Spökblogg # 2

Jag har jullov, så Lilla Mamman fortsätter (ur mail 22 december):

...tomten har höjt sin högra hand för att locka dit domherrarna, men de kommer inte...skrev jag för ett par dagar sedan...

Vad som däremot uppenbarade sig efter ett par dagar var en glad och rund tomtegumma. Helt självklart placerade hon sig som livskamrat/sambo/särbo/hustru till den gemytlige tomten.
Papparazzipacket viskade om älskarinna och trängdes för att få plats att stoppa lovikkavantarna i fickan när de skulle smygknäppa de mest avslöjande bilderna av denna kärlekssemester på hemlig ort. Några meter därifrån hade domherrar, talgoxar och andra hungriga julgäster stor fest på frön och talg i stora julklappssäckar. Helt omedvetna om omgivningen passade de på att äta upp sig inför den väntande säsongen med iskyla som måste motas bort med mycket energi i kroppens alla depåer.
Samtidigt, i en närbelägen våning och helt traditionsenligt, bakades årets lussekatter medan eftermiddagen övergick till blårosa skymning och doften av nybakade lussekatter vilade som ett saffransblekt täcke över nejden runt Villa Grönkulla.

Själv har jag drabbats av datadöden i form av ett kraschat operativsystem, så det blir lite glest ett tag.

Gott nytt år och hoppas det blir ett bra ett!

Frost

Eftersom lilla mamman inte kommer sig för med att blogga själv bloggar hon nu med spökskrivare:

Vi kunde inte få domherrarna att lämna sina bestämda och skyddade platser för ätande. Vi hade helst sett att de var så nära tomten att vi fått till ett klassiskt julkort. Jag tror att domherrarna betraktar oss som paparazzipatrask, såna där som smyger i det frostbitna gräset och vill få det till att de hör ihop med tomten. Tomten är ju en stillastående och tam sort som bor hos grannarna längst ner till vänster. Grannarna har svart bälte i fågelmatning alla kategorier och viktklasser. Tomten har inget bälte alls men har höjt sin högra vante för att locka dit domherrarna, men de kommer inte... (ur mail från igår)

Frost verkar som ett bra steg på vägen mot snö.

Frid och fröjd på er alla.

Finstämt

Säga vad man vill om ankor, grisar och trängsel i annars trevliga affärer. Julen är ingen tiopoängare. Men när kyrkan intill utan förvarning plingar Stilla natt för mig istället för sin vanliga trall, samtidigt som jag värmer lite glögg och kollar på vår lilla skeva pappersstjärna upphängd på en konstig kant istället för en fin krok. Då värmer det till i magen. Ska bli fint att träffa tjocka släkterna i år också minsann. Och det visade sig igår (när vi såg biljetterna) att vi kommer två dagar tidigare än vi trodde, så håll i hatten. Snart ses vi.

En annan upptäckt idag är att mjölk kan vara nästan dubbelt så dyrt som vin här. I alla fall om man köper mjölk som inte håller till 2014 och om vinet ska bli glögg och inte behöver smaka perfekt.

Har dessutom lärt mig att det är jättemycket lättare och mindre farligt att cykla på vänster sida av gatan. Har tidigare provat alla andra alternativ inklusive bussfilen som alltid ligger längst till höger där min instinkt helst vill cykla, samt mitt i gatan, som väl är lika livsfarligt som det låter... och ja, gatorna är oftast enkelriktade här.

Bye bye biståndsdojjor

Var tvungen att dokumentera avskedet till mina fula trotjänare (i augusti, det har fått ligga till sig lite). Skulle kunna skriva en akademisk uppsats om klädkoder i biståndsbranchen, men ska försöka fatta mig kort.

Det finns liksom en standardfåra, som de flesta fram till för några år sedan antagligen hade svårt att ställa sig utanför. Man skulle kunna kalla den "do no harm, and do good", gärna med Gud i bakfickan. En jämnårig kollega myntade uttrycket missionärskjolen, när vi ondgjorde oss över bristen på vettiga kläder som funkar i varmt klimat och i kulturer där olika kvantiteter naken hud kan uppfattas som lite magstarkt. De flesta i huvudfåran väljer nämligen lång linnekjol. Ett plagg som oftast existerar endast i naturvitt aka "oblekt". Till kjolen gärna en vid blus eller tunika i matchande oblekt ickefärg. Till detta Scholl-sandaler av sorten som låtsas vara vanliga damskor, men inte är det.

Blev pådyvlad ett antal långkjolar redan i ettan på gymnasiet inför den första stora långtbortistanresan. Blev inte bättre av att de flesta var bortskänkta tält som skulle skänkas vidare till folket vi skulle till. Minns tydligt en väldigt gul vid blus också. Tyckte nog sen det var nästan snyggt på riktigt vid ett par vändor på 90-talet. Indiska hade stormönstrade som nästan var trendiga. Hade ett par svarta Cure-iga också. Men herregud, långkjol! När blev vanliga långbrallor sexigt?

Har sedan länge kommit ur långkjolsträsket, men trillade i ett annat träsk när jag plötsligt skulle ha kontor på en ambassad och ansågs 'representera Sverige'. Herregud, jag var van vid att jobba i jeans och gympadojjor, och dra på mig föreläsarbyxorna (vad som helst utom jeans) om det var dags för nån sorts offentligt framträdande (läs möte med någon man inte redan känner).

Resultatet blev ungefär det jag skulle kalla sidofåran, eller "vi som försöker se någorlunda vettiga ut men fortfarande inte vill trampa någon på tårna". Det är en konst! Man vill ju inte sälja ut sig själv helt och bli en tant av något slag (linnemissionärstant eller alt 2: UD-tant i dräkt, pärlor, höglackat och stroppdialekt), så återstår en tuff balansgång. Inga gympadojor, men vägra allt som är obekvämt och allt som är för töntigt. Det blir skostackarna på bilden och i princip inget annat (på fötterna). Har insett att 95% av alla i min branch under 45 har minst ett par liknande skor. Utnämner dem härmed till biståndsdojjorna no.1. Grattis!

Och, ja, det blev även ett par kostymer och annat underligt, (vad ska man göra?) men ingen linnekjol.

Uppdatering 1: Och nej, självklart spelar det ingen som helst roll vad man har på sig, så länge man är en god människa, det menar jag på riktigt. Men själv är jag visst lite defekt, och då kan det bli så här.

Uppdatering 2: Biståndsdojjorna har alltså inte mer än två års livslängd i svettigt klimat. Inte ens det antar jag om man ska döma av sulorna... Nån skodesigner som vill utmana?!

Varm mjölk

Så gott! Det finns några grejer som jag gillar väldigt mycket som ganska många andra gillar väldigt lite. Eller tycker är äckligt. Till exempel ostron, olika sorters efterrätter med geléig konsistens (brylépudding, panna cotta, och här så klart fantastiska flan de huevo - ojoj!), filbunke, långfil (konstig konsistens igen), marsipan, majonäs, och så varm mjölk då. Gärna i tallrik med en blöt semla i mitten. Skulle nyss äta en annan konstig grej - en fruktsallad (colombiansk tror jag. Fick ett tips om ett ställe runt hörnet) med glass och ost och jordgubbssås - och gjorde kaffe till. Jag gillar kaffe väldigt mycket också, men hade ändå svårt att hälla det i koppen där jag just hällt massor av varm skummad mjölk (världens bästa skum med min bodumskummare). Var tvungen att dricka hälften utan kaffe först.

Förresten finns det ingen(!) affär i hela stan som säljer akademisk kurslitteratur på engelska. Som ett mått på hur mycket det språket används här... Ska öva lite spanska verb när jag beställt böckerna på nätet.

Sen undrar jag vad det är med Freddie Wadling egentligen. Kan han sjunga eller inte? Och hur kommer det sig att det blir så vackert (ändå?)? Once med Sophie Zelmanie är väl bara ett, men ett vansinnigt vackert exempel.

Hemmafrufällan

Flexibilitet och eget ansvar, studentens paradis och dilemma. Har den här veckan haft alla möjligheter att studera flitigt till det lilla låtsasviktiga provet i spanska på måndag. Har spenderat de flesta eftermiddagar hemma utan störande inslag. Men vad har jag gjort? Jorå, tvättat, diskat, lagat köttfärssås (av alla maträtter på jorden), bakat lussebullar, gjort glögg, monterat lampor, skurat badrum... ja, alla de där sakerna som helt plötsligt kan framstå som så bra idéer när man, som det heter, styr över sin egen tid. Måste jobba på det där. Hårt.

Olika

Man lär sig väl oftast ganska tidigt att livet, det är nåt viktigt som är mycket värt och att dö, det är både jobbigt och dumt, för både en själv och omgivningen. Och därför har man säkerhetsbälte, är lite flygrädd och ser sig för. En del har t o m cykelhjälm fast de cyklar på en somrig grusväg utan bilar. Det är säkert prick likadant i Vietnam. Det verkar bara vara olika hur man ser på vad som utgör en fara värd att ta på allvar. I Hanoi är det vanligaste transportmedlet moped. Scooter, vespa, motorcykel, moppe, allt på två hjul med motor. Grejen är att ingen har hjälm. Och alla (nä, men väldigt många) har munskydd. Antingen den klassiska tandläkarsorten, eller en designad Hello Kitty-variant, eller bara en ball cowboyknuten schal över mun och näsa. Först tänker man oj, vad olika. Vi är rädda för att spräcka skallen, medan de mest tänker på föroreningar. Men, den verkliga insikten kom framåt kvällen, när jag insåg att nästan ingen längre hade munskydd. De är mot solbränna...

