tack Bengt och tack mamma för att jag fick sno med mig din bok som du inte hunnit läsa själv. Köp en ny, jag betalar.

Att flyga över Alperna

...gör mig glad och lite mjuk i själen. Stora, snygga och väldigt långt ner.

Uppdatering: Eller herregudnublirjagnervös, kan det ha varit Pyrenéerna?! Känner mig inte helt toppsmart nu. Men jag tror ändå att det var Alperna... Och själen ser ingen skillnad.

Och så här ser det ut här och nu på balkongen

Livet är bra schitsofrent (nej, det går aldrig att stava det ordet rätt) och härligt när man kan pendla mellan klimatzoner precis som man vill.

Aldrig, aldrig ger jag visst upp... Igår när jag blev ännu ett år äldre (även i statistiken. I kroppen har jag blivit flera år äldre för länge sen) gav jag mig själv en "very tasty" hallonplanta som jag ska vårda med ömhet och gift om det krävs för att hålla lössen borta. Här kan man inte köpa hallon i affärerna och hallonhäcken på Hedbygatan är för långt borta. Det här är mitt sista hopp, håll alla tummar så blir det hallontårta till sommaren.

Så här såg det ut där jag var för en dryg vecka sedan

Oj, det var härligt. En eller två minus och snöflingor som lapp... -mössor? -handskar? Vad är det man säger? Nåt med lapp eller hur? Stora mjuka goda flingor i alla fall. Som dalar långsamt rakt ner. Vinter när den är som bäst. Drömde om att åka skidor, men det blev aldrig av. Konstigt nog är jag nöjd ändå. Känslan i kinderna räcker långt ibland.

Fettodag i Katalonien

Gött.

Efter en frukost med söt-terror i knät

Ibland läser jag lite, det är skönt

Vad man läser avslöjar antagligen lite om vem man är, lite vad som råkade hamna framför ögonen senast ett behov uppstod och lite om vem man tror att man kanske är eller borde vara. Om man överhuvudtaget är en läsande människa. Därför kommer nu den årliga (eller nåt) "det-här-läser-jag-just-nu-posten"

Livet prick just nu inbjuder inte direkt till läsning, och särskilt inte långläsning. Därför läser jag olika saker på olika ställen. Strategiskt utplacerade böcker redo att tas till så fort tillfälle ges. Lite i taget. Lite här, lite där.

Bredvid sängen:
Winter in Madrid, C. J. Sansom: Jag lever ett isolerat liv, men tro det eller ej, jag vill lära känna landet jag bor i. Här får jag lagom lättsmält spänning i Madrid 1939. Franco. Fattigdom. Tillbakablickar på inbördeskriget. Kommer Franco att hjälpa Hitler? Kommer den snälla engelsmannen att lyckas med sitt spionuppdrag? Kommer den snälla engelskvinnan att hitta sin gamla kille som är fånge i ett hemligt arbetsläger? Lagom nivå. Perfekt med ett kapitel per kväll när den lilla söt-terroristen har somnat. På engelska om engelsmän i Spanien av en engelsman. Kan tyckas knasigt, men nu blev det så bara.

Det förlorade landet, Göran Rosenberg: Om Israel och Palestina, utifrån personliga erfarenheter och enormt jättenoggrann och jättemycket research och kunskap. Varför ville judarna ha ett land? Ville alla judar det? Och varför just där? Hur var det att flytta dit som tonåring och vara del av nån sorts pionjäranda? Och framförallt, varför funkar det inte? Jo för det råkade bo folk där redan, som gärna ville fortsätta med det. Och så vidare. Allt är känt, men går ändå att gräva ner sig i många gånger om. Så lätt men ändå så svårt. Läser korta bitar i taget numera. Innan mina sömnreserver tog slut orkade jag mer. Mastigt men bra-bra so far.

I väskan, förutom Spansk grammatik och några ordböcker:
Den gåtfulla passionen, Nathan Shachar: Om spanien och spanskheten. Essäer. Lite som en blandning av de två ovanstående. Välskrivet men lite gammaldags är känslan än så länge. Kanske är min smörhjärna mer upplagd för Winter in Madrid just nu, men det kan nog lossna.

Hemliga pappan, Andreas Ekström: Har nyss läst ut. En blogg i bokform, med mycket kärlek, en del klokskap och några små argare argheter. Köpte den för nästan ett år sen i någon sorts försök till barnpepp, men den blev liggande. Hade inte så höga förväntningar, tänkte att barnpepp är jag rätt bra på ändå numera, och andras barn är aldrig hälften så intressanta eller gudomliga som ens eget. Men den är fin. Jag blev glad. Han är klok och ärligt kärleksfull och det blir inte töntigt (jo, kanske litelite om läsaren inte själv är nybliven förälder...). Men så är den också som gjord för någon som inte har mer än 3 timmar på sig per bok (uppdelat på 5-15 minuterspass).