Nu har i alla fall regeringen bestämt att alla i Vietnam ska ha hjälm på moppen. Förut var det bara nödvändigt på motorvägen. Alltså var det bara bönder som hade hjälm, och vem vill framstå som bonne? Nu är det istället full hjälmkommers på Hanoi och snyggare får man leta efter. Alla har den där lilla skärmen som ger en skön brandmannakänsla, och sen alla tänkbara metallicfärger och krompynt. I like, och köpte hem en blå till K. Den får bli till sällsynt finåkning. Innandömet är som en svensk cykelhjälm i frigolit, max. Men i alla fall.

Rökning dödar

I Thailand är det liksom ingen tvekan. Undrar om det syns någon effekt i statistiken... Det lilla svenska "Rökning dödar" känns lite tamt plötsligt.

No hablo mucho español

Ljus för alla helgon och andra själar. Min själ och kropp ska ut och resa igen. Till Hanoi närmare bestämt. Sista rycket på gamla jobbet. Undrar lite vad det är för väder och vad jag ska göra på de där nästan två dagarna när jag inte jobbar. Började se fram emot det igår kväll nån gång, när jag kom på att någon faktiskt bjuder mig på en tur till Vietnam(!), trots att jag egentligen är en arbetslös stackare. Kanske sista chansen på ett tag.

Annat värt att veta (?) är att jag fört mitt första telefonsamtal på spanska. Mäkta stolt. Det lät ungefär så här:

Ring, ring! (Shit det ringer, ska jag svara, jo, det borde jag, men hur ska jag svara, och på vilket språk????)

Jag: Farao (i Spanien svarar man så klart Si, och inget annat, men det kunde ju varit nån svensk som ringde, ju!)

Hon: Hej jag heter Violeta och undrar om du har internet hemma.

Jag: Ursäkta, men jag pratar inte så mycket spanska.

Hon: Ok, förstår du om jag pratar tydligt, så här?

Jag: Om du kanske kan prata lite långsammare..?

Hon: Ok, har ni internet hemma?

Jag: Ja

Hon: Vilket bolag använder ni?

Jag: Den stora statliga jätten (fast jag sa det i ett ord, som också är ett namn)

Hon: Jag jobbar för Det här lilla företaget och vi har ett finfint erbjudande. Vilken hastighet har ni för tillfället?

Jag: Hm, det vet jag faktiskt inte. Det är min pojkvän som... (hm, kom inte på vad 'som har fixat' skulle kunna heta)

Hon: Aha, bnkjafalho ihgsöao.

Jag: Hm, nu förstår jag tyvärr inte vad du säger.

Hon: OK, lkak jgnonnivuruo?

Jag, Eh, ursäkta....

Hon: Du, när kommer din pojkvän hem tror du?

Osv.
(Och allt skedde så klart på ett språk som liknar spanska)

Det finns alltså en fördel med den här hemmafrustudenttillvaron. Man får prata med telefonförsäljare. Det kommer bli min enda kontakt med verkliga spaniorer om jag inte passar mig. Ska ägna de apalånga flygresorna enbart åt min spanska grammatikövningsbok.

IKEA

Hjort-tema på det nya matbordet. Två turer till IKEA på lika många dagar. Under spansk storhelg. Har lärt mig ett par nya saker om spansk kultur genom att gå i svensk möbelaffär. Spaniorer shoppar helst på fredag- och lördagkvällar. De verkar gilla svenska köttbullar och svensk varmkorv. Och på soffavdelningen går det omkring små killar och viskar 'transporte' (eller nåt liknande) och smyger med små lappar med mobilnummer. Exotiskt.

Vi har i alla fall monterat vårt nya bord, och imorgon kväll kommer soffan.

Nytt bo

Jag har varit tyst ett tag. Har varit i Sverige en stund, haft pappa på besök, och så blev det ett litet vakum i väntan på Underskriften. Det tog ett tag, men nu sitter den där på kontraktet. (Hoppas jag. Har själv inte skrivit en bokstav. Är liksom inte godkänd. Har ju inget spanskt jobb och inga spanska pengar på papper, så jag får bara vara medboende hemmafru. Hujedamig). Det känns som en stor utandning. Lite antiklimax nästan, för trots allt är den ganska liten och ganska dyr. Men ändå - fy fan vad skönt det är! Hur liten och dyr den än är så är det bara vi som ska bo där (inga andra och inga andras tusen kompisar och inga andras gamla äckliga disk) och dessutom är den ganska fin och helt ny.

Om man letar bo i Barcelona kan man välja mellan ett par olika kategorier. Alla är dyra om de inte ligger så långt ut att det blir i en annan stad. Men sen finns det kategorin charmiga gamla lägenheter med högt i tak och krumelurer överallt som ligger i kvarter med smala krokiga gränder och tvätten som lady-och-lufsen-hänger från balkongerna och det drar från alla fönster och dörrar och är skitkallt på vintern och skitvarmt på sommaren och man hör varenda viskning över hela kvarteret. Sen finns det vår kategori. Den man väljer om man bott charmigt ett tag och inte har råd att välja totalrenoverat i charmigt gammalt hus. Då blir det nybyggt. Vårt nya hus ser ut som om man tvättat Hammarby sjöstad lite för varmt. Vitt, ljust, kalt, stor balkong, öppet kök osv. Fast lite mindre då. En trea intryckt på 60 kvadrat blev det. Med utsikt mot världens sjukaste kyrka, Sagrada familia. Risken finns att vi drömmer mardrömmar om den inom några månader.

Fredagsutflykt

Var på äventyr i de katalanska skogarna med Klas på jakt efter det perfekta trädet. Det skulle kläs på, fotas och bli en fin reklamgrej (man säger inte annons längre väl?). Vi fick blodad tand och tänker att vi har startat ett nytt och fräsht konstprojekt. Oj vad det ska konstas framöver.

För övrigt har vi nog hittat en lägenhet också. Kanske skriver kontrakt i morgon. Men ropar så klart inte hej och så än. Och för ännumera övrigt är jag lite feberyr och synd om. Men sånt går över säger de.

Ching chang kinajävlaspråk

Förlåt alla kineser, men idag får ert språk stå som symbol för allt som är svårt. Idag är jag deprimerad. Antagligen är det så det funkar, att vissa dagar är det bara kört. Men vad f... idag fattade jag inte ett ord av vad läraren sa. Jag menar jag fattade inte vad hon förklarade, men jag fattade inte heller vad hon pratade om, alltså nada (ett bra ord att kunna; no se nada, comprendo nada, nada mas, por favor! etc...). Fick lova att köpa en extra övningsbok på hemvägen för att intala mig att det finns nån sorts chans. Jag måste plugga. Så tråkigt. SÅ tråkigt.

En annan grej om amerikaner

En tjej i min klass åker till en ny europeisk stad varje helg. Sen vi började har hon varit i München (på Oktoberfest), Prag och Paris. Nästa helg blir det London OCH Stockholm. Vet inte vad det säger eller vad jag ska tänka. Men tänker att jag måste tänka nåt. Lite så kanske man skulle gjort själv om man var 20 och på utbytesår i USA - och lite rik. Eller inte.

Hade en känsla av det det här handlar om amerikaner, och inte bara om en enda tjej. Men vad vet jag egentligen om det.

Höst?

Dagens väder. Helt ok. DN säger att det är "+11 grader, mulet och troligen regnskurar" i Stockholm idag. Hoppas det inte känns för jobbigt för er som är där. Nu ska jag gå upp på taket och läsa lite i solen.

Andra goda nyheter är att mitt flyttlass dykt upp i Stockholm. Bara en månad försenat. (I två omgångar. När bara första halvan kom blev det lite nervöst... Två dagar senare kunde jag pusta ut.) Och om ett par veckor kommer jag upp och försöker hitta plats för nästan 500 kg kläder, böcker, kastruller, mattor etc på 37 kvadrat plus ett vindsförråd som redan är fullt. Min hyresgäst får det lite trängre, men får också t ex bestick att äta med.

Taube reborn

Vet inte om det är nån mer än jag som mumlat 'hm-hm-hm-mm-mm-tango!' de där gångerna man av nån anledning (fattar inte riktigt varför det känns som ganska många gånger) fått lov att sjunga Fritiof och Carmencita... Den dök upp i min iTunes precis - Jacob Hellmans version. Och helt plötsligt blev hela rummet ljust och en ängel klev in genom balkongdörren - jag förstod! Jag hörde orden. "Vamos a bailar este tango!" Ojojoj, från nybörjare till ja, jag vet inte vad, på en... evighet. Men i alla fall, det var mitt tydligaste språkliga framsteg sen jag kom hit. Hepp!

But, who's Franco then?

Scen ur verkligheten, Universitat de Barcelona, en lektion spanska för utlänningar, september 2007:

Frågeformuläret (på spanska): Vad heter regeringspartiet i Spanien?
Vår lilla arbetsgrupp: ...
Några av oss: Men premiärministern heter i alla fall Zapatero...
Amerikansk 20-årig utbytesstudent: But... who's Franco then???

I min klass på ungefär 15 studenter är kanske hälften amerikaner, prick 20 år gamla och med i nåt utbytesstudentprogram. Det är ju jättefint att de vidgar sina vyer lite måste man säga. But NIMBY (not in my back yard - klassiskt socialt fenomen) please!

För övrigt är det fortfarande mest bara skönt att inte ha så många plikter, eller så många kompisar för den delen. Man skulle kunna gissa att det kommer att förändras.

Mallis fem plus

Det finns säkert grisfester och det finns definitivt en miljon tyskar och en del brittiskt drägg (och svenskt). Men man kan åka till andra ställen och slippa se det. Palma är en riktig stad, joråminsann. Fin också. Med gammal katedral och hela kittet. Och shit, bergen och havet åt nordväst. Dit får vi åka tillbaka. Tre dagar var lite för lite.

Andra grejer som måste göras:

• kolla efter en annan lägenhet
• kolla om jag behöver nån sorts försäkring för att vara här
• försöka igen att avsluta hemförsäkringen för Kairo
• fixa ett lokalt bankkonto kanske?
• puffa på de gamla arbetkamraterna så de puffar på flyttlasset som står kvar i Egypten
• eftersända posten. Man vart?
• kolla om jag kan få kallas arbetslös ibland när jag inte pluggar
• och i så fall vilka tusen papper jag måste skaffa
• tänka ut om det är värt insatsen
• börja träna på nåt sätt
• skaffa en bra karta
• gå med i cykeluthyrningssystemet i stan och cykla mycket
• sova ikapp

Framme. Hemma?

Ett djupt andetag och en lång promenad. Så börjar det sjunka in att det inte ska flyttas så mycket mer nu. I alla fall inte förrän vi hittar den där lägenheten. Där där vi ska bo egentligen. (Här är det konstant temporärt, men ändå ett hem tills vidare.)

Är alltså i Barcelona nu. Landade igår kväll och har hunnit gå på ett sånt där nivåplaceringstest för min spanskakurs och vandrat den där promenaden och kännt in lite. Det känns asbra. Är helt slut efter de senaste veckornas hysteri - flytt från Kairo via Stockholm och en lägenhetsrenovering till Barcelona, på mindre än två veckor - men ändå känns det asbra. Universitetet är jättefint och jättegammalt (kanske får man läsa i nån barack utanför stan när man är lågstatusspråkstudent i 'spanska för invandrare', men i alla fall, man hör dit), det är sommar säkert minst en månad till (perfekt - jag har frusit så i Sverige, alla jackorna ligger i flyttlasset), och framförallt - det ska vara lugnt. Filbunke. Efter de senaste två årens massiva duktighet känns det som det allra ljuvaste livet att inte ha mer planer än att studera lite ett tag.

Imorgon drar vi på långhelg till Mallis (jepp!) för att ta det ännu mer filbunke.

Jag kommer tillbaka

Inte till Kairo på ett tag, men hit. Ska bara flytta lite först. Och spackla, måla, slipa och tapetsera som en... sjuk människa av nåt slag, i min lägenhet i Stockholm. Det börjar arta sig. I morgon ska det bli klart. Vore fint om jag hann gå och klippa mig också innan tisdag. Då drar jag till landet där jag inte kan prata med frisörerna. Än.

Försvinna i mängden?

Det är dags att åka härifrån nu. Kom just med tåget från Alexandria till Ramses Station i Kairo, och tog en taxi hem. När jag började dirigera chauffören hemåt visade det sig att han redan visste var jag bor... Det bor för f-n 20 miljoner människor här. Säkert ett par-fem stycken av de miljonerna åker till Alexandria för att svalka sig på somrarna. Och ändå... Eller så är det då det är dags att stanna på en plats? Får fundera på saken.

För övrigt äter man konstigt när det är varmt. Två gurkor kändes som en perfekt kvällsmat nyss.

Gatukonst

Eller fönsterkonst antar jag. Svårt att få till bilden, men det är alltså killen i fönstret som är en målning. Olika människor dyker upp och försvinner i samma fönster med ojämna mellanrum. Bredvid Seoudis supermarket på Sharia Maraashli i Kairo. Håll koll nästa gång du går förbi. Någon som bor i den lilla lägenheten innanför gallret har ett projekt. Eller en egen värld.

Tomt

Tomt är det nu i lägenheten.
Tomt blir det efter fina vännerna.
Tomt är arket där det nya livet ska rita en liten teckning eller karta eller nåt.

På fredag åker jag härifrån och på lördag börjar jag rita min nya teckning.

Här har jag i min enfald trott att det bara är mammor, mostrar och kamrater och andra som redan vet det mesta om mig som läser här. Kommentar-Robert, du ska ha tack för påminnelsen om att jag rör mig på det världsomspännande internet. Visserligen tänker jag ibland på vad chefen skulle tycka om han läste. Och kanske suddar lite här och där. Men i alla fall. Det är ju roligt att nån annan än mor och far halkar in. Så:

Till helgen lämnar jag Kairo, och statens statliga myndighet för pengadelamedning. Sen ska jag rita min nya karta över Katalonien, och bli en hejare på spanska (tror det är aningen mer användbart än katalanska), och - framförallt - passa på att bo ihop med en kille jag är kär i. Sen ska jag bada och läsa en god bok, läsa en till, dricka kaffe och vin och kolla spanska filmer så småningom utan textning, och... sen ska jag kanske lista ut ett nytt bra sätt att få lön då och då. Så kanske kommer den här bloggen - om jag bestämmer att den får följa med - ibland handla om känslor man har när man inte jobbar som alla andra. Om inte nåt snällt spanskt kontor direkt vill ha en bra tjej de inte kan prata med i ett hörn. (Jag kan ju alltid erbjuda mig att jonglera och hjula genom rummet ibland, vem blir inte glad av det?)

Flyttfix och trix

I övermorgon kommer det en stor bil och några människor och tar mina saker och skickar dem till Stockholm. Därför går min lediga tid mest åt till att sortera saker. Mest kläder som inte får följa med hem och som kanske gör bättre nytta på marknaden i Bulaq. Några kastruller och böcker och gamla täcken och handdukar får stanna också. Men gitarren som jag skulle lära mig spela på åker med. En vacker dag kan det hända. Hoppas att mattan som är på tvätt hinner komma tillbaka innan den ska packas. Hoppas det inte blir för stort och tungt, så grejerna måste åka båt istället för flygplan. Det tar längre tid. Mycket längre. Då hinner jag flytta igen innan kartongerna når Långholmsgatan. Rabarber-rabarber-rabarber-raba...

Och här sitter jag och skriver mest för att det är så förbannat jobbigt att montera ner och bryta upp och avsluta grejer och hem och sånt. Tänker inte sortera mer idag. Vägrar. Ska sova nu. Drömma att världens skönaste lägenhet är precis lika min som vanligt imorgon.

Sista droppen

...Kairo kramar jag ur nu. Nästa fredag är det SLUT. För den här gången. Märkligt, sorgligt och lite skönt. Det är en skön stad. Varm och dekadent sliten. Och en massa mer, men än avslutar jag inte epoken. Återkommer med nån sorts gravskrift om andan faller på. Egyptier är för övrigt kända för att värna mer om och planera mer för livet efter döden än livet innan...

ps. lånar bilden av en duktig kille som jag inte kan namnet på. blir du ledsen hör av dig, så tar jag bort eller talar om vad du heter

Sommarjobb

För 10 år sen jobbade jag min första sommar på kollo. Då hälsade Lars Epstein från DN på och gjorde ett fint jobb om vårt jobb. Han sov över (bara en sån sak) i ett av våra mest bortglömda rum. Sen dess heter det Epsteinrummet. Vi är lättsmickrade. Nu har han varit där igen. Kolla särskilt bilderna. Låt kollo leva Axen-Olin!

Snart är det dags igen, det blir fint.

Farouks klockor

1958 tog min farfar och hans två polare bilen till Kairo. Sådärbara. Via Gibraltar och genom öknen för att gå på auktion av kung Farouks överblivna saker efter att han skickats på kollo i Italien. En av kompisarna var urmakare och ville köpa kungens gamla klockor. Känns som jag kommer att återkomma till det här.

Sju sorters kakor innan budgivningen drar igång. Farfar i mitten.

Kvällsnöjen

Konsten att preppa en grym bastu:

...är så klart hemlig och magisk, men så mycket kan jag säga att det är väldigt svårt. Man måste elda sakta i ungefär tusen (eller två) timmar, klyva veden i lagom tjocklek, och skynda sig att äta middag så man kan börja prick i rätt tidpunkt. Eller så har man bara en perfekt bastu på en perfekt plats vid en sjö. Sen sitter man där och kollar ut över vattnet och tallarna tills man blir yr och måste ta ett bad och dricka lite folköl (nej, för bövelen inte starköl, då blir det vätskebrist och huvudvärk!). Och sen gör man om samma sak igen. Och igen...