På toaletten:
Manual de instrucciones del bebé, Dr. Louis Borgenicht och Joe Borgenicht: Tokroligt fast på riktigt om sånt man ibland redan vet och ibland faktiskt behöver veta om små människor. Mest för att träna spanska med en lagom lätt text.

Enda 2007 - Informe Anual, Enda (en västafrikansk utvecklingsorganisation jag en gång jobbade med som fortsatt skicka sina rapporter till mitt gamla jobb, som av någon outgrundlig anledning skickade den vidare till mig i år (det är nu åtta år sedan jag hade med organisationen i fråga att göra och fyra år sedan jag slutade på nämnda arbetsplats): Var på väg att slänga men kom på att även den kan fungera som språkträning. Behöver ju mitt fackspråk också så småningom. Slängde dock de franska och engelska versionerna (och försöker att inte tänka på vem som betalar, och hur mycket, för att producera och skicka rapporterna till mig).

I leksakslådan eller i munnen på O:
Se på djur: luddig liten bok med prassliga och väldigt goda sidor. Fina bilder på grisen, hönan och biet till exempel.

Lite överallt på olika soffor, golv, bord och högar:
Filter: Kanske den gladaste överraskningen förra året och numera varannan månad. Har väl aldrig förut hänt att jag läst varenda bokstav i en tidning. Varenda gång. Oavsett om det handlar om rymdturism, Carola, tjuvjakt eller filmindustri. Tack Filter, jag tycker om er.

Växa och upptäcka världen, Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij (Shit, vilka namn! Så vill jag heta när jag blir superhjälte i en rymdframtidsfilm.): Boken som ska trösta desperata föräldrar med att allt som är jobbigt med bebisar som skriker, gnäller, inte sover etc bara är utvecklingsfaser. Med andra ord det går över. Och när det är över har den lilla korven lärt sig en massa nytt att vara stolt över. Och visst, till viss del stämmer det ju, de funkar ju så de små liven, utvecklas i ryck och lider en del på vägen. Men det där att alla skulle ha exakt samma faser prick samtidigt, nja...

Sådärja. Kanske ingen toppenlista, men ibland får man vara glad att man överhuvudtaget läser annat än siffrorna på hissknapparna.

Lätt

O har somnat, jag är nyduschad och pianisten i huset spelar nåt vackert på avstånd. Jag ska göra en stor kopp kaffe. Och plötsligt känns livet ungefär hundra gånger vackrare än för några timmar sen när jag vaknade för tionde gången sen midnatt och insåg att det inte blev mer sömn den här natten heller. (Det var alltså mest på prov - eller varför inte på pin kiv - som han sov 7 timmar då för någon vecka sen.) Det kan vara så lätt. Det ska jag komma ihåg nästa gång.

Grannfight

Vi har frid med alla våra grannar vad jag vet. Däremot har ockupanterna i huset intill en pågående vendetta med polisen. Sju poliser kommer och kör ut dem. På kvällen är de tillbaka igen. Fyra poliser kommer och kör ut dem. En timme senare är de tillbaka igen. Två poliser kommer och kliver ur bilen, tittar på huset och kliver in igen. Svårt att göra en snygg stormning på två pers när man måste klättra via balkongen (dörrarna är igenmurade). Lika bra att inte förnedra sig och ge kidsen en lokaal.

Roliga timmen

En halvtimme simning. En kvart i bubbelpoolen (fast lite mindre, fick klaustrofobi när för många tjocka farbröder gjorde mig sällskap). En kvart i bastun (fast lite mer, det är ju det skönaste trots allt). Mer skönt som fan än roligt, men det hade blivit en sämre rubrik.

Första träningspasset sedan foglossningarna blev för ondskefulla nån gång i våras. (Om man inte räknar in tusen långa promenader.) Kanske början på en fin vana.

7 timmar

Vet inte vad som håller på att hända, men det verkar vara dygnet när O väljer att/lärde sig att/började/provade att sova. Efter att ha låtit mig sova sju timmar(!) i sträck inatt - Gud hör nog bön i alla fall - har han snart dagsovit i två timmar. I vanliga fall snackar vi max två timmar på natten och en halvtimme på dagen. Jag har nu dammsugit, tvättat, diskat, skurat och javetintevad, så ja, här är jag. Let's see vad jag hinner med.