Sen kan man ha utomhusbio också. Med hallon och jordgubbar och sjöglimt. Såg Storytelling och var tvungen att se hela filmen innan jag var helt säker på att jag sett den förut. Sen blev det mörkt och lite kallt, så det blev inomhusbio med... Underbara älskade! - japp, Mikael Nyquist i mogen man som lider och blir förlöst av en blond kvinna-roll. Och med en 17-årig son som också lider och blir förlöst av en blond kvinna. Huga. Och ändå - de vet vilka knappar de ska trycka på. Tårarna flödade! Varför är jag så ärlig...

Samla karma

Svängde ihop en sommarmiddag till mina fyra föräldrar. Samlade tillräckligt med poäng för att kunna sätta mig ensam i Stugan några dagar. (Särskilt som två av föräldrarna drog till Stockholm - min stad! - och de andra till Väddö - ja, min ö! och Barnens ö... Whatever, jag var nöjd och blev så avslappnad att jag knappt kan gå numera.)

Svängde i alla fall ihop en bubblig sommardrink med hallon, (fick pappa att svänga ihop en) förrätt på överbliven ugnspannkaka med gräddfil, rom och rödlök (lite som langos - somrigt har jag hört), en grön ärtsoppa (nu är det jag igen) med små oliv- och tomatbröd, och sen det som skulle bli trumfkortet, inspirerad av hallon och gamla torp: klappkräm. Är det ändå inte en skamligt bortglömd delikatess? Somrigt som inget annat, hallon och vaniljmjölkskum. Men njae... kanske ingen omedelbar succé ändå. Det är trots allt mannagrynsgröt gjord på saft, inget annat.

På Södermalm

Har nu landat i Sverige och efter en första natt söder om söder har jag sen inte lämnat Södermalm, det känns fint. Har kunnat handla det nödvändigaste - lakan, handduk, diskmedel, frukost etc, träffa minst fem fina vänner på lika många ställen, och promenera mig trött. Behöver inte mycket mer av Stockholm. Ett par dagar till bara så kan jag lugnt lägga mig på ett gräs i södra Dalarna och stänga av helt.

På flyget mellan Kairo och Wien (mellanlandning) hade jag sällskap med en dansk jag känner från Kairo. Han jobbar med "dialog med den muslimska världen", ett lite klurigt ämne som väl kräver en del finkänsligt handlag, särsklit för en dansk. Han berättade t ex om hur han en gång råkat skicka sms:et "Potatohead!" till en framstående medlem i Muslimska brödraskapet. Hysteriskt roligt.

Det finns bara ett under

Pyramiderna i Giza, Kairo, är det enda av de ursprungliga sju underverken som finns kvar idag. Därför röstade nyligen hela den del av världen som har tillgång till internet om sju nya underverk. Märklig grej, men i alla fall en aning mer demokratiskt än förra gången, när nån ensam grek (ska kolla upp vem) bestämde alldeles själv.

I alla fall, först fanns pyramiderna med bland de 21 potentiella underverken man kunde rösta på. De skulle alltså kunna bli återutvalda - eller bli utknuffade ur den exklusiva skara de tillhört i tusentals år. Så Egypten blev putt och klagade. Ett ursprunglig underverk skulle inte behöva utsättas för något så förnedrande. Och helt plötsligt kunde man på omröstningssidan läsa att "efter noggranna överväganden och med hänsyn tagen till egyptiska myndigheters syn på saken, så har pyramiderna utnämnts till ett honorary wonder of the world, och går inte längre att rösta på".

I lördags offentliggjordes resultaten och kinesiska muren, Taj Mahal och Machu pichu m fl drog in några nya världsdelar i underverksindustrin. Och för att inte riskera att hamna utanför hela uppmärksamheten gick Egypten ut och påminde världen om att det hela var en oseriös ploj som inte var värd nåt. Pyramiderna är fortfarande "det enda underverket i världen", basta, sa högstahönset för Supreme Council for Antiquities. För att förtydliga förklarade han också att tävlingen saknade värde eftersom "the masses do not write history". Så då vet vi det.

Den bästa frukosten

Den som börjar få nog av hur bra jag har det på min balkong kan surfa vidare nu. Kolla vädret för imorgon eller nåt.

Men i alla fall, gundförutsättningarna:

Balkong över Nilen som är brun men stilla och mäktigt flytande norrut. På andra sidan vattnet fullt metropolitiskt och kosmopolitiskt kaos på lagom avstånd.

Skugga på samma balkong och en tempetatur på knappt 35 grader. Mjukt och skönt och bara lite svettigt.

Fredag. Alltså första dagen på helgen och därför lugnt och så fridfullt det nånsin kan vara i Kairo.

Förmiddag. Alltså innan fredagsbönen börjar och jag som inte förstår arabiska bara hör ljudnivån på alla de visdomar och antagligen en del galenskaper som ropas ut över stan i högtalare.

Och sen alltså:

Mycket kaffe med mycket mjölk.

Importerad knäckemacka med Philadelfiaost.

Och så det bästa - Mangoshake:

1 liten mogen mango, helst med gult skal inte den grönröda sorten
1-1,5 dl naturell tjock och krämig yoghurt
en skvätt (kanske 0,5 dl) apelsinjuice (helst färsk, men anything med kvalitet will do)
4 isbitar

Mixa en minut eller två till en tjockflytande och så jävla smarrig smet så man inte bryr sig om man rapar mango en hel dag efteråt.

Som extra grädde läser jag en bra bok om stan och dess personlighet: Cairo - City of Sand, Maria Golia. Om fenomen som trafik, boende, ensamhet och ljud i en stad på drygt 20 miljoner på en plätt mitt i öknen. Om hur människor i stan t ex tycker att 'noise pollution' är det största problemet i vardagen, men samtidigt aldrig skulle drömma om att ställa till bråk för att grannarna ska bli tystare. Möjligen 'speak to them politely' eller 'complaining to their relatives'. Diplomati i praktiken. Och antagligen enda sättet för en stad som Kairo att inte explodera. Eller implodera kanske det skulle bli.

Fayrouzirra

Om man är sugen på en väldigt kall öl men inte vill ha en stark öl för att det är för varmt och man inte har ätit mat på ett tag och kan tänka sig nåt lite sött men inte för sött, bara det är kallt och man kan dricka det på balkongen i eftermiddagsbrisen... då uppfinner man en egyptisk variant av shandy/clara/radler och vad det mer kan heta när man blandar öl och läsk. I min småstad i Sverige blandar vi öl och julmust på julafton, men annars gör vi bara inte sånt. Inte med öl i alla fall.

I Egypten dricker de flesta inte öl eller andra syndiga drycker alls. Därför är man världsmästare på vuxenläsk. Och då snackar vi inte Hooch och annat alkosnusk utan stilfulla (nåja, men mer stilfulla) och ofta malthaltiga och söta men inte jättesöta läskeblask. Den bästa och mest poppis(-iga?) heter Fayrouz - döpt efter coolaste divan i arabien, bara en sån sak - och finns i prinicip i alla smaker. Hade bara mango hemma idag, vilket gjorde min 'soft birra' väldigt local, men jag tror ändå citron skulle göra tricket totalt - alatuul som vi säger.

Vem vill börja importera Fayrouz till Södermalm? Jag lovar succé.

Ett annat tips för importörer till Södermalm är Casablanca-öl från Marocko - grymt snygga etiketter! Missade tyvärr att fota, men ska köpa några demoex på nästa tur, jag lovar.

Börjar inse hur galet mycket jag kommer att sakna min balkong - och lägenheten som sitter ihop med den så klart - och Nilsittningarna man kan ha där. Inser att jag aldrig kommer att bo så coolt igen. Suck.

Istället för vykort

Hej X,

Jag har det fint här i Marrakech/Rabat/Barcelona/Kairo. Här händer det en hel del och visst är det kul, men jag längtar efter semester i Sverige. Som ju är coming up alldeles snart. Tur.

Hörde att det regnar i Stockholm/Hedemora/Åhus/Söderköping/Skärgården. Konstigt eller hur efter den globalt uppvärmda våren. När det var underligt kallt väder i Kairo för en månad sen blev folk alldeles nervösa av ovana och pekade uppåt och pratade om någon som ville säga oss något. Var det Al Gore kanske? Nu är det i alla fall normalt och svettigt igen. Gore eller gud har gått och lagt sig. Det ska jag också göra.

Godnatt, sov sött.

Farao

Marrakech vs Rabat

Marrakech såg ut ungefär som man tror att det ska se ut. Rosaoranga fyrkantiga hus från alla tidsåldrar från Mohamed till nutida femstjärniga-hotell-moguler. Souken så klart ett shoppingmecka för alla som gillar till exempel tofflor och tofsar (jorå, det gör man ju trots allt). Såg annars mest insidan av hotellet där mötet var och vi bodde i tre dygn.

Tågresan mellan Marrakech och Rabat var snygg. Öken och vanliga små städer och byar. Meditativt. Sen blev det mörkt och bara att försöka sova eller läsa. Läste ut tredje och sista delen i Kairotrilogin (har rushat lite. måste lämna tillbaka innan jag flyttar. men nu klar alltså. inte så bra som de två första tyvärr).

Var bara i Rabat en enda dag och åkte runt mellan fem möten i en bil och kollade på stan så gott det gick. Det såg alltså snyggt ut. Där var husen större och vita, fast fortfarande fyrkantiga och arabiskfunkisaktiga. Snyggare tycker jag som oftast tycker större städer är coolare än små. Riktigt snyggt. Ska köpa ett när jag blir stor och rik. Men sån där grön fin trädgård, där träden såg renare ut än i Kairo. Eller så ska jag bara åka tillbaka till Marocko nån gång och kolla mer. Utan möten på schemat.

16 again

Har äntligen fått tonårssova idag, fram till runt 12. Och inte för att det blev särskilt sent igår, utan bara för att jag antagligen börjar släppa grepp och fokus efter våren och ha semester. Tjoho, fast på måndag ska det jobbas igen. Två veckor bara dock, sen riktig, lång, semester. I Sverige.

Idag är det varmt igen, och inte värst mulet. Borde hinna till stranden innan det blir kväll. Kanske somna lite igen. Bara ingen snor min väska. Får ha den som kudde.

Har varit en bra semestervecka hittills. Bara lite rastlös ibland, annars perfekt kombo av kaffe/bok på torg och i park, stadsäventyr, hemmahäng, midsommarfirande på innerstadsterrass med hela Ikea-kitet (minst fyra sorters sill, Leksandsknäcke, brännvinsost osv) och blandade svenska snapsar transporterade via Kairo (för snart två år sen, det blev aldrig varken jul- eller midsommarfest där) och Marocko (förra veckan). Vad gör man inte för lite hemlängtan. Eftersom katalanerna firar nåt San Juan-kalas samtidigt fick vi kaka med pinjenötter och anissmak också. Inte riktigt som jordgubbar, men det dög. Förresten är det tydligen gammal San Juan-tradition att samla ihop gamla möbler på gatan och bränna upp dem (ut med det gamla, in med solen och det nya eller nåt). Upptäckte dagen efter att kvarterets sopcontainrar (i plast) hade brunnit hej vilt. Lagom nära husväggar och annat spännande...

Annars har vi köpt en ny tuff mattsvart vespahjälm till mig (skulle visat på bild om jag haft kamerasladden), eftersom den gamla har kommit bort. Känner mig väldigt snygg och funderar på om det är lite synd eller bra att jag inte har långt hår som kan fladdra i vinden.

Lite mer på eldtemat då. Igår brann det i mitt grannhus på Långholmsgatan. Ett solarium exploderade visst, och under ganska lång tid var det 'risk för spridning' och jag höll koll på distans och funderade över vilka grejer man egentligen absolut måste bevara för framtiden. Kom som vanligt fram till att det egentligen bara är foton som inte går att köpa nya.

Sådärja

Nu har jag ätit en så fin gul och röd sallad (majs, paprika, tomat, rädisor, melon (japp, jag är FÖR frukt-i-mat) manchego-ost, och lite grön brommasallad) och snart också fått i mig ännu en kopp snabbkaffe (i min nya fina mugg med en hjort i skymning på) och en finfin flan de huevo i plastkopp - så nu kan jag snart börja va som vanligt igen och skriva lite då och då. Har tagit några dagar att återhämta sig, men tror det är på g. Men eftersom jag är i Barcelona (femte landet denna månad, därav utmattningen. låter ballt, men man föredrar att sprida ut resorna lite mer, jag lovar) tänkte jag se till att komma utanför lägenheten idag och t ex bränna av en utställning eller så. Hade egentligen tänkt stranden, men det är mulet. Kanske blir det bara kaffe på fik på torg och en bok, men ut ska jag. Bannemig. Så det får bli sen jag blir som vanligt. Sen ska jag berätta om senaste månaden. Eller förresten, det går bra nu. Jobba-jobba-joobba. Bara på olika ställen.

Har glömt sladden mellan kameran och datorn, så några bilder - från till exempel Marocko - blir det inte förrän senare. Men Marocko gav mersmak, vill se mer. Kanske ska man ha ett hus i Rabat när man blir stor, där var det snyggt.

Hålet i tiden

Ok, har alltså skrivit om det förut. Egyptens vackraste och mest karibiska strand. Vit sand, turkost vatten. Och ett regeringsägt gammalt skrutthotell utan marknadsföringsstrategier. Kan inte bli bättre. Inget folk och inga affärer och bara en restaurang med rätt sunkig mat. Till frukosten får man en portionspåse Nescafé och inte mer, annars får man betala extra. Charmigt. Den dag jag får nog av allt och måste isolera mig och skriva en bok i ett par månader, då blir det nog här.

Stället kan bjuda på drama också. Det vackra havet kan bjuda på storm och stora starka vågor. Och öknen en bit åt sydväst hjälper till bäst den kan. När vi var där för snart två veckor sen fick vi en dag fantastiskt karibiskt väder och en dag - khamseen. Sandstorm. Förutom att vi inte fick bada mer fick vi inte heller lämna hotellet. Alla gäster fick vänta i lobbyn på obestämd tid tills 'the management' tyckte att det var säkert nog att köra bil igen. Vägen till Kairo var stängd på grund av sanden, men det gick att köra via Alexandria och sen gick allt som en dans och inge drama så långt ögat kunde se. Hemma safe and sound, men med sand i näsa, öron, lungor och navel.

Så många saker

...att skriva om. När det är hektiskt är det ju för att det händer grejer, och grejer som händer ska man ju dela med andra. Så, inom den närmaste framtiden avser jag att dela med mig av:

• bilder från koptiska Kairo och ortodoxa kyrkogården, bästa galenvackerplatsen i stan
• kanske också bilder från en skön tur i islamiska Kairo (gammalt och ibland ömsint renoverat i vacker blandning)
• en helg vid hålet i tiden, nu med sandstorm
• kanske nåt om jobbet rent av
• varför Alexandria inte är som sitt forna jag
• och kanske några extra blandade visdomar som ni kan ha nytta av

Men det kanske blir imorgon. Nu måste jag fylla i blanketter om mina jättestora lån till banken i Sverige och maila min hyresgäst och tala om att han måste flytta i september så jag kan flytta in mina saker i lägenheten. Sen kan han få flytta tillbaka om han vill och om han får plats. Låter bökigt, men vad ska man hitta på. Han kan ju inte ta hand om mina kartonger väl?

Shitshitshit

Eller nåt. Det blev paus igen och jag är ganska trött. 2007 har inte varit långsiktighetens och förutsägbarhetens år på mitt kontor. Det börjar kännas. Har senaste fem månaderna varit omväxlande ensam på kontoret och omväxlande haft sällskap av tre olika fina och duktiga kollegor, men bara en månad i taget. Det är inget gnäll faktiskt om man kan tro det. Shit happens och det har varit fint att ha sällskap, men det hade så klart varit ännu finare om jag inte varit den som behövt fixa en massa extra fix åt andra. Det ska helt enkelt bli gött med semester i juli och kanske nästan ännu göttare att säga tack och hej 31 augusti. Kommer sakna massor, men tror det är perfekt dags att dra i alla fall. Min sorts kontor är också en konstig sorts kontor. Konstigare än alla jag provat förr tror jag.

Good guys

Misströsta inte. Det finns hopp för världen.

Är nog mitt i en period av lite många bollar. Med effekten att det uppstår svarta hål i ordningssinnet. Tappade trådar och total nollställd...het(?). Svarta hål. Inte deppsorten utan glömsorten. Glömmer trevliga tillställningar och dubbelbokar. Tappar saker på golvet och välter glas. Och till slut - glömde mobilen i en taxi. Till en början inget problem eftersom det tog en halv dag innan jag ens upptäckte det. Eller nja, en vän kom hem till mig och talade om för mig att hon pratat med en taxichaufför - i min mobil.

Men det finns alltså hopp. Den åldrade mannen med vit skäggstubb, löständer och en riktigt risig bil bor ett rejält antal mil utanför stan. En någorlunda fräsch mobiltelefon värd kanske en tusenlapp eller så, med abonnemang (bara att ringa kusinerna i vilken europeisk förort som helst) i näven. Det hindrade inte honom från att tycka att det var självklart att åka hem till mig med telefonen nästa dag - utan att ha ringt ett enda samtal. Och dessutom inte vilja ta emot min hittelön (tvingade till slut ner en sedel i handen på honom). Det finns hopp, jag är så glad.

Sweet?

Om man är en myra (eller flera), och pytteliten, varför väljer man då att bosätta sig i just en dator? Och inte i en sockerskål, eller ett skafferi, eller varför inte en myrstack? Trodde de drogs till sånt som går att äta (socker). Ligger det sirapsgömmor därinne i chipen?

Local warming

Läste att Stockholms luft är jättefarlig. Ibland överskrider den EU:s gränsvärden. Som tur är gäller inte EU:s gränsvärden i Egypten. Blyhalten i Kairoluften ligger mellan 10 och 100 gånger (beroende på vem man frågar) över internationella gränsvärden. Ungefär samma med såna där småsmå partiklar som kloggar igen lungorna. Och med allt annat som går att mäta. Det grå skiktet strax ovanför husen på bilden är alltså inga vanliga moln. Folk ser ju ut att må fint ändå, och kör sina två miljoner bilar (bara i Kairo) och miljuttans fabriker precis som vanligt. Kanske för att det är precis som vanligt, skiten har ju inte precis kommit över en natt. Men det påstås att en massa små barn bör av blyförgiftning och att det trots allt kostar massor i sjukvårdskostnader. För dem som nu har råd med sånt.