Så förutom att jag välkomnat Obama med stora famnen och att Krisen fortgår, vad har mer hänt senaste tiden? I det lilla har den lilla bebisen börjat bli ett barn. Senaste utvecklingen: har vänt sig åt båda hållen, sitter i knät vid matbordet och har ryckt sin första bordsduk (ytterst väntat, så allt som kunde ha åkt med ner på golvet var räddat undan katastrofen), kan plocka ut nappen ur munnen och sedan gapa stort och sätta tillbaka den bakochfram. Det händer ibland att den hamnar åt rätt håll, men då är det så svårt att släppa det fina greppet så den åker oftast ut igen. Tufft liv att vara spädis. Här om dagen firade vi hans fyramånadersdag och hans 500e förkylning med glass (till de stora och näsdroppar till den lilla).

Skulle kunnat kalla det här inlägget för svenska morsor eller nåt. Det visar sig att det finns mycket att säga och tänka om sådana här. För det första har det visat sig att de är många och att jag skulle kunna ägna större delen av min tid till att fika med en massa sköna brudar med småbarn. På svenska (mycket lättare än att få fika på spanska tyvärr, skulle behöva det). Precis som det skulle varit i Stockholm, med skillnaden att det inte är de gamla sköna vännerna utan de nya, antagligen lika sköna, men det tar väl ett tag att ta reda på. Samtalsämnena kretsar, förutom runt de gamla vanliga kroppsvätskorna och sömnen, runt livet i landet där man har 16 veckors betald mammaledighet, där pappaledighet inte finns och det är helt normalt att arbeta till nio på kvällen. Många är som jag någorlunda nyhitflyttade eller har av andra anledningar inte fått in den där efterlängtade foten på arbetsmarknaden, och lever därför mer eller mindre på sina män, och trivs mer eller (oftast) mindre bra med det. Har stött på ett par exempel på de motsatta förhållandena, där familjen kommit hit på grund av tjejens jobb och killen får göra lite krokigare karriär, de verkar mindre vanliga. Det väcker massa tankar, de flesta förundrade, en del arga och en del beundrande. Bli inte förvånade om jag råkar fastna lite i det här och måste återkomma med nån sorts analys. Just nu nöjer jag ig med att jag har sällskap på dagarna och att jag ser en skön vår på en filt på stranden framför mig.

Annars har jag fått en symaskin i present och planerar nu att sy alla de där sköna pedagogiska och framförallt fina sakerna som inte är så lätta att få tag på här. Och så har cykeln blivit stulen.

Storm

Vinter i Katalonien kan innebära både det ena och det andra. Oftast innebär det nånstans mellan 10 och 15 grader och lite blandade småmoln eller helt enkelt bara sol. Men sedan igår härjar nån sorts tropisk storm. Nästan 20 grader och Floridakänsla. Träd som faller och papperskorgar som flyger i luften. Tyvärr också murar och basebollarenor som faller samman med tragiskt resultat.

Klämmer in lite tv från det oförglömliga snöovädret före jul också, det blev inget bloggat då. Såg inte själv till en gnutta snö tyvärr, men bevisligen fanns den där ett tag (strax norr om stan). Och tänka sig, det var sju (7!) grader kallt i norra Spanien!

Läget. Idag och numera

Saker som jag numera inte gör lika ofta eller mycket som tidigare:
- sover
- duschar
- rakar benen
- använder smink eller andra skönhetsprodukter (nej, gjorde det inte värst mycket förut heller, men även lite kan bli mindre, jag lovar)
- går på toaletten
- äter (jo, lika mycket och kanske lika ofta men oj så mycket snabbare)
- tänker smarta tankar
- gör någon sorts avtryck. på världen. där ute.
- känner mig yngre än jag egentligen är
- hänger i en skön bar med ett glas av nåt gott
- kopplar bort hela världen och bara svävar iväg i en tanke
- städar

Saker som jag gör mycket oftare eller mer av nu än tidigare:
- bär omkring på 6,5 kg
- pratar obegripligt och får lika obegripliga svar
- ingenting färdigt
- vaknar
- sjunger (johorå)
- freestylar nya texter till vagt ihågkomna melodier
- glömmer
- fokuserar på kroppsvätskor och avföring
- får slut på pengar innan månaden är slut
- fastnar i för smala tunnelbanespärrar
- drömmer romantiska drömmar om gym och arbetsplatser
- tvättar

Saker jag planerar att göra mer av inom kort:
- träna
- sova (den som ändå kunde styra över sitt öde)
- plugga spanska
- tänka på framtiden
- vara vid havet

Och bilden då? Ja... jag saknar vintern och jag gillar att det inte är vinter här och nu fast det är så fint i Sverige och det skulle va så sjukt skönt att åka lite långfärdsskridskor eller bara spilla lite termoskaffe i en solig snödriva i lä. Ungefär så. Nu ska jag sola näsan på balkongen.

Foxy...

Halkar in på det där med språk mest hela tiden nu av nån anledning. Engelska i Spanien är som bekant inte alltid perfekt. Men. Jag bara undrar lite hur de tänkte... och är lite ledsen att det inte var toapapper utan hushålls.