Var det med 85% luftföroreningarna behövde minskas för att få stopp på uppvärmningen? Låter bra, det är skitvarmt här idag, jag kan tänka mig att ta ett par procent på en gång. Fast i och för sig, då kanske man måste börja använda solskyddsfaktor i Kairo också, det är ju annars väldigt skönt att slippa...

Guld i mund

Det är mornarna som är bäst. Sval luft, blå himmel och känslan av att man måste känna in. Big time. Mot slutet av den här veckan ska det bli skitavarmt, uppåt 40 grader.

Idag är hela hela världen utom mitt kontor lediga och firar arbetarna. Alla sover väl fortfarande, så morgonen idag var dessutom tyst och trafikfri. Sånt man kan bli euforisk av här.

För övrigt var det skön elektronisk festival i stan i fredags. Musik, film, animationer å så. Så fint så fint att man inte trodde det fanns (här). Färgglada kuddar på gräs, nästan som en hederlig gammal riktig festival, eller kollo.

Var 23e sekund - plopp plopp

För ett par månader sedan ringde det på dörren. Det var den senaste egyptiska folkräkningen. Jag fick berätta vad jag jobbar med, att jag inte är gift (fast jag ljuger om det ibland, t ex för min hyresvärd som föreslog att jag skulle gifta mig med hans son) och vad min farfar hette och nu är jag medräknad i den officiella statistiken. Känns coolt på nåt sätt. Den officiella statistiken över 76,5 miljoner människor, varav minst 18 miljoner bor i min stad. Om man tänker på att varje människa som är räknad ska ha råkat vara hemma när det ringer på dörren för att bli personligen kartlagd, kan man gissa att det är några fler än de officiella miljonerna...

Trots att de påstår att ekonomin går bättre än någonsin fortsätter alla miljonerna att skaffa barn. Inte lika många per person som förr men fortfarande tillräckligt för att ploppa ut en unge var 23e sekund. Man hör nästan ploppandet om man sätter örat mot Nilstranden. Befolkningen har dubblats på 30 år, och ändå verkar folk inte ha mer än 2 barn i genomsnitt. Ursäkta, men hur gick det till?

Ung och frisk

Det är bra om folk som bestämmer har i alla fall lite lite koll på hur annat folk tänker och lever och så, t ex andra kön, andra åldar, inkomster, andra människor helt enkelt. Jag tror de bestämmer bättre då.

Förra veckan hade några chefer från andra kontor i andra fattiga länder möte här. Jag fick vara med på ett hörn eftersom det råkade vara här. En av dem ville vara lite vänlig och samtala med mig vid lunchen. Hon kisade över glasögonen och kläckte; "jaha, hur är det, är det lätt att träffa andra ungdomar här i Egypten?" Ur mig kom ett attackskratt som jag inte var beredd på. Alls. Försökte förklara; "flåt, jag reagerade bara på ordet ungdomar..." Hon verkade inte koppla. Gah, jobbig tystnad. Jag blev tvungen att prata lite med killen på andra sidan - praktikant på stället och i lagom ungdomsålder.

tillägg: Blev förresten även nyligen kallad "frisk fläkt" av en person i liknande position.

Busy med vardag

Hade lite paus för att... ja, kanske jobba lite och jobbresa lite, ha lite kärleksbesök och mycket jobbesök och gå på möten och maila och... ja, ha vardag. Skönt och bra mest. Lite av det som varit, förutom att vi varit vid havet två gånger, men de bilderna ser ut mest som vanligt.

Ja, prick allt faktiskt. Mina favvoskyltar. Sitter lite överallt och jag vill så gärna veta vad folk säljer.

Solnedgång, jag vet. Det händer varje kväll och sisådär en miljard människor har försökt och misslyckats avbilda känslan man får, t ex när man åker efter Nilen i en taxi med habibipop på högsta men ändå överröstas av tusen tutor och upptäcker att ett kvarts varvs nackvrid bakåt är det en neonorange boll på väg ner med en speed snabbare än mitt egyptiska bredband. Var bara tvungen.

Återigen tvungen. En lång och väldigt skön kväll som började med spa-relax med Nilutsikt och slutade med glamour på den snurrande restaurangen på 41 våningen. (Smet in med jeans trots att de ringt och påminnt om dress coden - "no jeans on gentlemen, no casual clothes, no children under 12". Måste sett så coola ut att de inte ville kasta ut oss). Som en födelsedag i efterskott, väldigt najs.

Båten

Här är den. BÅTEN. Den var lite mindre än man kan tro. Men rätt tuff. Som båt, inte på nån annan skala, men som båt. Slängde ur mig att det vore roligare att testa att segla på riktigt. Och fick veta att de behövde två nya besättningsmän för den sista rutten via Nice och hem. Bara att mönstra på! Hade ju varit SÅ skönt att bara göra. Ringa nån chef på en knastrig telefonlinje och skrika nåt om lite ändrade planer bara och ringer om två å en halv vecka då vi är framme i Nice och hoppas det är ok, jag har ju ändå ingen vidare viktig funktion på vårt kontor... Men man är ju luthersk. Och kanske sjösjuk också, vem vet, på stora havet.

Gillar i vanliga fall inte Alexandria så värst. Trist och lite konservativt och liksom ingenstans att hänga runt och känna in bara. Men den här gången var känslan slightly bättre. Havet var snyggt och skummigt och folk såg snälla ut. Och var säkert det också. Men skönt att vara hemma också. Gonatt.

Yes!

Ibland dimper det in olika containrar (-ers?) med olika grejer till Egypten. Sen dyker grejerna upp i olika affärer där man kan handla dem. Efter nån vecka är de borta och man vet aldrig när de kan dyka upp igen. Väldigt spännande. Kan vara olika ostar - Philadelfia, Brie (riktig, inte sån konserverad som smakar unk och alltid finns), olika goda kex och kakor (Annas pepparkakor! I mars...), tyskt böd (konstigt torrt knäcke och sånt där håller-för-evigt-rågbröd), svindyra flingor och annat.

Dagens fynd - både en bra avocado (Omöjligt annars. De går från omogna till torkade utan att bli ätliga imellan) och surt godis! Blev lyckligast över avokadon, men är redan beroende av godiset. Ha-ri-bo, Ha-ri-bo!

Imorgon en sväng till Alexandria för olika möten och antagligen en koll på BÅTEN - ostindiefararen Götheborg, vars besök antagligen förberetts under ett halvår eller så. Den är här i två dagar... Ibland, men bara lite lite ibland, undrar jag lite lite hur andra människor arbetar. Bara ibland. Nu ska jag sluta undra.

Booring

Det börjar släppa långsamt. Har haft en lång period av beige uttråk...ning? -adhet? Well, boring helt enkelt. Trött, osugen på att göra stan. Konstiga arbetsvillkor, konstiga kollegor. Ibland inga kollegor (kanske lika bra, men också trist). Alla (eller några, men i alla fall) bra typer flyttar vidare. Och. Så. Vidare.

Men. Så kommer våren. Sandstormarna stormar, men sakta vaknar man nånstans inne i diset. Börjar vilja ge sig ut. Börjar tilltala folk tillbaka. Vill kolla runt, shoppa grejer, pruta. Resa. Rätt ok att jobba. Fått en bra kollega. En månad. (Men man e ju inte knusslig). Snart kommer habibi. Åka till havet. Bra bra.

Fåglarna skriker i vardagsrummet. Låter som de flyttat in men bara nästan. De bor i den där håligheten ovanför fönsterkarmen. I år igen. Förra året hade jag inte mage att kasta ut dem förrän ungarna börjat flyga. Funderar på att kasta ut dem medan de är ägg i år. Är det mord? Är det synd och skam? De skriker jättehögt faktiskt och det trillar ner dun och torkat fågelbajs på mina krukväxter, det är lite äckligt. Tänk om de har fågelflunsa.

Sand

Det verkar som att årets första khamseen - sandstorm - är på g. Konstig värme i luften, det blåser upp och luften mörknar. Antagligen blir den snart gul (som på bilden som är från förra våren - från min balkong). Sen vill man inte gå ut på ett tag. Sen får man andas sand ett tag. Sen får man ta fram dammvippan.

Eller så ska det bara börja regna...

Uppdatering: Det blev inget, den tappade lusten. Skönt, men kanske lite lite besviken också.

T V

Jag hör vinjetten till Six feet under från våningen ovanför. Letar febrilt bland mina tusen kanaler - men ingenstans. De måste ha dvd-box. Hur många säsonger har de? Min futtiga första säsong är slut för länge sen. Har hört (bra) västerländsk musik på skönt hög volym där uppifrån också. Kanske får göra mig ett ärende, ha slut på mjölk eller nåt...

Och för den som undrar bevakar nu - och ca 1,5 månad framöver - Sports Today på BBC världscupen i cricket. Gruppspelet pågår för fullt på Jamaica och finalen är i slutet av april - det är rafflande! Självklart ska det gå att följa dygnet runt - allt annat vore skam.

Fine cooperation

Nu bloggar jag på arbetstid. Måste bara dela med mig av en undring.

Fick ett brev. Det hänvisar till ett gravt oönskat besök från Herr Big 5 Star Hotel Sales Director härom veckan. Gick bara inte att avstyra varken med Tack, men nej tack, vi jobbar med skattepengar här och kommer aldrig vilja shoppa überlyxiga hotellrum av dig, eller jag har verkligen inte alls tid med dig och du har ju redan träffat min kollega som verkligen är ansvarig för hotellbokningar. Gick inte. Jag surade stenhårt när han kom hit och gav mig en mapp och berättade att hans hotell inte var klart än, men skulle bli superüberlyxigt sen.

Dear Ms. Farao,

I would like to seize the opportunity to express my great thanks indeed for receiving me in your office, hoping that the near future will be bringing more chances for a very successful business with your esteemed office during the many years to come.

We will really enjoy ever cooperating with you, both on the professional and the personal level; we hope that our near future will be of great success.

Please accept our sincere appreciation to your fine cooperation.

Looking forward for more of the fine cooperation in the near future.

Best personal regards,

Mr. Failure Sales Manager

Jag undrar bara varför?

Och så tror jag att Den Stora Hotellkedjan ska se över sin rekryteringspolicy en aning. Jag hoppas också att min närmaste framtid ska vara of great success. Ska bara se till att hålla mig borta från alla tänkbara säljsnubbar.

Like this!

Pikade av nån anledning en vän igår för att hon och Hitler delar födelsedag. Inte så roligt, men det gjorde jag. Fortfarande lyckligt ovetande om att det är jag och Osama som är ett team. Grattis gubben, han fyller 50, om han nu lever. Jag tror att jag fortfarande lever, fast jag är lite äldre idag än igår.

Härligt att vara i fjärran land och inse att en massa folk ändå kommer ihåg en, en oviktig dag som idag. Tack tack. Har firat med balkongbrunch i ljummen försommarluft med lagom många fina vänner.

GI

Om man äter fiskpinnar och gröna ärtor till middag, är det GI eller? Och om man har majonäs till? Gillar inte riktigt att det finns fiskpinnar i hela världen, har liksom trott att det var nåt svenskt. Puckat.

Tillägg:
Förresten vet jag inte - minns jag inte - vad kolhydrater är. Jag fattar inte hur de funkar. Är jag den enda kvarvarande oupplysta?

Några grejer just nu

1) Bloggare - på allas läppar, på olika sätt. 2) Killarna som ville springa 640 mil genom Sahara och kom på att det bästa sättet att fixa spons var att leka välgörenhet och vattenfixarkampanj. 3) Arabvärlden vill reformeras och deras rådgivare (som är från arabvärlden) säger att mänskliga rättigheter är en viktig grej. 4) En discodängare får en grym video inspelad nedanför min balkong. Tror jag (annars undrar jag lite vad som egentligen hände). 5) Sverige skäms och försöker gottgöra.

Sen undrar jag varför det bara går att publicera bilder längst upp i inläggen och varför det inte går att lägga in text imellan dem sen. Nån som kan tricket?

Risigt hus

Jag tror att det alldeles nyss trillade ner en (ganska stor del av en) balkong från en lägenhet i mitt hus. Det brakade till och något susade förbi mitt fönster och det sa brak igen nere på parkeringen. Kollade ut och såg en stor betonghög bredvid en bucklig bil och ett tiotal människor som kom springande och försökte se konstruktiva ut och började vinka till någon som stog och skrek längre upp i huset. Kanske i ett gapande öppet hål i väggen, det kunde jag inte se... Men ingen verkade ha nån vidare panik och jag kan inte få nån större klarhet i hela grejen, så nu har jag bestämt att det inte betyder att hela huset kommer att rasa ihop eller att min balkong är nästa på tur eller nåt annat. Ska försöka att inte drömma om det heller. Gonatt.

Lustfyllt

Ur DN idag:

Utställningen "En glimt av paradiset. Prins Carl Philip tolkar Botaniska trädgården i Uppsala" öppnar den 30:e maj.

- Det är nära bilder, stämningsbilder från sommar och höst, som prinsen har tolkat på sitt sätt, som den unge man han är. Det är väldigt stämningsskapande, lustfyllda bilder [...], säger museichefen Ing-Marie Munktell till DN.se.

Man blir onekligen nyfiken. Anar en del ståndare och pistiller i närbild.

Mascara

Har väl aldrig blivit så glad över att se fem tjejer spela rock som häromdan. Massive Scar Era - tjejförkortat Mascara, är fem muslimska tjejer från Alexandria som spelar metal. Ja, tillochmed Dödsmetall med bröt-röst och hela paketet. Visserligen blandat med lite vanlig svennemjukrock och en och annan ballad. Men det gör liksom bara hela grejen ännu bättre och unik. Antagligen är de - som nån sa - de enda fem tjejerna i Alexandria som spelar nåt elektriskt överhuvudtaget, så det får bli en mix och alla blir nöjda. Den näst coolaste tjejen (efter trummisen) är nog t o m hon som spelar fiol och flöjt(!) men som ändå lyckas rocka utan problem. Metalfiol är det nya.

Eller så är jag bara svältfödd... Njöt i alla fall lika mycket av publiken. Nästan bara killar 15-25 med lite längre hår och lite svartare kläder än average egyptisk överklassungdom. Lite nitar här och där. Såg en tuppkamm också. Var håller de hus en vanlig dag? Framåt slutet kröp crowden närmare och närmare (efter att ha suttit snällt på stolar, men ändå ljublat vilt och viftat med håret sittande) och - pling så stog ett gäng ända framme vid scenen fullt headbangandes och svingandes sina hår och ogenerat viftandes med pek- och lillfingernävar (ni vet, hårdrock liksom).

Trodde ett tag att det måste vara deras första offentliga spelning, annars borde nån sheikh sagt ifrån eller nåt, men det verkar som de funnits ganska länge. Hurra för det här landet, jag har missuppfattat allt!

Antagligen ska man inte bli det minsta förvånad, har egentligen sen dag ett insett att allt finns i Kairo, bara man vet var man ska leta. Trodde bara att det begränsade sig till saker man kan t ex äta eller laga sin lägenhet med. Nu har jag på köpet fått veta att man kan hitta en hel bunch rockers om man letar i rätt håla. Tänk om man kunde få träffa några fina indiepoppare i 35-årsåldern nästa gång...

Ja ni...

Har suttit och klämt på min egna kinder ett tag, halvt medveten. Kanske beror det på att jag blir ett år äldre om ett par veckor. Kanske på att jag simmat sisådär 1014 meter idag och precis som varje gång hoppas känna mig lite mer fast i musklerna efteråt. Vet inte varför det skulle hända i ansiktet dock. Men har det verkligen varit så där mjukt i nederdelen av kinderna förut? Är det inte det som händer med åren, saker flyttas neråt liksom? Vet inte om jag är redo för jätteklivet från 30 ungefär till nästan 35. Eller jo, klart jag är. Eller...

Fat Tuesday

Den här lilla stackaren var den sista som var kvar när jag kom på att jag måste föreviga vansinnesprojektet Baka semlor väldigt sent på kvällen. Varför gjorde jag då det? Antagligen för att jag längtar hem lite, men mest för att min kollega skulle få ett värdigt avskedsfika på själva fettodagen. Det blev i alla fall bakning från scratch. Jag pillade ut fröna ur kanske 50 kardemummakapslar och stötte dem i min skamligt underutnyttjade mortel. Jag malde mandlar och blandade med socker upplöst i vatten för att fixa mandelmassa. Jag glömde köpa mjöl, jag trixade med gasugnen... Med livet som insats helt enkelt. Tur för kollegorna att de inte vågade säga "hm... interesting buns..." eller nåt annat som fått mig att bryta ihop. De länsade alltså fatet.

Public sexism

Letade efter en lämplig bild till det här inlägget, hittade ingen, men måste skriva det ändå.

Nån som kollar på BBC World nån gång? Nä, kunde väl tänka mig det (bara vi som inte har så mycket annat att välja på), men i så fall, nån som har sett sporten nån gång? Sports Today alltså. Programmet som tycker att världens viktigaste sportnyheter alltid innehåller något om cricket och som inte kan kosta mer än ett par hundra silversterlings att producera. De flesta nyheter illustreras med tabeller (alltid cricket, alltid premier league, ibland spanska ligan, aldrig VM i Åre) och som lyckas rapportera från hela fotbolls-VM utan att visa en enda rörlig bild, ens från finalen.

Men. Det sjukaste är ändå vinjetten. En låång utdragen inzoomning ur olika vinklar av en ljusbrun inoljad (ska väl vara svettig), naken (framgår inte om han ev har minimala kallingar på sig, underlivet är tack och lov inte inzoomat), musklig, manskropp utan huvud, till soft musik. Ok, ren porr kräver väl (minst) ett underliv, men objektifiering hade varit en underdrift om det varit en kvinnokropp. Eller jag kanske fattar helt fel? Kan inte låta bli att skratta av nån anledning. Hittar den tyvärr inte på nätet i alla fall, men glöm inte nästa gång den zappar förbi.

Glöm heller inte klimathotet, det är jättestort.

Farao - the ultimate sol och vårare

Vår i Katalonien har liksom inte samma känsla av panik i sig som i Kairo (shit, det börjar bli varmt, innan jag hinner blinka blir det VARMT). Folk sitter på uteserveringar i täckjacka mitt i nätterna, är inte det ett svenskt vårbeteende?

Själv sitter jag i alla fall mest inne och skriver årsrapport och gnetar, men sticker ut näsan ibland och då är det najs.

Såg för övrigt Bobby igår, om Robert Kennedy, han som också blev skjuten. Dålig film, men jag fick gå på bio för max tredje gången på 1,5 år. Och med ett dubbat och subtitlat-på-fel-språk-utbud får man va nöjd med lite Hollywood, och njuta av att inte minst tre personer pratar högt i mobilerna under filmen och tolv sitter och röker.

Om fem dagar slutar min enda kollega och om jag har tur får jag en ny i april/maj nån gång. Under tiden litar ni väl på mig kära skattebetalare, jag tar hand om era miljoner jag lovar, jag fixar det.

Vi håller på traditionen...

...och förlorar mot Egypten med 2-0 som vanligt. Hur svårt kan det va?!

He's got you and me brother in his hand

De flesta jag känner här är trötta ofta. Jag med. Kanske är det tungmetallerna i luften som kloggar igen syreupptagningen i hjärnan (ve!), kanske bara överdosen av blandade intryck eller bara mycket jobb eller åldern (ve!) eller i mitt fall oförmågan att bli trött i tid på kvällarna.

I alla fall var jag trött igår. Så trött. Sådär trött att man inte fattar nånting och inte skulle märka om man var en liten kamel och vaknade upp en dag och ens mamma blivit en gnistrande hjort från tomtefabriken.

Vad gör man en sån torsdagkväll för att fördriva tiden tills det blir natt? Man låter bli att gå nånstans eller umgås med nån annan ens över en dvd, sätter iTunes-sökningen på jazz, äter halvliggande i soffan en märklig middag på massor av havregrynsgröt med pappas egenimporterade lingonsylt, en chokladpralin, ett stort glas te och ett litet glas sån där söt päronkonjaklikör. Nina Simone sjunger He's got the whole world in his hand och man önskar att hon hade rätt och känner sig lite mjuk och trygg. Sen läser man en bok tills det är natt.

Idag har jag sovit i tusen år och ska nog klara av att både lyssna på hård och snabb musik och gå på det där födelsedagskalaset ikväll.

Lyssnade förresten på P3 över min sena frukost och hoppades hitta nån bra musik jag aldrig hört förut. Visste det väl egentligen, men hoppet är nog ute. Programledaren: P3 Populär önskar att vi kunde åka runt och vara med på alla Melodifestivaldeltävlingarna... Sen fick jag veta att deltävlingen i Jönköping inte verkade ha så mycket hopp om skandaler. Och sen insåg jag varför det är skönt och bra att inte bo i Sverige hela tiden.

Akademiskt komplex?

Städade och såg min säng, eller de där möblerna bredvid (heter det sängbord eller måste man lära sig om det är nattygsbord eller nattduksbord eller vad farfars moster en gång sa...), med nya ögon. Det har bildats högar där. Av grejer jag tänkt läsa. Mest för att jag nu när jag är här vill fatta allt om hur det funkar här och har funkat här. Med risk för att antingen avslöja mig som helt lost i bokdjungeln, bara pretto, eller med allvarligt akademiskt komplex. Det här i alla fall är vad som ligger där just nu. Se det som tips varvat med antitips:

• Kairo, Max Rodenbeck, den enda av böckerna jag började med redan innan jag åkte hit. bra men förlorade sin funktion efter halva när jag började få bättre koll själv
• Midaq Alley, Naguib Mafouz, så klart ett måste. men vilket nederlag när den engelska översättningen är för tung (antagligen för att det arabiska originalet är så språkligt... eh, rikt eller nåt)
• Whatever happened to the Egyptians; Changes in Egyptian Society from 1950 to the present, Galal Amin, populärvetenskap om varför egyptierna inte är lika sofistikerade längre om jag fattat rätt. har bara läst en bit i början. en del av förklaringen sägs vara social rörlighet står det på baksidan. så det var överklassen som höll fortet alltså... jag är skeptisk, särskilt som social rörlighet väl inte är det starkaste kännetecknet för Egypten idag heller...
• Kairo-trilogin: Mellan de två slotten, Längtans slott och Det förflutnas trädgård, N. Mahfouz, yes, lyckades få låna dem på svenska och älskar dem, bland annat för språkets skull. fan att man skulle tycka att det var så fjompigt och högtravande om någon skrev sådär idag. Stora tjocka män i fez och tvinnade mustascher som trånar i jasmindoftande Kairokvällar medan historien knallar långsamt fram
• The yellow wind, David Grossman, har inte börjat än, men det handlar om Västbanken -87, skrivet av en israel (eller i alla fall jude), och tydligen väldigt bra
• Gentlemen, och Gangsters, båda Klas Östergren och ingen av dem läst eller påbörjad. Lånade av kollega men blir liksom aldrig sugen. Får bli en annan tid och en annan plats när jag känner mig mer manlig och mer svensk
• Bin Ladin i våra hjärtan, Mattias Gardell, läste en tredjedel som var ganska tung och faktaspäckad, käkade sen lunch med Gardell och behövde inte läsa resten. eller det ska jag nog. sen.
• Islam; A short history, Karen Armstrong, bra uppslagsbok när man blir förvirrad över nåt man borde känna till och därför inte kan fråga om
• Solens port, Elias Khoury, libanesisk författare, jättevackert men ganska långsamt om palestinsk frihetskämpe i koma. förlåt mamma, jag vet att jag fick den förra julen... tappade greppet halvvägs, men kommer tillbaka!
• The crusades through arab eyes, Amin Mahlouf, precis vad det låter som, allmänbildning ställd på huvudet. alla kollegors favoritbok. har inte börjat än
• Muhajababes, Allegra Stratton, kunde varit skitbra, försöker teckna bild av den kluriga kombon modern, kommersiell ungdomskultur och traditioner. tjejer i slöja, arabisk identitet och kaxiga unga uttryck. tyvärr är hon som försöker en rätt naiv engelsk tjej med noll förkunskaper, mest pinsamt för henne, mest tråkigt för mig. (bara undertiteln; Meet the new Middle East - cool, sexy and devout)
• Al-Jazeera, how Arab TV news challenged the world, Hugh Miles, som vanligt bara läst halva än, men så jävla intressant. mycket vet man om TV från Qatar, men inte allt. Hugh har koll.
• Chicken with Plums, Marjane Satrapi, nytt seriealbum av världens bästa tjej. har inte läst än, men om det bara är i närheten av Persepolis (sjukt kul, sorgligt, vackert och självbiografiskt om uppväxt i Iran) är det grymt. Kolla också in Embroideries (om kvinnliga samtalsämnen i Iran; sex, äktenskap, misär, svart humor, och 'the full embroidery' - det ihopsydda könsorganet efter stympningen.)
• En bunt gamla DN På Stan och andra tidningar. Pastan (som kollegan kallar dem) är den enda papperstidning vi får som håller att läsas en vecka efter utgivning (då vi får dem)
• En hög stenar och snäckfossiler från öknen, har inte hjärta att kasta dem, de är ju kanske tusentals år gamla
• Min basketboll (i hyllan liksom under bordet), Lokomotiv 636 har ännu inte fått nåt systerlag här, men jag hoppas fortfarande
• Har dessutom just läst ut Och tiden står stilla vid Nilen, Nawal Al-Saadawi, kort, effektivt och bra om kvinnor som har det för jävligt när män och makt bestämmer. Tack Sörpan för julklappen.

Buskis

Igår blev jag stångad av en bagge (eller var det en get?). I rumpan! En sån klassiker att man knappt tror det är sant. Dessutom i världens sjukaste läge. Var och kollade in grekisk-ortodoxa kyrkogården i Kairo. En galet dekadent miljö fullproppad med förfallna gravar som en gång varit superpråliga och utsmyckade med sirliga och pampiga grejer. Nu är en del öppna, andra spruckna och stenänglarna är täckta med spindelväv. Väldigt vackert på nåt sätt. En av oss tre skulle ta en bild på oss andra två framför hela härligheten och särskilt ett monument prytt med en döskalle a la piratflagga. Vi ställer upp oss och hon siktar och fram rusar baggen ur buskarna och stångar mig mitt i fotoögonblicket. Om det nu hade funnnits laddade batterier i kameran... Ibland blir det så rätt fast ändå så fel.

Det visade sig vara en vaktbagge. Han bodde där med sin vakthusse. Nice hood. Måste åka tillbaka med min egen kamera nån dag.

Aldrig, aldrig, aldrig kasta papper

Alltid, alltid, alltid plocka upp! Tack Mulle för visdomsorden. Toppar med ett lite mer sofistikerat som jag gillar. Från Vita öknen där det finns en massa fina stenar man kan plocka på sig.

Take only photos and leave only footprints...